Det är många som frågar om tjälsituationen så jag avlägger rapport om dagens mätningar. Eller egentligen fanns det inte mycket att mäta. Det fanns nämligen inte någon tjäle alls på de mätpunkter som jag kontrollerar i skogen. Och inte en endaste liten snöfläck heller för den delen vilket inte har hänt sen jag började gå snölinjen 1989. Däremot fanns det fortfarande lite tjäle kvar på åkermark men även där hade det tinat 9-13 cm från ytan och nedre tjäldjupet låg på 22-25 cm.
Skulle vädret fortsätta på detta vis så vore nog mätpunkterna tjälfria vid nästa kontroll om 2 veckor men ännu kan det bli kallt och de facto så har det nu i kväll dalat ner så pass mycket snö att marken är vit.
Grannens råg har börjat grönska liksom mitt kummin har gjort. Lite onödigt tidigt har nog växtligheten vaknat men kanske blir den nu utlovade köldperioden inte så lång och hård.
Idag kröp kvicksilvret upp emot 8 grader och det blev onekligen lite varmt innanför skyddskläderna i skogen. Städade bort virket i dikesöverfarterna och hämtade hem traktorn för nu efter regnet är det nog färdigt med utkörningen av virke från mossen. Det som legat i vattnet i dikena var tungt så jag fick nöja mig med att köra halvfulla lass och även samla lite ris till de besvärligaste platserna.
Konstaterade också att värmen börjat locka växterna till att vegetera och det är det som oroar mig. Får vi nu en ordentlig köldknäpp, vilket är fullt möjligt, så är nog växterna ömtåliga och kan ta skada då de lockats ur vintervilan.
Björkens knoppar börjar visa färg.
Att knopparna visar färg den här tiden är nog lite ovanligt det är ju inte fråga om något träd vid någon byggnads sydvägg utan mitt i skogen.
Vårbruk
Hörde att kollegerna i sydfinland har inlett vårbruket med potatissättning och även det är ovanligt tidigt och förstås förenat med stora risker. Men visst kan det vara värt ett försök ifall det skulle lyckas, antar att inhemska nypotäter till Valborg och Mors dag kan bli värdefulla 🙂
Med deklarationsarbetet undanstökat fortsatte jag med skogsarbetet på lördagen efter att först ha gått mätningsrundan på tjäl- & snölinjen. Under mätningen kunde jag konstatera att det mesta av tjälen gått ur jorden i skogen och även på åkermarken började våren göra sig påmind. Att tjälen gått ur jorden i skogen fick jag handgripligen bekräftat senare på dagen när jag fortsatte med avverkningen längs dikeslinjerna. Under den tre dagar långa deklarationspausen hade de frusna dikena tinat till den grad att jag först gick igenom isen och fick stövlarna vattenfyllda och sen när jag på kvällen sökte mig hemåt med traktorn och virkeslasset körde jag ner ekipaget i dikesöverfarten som nu definitivt gjorde rätt för benämningen “traktorfälla” som vi normalt kallar dem.
Traktorn hann jag få över men farten var för låg för att jag skulle få över släpvagnen innan den sjönk dit.
Det hann bli mörkt innan jag hade lossat lasset och fått upp släpvagnen så jag ringde och beställde bilskjuts hem.
Ny dag med nya tag.
Uppgiven av motgångarna helgade jag vilodagen med att per TV följa med mina skidvänners framfart i Vasaloppsspåret, verkade som om det inte löpte riktigt bra där heller men de flesta tog sig i mål. I dag måndag tog jag mod till mig och for till skogs igen även om snöslasket som fallit under natten förebådade en våt dag. Började arbetet med att “bygga” en bro av virke över diket för att få ytterligare något virkeslass ur skogen.
Lite trångt om utrymme men ett halvt lass virke fick jag placerat i sörjan i diket.Sen på med lite ris för att binda ihop traven som annars rullar omkring hur som helst.
På mossen där jag avverkar fäller jag nu träden så att toppar och grenar bildar en risbädd som om jag nu inte lastar riktigt fulla lass håller ganska bra att köra på. “Bron” höll också bra så några lass till ska jag väl få utkört men det ser nog ut som om en del virke kommer att få ligga kvar i skogen över sommaren.
