Solf – Sida 59 – Bondbloggen

Ibland växer det…..

….nästan för bra.

Tänkte så här lite i efterskott beskriva höstens skördearbete. De vill inte riktigt bli tid till aktuella blogginlägg alla gånger, men bättre sent än aldrig sägs det ju 🙂 Nu är det mörkt och regnigt och bättre hälften njuter av värmen söderöver så det är bäst att ta tillfället i akt och blogga lite när man får ha datorn för sig själv 🙂

Helt smärtfritt har inte skördearbetet förlöpt i höst men det är inte vädrets fel i år, vi har ju haft en fin och torr höst fram till nu. En del är fortfarande kvar på åkern men palsternackorna har jag i alla fall skördade så jag kan ju börja med dem så får vi se var vi landar. Som jag nämnde i mitt inlägg om skördeutsikterna så har årets palsternackor sett fina ut hela säsongen. Och visst blev det en god skörd också till sist.

Palsternackorna växte sig nästan lika långa som odlaren själv..... — Palsternackorna växte sig nästan lika långa som odlaren själv…..

….och det visade sig ställa till lite problem vid skörden. Fram till den första nattfrosten i månadskiftet september-oktober var det inga problem då blasten hölls upprätt men efter köldnätterna lade sig blasten och snärjde in sig från rad till rad så att det blev stockning i maskin.

Öppningen där blasten ska igenom är inte särskilt stor.......... — Öppningen där blasten ska igenom är inte särskilt stor……….

..... och det blir lätt lite för trångt när stora blastmassor skall igenom. — ….. och det blir lätt lite för trångt när stora blastmassor skall igenom.

En liten videosnutt kanske beskriver det bättre 🙂

Stockningarna i maskin ledde förstås till att det som jag hade tänkt att vi klarar av på en eftermiddag istället fordrade nästan två dagars arbete. Samt att flickorna fick lite styrketräning 🙂 Med facit i hand borde jag ha försökt konstruera någon form av blastskärare som skulle ha kapat bort lite av den överflödiga blasten innan den gick in till blastningsenheten. Men det fanns det inte tid till då längre och som sagt det fungerade fint så länge blasten stod upprätt och gav ett jämnt flöde av material.

Nåjaa, palsternackorna fick vi in till sist och det är frågan om om inte årets skörd av dem är den bästa jag haft under de närmare 40 år jag odlat dem.

De va de, palsternackshäran teiji :) — De va de, palsternackshäran teiji 🙂

Praktikanter.

I mån av möjlighet brukar vi ta emot studeranden för utförande av praktikperiod här på gården. Jag minns ju själv från tiden som arbetslärare på trädgårdsskolan att det inte alla gånger var så lätt att hitta lämpliga praktikgårdar. Oftast har också praktikanterna kommit från trädgårdsskolan på Korsholms skolor (eller yrkesakademin i Österbotten som det numera heter).

Under flera års tid har det varit ganska sparsamt med praktikanter men i år har vi haft hela tre stycken som under längre eller kortare tid deltagit i arbetet här på gården. Och dom har för ovanlighetens skull kommit från olika skolor och utbildningslinjer. Oftast har det varit fråga om trädgårdsmästarstuderanden som vi haft här på gården och på senare tid under enbart några veckors tid men i år hade vi för första gången en agrologstuderande här. Hans praktikperiod var också lite längre eller 100 dagar så det fanns möjlighet för honom att följa med hela produktionskedjan från sådd till skörd vilket jag tycker är värdefullt.

Det här med trädgårdsutbildning har annars strulat till sig nu då det inte längre finns möjlighet att direkt från grundskolan gå till trädgårdsmästare eftersom utbildning på svenska endast ordnas i form av vuxenutbildning numera. Det betyder att du antingen avlägger yrkesutbildning inom annat område eller studentexamen innan du har möjlighet att söka till trädgårdsmästarutbildningen. I och för sig så är inte kunskap tung att bära men faran är stor att trädgårdsintresset svalnar under gymnasietiden eller om du studerar inom någon annan bransch till först. Och den erfarenheten har jag från min tid som arbetslärare att de idag duktigaste företagarna inom trädgårdsbranschen är just de unga fördomsfria elever som då kom direkt från grundskolan. Några har förvisso också gått via gymnasiet men framgångsrika trädgårdsföretagare som i 35-45-års åldern omskolat sig är nog lätträknade. I många fall har målet med vuxenstudierna varit att ta sabbatsledigt från tidigare arbete eller att lära sig ta hand om den egna täppan. Och inget illa i det men trädgårdsbranschen behöver också arbetskraft, det är ju en arbetsintensiv bransch, och framförallt så behövs driftiga företagare / odlare. Risken är annars stor att produktionen marginaliseras så att den inte intresserar de stora handelskedjorna. En hög självförsörjningsgrad av trädgårdsprodukter har ju också betydelse för landets ekonomi.

