Då snöfallet drar in med vinden från havet (s.k. Lake effect snow) kan det bli stora lokala variationer. Att Vasa med ca 60 cm snö hade näst mest i landet kändes svårt att förstå då det fågelvägen är blott 14km mellan mätstationerna på Klemetsö och min här i Långmossen. Vi ligger dock lite längre från kusten och snön som föll hade bildats av den fuktiga luften över det ännu öppna Bottenviken och fördes med nordanvinden in över land.
Sen dagen före julafton har vi fått 15,9mm nederbörd (som snö i smält form) och snödjupet på mätstickan här på gården ökade från 6 cm till 18 cm. Snön är lätt så då det blåste så lämna det mesta i diken och utfall samt i drivor på en del ställen. Det förklarar också att det inte ökade riktigt motsvarande nederbörden på mätstickan. 1 mm nederbörd brukar nämligen ge 1 cm snödjup om snön är torr.
27 december 2021 och 18cm på snödjupsstickan.
Kallt (-20°C) har vi idag så jag lämnade att utföra skrivbordsarbeten i stället för att dra till skogs. Riktigt tilltalande är skogsarbetet inte med mycket snö i träden och snön är så lätt att det kan bli problem med tillfrysning i luftfiltret. Kanske skulle en elsåg fungera bättre när det är riktigt kallt eller far batterikapaciteten all väg i kylan? Från och med i morgon ska det bli varmare och kanske får vi nån vindpust som rensar skogen. Men ljust och vackert är det i alla fall.
27 December 2021. Soligt och vackert men kallt ute.
Jag borde väl egentligen skriva julhälsningar men känner att jag måste skriva av mig lite elektronikrelaterade upplevelser först för att kunna ta till mig julfriden.
Jag vet inte om det är åldern eller bara annars ett tecken på att man håller på att tappa greppet om utvecklingen men jag har vid flera tillfällen under året råkat ut för otrevliga elektronikrelaterade händelser. Den händelse som skulle kunnat bli riktigt dyr inträffade i samband med såanmälan i juni. Det hände sig nämligen vid den tiden för inlämnande att bankkoderna låste inloggningen till elektroniska ansökan. Jag hade min vana trogen lämnat de sista justeringarna till dagen för deadline då det går så mycket tid åt till kartritandet som inte blivit lättare med åren det heller. Nån gång på sena eftermiddagen behagade programmet “kasta ut mig”, antagligen hade jag varit inaktiv för länge i samband med att jag gjort kontrollmätningar. Hur som så skulle jag logga in på nytt men lyckades inte trots att jag var nästan hundra på att jag hade rätt lösenord. Efter 3 :e misslyckade försöket stängde programmet ner och meddelade att nytt försök kan göras efter klockan 10 följande dag då ny inloggning öppnas. De va ju inga muntra meddelanden då anmälan skulle vara inlämnad innan midnatt. Nu hade banken redan stängt för dagen men inloggningsjouren var tack och lov i arbete till klockan 20:00, jag hade nu en ordentlig timme till godo och efter ett samtal och lite personliga frågor öppnades inloggningen igen. Jag fick också veta att nyckeltalen hade förbrukats under dagens inloggningar och att det inte varnas för saken då man loggar in till tredje part utan enbart då man loggar in till banken. Det blev att söka fram brevet med nya nyckeltal och med svettiga händer varsamt logga in igen. Det lyckades och anmälan lämnades sist och slutligen in med ett par timmar till godo. Men vad hade hänt om problemet uppstått efter kl. 20:00? Så härefter gör man noggranna noteringar över nyckeltalsförbrukningen.
Next case….
Sen jag bytte till ny dator för ett par år sen så har jag haft problem med att göra kontroll och inställningar av kyl och ventilation i lagerutrymmena. Jag kontaktade installationsleverantören i Holland i somras då jag började tröttna på att göra justeringarna manuellt och han menade att han nog kan fixa saken via teamwievern. Så jag laddade ner appen men vi lyckades inte skapa kontakt då programmet vägrade ge lösenord, lösningen blev att det i stället sändes en låda med reservdelar till komponenter som eventuellt kunde vara skadade så att jag genom försök och misstag skulle kunna byta ut delarna tills den felande länken uppdagades. Det har jag nu hållit på med mer eller mindre hela hösten men ändå inte hittat felet. Nu då höstarbetena börjar minska så tog jag nya tag med saken och konstaterade att lösenordsfunktion i den tidigare nämnda appen var inaktiverad, några klick senare var det fixat och jag sände ett meddelande till Holland att nu var det dags för ett nytt försök. Vilket vi fick till stånd idag, de va nu inte så enkelt då jag har svensk meny i datorn men till sist hittades några fel i kommunikationsportarna vilket förhindrat informationsflödet. “Current loop”-boxen som omvandlar signalerna från processdatorn till bordsdatorn visade sig också vara skadad men den hade jag ju fått i lådan med reservdelar så nu kunde ytterligare ett blodtrycksförhöjande problem lösas.