Trots att jag körde upp spår i snön för att underlätta tillfrysning under den kalla perioden bär det inte längre på de platser där risbädd saknas.
Vårväder?
Jag såg framemot en fin vinter i skogen i januari då det såg lovande ut med kyla och litet snö. Men kylan kom nog alltför sent. det fanns ju de som plöjde åkrarna häromkring ännu efter trettondagen. Dessutom blev kallperioden alltför kort, endast 2-3 veckor lång, vilket ledde till att marken inte hann frysa tillräckligt innan vårvärmen kom. Vi är nu inne på fjärde veckan med så gott som uteslutande plusgrader och snö och tjäle har nästan helt försvunnit som vi kunnat konstatera här tidigare. Ett par svanar som sökte föda på oplöjda åkrar har jag siktat och under rundturen på snö- & tjällinjen konstaterade jag att spillkråkan högljutt markerade sitt revir. Frånsett svanarna och ett par koltrastar har jag ännu inte observerat övriga vårfåglar men som jag berättade för Filippa på “radiohuset” i morse när hon undrade om vi bönder tror att våren är här så är jag nog rädd för att vi får bakslag ännu och då är det ju bäst att tofsvipor och lärkor håller sig kvar i södern. Men någon riktig vinter tror jag nog inte att vi får mera denna säsong. Intervjun hittar ni här vid ~7:05.
………och efter bästa förmåga har jag nu lämnat in skattedeklarationen. Sände dessutom in den elektroniskt som TYVI-material via Ilmoitin.fi -tjänsten. Visst är det enkelt att sköta ärendena via datorn men lite osäkert om rätt material gått fram är man nog när man inte handgripligen lämnar in det till skattebyrån. Riktigt allt material har jag ändå inte lämnat in via “nätet” eftersom jag inte har skild katso-kod eller bankkod till Eriks dödsbo. Hans skogsbruksdeklaration lämnades därför in av äldsta dottern tidigare idag. Jag var då ännu inte färdig med den egna deklarationen så därför valde jag att testa det elektroniska alternativet för den.
Bäst att dokumentera inlämningen ifall det skulle ifrågasättas 🙂
Det här med deklaration är nog fortfarande trots elektroniska hjälpmedel ganska jobbigt, man vill ju gärna glömma hur det går till emellan varven då det görs endast en gång i året. För att dela lite på arbetet och för att ge de övriga i företaget lite insyn i det ekonomiska läget så kör vi med arbetsfördelning så att frugan samlar och ordnar verifikaten i mappar vilka äldsta dottern sedan kontoför i bokföringsprogrammet varefter jag sedan sköter skatteplaneringen, deklaration och momsrapporterna. Så här 796 verifikat och 18096 poster senare känns det onekligen skönt att sätta mapparna på hyllan och förhoppningsvis hinner man söka upp traktorn som står och väntar på mossen i morgon. Det börjar bli hög tid att avsluta skogsprojektet för ingen kyla utlovas den närmaste framtiden…… ser ut att bli en väldigt kort vinter i år 🙁
De fina skogsförhållandena fortsätter enligt väderprognosen, kanske lite för varmt med temperaturer nära nollstrecket men det ser inte ut att bli så mycket mera snö den närmaste veckan i alla fall. Jag håller nu på och kör ut det som jag avverkat de senaste veckorna och har också återupptagit fjolårets påbörjade dikeslinjeröjning när det nu återigen håller att köra på lite blötare mark.
Skogsgallring.
Har också en hektars ruta med björk som jag åter borde glesa ut lite, jag syrfällde (fällde björkarna med löven på så att löven drar fukten ur stammen) vid första gallringen för en sju åtta somrar sen men vågade inte glesa ut beståndet helt då jag var rädd för snöbrott på de uppkörda stammarna. Så jag högg bara bort de mest undertryckta björkarna och tänkte att Erik får maskingallra sen när de kvarlämnade stadgat sig lite. Det blev nu inte gjort innan han gick bort. Det börjar nu vara hög tid att glesa ut lite till och det är egentligen inte någon stor sak. På en del av beståndet (ungefär 1/5-del av arealen) har det dock skjutit upp bra med gran underifrån och det är här som frågan är om jag borde ta bort björkarna helt för att ge grantopparna fritt spelrum eller om jag skall slå ut granarna och invänta nytt granbestånd för att få ett jämnare granbestånd på hela ytan. Det håller nämligen på att komma gran (och lite tall som rådjuren toppat) på resten av arealen också men dom är betydligt mindre än granarna på “femtedelsytan”.
