Solf – Sida 72 – Bondbloggen

Mor eller dotter?

Under juli månad har kålentusiasterna kunnat välja mellan mor eller dotter eller rättare sagt mellan fjolårets lagrade kål eller årets nyskördade. Vilket som valts har väl mest berott på användningsändamålet och hur mycket man velat spendera. Fjolårskålen är “stadigare” medan den nyskördade förstås är “mjällare” till konsistensen.

WP_000818 — Fjolårskål eller ny sommarkål, båda är fina men ändå olika.

Fjolårets fina väder gav riklig kålskörd och tyvärr ganska storvuxen kål som inte intresserade den finländska handeln, även exporten till Ryssland gick trögare än året innan så en hel del fanns fortfarande i lager när ny skördesäsong inleddes. Fjolårskål av god kvalitet till billigt pris fanns att fås men oftast föredras nyskördad vara också i de fall att den måste importeras. Märkligt nog dög det för handeln att göra kampanjer för ungersk tidig kål under våren men inte för finländsk kål under vintern. Men det är väl antagligen så att det inte går att göra kampanjer på vara som redan är billig.

WP_000817 — Här packas den sista fjolårskålen………

Jag hade inte så mycket kål i lager så jag försökte stå på mig i prisförhandlingarna i hopp om att hitta en köpare som var villig att betala det begärda eller 25 cent per kilo. Som högst under vintern bjöds 20 cent men jag tyckte att det var för litet för att täcka mina kostnader. Men sen är det ju inte med grönsakerna som med konjak eller whisky att de blir dyrare efter lagring utan när det började uppenbara sig ny skörd från ungern började också lagerkålens pris sjunka. Under våren så sjönk priset till 15 cent och valet stod emellan att acceptera priset eller att kompostera kålen. Då man vuxit upp under tiden då det televiserades bilder av hungrande barn i Biafra så har man fått lära sig att man inte kastar eller leker med maten utan snällt äter upp allt på tallriken. Nu hade jag varken rum i magen eller ekonomiska möjligheter att för 15 cent per kg markandsföra resterande lagerkål så mitt val blev att sälja de bästa partierna som lättast kunde iståndsättas för handeln och kompostera partierna av svagare kvalitet.

WP_000866 — …… medan “överskottet” får bli näringsrik mylla efter kompostering.

Åskoväder

Sommaren förbyttes från känning av nattfrost på måndag morgon till varmare och fuktigare väder med åska natten till söndag. Åska hör sommaren till men i år fick vi vänta ovanligt länge på sommarens första ordentliga åskväder. Åskbyar är dock inget man precis längtar efter, oftast ställer de till en massa oreda allt från omkullslagen växtlighet till elavbrott och skadad elektronik. Så trots att jag önskar lite regn så ser jag hellre att det kommer lungt och stilla istället för med buller och bång.

??????????. — Så pass rikligt med blixtar att jag lyckades fånga en med mobiltelefon när jag innan gryningen gick ut för att koppla ur elektroniken till kylanläggningen och värmecentralen.

Den här gången klarade vi oss riktigt bra här i Långmossen och beskådade “fyrverkeriet” mest på avstånd utom ett par knallar som var lite närmare. Hade dock gärna fått lite mera regn än de 3,3 mm som vi fick och elavbrottet på morgonnatten hade vi klarat oss utan. Regnskurarna var lokala så bara ett par kilometer ifrån kom det över 10 mm nederbörd.

Rädd för åskan kan jag väl inte påstå att jag är men respekterar dess kraft det gör jag så klart. Har haft närkontakt vid ett par tillfällen och en tredje gång orsakade åskan en smärre skogsbrand här i närheten. Första gången jag lärde mig om åskans krafter rent konkret var när jag som barn hälsade på hos mina kusiner, regnet höll oss inomhus så vi fördrev tiden med lite kortspel. Plötsligt small det till så korten flög ur händerna och vi ur soffan halvvägs upp i taket. Moster kom rusandes och beodrade oss ut på gården och in i den i närheten parkerade Duetten. På vägen ut noterade jag att den väggfasta telefonen lossnat från väggen och låg på golvet och på dess forna plats var det mer eller mindre svart. Någon eldsvåda uppstod inte vad jag minns och antagligen hade blixtnedslaget letts in i huset via luftledningen till telefon.

Andra gången jag hade mer än önskvärd närkontakt med naturkrafterna var när vi på åkern höll på att skörda blomkål. Vi hade bråttom med skörden så vi tog oss inte tid att gå inomhus trots att vi noterade att regn och åska var i antågande. Att stå ute på öppet fält är ju kanske inte vad som rekommenderas men …… hursomhelst bäst som det var kändes det som om håret reste sig, jag vet inte om det berodde på kylig luft eller det fakto att vi oroades över att se våra flickor komma cyklandes efter vägen eller om det var den elektriskt laddade luften. I vart fall så skedde nog någon form av urladdning för plötsligt fräste det till men någon egentlig smäll hörde vi aldrig, ingen eller ingenting verkade heller att ha påverkats men ett märkligt fenomen var det i alla fall. Flickorna som var på lite avstånd menade att det visst både blixtrat och bullrat.

