Granskade kornåkrarnas flyghavreförekomst i förrgår kväll och kunde konstatera att det som Kalle skrev om att det senare sådda inte lyckats lika bra som det tidiga inte håller sträck här. Jag sådde sent och visst är växtligheten sen också men axen matade och mogningsprocessen inledd så håller sommarvärmen i sig några veckor till och frosten sig borta så borde det nog finnas nåt att tröska om en månad eller så.
Många klagar över korta strålängder men här är nog längden normal för sorten i fråga eller för att något vulgärt beskriva det som så att det skönt smekte grenen när man vandrade i växtligheten i sökandet efter flyghavren.
Normal längd på Elmeri kornet skulle jag vilja påstå.Kanske lättare läsa av måttet här.
Tog några bilder för att beskriva utseendet i övrigt.
9.8.2020 Elmerikorn vid Fredmans.9.8.2020 det mesta matat så mognadsprocessen kan ta vid.
Fakta om kornet ovan:
Mullhaltig FMo, pH 6,2-6,6. Övriga värden nöjaktiga till goda, Förfrukt grönsaker, vårplöjning 12.5, harvning färdig såbädd 14.5, kombisådd 2.6 (500 groende kärnor / 250-300 kg Agro 16-7-13), ArianeS 2L 22.6.
Det är länge sen Nisse med sitt “hasi” utannonserade att vårbruket var över och härom veckan kom Kalle med sin halvtidsrapport eller “mid-term review” som dom brukar prata om i EU. Så ni undrar kanske hur läget är för grönsaksbonden?
Kan därför härmed meddela intresseklubben att kl. 23:14 dennes (8.8.) såddes den sista av grönsakssådderna för säsongen.
8.8.-20 23:14 Sista grönsakssådden för säsongen.
Lite spenat var det som nu såddes och en timme tidigare lite kålrabbi. Lite senare än planerat men “optimisten” är mitt andra namn så varför inte göra ett försök. Tanken var nog att så i slutet av juli men återkommande regn och ont om tid fördröjde arbetet. Vi får nu se om det blir nåt att skörda av detta i oktober.
Om det nu är lite osäkert med sådden så har jag nog större förhoppningar om att den sista planteringen som gjordes igår kväll hinner bli klar. Vi har nu varmt härligt väder vilket man kan se av alla njutningsfulla bilder som lagts upp i sociala media så även jag inspirerades av det fina sensommarvädret till att posta detta inlägg. Lagom fuktigt är det nu också för en gångs skull och tillväxten är god på de flesta grödor. Jag skall likt Kalle försöka mig på en mer heltäckande skrivelse inom kort. Men nu ska jag ta en dusch och kanske en kall pilsner innan jag avslutar dagen.
7.8.-20 22:15 Den sista sallatsplanteringen för säsongen. Ohi on.
…..fick jag till ett inlägg, det får ändå bli av det korta formuläret för annars är risken stor att jag somnar innan jag får iväg det. Jag har vid några tillfällen försökt skriva men antingen har bilderna inte gått att få in eller så har jag slocknat vid tangentbordet. Om det här nu lyckas så ska jag ge en mer heltäckande uppdatering inom kort, det händer ju mycket nu när värmen kom.
Vetet som jag under vårvintern trodde att var hädangånget har nu repat sig fint. Jag satte till 80 kg N (kväve) strax innan snöfallet i maj och det gjorde susen. Nu gick det så snabbt i ax och blommar redan att några andra åtgärder än en ogräsbesprutning med Broadway har jag inte hunnit göra.
Nå nu in med bilder innan jag somnar…… återkommer med andra grödor senare.
Nu i samband med coronan så hör man hur man oroar sig över hur företagen ska klara sig då det blir oförutsedda avbräck i rutinerna och inkomsterna. Och visst finns det fog för oro, här gjorde vi också ett minusresultat för fjolåret för första gången sen lamaåren i början av 90-talet. Det hänger på en skör tråd ibland. I vårt fall är det 2 torra somrar, ohyra och frugans sjukdom som orsakat extra personalkostnader och inkomstbortfall. Jag skrev ju tidigare om hur knapert det var då 1993 och bestämde då att lite reserver ska det nog finnas att ta till ifall av dylikt. Så nog klarar vi oss även denna gång men det är klart att nu behövs ett bättre år för att inte behöva suga det sista av ramarna.