…. och vidare…..
Jag har ju några förtroendeuppdrag där man brukar erhålla lite ersättning för resor och traktamenten och de flesta har tillsvidare tacksamt hållit fast vid gamla hederliga pappersblanketter som det oftast tar ett par minuter under kaffepausen att fylla i. Men några organisationer har anammat databaserade program till vilka man ska logga in och fylla i samt komplettera med behövliga kvitton och utredningar. Oftast innebär det här att man ska aktivera och skapa profiler i programmen samt med hjälp av lösenord sen logga in för att göra nödvändiga noteringar. Då uppdragen oftast är ett eller några per år så har man antagligen glömt lösenordet eller så har programmet uppdaterats så att det ska göras nya aktiveringar innan inloggning. Så var det häromdagen, så jag ansökte om nytt lösenord vilket skulle levereras per e-post men inget kom så jag sökte på nytt och samma sak tills jag av nån anledning kom mig för att kolla skräpposten och voila där fanns dom men naturligtvis hade tidsfristen om 15 minuter för användande löpt ut så det blev ytterligare ett försök, efter lite konsultation med sekreteraren så fick jag till sist efter 2 timmars jobb reseräkningen fixad. Jag fick också höra av sekreteraren att jag nog inte är ensam med problem så henne avundas jag inte. Jag meddelade dock att man nog får börja överväga om man ställer sig till förfogande då man blir tillfrågad i framtiden.
Elektronikproblemen….
gör ju att man börjar ifrågasätta utvecklingen som allt mer börjar bli en inveckling. Trotjänaren i traktorväg av årsmodell -90 har meddelat att det börjar bli dags för kopplingsbyte, i det här fallet inte genom några felkoder i instrumentbrädan utan genom att den släpper på högre växlar. Den har sina modiga 13000 timmar i glaset så jag började fundera på ett tillskott i traktorflottan. Fick tacknämligt prova en måttligt begagnad traktor för att få det sista skördat och den fungerade någorlunda men jag konstaterade nog att jag inte kommer sams med modellen ifråga, hytten trång, knäna ska som hos en redbar skolflicka hållas ihop för att man ska hitta pedalerna, frikopplingsknappen på riktningsomkastaren så liten att man inte så där bara får traktorn stannad när det behövs och den pyttelilla joystickan för frontlastaren gav inte precision nog för att smidigt hantera lådorna med pallgaffeln. Så trots avsaknande av adblue så återbördades nog traktorn efter tvättningen. Man har ju hört om fall där felkoder gjort att verkstaden får besökas nästan dagligen för att hålla fordonen rullande, jag vill nog helst ha en traktor med vilken man tar sig hem med hjälp av lite ståltråd, tejp och buntband om det så behövs. Så nu har nog siktet ställts på nån välbeprövad modell från sent 90-tal till tidigt 2000-tal. Hittade en välhållen litet medkörd New Holland 110-90 på nätet som jag tittade på här i helgen men den blev nog lite väl dyr på auktion. Vilket visar att jag nog inte är den enda som intresserar mig för dylika traktorer. Försäljaren sa också att det säkert skulle finnas en marknad för nya traktorer med mekanik i stället för krånglande elektronik. Det blir väl nog att försöka hålla trotjänaren Fiatagri 80-90 rullande nåt år till, kanske har nästa generation bättre nerver med krångel? Dom har ju inte upplevt driftsäkerheten hos fordonen från den gamla goda tiden.
Informationsflödet verkar ändå fungera för ganska snabbt började jag få erbjudanden om nya traktorer och naturligtvis skulle dom vara utrustade med GPS och autostyrning samt isobusfunktioner allt i dagens anda. GPS skulle kanske kunna underlätta vardagen några gånger per år men i mitt fall så krävs nog några centimeters precision och det innebär licens och årskostnader på enligt uppgift 600-700 euro i året samt säkert lite elektronikkrångel. Jag har heller inga redskap med vilken isobussen skulle kunna kommunicera så den har jag inte heller användning för så jag betackar mig tillsvidare.