På beståndets randområden är det bra med gran och björkarna duger bra till flisved…….
…. medan det på resten av beståndet är glesare mellan granarna………
….. men även här är granarna på gång om än av lite mindre storlek.
För rationell skötsel längre fram eftersträvas enhetliga bestånd så med tanke på det borde kanske granarna tas bort ännu denna gång och björkarna glesas ut så att nya granplantor får tillräckligt med ljus. Men i och för sig så ligger skogskiftet ifråga nära till så så länge jag orkar sköta skogen själv har det inte så stor betydelse med stora enhetliga bestånd. Sen är ju gran inte riktigt lika känslig som tall och björk för ojämnheter i beståndet.
Lång omloppstid.
Skogliga åtgärder blir det lätt till att fundera både en och två gånger över hur man går tillväga för omloppstiden är lång och felaktiga beslut tar lång tid att reparera. Att för länge gå i valet och kvalet är ändå inte att rekommendera för att inte göra någonting alls är ändå det sämsta alternativet. Kommentera gärna om ni har synpunkter!
I vår familj har traktorernas färger gått i olika nyanser av rött sen den första skaffades 1958. Så visst känns det lite främmande att nu ha en blå traktor på gården. Namnet är också nytt men den är ändå närabesläktad med Fiaten jag har från tidigare och den har gått bra så det känns ju trösterikt i allt det nya.
Det trillade ju in lite stödpengar på kontot inför julen så det blev till att fundera över vad man helst önskade sig till julklapp, en ny traktor är ju alltid trevligt att ha ….. eller? Njaa det här var kanske ett ironiskt inslag i inlägget 🙂 Faktum är att jag funderat på att få in lite nyare blod i traktorparken en längre tid nu för både Fiaten och Samen börjar ju få något år på nacken och båda har också snurrat på en 9000 timmar var. Så även om en välskött traktor säkert kan snurra på det dubbla så ökar ju risken för problem med driftsäkerheten med åren. Och i grönsaksodlingen används specialutrustade traktorer som inte i brådrasket uppbringas om traktorn går sönder. För den oinvigde kan jag meddela att 9000 timmar motsvarar ungefär lite på 500.000 km om det vore frågan om en bil. Många bilar räknas nog vara slutkörda med dylika kilometrar på mätaren och då utsätts nog inte bilarna för de påfrestningar som en traktor får utstå mellan varven.
Den minnesgode minns kanske att jag hade en ny traktor på prov i våras och jag hade väl tänkt köpa en sprillans ny då det på så vis är lättare att få traktorn utrustad med de funktioner och utrustningar som jag behöver. Jag kom dock inte riktigt överens med den nya T5 modellen och den gamla 5000 seriens traktorer gick inte längre att få som ny. Så jag har hållit ögonen öppna och studerat annonssidorna för att hitta en bra begagnad ur den förra modellserien. Hittade sen på senhösten den här traktorn i Seinäjoki, 2 år begagnad och 840 timmar körd. Lite förundras man ju över varför man byter in en traktor efter så lite användning men efter att ha pratat med förra ägaren som garanterade att traktorn är i skick och efter att ha fått fabriksgaranti fram till och med november 2014 vågade jag göra affär. Traktorn köptes sålunda till julen men jag lade in den på verkstaden för att få frontlastaren bytt mot frontlyft med frontkraftuttag eftersom jag har en traktor försedd med frontlastare från tidigare. Dessutom kommer denna traktor att gå i sådana arbeten där frontlyft med kraftuttag kommer till användning.
På grund av ombyggnaden kom traktorn till gårds först i går, den verkar så här långt helt OK även om motorn stannade efter 50 meters färd. Orsaken var att tanken innehöll sommarbränsle som i den -19-gradiga kylan frös ihop 10 meter från värmen i garaget. Slängde några täcken över traktorn och satte i stöpseln till motorvärmaren några timmar varefter den efter lite snurrande med startmotorn startade och lät sig köras in i värmen.