Det skrivs mycket om den fina beredskapen och självförsörjningsgraden här i landet och visst ligger vi bättre till än många andra länder i Europa. Jag blev utan rödlöksfrö i år så jag beslöt testa om det fanns frö att få ifrån beredskapslagret. Vet nu inte hur saken ligger för jag har inte fått svar på mejlet jag sände i början av månaden men är nog illa rädd att dylikt har man inte beredskap för. Är också lite fundersam kring hur långt självförsörjningen räcker om det skulle bli stopp på all import. I så fall kommer en del varor som inte produceras här att lämna bort och som bekant så finns det inte bröd så får man äta limpa. Jag menar att bortfallet alltså ersätts med ökad konsumtion av de varor som finns och då ökar ju åtgången på dessa varpå självförsörjningsgraden sjunker. Man konstaterar även att när det kniper så är EU:s medlemsländer sig själva närmast, inte delar man nu med sig av de resurser som finns inom sjukvården och likadant blev det nog om maten tog slut. Tycker det har varit väldigt tyst från Bryssel, kanske är det lättare att ta beslut om gurkors form och jordgubbarnas storlekar än dagens frågor?
Kanske färgas dagens inlägg lite av den egna situationen, man försöker följa rekommendationerna och undviker onödiga utflykter så det börjar bli lite tråkigt att sitta ensam hemma om kvällarna. Att folk distansjobbar mera och skoleleverna sköter sina studier via nätet syns också bra i den låga hastigheten på “internätet”, speciellt under förmiddagarna har kapaciteten sjunkit betydligt. Jag ligger nu på runt 1-2 Mbps vad gäller nedladdningen och knappt 1 Mbps ifråga om uppladdning. Försökte ta del av blankettombudsskolningen via nätet i går men det blev nog väldigt hackigt och svårt att koncentrera sig då man förargades över funktionen. Man bävar inför dagen då kartorna ska ritas och stödansökningarna inlämnas.
Lite positivt har man ändå noterat. Att äldre ungdomar än tidigare hör sig för om sommar- / säsongsjobb är en sak och rent allmänt känner man en större uppskattning över den inhemska produktionen. Kanske kan gemene finländare ändå vara glad över att vi bönder inte följde rådet vi fick för ett och ett halvt år sen. Statsekonomen menade då att det nationalekonomiskt skulle vara bättre att lägga ner större delen av jordbruket och förlita sig på import, att det var onödigt att upprätthålla dagens produktionsnivå och att bönderna skulle göra större nytta som arbetare inom bilindustrin i Nystad. I fall av ofärd kunde man ändå med dagens maskiner på ett års tid återställa åkrarna för produktion om så fordrades, vilket är en sak som jag starkt betvivlar.
Nog om detta, men råkar någon läsare ha en påse rödlöksfrö över så hör av Er. Jag hade blott 30000 frön i det egna beredskapslagret och kunde gärna så det 10-faldiga om så vore.
Skogskransreparationen håller och jag har kört ut en del av det som avverkats i vinter, nu blev det ju till och med lite bättre före med snö och åtminstone morgnarna är kalla så det fryser till. Eller har gjort de senaste dagarna, nu verkar det åter bli varmare och vi får se hur länge det går att köra över plogtiltorna.
Jag kunde ha haft mera utkört men när kran fixats och fungerade så började traktorn krångla istället. Jag hade nämligen fått för mig att jag skulle städa ur farmartankarna inför det väntade prisraset på bränsle. Dom har stått mer eller mindre tomma sen i höstas i väntan på tid att fixas. Det är många år sen jag sist putsade dem och den ena började dessutom se lite rostig ut så en kontroll var kanske på sin plats. Man vill ju inte att de värdefulla dropparna ska läcka ut i naturen med en kostsam sanering som följd.
Så jag tömde de sista skvättarna i ett par oljefat och tyckte att det som fanns kvar inte såg så tokigt ut så jag beslöt tanka traktorn med det urtömda efter att det fått stå ett dygn så att eventuella partiklar sjunkit till botten. Men det visade sig inte vara så lyckat, jag hann bara till skogs innan jag märkte att traktorn blev orkeslös och gick ojämnt. Förstod att filtret satt igen, följande dag bytte jag filter och det blev bättre för en stund men sen blev det samma sak. Nästa dag åter ett filterbyte och så fyllde jag på tanken med friskt bränsle. Efter det började traktorn gå bättre vilket fick mig att undra om det var annat fel på bränslet än att det var smutsigt. Vatten fanns ändå inte i avskiljningsglaset men kanske hade brännoljan “domnat”? Så där vill det bli då snålheten bedrar visheten.