Ojdå, det här blev ord och inga visor men faktum är att odlarkåren speciellt på frilandssidan börjar bli rätt ålderstigen.

Dagens ungdomar klandrades för en tid sedan i media och beskrevs, om jag minns rätt, som självupptagna och ansvarslösa men de ungdomar som jag haft förmånen att lära känna under deras praktiktid här hos oss har nog skött sig riktigt bra. Vill passa på att tacka årets praktikanter Linda, Lena-Maria och Oskar för deras insats under praktiktiden och önska dem god fortsättning på studierna och lycka till i livet.

En synbarligt nöjd Oskar tackar för sig och åker hem till Åboland.

Brukar i vanliga fall hålla lite distans till praktikanterna för att objektivt kunna bedöma deras kunskaper men vad gäller Oskar så blev det känslomässigt lite speciellt, dels så hade han många egenskaper som påminde mig om Erik och dels så var han så gott som på dagen lika gammal när han påbörjade praktikperioden som Erik var när han dog. Han tog på sätt och vis vid där Erik slutade. Saknaden efter Erik gör sig speciellt påmind nu så här i allhelgonatider……….

Hunger.

“nö böri ja noo vaar hongro” (nu börjar jag nog bli hungrig) sa en av mina medarbetare en hektisk dag på sensommaren. Efter en titt på klockan i telefon kunde jag konstatera att “normal” lunchtid hade passerat för närmare 2 timmar sen.

Så där vill det lätt bli då “arbetsledningen” i stridens hetta tappar greppet om tid och rum. Själv har jag ju ett litet reservlager som jag bär på så om det blir ett längre arbetspass utan kosttillskott så brukar “reserven” mobiliseras efter stund med “skakadarrin” (ett fenomen som uppstår vid blodsockerunderskott). Men nu är ju inte alla utrustade med reserv och visst måste jag tillstå att den egna prestationen också lider med reserven inkopplad. Charlotta beskrev känslan i sitt inlägg kasta gräftan och skena och i det fallet var det i kylskåpet räddningen fanns 🙂

Nu kan det ju också råka sig att kylskåpet ligger någon kilometer bort om man råkar befinna sig på någon lite mera avlägsen åker. Då står valet mellan att lämna arbetet på hälft eller genomlida “skakadarrin” tills reserven mobiliserats, om man nu har någon. Är det lite osäkert hur länge arbetet tar så brukar vi naturligtvis ta med lite mat när vi åker ut men ibland håller inte planeringen sträck.

Det här tillfället föranledde lite diskussion vid kaffebordet senare på dagen och jag tyckte att det egentligen är lite underligt att man inte laddar upp före och underhåller näringsreserven när man arbetar liksom man gör inför till exempel ett långlopp på skidor. Då brukar man speciellt om det rör sig om lite längre sträckor noga se till att kroppen är “laddad” med energi (kolhydrater) före start och under loppet underhåller man energiförrådet vid “saftstationerna” med ungefär en halv timmes mellanrum. Varför gör man inte detsamma under arbetsdagen? Nu är väl arbetsintensiteten inte riktigt fullt ut lika hård i det dagliga arbetet som under en skidtävling men det är faktiskt ibland fråga om hårt kroppsarbete. Speciellt i samband med skörden av grönsaker som oftast görs manuellt. Det har hänt att jag efter arbetsdagen varit mera utmattad än vad jag varit efter ett Vasalopp. Pulsen har förstås inte legat lika högt under arbetet men ett Vasalopp brukar ändå inte ta mera än 6-7 timmar medan arbetsdagen under säsong lätt närmar sig det tredubbla. Så visst vore det befogat att noga se över energibehovet, kanske kunde man orka prestera lite mera på så vis?

Tror jag skall göra en jämförande undersökning när det blir dags för lite skogsarbete så småningom. Ena dagen kör jag på som brukligt med lite kaffe och smörgås vid varannan tankning av motorsågen medan jag den andra stoppar i mig lite Energy bars, gel och sportdryck ett par gånger i timmen. Är det någon som testat motsvarande?

Älgarnas favorit.

Har konstaterat att älgarna har en av mina favoritgrönsaker som sin favorit de också. Kålrabbina och rödbetorna verkar vara de första som dom ger sig på när dom är ute på finsmakaräventyr. Och visst förstår man dem, mjällare och sötare grönsak får man leta efter. Själv föredrar jag dem – alltså kålrabbina 🙂 – som råa, brukar skala dem och äta som äpplen. Rårivna är också gott men de bör ätas omgående efter finfördelningen för “nedbrytningen” börjar snabbt och de får lite bismak av att stå i kylskåp. Kanske har bloggläsarna egna “recept” att dela med sig av? Kålrabbisäsongen börjar annars vara förbi för i år så det blir nog att vänta framåt midsommar nästa år innan vi kan gotta oss med kålrabbi igen……….

