Den grönsak som väljs brukar få lite extra uppmärksamhet i press och media och därför tyckte en av mediastuderandena på Gfem på Vasabladet att det skulle passa med ett reportage härifrån. Det råkar nämligen sig så att studeranden är en gammal bekant som utförde en del av sin praktik här hos oss när hon studerade till trädgårdsmästare i början av 90-talet.
Läs vad hon skrev om löken i Vasabladet. Där ingår också en videosnutt där jag kort beskriver vår lökodling. Håll tillgodo och “ei kun syömään” som Kinnunen sa i reklamen 🙂 Lök är både gott och hälsosamt och passar speciellt bra nu då flunsan går.
Blev informerad -eller var det konfirmerad?- att man ska helga vilodagen för en hel del år sen.
Så idag har jag inte jobbat!
Nää, det kan väl inte vara sant tänker väl de som känner mig?
Men det är det faktiskt, nästan i alla fall. Det beror väl på vad man räknar som arbete. Jag brukar bli beskylld för att inte räkna hushållsarbete som arbete här i gården och då dagens göromål till det mesta påminner om hushållsarbeten så borde det jag gjort idag alltså inte räknas som arbete då heller, eller?
Så vad har jag gjort då undrar ni säkert?
Well, som amerikanen säger, vi tar det från början så allt blir klart på en gång.
Kom hem sent senaste natt efter ett trevligt 50-årskalas i Forssa och hann just klä av mig och gå till sängs då det pep till i nya telefonen. Ett textmeddelande meddelade “Alarm: Flamövervakning”, just så flisfickan har gått tom 🙁 Jag visste att det var lite kvar men hade hoppats att det skulle räcka till morgonen. Nå det var bara att dra på byxorna, picka i skorna och gå ut igen. Efter att ha kollat att ingen fara förelåg bestämde jag mig ändå för att stänga ner värmecentralen och gå till sängs igen. Det var mörkt men varmt ute så pannan får kallna till morgonen tänkte jag, ingen risk att något fryser sönder. Att börja koppla till frontlastaren och göra upp eld kändes inte så trevligt just då.
Efter några timmar under täcket vaknade jag i ett lite svalare men annars OK hus. Stärkte mig med lite gröt och kaffe innan jag gick till pannrummet. Väl där tyckte jag att det ändå var lika bra att utföra en lite grundligare sotning och asktömning då jag noterat att rökgastemperaturen de senaste dagarna legat lite högre och på så vis meddelade att det börjar bli dags för sotning. Och det är ju så mycket trevligare att sota när pannan är kall så att man inte behöver oroa sig för att bränna fingrarna.
Minns inte om jag berättat om hur en sotning går till men det skadar kanske inte att med hjälp av lite bilder ta det på nytt 🙂
Med tom bränsleficka blir det ingen värme i pannan.Pannan så där lämpligt sval för att sota, kanske?På med munskyddet, sot lär ju inte vara hälsosamt!Har prövat en mängd olika “sotanlåbbor” men tycker att det går bäst att borsta loss sotet med en snöborste som jag fäst vid en stake. Är pannan sval smälter inte taglen av plast.Efter sotningen var det bara att tända igen.Och med väl sotad panna håller rökgastemperaturen sig på lämpligt låg nivå. Det är ändå så varmt ute att det räcker till för kråkorna 🙂
Jag brukar annars tycka att det är dags för sotning då rökgastemperaturen närmar sig en 180°C efter det brukar nämligen flisåtgången öka betydligt. Det här med sotning är väl att jämföra med att duka av bordet och starta diskmaskin – alltså inget att räkna som jobb!
Efter sotningen och påfyllningen av flis i fickan så tyckte jag att det var lika så bra att föra ut jordrens och växtavfall från packhallen till komposten. Jag hade kopplat från skogsvagnen och kopplat till frontlastaren på traktorn för flispåfyllningen så hanteringen av byttorna med avfall kunde lämpligt göras med frontlastaren. Och det är väl närmast att jämföra med tömning av slaskhinken – alltså inget att räkna som jobb!
Sen blev det lite sport på TV – definitivt inget jobb även om det kan bli nog så svettigt att se på också 🙂
Dottern satt vid datorn och plockade in lite verifikat i bokföringen och det var vackert väder ute så en promenad runt det närliggande skogskiftet för att få lite frisk luft efter sotningen passade som hand i handske. Att jag samtidigt noterade vad som borde göras i skogen kan väl inte heller räknas som jobb – det är ju som att läsa tidningen ungefär!