Finns nog mera elektronikkrångel att förtälja men kanske det får duga så här nu och avslutar med en bild på provkörningstraktorn.
Blir knappast nåt fler inlägg innan jul så vill passa på och önska bloggläsarna en riktigt
Skrev en statusuppdatering på facebook i samband med plöjningen för en månad sen som föranledde lite diskussion. Tänkte att jag kunde vädra mina tankar även här för att eventuellt få lite synpunkter av bloggläsarna. Plöjningen har ju i övrigt diskuterats lite mera i höst med tanke på eventuella begränsningar i nästa programperiod. Och här i byn har det i mitt tycke plöjts mera än vanligt i höst på bekostnad av lättare bearbetningsmetoder.
13.11.2021 Lite rimfrost gör det ljusare under senhösten, dessutom hålls traktor och redskap renare.
Jag plöjer oftast sent och många gånger just innan det fryser, dels för att jag inte just hinner tidigare då skördetiden är lång. Men dels också för att jag tror att urlakningen av näringsämnen blir mindre då åkern är svart så kort tid som möjligt. Det är ju förstås inte alltid så lätt att pricka riktigt rätt men i år blev det rätt så bra med blott en till två veckor mellan plöjning och snö och tjäle. Jag tycker också att strukturen hålls bättre om inte långa perioder med höstregn slammar igen tiltorna innan de fryser. Tycker också att kvickroten kommer senare igång på våren om plöjningen gjorts sent. Oftast går det också lättare att plöja när jorden genomfuktats ordentligt, den mullrika finmojorden fastnar lätt på vindorna om det är för torrt i botten.
20.11.2021. Årets höstplöjning avslutas.
Årets höstplöjning inleddes 10 november och avslutades den 20. Det hade väl gått att plöja ytterligare en dag men sen började marken frysa till. Hade haft möjlighet att plöja ytterligare några hektar men dom går också att plöja i vår.
Men nu till min fråga, när tycker Ni att den optimala plöjningstid punkten är ? Motivera gärna Era tankar. Och vad tycker Ni om eventuella begränsningar i höstplöjningen?
Ska väl som lovat göra en lite redovisning över spannmålsskörden jag med, medan jag minns. Det är över en och en halv månad sen det tröskades färdigt. Jag hade nämligen bara höstvete att tröska i höst (eller i sommar kanske man borde skriva?) då jag lämnade vårsäden därhen och satsade på grönträdor och saneringsväxter. Tiden rann som jag tyckte ut i våras i väntan på såmaskin och jag hade nog inte hunnit så vårsäden innan början av juni vilket kanske inte hade varit så tokigt ändå då sommaren blev så varm som den blev. Det hade antagligen hunnit mogna riktigt bra och i god tid ändå även om sådden blivit sen.
Höstvete var annars som många noterat en riktigt lyckad gröda i år och gav bra skörd. Jag hade nog förväntat en bra skörd för det har sett bra ut men medelskörden orkade inte riktigt de 8 tonnen jag hoppats på utan stannade på 7,8 ton /ha.
Tröskningen inleddes 7 augusti med Emilio höstvete.
Nu vet jag inte riktigt om man ska uppge skörd enligt digiterad areal eller om man ska räkna enligt nettoareal där skyddsremsor tegdiken och dylikt dragits av men uppger nu siffrorna enligt nettoareal eftersom det är rättvisare att jämföra sorterna på det viset då skyddsremsarealen varierar från skifte till skifte. Siffrorna är inte helt exakta då jag jämfört sorterna enligt m³ råsäd minus fukthalten men torde vara rätt jämförbara sorterna emellan, jag har i och för sig våg på vagnen men har inte gett mig tid att exakt kalibrera utrustningen.
Jag hade 3 olika sorter i odling och sådda på 2 olika sätt:
Emilio såddes 3 september direkt i kumminstubben efter en svämkörning med nedmyllningsaggregat och gav ca 7,4 ton / ha.
Emilio
Ceylon såddes 11 september direkt i plogtiltan (alltså utan harvning) med svämkörning innan plöjning och gav ca 8,3 ton / ha.