Efter älgarnas fest har man inte mycket att hämta...... — Efter älgarnas fest har man inte mycket att hämta……

...av den upptrampade stigen att döma så vet dom vart dom skall söka sig. — …av den upptrampade stigen att döma så vet dom vart dom skall söka sig.

Vad gäller älgarna så tror jag att de lokala jaktlagen börjar ha höstens kvot fylld vilket är lite synd då det verkar finnas kvar av de “åkerälgar” som fått smak för grönsaker. Jag brukar be jaktlagen plocka bort de älgar som håller till i mina odlingar till först men det är väl inte så lätt alla gånger. Jag är ju ingen jägare så jag vet väl inte riktigt hur det går till men har ibland lekt med tanken att rigga upp en vajersnara längs stigen som leder till åkern. Av “trafiken” att döma borde det inte ta länge innan fångst? Känner någon till hur pass grovt träd som behövs för att tjudra en älg?

Årstidsrumba.

Efter sommar kommer vinter och sen kommer hösten, eller?

Jag noterade tidigare att detta år verkar bli året utan varken vår eller höst. Nå, kanske inte riktigt men i vart fall så blev våren väldigt kort och sommarn övergick i vinter nästan utan höstväder om nu inte hösten återkommer vill säga. Idag var det hur som helst riktigt höstväder med regn och rusk men temperaturen närmade sig sommarvärden då det var närmare +12°C en tur på eftermiddagen.

Hur det står till med skördandet kanske någon undrar då jag nu inte riktigt funnit inspiration till informerande blogginlägg. Jo tack, det SÅG bra ut ännu i början av oktober, skördeförhållandena och vädret kunde man ju inte klaga på. Raka motsatsen till fjolåret!

SÅG skriver jag för nu ser det inte så bra ut längre eller det är lite ovisst i vart fall. I slutet av förra veckan började vi se ändan på skördesäsongen och vi närde förhoppningar om att kunna avsluta skördandet denna vecka. En osäkerhetsfaktor var den kallare period som utlovades under det gångna veckoskiftet. Meteorologerna pratade om en -1 till -2 grader och även om jag nog räknade med att det kanske skulle kunna bli en -4 till -5 grader under arla morgonstund så oroades jag inte desto mer, det skulle ju bli rejält varmt efteråt och jag tänkte att vi lika bra kan dra efter andan och ladda upp för slutspurten.

Och visst kom värmen idag men köldperioden blev nog en hel del kallare och längre än vad som utlovats, måndag morgon kröp kvicksilvret ner mot -9°C och det höll sig på minussidan så gott som hela dagen. Trots dagens värme har jag inte återupptagit skördandet och det är inte för att det varit regnigt ute utan för att jag är lite tveksam över hur pass illa kölden gått åt det som står kvar på åkern. I morgon blir det till att analysera läget.

Natten till torsdag 17 oktober kom den första snön, med facit i hand borde vi nog skördat vidare men...... — Natten till torsdag 17 oktober kom den första snön, med facit i hand borde vi nog skördat vidare men……

Och tron på en lång varm höst.

Jepp, det är vad jag hoppas på nu efter att ha bekämpat lite kvickrot med glyfosat. Glyfosaten verkade vara en bristvara, antagligen har någon annan också problem med kvickroten. Fick i alla fall tag på så pass att det räckte till 13ha och fick därmed de värsta åkrarna behandlade. Besprutningen borde antagligen ha gjorts tidigare men det torra vädret har medfört att kvickroten vuxit till sig långsamt trots gott om värme sen spannmålen tröskades. Lite regn på morgonnatten höll växtligheten lite väl fuktig hela förmiddagen men eftermiddagen med sol och 14°C torkade upp växtligheten så pass att det gick att köra. Det var också närapå vindstilla, så goda förhållanden för att vara oktober. Sparade inte på sorten men hoppas ändå på en 2-3 veckor med varmt väder, jag har ju planerat att få de mesta plöjt i höst också.

Idag blev det därmed inget skördat till lagret men en hel del beställningar för dagens och morgondagens leveranser togs om hand medan jag väntade på att växtligheten skulle torka upp. Tiden rinner iväg och oron över att inte hinna få allt under tak innan vintern gör sig påmind nu som då. Egentligen borde man inte ta emot några beställningar för leverans de närmaste veckorna för att kunna koncentrera sig på lagerskörden. Men man kan ju inte lämna stamkunderna i sticket heller? Bäst vore att ha ett extra gäng arbetare för lagerskörden så att den ordinarie arbetsstyrkan kunde få koncentrera sig på direktleveranserna……. he sku va moolit (det skulle vara enkom) 🙂