Som Ni kanske minns ville det sig inte riktigt med koriandertröskningen förra veckans måndag (19.10). Idag när nordanvinden torkade upp beståndet efter de senaste dagarnas regn gjorde vi ett nytt försök. Och nu gick det riktigt bra att tröska trots att beståndet delvis hade lagt sig och det var väldigt vått i legorna. Problemen med att växtligheten lindade in sig i inmatningen var borta, tydligen hade regnen rötat strået så att det inte var lika segt längre och skörden verkade också ha mognat för nu hade det till och med drösat lite. Hade det inte gått att tröska idag så hade vi planerat att göra ett sista försök i morgon medan växtligheten skulle ha varit fruset. Det är nämligen -4,2°C på väggen nu lite före kl.23 och fullmånen lyser klart från en molnfri himmel så det blir nog kallt innan morgonen. Men nu är hursomhelst koriandern i vagnen och sätts på golvtorken i morgon. Jag hann inte göra det i kväll för jag hade alla vagnar fulla med kål och kinakål och det blev brått att få in dem i lagret då det blev kallt.
27.10.2015 Skördetröskningen avslutades för säsongen med skörd av koriander.
Kålhäran.
Också den sista huvudkålen skördades idag. Den verkar också ha klarat sig någorlunda från större frostskador efter den kyliga veckan i början av oktober. Lite ytliga skador på “kålens hjässa” kunde skönjas på solsidan varför jag tror att skadorna är en form av torkskada då solen lyste ganska stark på dagarna och kålen var frusen efter de kalla nätterna så att vätsketransporten inte fungerade. Den inre kvaliteten var bra så med att ta bort ett par extra blad vid marknadsberedningen borde kålen vara ok.
27.10.2015 skörd av lindrigt frostskadad huvudkål.
Det känns bra att få “kryssa av” produkt efter annan från skördelistan, det blir liksom ett bekymmer mindre för varje gröda man får under tak. Ännu återstår en hel del att skörda men det utlovas varmare väder igen efter inkommande natt som ser ut att bli kall. Håller rapporten sträck borde skördandet vara klart och höstplöjningen påbörjad till farsdag 🙂
…. med kinakål. Nu när morötterna är skördade fortsätter vi med resterande grödor. Eftersom det fallit 17,5mm regn de två senaste dagarna kändes det lite blött för palsternackorna men ovan jordytan stör inte regnet så vi tog oss an den direktsådda kinakålen i stället. Den var i god tillväxt då frosten besökte oss så den stod bra emot kylan. Ett par extra blad får vi väl ända ta bort men det soliga vädret har gett kålen god smak i höst så den är väl värd att ta vara på.
I kväll kunde vi stryka ytterligare en produkt från “what to do”-listan i och med att vi skördade de sista morötterna.
De som följt mina uttalanden i radio och tidningarna undrar säkert hur det sist och slutligen gått efter den kalla veckan som hotade spoliera det mesta av lagerskörden. Det är ännu lite för tidigt att veta hur lagerhållbarheten blir men vad gäller löken som vi skördade det sista av igår så fanns det nog en hel del totalförstörda lökar med i de lådor som nu satts på torkning i löklagret. Det var närmast små lökar som legat överst i löksträngen på åkern som förstörts, lökar som låg undertill med kontakt mot jorden hade klarat sig bättre och de verkar som om de rehabiliterar sig anefter som de torkar. Ett betydligt ökat lagersvinn får vi nog räkna med där blott jag nu får dem så effektivt torkade att “vattenbollarna” inte blöter ner den friska löken och hela partiet förstörs. Jag kör nu fläktarna på fulla varv och med ordentligt med tilläggsvärme från flispannan så får vi se hur långt det räcker.
Morötterna däremot verkar ha klarat sig bättre än vad jag först befarade det är endast de som av någon anledning vuxit uppåt så att “nacken” legat ovanom jordytan som uppvisar lite frostskador. Det är ändå så små skador så där tror jag inte att det inverkar på hållbarheten. Morötterna gick också riktigt bra att skörda trots att blasten, som behöver vara stark eftersom maskin lyfter via den, fått sig av frosten. Att skörden löpte bra trots skadad blast får vi tacka den torra hösten för, hade det varit normalfuktigt eller vått hade nog maskinskörden inte lyckats. Nu gick det som sagt riktigt bra och mullprocenten i lagerlådorna är säkert den lägsta jag haft på år och dag, men sen kommer jag inte ihåg att det skulle ha varit så torrt i oktober någon gång tidigare heller. När vi tog de sista lådorna idag började det duggregna så smått så det var i grevens tid vi fick dem ur jorden. Skörden i övrigt var lite mindre än normalt, morötterna var fortfarande i tillväxt då frosten kom och de såddes också först i juni och växte långsamt till en början då det var så kallt och vått under försommaren. Man kunde se att de fortfarande hade rothåren kvar och inte ännu var helt avmognade men blasten fick sig så pass att det inte fanns något annat val än att skörda in dem. Jag brukar annars skörda sent för att rötterna skall hinna avmogna och samla åt sig lite socker för jag vill ju att morötterna skall smaka bra. I övrigt så är det riktigt fin kvalitet på rötterna och de är av lämplig storlek för konsumentförpackningarna, däremot blir det nog ont om större rötter för storköken.