Efter middagen blev det lite mera sport och dottern tröttnade på pappren och for hem till sitt men lämnade mapparna öppna som för att meddela att det passar bra att fortsätta, hmmm. Här börjar det nu närma sig gränsen för jobb då jag under ett par timmar matade in lite uppgifter samtidigt som jag också satte in “annonser” till torsdagens REKO-utdelningar. Jobb? Njää, sånt där byråkratpappersvändande är väl inget riktigt jobb det heller, så jag har nog helgat vilodagen idag. Det kan vi väl enas om så att jag nu kan gå till sängs med rent samvete, visst?
Efter att i tre veckors tid närapå försmäktat i etern i brist på smarttelefon blev det idag att återgå till livet online. Efter att enbart hållit kontakt med omvärlden på “gammalt vis” via telefon och SMS kan jag i alla fall konstatera att det går att leva utan konstant uppkoppling. Men visst känner man sig lite utanför speciellt de dagar man är på rörlig fot. De dagar man jobbar hemma går det att nu som då slinka in på kontoret för att via bordsdatorn kolla vad som är på gång. Men de dagar man hållit till i skogen är det som om man varit borta en väldigt lång tid från bekantskapskretsen och civilisationen. Jag brukar under dricka- och matpauserna i skogen plocka fram luren för att under några minuter kolla e-post och sociala media. På så vis samlas inte all information till kvällen då man oftast är för trött för att hinna gå igenom allt flöde i cybervärlden.
Likaså leder -som ni säkert märkt- frånvaron av tillgång till nätet och ordentlig kamera att också bloggaktiviteten sjunker, tack och lov har kollegorna här på bondbloggen varit desto aktivare 🙂 Förhoppningsvis kan jag nu härefter aktivera mig lite mera då utrustningen uppdaterats.
Ny lur leder tyvärr onekligen till att det krävs lite inskolning i funktionerna och programmering av inställningarna. Tyvärr så har jag också en hel del information i den gamla luren som jag borde ha plockat ut innan den helt dog bort. Det borde gå att återuppliva den om jag lyckas få laddningen via USB-porten fixad eller så att jag kunde få låna ett laddat batteri från en motsvarande telefon under tiden jag kopierar materialet.
Ja, vad blev det då för en apparat kanske ni undrar. Resonerade som så att det kanske är lättare att komma igång igen med en snarlik telefon så valet föll till sist på en Lumia 830. Den är lite större till formatet än min gamla vilket underlättar skrivandet med mina tjocka fingrar och texten är också lättare att läsa då fonten är större, men samtidigt blir telefonen antagligen lite ömtåligare. Det verkar ändå som att det ska gå att få parallella SIM-kort också från Elisa så att man likt Kalle kan hålla igång 2 telefoner samtidigt på samma nummer. Då vore det möjligt att bära den gamla i fickan i skogen som säkerhetstelefon och hålla den nya i traktorn för att under pauserna sköta kontorssysslorna. Att försöka flytta de idag pyttesmå SIM-korten mellan telefonerna i skogen blir nog inte till någonting så det här vore ett bra alternativ. Vi får väl se om valet av telefon var det rätta, åtminstone hoppas jag att den håller minst en 3-4 år.
Efter att telefonerna minskat i storlek för varje ny modell verkar de nu åter bli större. Samsungen till höger är den lur som jag använde då när jag började blogga för snart 4 år sen, 800’an i mitten vars USB-port gav upp efter 3 års användning och dagens nyförvärv 830’an längst till vänster.
Imorgon går ett av vinterns inplanerade skidlopp BotniaVasan 52km av stapeln i Vörå. Jag har deltagit i alla som arrangerats hittills och det är bäst att hålla tradition vid liv så att man har lite mål att träna för. Det här blir nu mitt nionde BotniaVasanlopp. Tyvärr så är formen i år den sämsta den varit inför loppet, snöläget och en förkylning samt lite tidsbrist (läs latheten) kan jag väl räkna upp som orsaker. Nå nu går jag inte in för att vinna men vill ju förstås ta mig i genom med hedern i behåll. Dottern deltar också för andra gången och henne vill jag inte ha före mig i mål 🙂
130 km har jag hunnit skida hittills och det är väl minst 3 gånger för litet. Tycker mig märkt att formkurvan brukar svänga uppåt först efter en 150km så det blir väl nånstans i trakten av Kimo som det blir åka av 🙂 För ett par veckor sen då jag konstaterade att det inte fanns tid för att få fason på kondition så beslöt jag efter att ha rådfrågat världsmästaren i bänkpress här i grannbyn att satsa på de små muskelgrupperna som inte kräver så mycket syre. Tyvärr har jag inte hunnit följa hans råd till fullo men kommer att försöka stöda så mycket som möjligt på arm- och magmuskler och spara lite på benmusklerna. Vi får se hur det lyckas men glidet är viktigt och därför har jag nu lagt ner några timmar på att valla skidorna. Lite osäker på fästvallningen men räknar med hårda spår då det nu börjat blåsa frisk nordlig vind som förmodligen får de blöta spåren efter dagens töväder att frysa till.