Ceylon
Magnifik såddes 7 september och odlades på samma vis som Ceylon och gav ca 8,2 ton / ha.
Magnifik
Emilion led lite mera av torkan i och med att tillväxten startade lite senare då kumminstubben isolerade och skuggade vetet från våren, ser man på flygfoto så syns också några små “baror” där det varit tjockare boss efter kummintröskningen och därmed sämre groning. När man kollade småaxen i axet så kunde man se 3 fullt utvecklade kärnor och en lite nödväxt kärna, vilket jag tror berodde på att vattnet tog slut i juli. Hade alla 4 kärnorna orkat utvecklas hade nog den också gett samma skörd som de 2 övriga sorterna. Hektolitervikten var högst på Emilion i och med skillnaden i kornstorlek som råsäd hela 87kg vilket märktes i backarna på väg till torken. De va som att dra i handbromsen när det började gå uppför och jag blev tvungen att fråga trösk- / torkentrepenören, som också tog hem ett lass med egen traktor, om han måste växla i Mobacken “joo traktorn dog helt och jag blev tvungen att gå ner i mellanlådan för att komma upp”.
E je bäst dö tar skovlen me tå dö hämtar traktorn sa tröskföraren.
Skörden är såld och pengarna på kontot då jag inte har möjlighet att lagra spannmål nu just. Det gick för dagspris men priset hade stigit med 30€ tonnet från förhandsanmälan till leverans så är glad att jag inte band priset denna gång.
När trogna bloggföljare börjar höra sig för hur det står till eller som “Per” gjorde söker upp en på åkern för att se hur man mår är det kanske tecken på att någon saknar en trots allt och att det är dags för ett livstecken.
Och joo, jag mår hyffsat bra men har precis som Nisse varit utmattad i värmen och torkan som den ofta för med sig. Eller njaa riktigt bra har man väl inte mått men jag är väl kanske inte den första att klaga och mest lider man med växtligheten som inte kan ta skydd i skuggan och då bevattningsvattnet tar slut i åarna så kan man inte heller lätta deras umbäranden i det fallet. Men visst harmar det att man inte kan ta hem de stora skördarna nu då efterfrågan finns och priserna på en del produkter är lite bättre.
Inte lätt vara orotad sallatsplanta i dylika temperaturer.
Fick jag bara grönsaksarealen lite bättre samlat så blir ett bevattningsprojekt med vattenmagasin att fundera på men som läget är nu så har jag för lite areal i anslutning till den tilltänkta bassängen för att det ska motivera kostnaderna med bygget.
De växter som sallat och kål som gillar svalare väder har mer eller mindre gått i stå i väntan på väta medan – gurk- och pumpväxterna som gillar värmen växer bra blott att vatten finns. De senaste dagarna har vi dock fått lite väta eller närmare 30mm vilket ledde till att vi fick 36,7mm under juli månad vilket naturligtvis är allt för litet med tanke på värmen och uttorkande vindar. Under dylika omständigheter borde vi ju få minst en dylik mängd per vecka.
Nisse företog sig en resa i västerled och jag hade väl hoppats kunna göra en liten mc roadtrip likt den jag gjorde i fjol men nu blir det inget av det i sommar för jag ligger nog efter med en hel del trots att jag hållit mig hemma. En del projekt är också på slarv så måste försöka slutföra dem. Ett sådant är installation av solenergianläggningar närmare bestämt fyra stycken. Den största på 20kW här på hallen har jag i gång och den har ju gett bra i det soliga vädret så den verkar legat bra i tiden trots att jag fick igång den först i slutet av maj. En mindre anläggning på 5kW ska monteras vid gårdsbutiken för att driva kylen där men det gamla plåttaket visade sig ha lite rostfläckar som jag vill få målat innan de göms under panelerna och att måla plåttak är kanske inte att rekommendera i 30 graders värme. De två minsta anläggningarna är solenergidrivna pumpar som jag tänkt använda till att förse underbevattningen med vatten men dom var det inte så stor idé att montera då vattnet tog slut.
En del av energibehovet täcks nu med solenergi.
Solenergiprojektet har jag väl tänkt försöka redovisa lite siffror för ifall det intresserar men jag tänkte samla lite statistik från anläggningen innan dess. Så det ska jag försöka återkomma till.