“Morotspojkarna” Mick och Johnny verkar nöjda över att morotsupptagningen är över. Dagens duggregn såg till att klädseln fick den färg den ska ha i skördetider 🙂
Jag lovade visst i nåt skede att göra en uppföljning av min nya gröda för året. Koriandern har vuxit fint men väldigt långsamt från början, den hade knappast blivit till något om vi inte hade fått värmen vi fick vid skolstarten i augusti.
13.8.2015 Koriandern i full blomning till glädje för humlor och bin.
27.9.2015. Lite “böljegång” i växtligheten efter regnen men en hel del fortfarande grönt och omoget.
Seg tröskning.
Jag har väntat och väntat på att grödan skulle mogna men den utdragna blomningen gjorde att en hel del var grönt ännu fram till frosten för 2 veckor sen. Nu har grödan fått brunare färg och mitt tålamod att vänta börjar ta slut då jag inte längre tror att det blir så mycket bättre än det är. Väderrapporten lovar regn till onsdag så jag tänkte att det kanske är lika så bra att skörda innan dess. Hade räknat med en “lätt” tröskning då det mest är stjälkar och frön kvar och alla blad har fallit av. Men se det blev det inte, stjälkarna som var halvsega efter nattens rimfrost ville helst linda sig kring inmatningen på skärbordet. Det påminde väldigt mycket om den lintröskning jag prövade på i början av -90-talet då jag också sökte alternativa grödor. Ibland kom vi 50 meter men emellanåt bara 5 innan det var dags att rensa inmatningsskruven. Verkade ändå gå bäst med haspeln lågt så att den bromsade inmatningen. Efter lite på en timmes experimenterande blev det åter fuktigare då solen sänkte sig bakom skogen och skuggan föll över åkern så då fick vi ge upp. Vi får ta nya tag imorgon om vädret tillåter. Det kom i alla fall en hel del frön i tanken så visst vore det roligt att få bort dem från åkern.
9.10.2015. Nu har frosten, det var ner mot -10°C på åkern, skött om det gröna.
19.10.2015. Så här sent på året har jag aldrig tröskat tidigare. Nu gömmer sig solen alltför tidigt bak skogen och nattfukten gör det svåra ännu svårare 🙁
Vill bara meddela att jag nog lever trots att jag inte kommit mig för att skriva på en tid. Det har varit mycket jobb och annars också kämpigt vilket jag antagligen återkommer till så småningom. Mina bloggkollegor har tacknämligt hållit låda här så somnat bort det har inte bondbloggen gjort trots min frånvaro.
Jag ska nu inte ikväll skriva nåt längre inlägg, det finns så mycket att skriva om så jag vet inte riktigt var jag skall börja. Antagligen saknas det lite uppdatering om odlingsläget eftersom YLE Österbotten ringde upp i morse för att kolla läget. Länk till sammandraget från morgonens rapport hittar ni här. Har under dagen erhållit lite mera information om skördeläget så kanske får jag en möjlighet till uppdatering av läget i morgon då jag ombetts delta i fredagsklubben. Allt lär vara fastfruset i morgon bitti så därför kunde jag lova att delta trots att det är bråda tider. Jag återkommer då andan faller på.
Decennium -> centennium -> millennium -> men vad följer sen? Det var vad jag frågade mig för några dagar sen då en av mina trotjänare nådde 10000 -sträcket.
Trotjänaren i fråga är min Same Dorado 85 traktor som är den första av mina traktorer att korsa milstolpen. När mätaren började närma sig undrade jag om samma noja som aktualiserades vid årtusendeskiftet var befogad i detta fall. Ni vet, att elektroniken skulle få fnatt. Det fanns det facto bara rum för 4 siffror i displayen så vad skulle hända vid uppnådda 9999?