Nå nu går traktorn hur som helst bra igen och tankarna har jag rengjort och den ena har jag slipat och målat. Rosten var sist och slutligen inte så farligt mycket och tankarna såg fräscha ut inuti, den ena innehöll dock närmare ett ämbar med vattenblandat skräp.
Tankarna töms på de sista skvättarna.Det heter ju “manlucka” men den nyare hade 10 cm mindre eller blott 31 cm öppning så det blev att kalla in barnarbetskraft i form av ett 15-årigt barnbarn för att få tanken städad.Tankarna såg fräscha och fina ut på insidan, lite skräp på botten samlades upp.Målade de svåråtkomligare platserna med pensel…..…..innan resten sprutmålades.Nytt underlag för att få tankarna upp från jorden.
Jag blev väldigt inspirerad av Mats’ tankhusbygge som han skrev om då i bondbloggens barndom och ett liknande projekt har jag också planerat men det får bli till ett annat år. Måste passa på att fylla nu då priset ligger på 62 cent litern. Det är ju svårt att sia om hur priserna utvecklas men Putin verkar börja få intresse av att diskutera med araberna så eventuellt går de upp igen.
Viktig säkerhetsuppdatering.
Fick en viktig och berättigad påminnelse om att man inte ska jobba i tankar, brunnar, silos och andra slutna utrymmen utan behörig säkerhetsutrustning då det är ett av de farligaste jobben man kan göra. Man ska egentligen inte överhuvudtaget göra dylika arbeten och därför hade den nyare tanken mindre lucka och numera har tankarna ingen manlucka överhuvudtaget för att förhindra att man går ner i tanken.
Och visst hade jag beaktat farorna men tar det så naturligt att jag inte kom att nämna det då inlägget i första hand handlade om problem med bränslet i traktorn. Här hade tanken ventilerats väl och det var möjligt att rulla och vända tanken vid behov och vi var flera personer på plats. Men folk har faktiskt dött av att tunga gaser samlats i dylika utrymmen och trängt undan syret så en varning är utan vidare på sin plats. Det var dumt av mig att inte nämna saken i inlägget som får stå kvar som ett varnande exempel på saker som faktiskt kan ge rubriken ytterligare en innebörd.
Mågen fixade svetsningen på fredag och på söndag hjälptes vi åt med monteringen. Så idag måndag kom jag igång med utkörningen av virket i skogen.
Lite kallare och framförallt torrare väder de senaste dagarna hade gjort gott åt föret så det gick faktiskt bättre än väntat med körandet. Åtminstone vad gäller kran och lastningen, däremot fick jag lite problem med bränsletillförseln på traktorn. Det är så där när snålheten bedrar visheten, men det ska jag återkomma till i ett annat inlägg då jag känner mig lite trött i kväll och nöjer mig med ett kortare inlägg om hur vi löste kuggkransens reparation.
Som jag tidigare funderade så svängde vi om kuggkransen för att få de reparerade kuggarna framåt i den riktning som kran används minst. Det blev nu inte att konstruera nytt lyftcylinderfäste utan mågen valde att skära loss nedre delen ,svänga 180° och svetsa fast igen. Plåten inne i lådan var lite tunnare (3mm) så han förstärkte lite med ett par flatjärn för att vara på säkrare sidan.
Några bilder tagna av mågen får illustrera proceduren.
Kuggarna påsvetsade och ytbelagda med hårdmetallelektroder.Kuggkransen lossskuren.Hade förväntat mig att axeln skulle gå igenom bottenplattan men så här såg det ut.Inpassning och riktande av kuggkransen.Dito……..Svetsningen klar.Lite förstärkning av baksidan då sidan med tunnare plåt nu kom bakåt.Tornet lyfts på plats med hjälp av gaffeltrucken.Målat, smörjt och klart för provkörning.
Framåt middagstid hade jag så tagit mig till skogen efter att bland annat ha tagit bort frontlastaren av traktorn, monterat frontvikterna och letat fram iskedjorna för framhjulen. Det är ju inte direkt halt i skogen i år men ganska stenigt och en del berg i dagen där jag avverkat så greppet är nog mycket bättre med kedjorna på. Några lass hann jag få ut innan mörkrets inbrott.
Äntligen är skogsvagnen där den hör hemma.
Nu håller vi tummarna för att det håller, både vad gäller föret och reparationerna.