I övrigt så har en del byråkrati stulit tid från bloggen, bland annat har jag sökt efter mitt telefonaktiebrev för att kunna registrera och börja ta del av utdelningen nu då bolaget ska börsnoteras. Saken var också aktuell för tiotalet år sen men jag tyckte att största delen av utdelningen då gick åt till att upprätthålla värdeandelskontot så jag brydde mig inte om att göra nåt åt saken. Nu har man ändå på bolagsstämman i maj beslutat att makulera pappersaktierna om de inte registrerades så jag ägnade flera kvällar och veckoslut till att söka aktiebrevet som jag senast höll i vid flytten hit till Långmossen 1988. Aktien skaffades ju ursprungligen för att få förmånligare telefonanslutning men i höstas kapades trådarna till fasta telefon så nu behövs den inte till annat än för att ta del av de enorma aktieutdelningarna.
Det har samlats en del papper med åren och trots att jag relativt bra vet var jag har ett och annat så gick jag bet på att hitta pappret innan deadline för registreringen så det blev plan B det vill säga att via rätten döda pappersaktien och registrera den virtuella versionen. Lite komiskt ändå att jag nu hittade Polar Mills aktierna som jag sökte för några år sen i ett kuvert från Vasa läns telefon 🙂 Dom makulerades tidigare men var inte så mycket värda att jag iddes lägga ner desto mera tid på sökandet. Jag har i alla fall en gång för alla noterat att det där med aktier är inget jag ska syssla med, de må sen utlovas vilka utdelningar som helst.
Höstvetet står inför skörd så fort regnen ger med sig och det ser väldigt lovande ut trots att till och med det brådmognat lite de senaste två veckorna men det känns nog ändå som om man kommer att bli besviken om inte skördemängden börjar med en åtta. Jag jämför då förra årets måttliga bestånd som gav 5,7 ton med årets som ser tätt och axrikt ut. Här tar vi dock inte ut nåt förskott men man gläds i alla fall åt skördeutsikterna. Ska väl återkomma till det senare liksom lite om den övriga växtodlingen.
Det regnar ute men får ändå avsluta här för att ta itu med fakturor och löneberäkningar.
Efter en längre tids kyla fick vi så två dagars sommarvärme och växtligheten formligen exploderade i en grönskande orgie. Björkarna fick mössöron och gräsmattor och höstsådda grödor började skjuta i höjden, dom har stått och stampat lite på stället en tid men tydligen laddat upp med energi i väntan på värmen. Idag blev det ändå åter kallare och man skattade sig lycklig över att ännu inte lagt långkalsongerna på hyllan.
Här i byn har det såtts vårsäd i ett par veckor nu och en del spannmålsbönder börjar vara på slutrakan med sådden men ännu syns inga broddar, månne utsädet är svagt i år eller så har marken varit för kall trots soliga dagar. Själv har jag plöjt och harvat så gott som allt mellan varven jag sått och planterat grönsaker. Kanske börjar jag så spannmålen nästa vecka då såmaskin blir ledig. Lite ogräsbesprutningar i lök, palsternacka och morötter samt i höstvetet måste jag sköta om innan dess. Så lite regn skulle inte skada för att säkra markverkan i besprutningen, tyvärr varnas det för åska i morgon kväll och häftiga skurar är inget vi vill ha nu då det kan ge besvärlig skorpa på det nysådda.
14.5.2021. Höstvete “Ceylon”, ser hyfsat grönt och frodigt ut.
Nyplanterad isbergssallat.
Bevattning viktigt för det nyplanterade då värmen kom.
I övrigt så har jag under arbetet på åkern reflekterat lite över utvecklingen i jordbruket genom att studera trafiken på vägen intill.
-traktorerna blivit större och tyngre. 7-9 ton är väl ingen överdrift, däremot har de blivit smalare då ingen tydligen bemödar sig med att montera dubbelmontage längre.
-harvarna lite bredare. 7-9 meter verkar dominera och blir tunga att dra. Detta ger viktöverföring vid arbetet och ökar traktorvikten ytterligare.
-kombimaskinerna har blivit transportfordon. Man åker gladeligen flera kilometer för att fylla såmaskin vars behållare vuxit och därmed vikten. Vart tog alla högtippande vagnar och Jussiskruvar vägen?
De är nog så att man lite börjar fundera vart vi är på väg och hur mycket marken tål, det är trots allt gott om fukt i jorden trots att ytan torkat fint.