Nästan som att ha en ny traktor 🙂
Nu hände ingenting som vi lade märke till och traktorn råkade gå för sig själv med skördevagnen på släp när skiftet inföll. Följande gång jag satte mig i hytten hade redan 4 nya timmar adderats till timmätaren.
Oron över ett totalt stopp hade aktualiserats ett par veckor tidigare då fläktremmen till kylluftsfläkten brast. Den här traktorn har luftkyld motor och jag kunde ta mig hem för reparation med att köra med låg belastning, värmemätaren steg lite högre än normalt men kylflänsarna mäktade hålla motorn tillräckligt kall även utan kylande luftströmmar från fläkten.
Om det gick enkelt att ta sig hem så var reparationen som följde allt annat än enkel. Det här är frågan om en verkligt kompakt traktor och därtill utrustad med frontkraftuttag vilket betyder att alla remmar måste bytas genom att lossa drivningen till frontkraftuttaget. Kompaktheten gör att man borde vara utrustad med otroligt små händer och pianofingrar för att komma åt utan att demontera det mesta i fronten. Nu har jag varken speciellt små händer eller pianofingrar så det fick bli det senare alternativet. Jag låter några bilder med förklaring beskriva operationen.
En före detta fläktrem…………..som skall sitta längst in mot motorn.För att komma åt att byta rem måste generatorer och mellanvägg lossas. Eftersom mellanväggen korsas av både bränsleledningar och slangar för luftkonditioneringen kunde den inte lyftas bort………..men jag lyckades få mellanväggen framflyttad så pass att jag kom åt att med hjälp av ett par järntrådar (jag saknade lämplig tång) lossa låsringen på axeln för drivning av frontkraftuttaget. Efter att ha lossat låsringen kunde axeln skjutas in i remskivan så pass att det gick att trä på ny rem.Det visade sig att orsaken till rembrottet berodde på att lagret i spännhjulet hade skurit fast. Jag har från och till hört lite missljud men inte kunnat lokalisera varifrån det kommit. Remmen hade antagligen hållit något år till om jag bytt lager tidigare.
Efter att ha bytt lager i spännhjulet och från rembutiken i stan hämtat ny rem som visade sig vara för kort, det är inte lätt att bedöma längden på en brusten rem, var det bara att plocka ihop igen. När jag rotade i lagerlagret hittade jag en rem som enligt reservdelsnummern borde höra åt kompressorn till luftkonditioneringen men den passade också till fläkten och lagren till remmarna på morotsupptagaren passade till spännhjulet så egentligen hade jag inte behövt åka till stan. Bra att ha lite grejer hemma men sällan man har passande delar. Hela operationen gick på en 5-6 timmar, det tycker jag är ok med tanke på stadsresan och lite funderande då jag inte bytt rem tidigare.
Det var någon som föreslog att jag skulle passa på och sätta in och binda upp en extra reservdelsrem när jag nu en gång skruvade men med tanke på att originalremmarna hållit närapå 10000 timmar tyckte jag att det kanske är lite onödigt. Det kan det facto vara bra att skruva lite extra nu som då för när jag lossade generatorn noterade jag att en ljusbrun kabel till ett stift på generatorn skavts eller brunnit av. Vad sorts funktion den har undrar jag över för jag har inte märkt att den skulle ha inverkat på traktorns drift eller laddning. Nåå, jag lödde nu dit en ny ledning innan jag skruvade dit den igen.
En brunnen eller avskavd kabel till generatorn hittades också vid reparation. Vilken är denna kabels funktion månntro?
10000 traktortimmar lär motsvara 600.000 körkilometrar med bil så med tanke på det har traktorn fungerat bra med inte alltför mycket reparationer. Hyttfläktsbytet i fjol vintras, ett termostat för luftkonditioneringen, en vajer till fotgasreglaget, en hydrauloljepump och några hydraulslangar är vad jag kommer på nu så här på rak arm. Jaa, och så har jag svetsat ena lyftarmen två gånger men där är förarens klåperier orsaken. Vad gäller hydrauloljepumpen så nöttes kugghjulet till drivningen upp efter 2500 timmars drift, antagligen hade härdningen av kugghjulet misslyckats för metallen var väldigt mjuk jämfört med materialet i den nya pumpen. I övrigt har det gällt normalt underhåll som filter och oljor.
Ett problem som uppstått på sistone är att traktorn mister en del effekt på låga varv när tanken är mindre än halvfull. Jag misstänker att det beror på att det drar in tjuvluft i nån koppling eller ett läckande sugrör, men jag har inte kunnat lokalisera var. Jag har rengjort bränsletanken och bytt filter m.m. men det har inte hjälpt. Nån som har förslag om var jag kunde söka härnäst?