Men nu åter till vallaboden för lite paraffindopning 🙂
Tusan också nu har nästan fyra timmar gått åt framför skärmen igen, är det början på datorberoende?
Det går onekligen åt en massa tid framför datorskärmen på både gott och ont, om det sen kan anses farligt har man själv svårt att avgöra. Funderar över vart de senaste timmarna tagit vägen….. lite bläddrande och några REKO-kommentarer på Facebooken får jag väl tillstå men i övrigt har det blivit att läsa Vasabladet som e-tidning, kolla kommentarer på Bondbloggen och väderprognoserna, läsa lite nyheter och kommentarer på YLE’s sidor, kolla startlistorna och gästbokskommentarer på BotniaVasan’s hemsida, gå igenom e-posten och så gick det lite på en timme åt att betala en STOR hög med räkningar och mata in årets förskottskatteinbetalningar.
Om det sen kan anses vara ett beroendeframkallat fenomen vet jag som sagt inte men visst återkommer jag till de flesta av ovanstående titt som tätt. De sistnämnda (räkningsbetalningarna) är det till och med lite svårt att låta bli ogjorda hur gärna man sen skulle vilja slippa 🙂
Alternativet skulle väl ha varit att läsa Vasabladet i pappersform och se YLE’s nyheter på TV och kanske tagit en tur i elljusspåret i stället för de andra aktiviteterna. Säkert hälsosammare och lika roligt skulle det ha varit.
Får väl konstatera att det är i det närmaste omöjligt att klara sig utan dator numera….. Februari är annars en månad som brukar vara mer eller mindre vikt för datorarbete i och med att skattedeklaration och en massa redovisningar ska göras då.
Annars så var det väldigt vårlikt idag, sol, takdropp och våryra talgoxar …….. och alldeles för varmt för skogsarbete …..
Mitt uppdrag som rapportör av snö- och tjälläget fortsätter även i vinter. I söndags var jag ute på ny runda vilket egentligen var en dag för sent då den egentliga mätdagen är den sista januari. Den dagen var jag dock upptagen med att funktionera på den lokala idrottsklubbens skidtävling eller Solf Parklopp som det officiellt heter. Ibland hör man dock, speciellt de yngre, deltagarna kalla loppet för “morotsloppet” då varje deltagare som kommer i mål brukar erhålla en påse morötter. Två av barnbarnen deltog så det föll på morfars lott att också se till att skidorna löpte väl.
Det hann börja snöa och skymma innan jag hade ätit så jag beslöt att skjuta upp rundan till följande dag. Snöfallet under natten var stundtals ymnigt så det medförde lite mera arbete under mätrundan än om jag skulle gått dagen innan då det ännu eventuellt skulle ha funnits partier som varit så gott som snöfria.
Som sagt skulle ha mätningen utförts rätt dag hade det inte funnits mycket att notera. Men på söndagen varierade snödjupet mellan 6 och 35 cm i skogen och mellan 12 och 27 cm på åkermark. Snön vägs också för att reda ut dess vattenhalt men eftersom det mest var frågan om nysnö vägde den inte så mycket, det är alltså inte aktuellt med snöskottning av tak ännu åtminstone. Som väntat fanns det inte heller mycket tjäle att notera, i skogen fanns ännu ofrusna partier och som mest noterades 12 cm djup tjäle. Ingen vidare bärighet för tunga skogsmaskiner ännu med andra ord. På åkermark varierade tjäldjupet mellan 12 och 18 cm.
Terrängen förändras betydligt då träd och sly pryds med snö och det kan stundtals vara besvärligt att orientera sig samt finna de fasta mätpunkterna i skogen. Ibland har jag snitslat rutten på de besvärligaste partierna för att undvika alltför mycket yrande. Följande bilder som är de sista jag tog innan telefon gav upp får illustrera söndagens övningar.
Det är väl bara att bege sig in i snölandskapet 🙂Mätpunkt #5 hittades lätt men hur går det med nästa? Rätt riktningen är hursomhelst rakt fram 🙂Här har jag tydligen gått förut…. vilse? Nää men inte så lätt att hitta en vitmålad käpp som är en meter hög!Där är du ju! Missade dig tydligen med 3-4 meter vid första försöket. Noterar 22 cm och så vidare till nästa som ligger 40 meter bort…..
De som vill jämföra med mätningarna från våren 2013 finner dem här. Ifjol var det som bekant inte mycket till snö och tjäle, vi får väl se hur situation utvecklas under återstående vinter.