Försenad MC-säsongspremiär.

Efter att igår ha krypkört i dammet med radhackan tyckte jag att det var hög tid att damma av hojen innan höstkylan slår till och MC-säsongen är över. Trafikförsäkringen har jag faktisk haft aktiverad sen första juni men hitintills har det inte blivit något kört, antingen har det varit för kallt och regnigt eller så har det helt enkelt inte funnits tid. Fanns väl egentligen inte tid nu heller men jag for ändå.

Hojen är egentligen inte min utan tillhör Eriks dödsbo, Erik var så pass rädd om den att han inte nändes köra hem längs grusvägen här i Långmossen utan höll den parkerad hos farmor i byn där vägen är belagd. Och tur var det för på så vis klarade den, till skillnad från hans bilar, branden här om året. Det faktum att hojen samt gårdens veterantraktor som också går i Eriks namn är de enda trafikdugliga fordonen som finns kvar av Eriks fordon gör det extra svårt att göra sig av med hojen trots att jag nu inte hinner köra så mycket. Ifjol blev det blott en 350km och jag tänkte faktiskt att jag skulle hinna lite mera i år då jag inte har större byggnadsprojekt på gång i sommar.

Jag frågade aldrig Erik om lov att få köra och varje gång jag kör känner jag mig på något vis hedrad över att få köra den även om jag nu gör det utan lov. Därför brukar också de flesta turer gå via begravningsplan ifall han nu skulle råka höra ljudet från motorn. Jag har många gånger funderat över om Erik hade någon baktanke med sina funderingar inför anskaffandet av hojen. Han frågade nämligen en gång när vi satt samlade om vi, alltså han och jag, skulle köpa motorcykel tillsammans. Antagligen var hans mening att jag skulle delta i finansieringen och han skulle sköta om användningen men jag har också funderat om han eventuellt faktist menade att vi skulle köra tillsammans kanske på varsin motorcykel? Han brukar ibland säga att vi borde göra något verkligt roligt tillsammans, tyvärr tog jag mig aldrig tid till det medan tid fanns. Hur som helst slutade anskaffningsdiskussionen muntert då Linnéa undrade om Erik faktiskt tänkte köpa en motorcykel med sidovagn 🙂

Och visst är det roligt att köra motorcykel, jag hade själv i ungdomen en lättviktare men den blev stående då när åldern berättigade till bilkörkort. Den här “plastraketen”, som Erik kallade den, har ju helt andra resurser än 125-kubikaren jag hade när det begav sig. Håller man sig med en någorlunda aktiv körstil fordrar den mer eller mindre hela ens uppmärksamhet och det kan på sitt vis vara avkopplande att inte kunna tänka på annat än på själva körningen. När man kör bil händer det ju sig att tankarna drar sig till annat än själva fordonshanteringen. Jag dristar mig till att påstå att MC-förare är bättre bilförare än dem som aldrig kört MC, man lär sig att läsa vägen och det som händer runt omkring på ett helt annat sätt.

WP_000858 — Nöjd motorist efter säsongspremiären 🙂

Trafikförsäkring.

Roligt joo men dyrt vill det bli främst då med trafikförsäkringen, ifjol kostade mina 350km i stort sett lika många euron i omkostnader. Liksom med en hel del annat så förstår jag heller inte debiteringsgrunderna för trafikförsäkringen. Vad jag förstår så är det väldigt sällan olyckorna förorsakas av själva fordonet det är nog oftast föraren som är den skyldiga. Därför kan jag inte förstå att fordonet utgör grunden för försäkringspremien, borde inte bonusberäkningen basera sig på förarens benägenhet att förorsaka olyckor? Föraren hanterar ju endast ett fordon åt gången så det är ju lite konstigt att försäkringspremien varierar beroende på fordon för en förare som aldrig förorsakat någon olycka. Men som sagt det är mycket som jag inte förstår, däremot vet jag att kilometerkostnaden sjunker ju mera jag kör så jag får väl försöka satsa på det då……. om nu inte i år så kanske nästa år……….. säsongen kan ju börja lida mot sitt slut, i morse noterade jag faktiskt lite rimfrost i åkerdiket.

Ogräsrensning.

Oberoende av hur man försöker så vill det alltid bli lite ogräs att manuellt ta hand om i grönsaksodlingarna. I och för sig så är rensandet inte så tokigt arbete när vädret är på odlarens sida men det känns ändå inte riktigt produktivt. Det oaktaktat så är det viktigt att ta hand om ogräset för annars blir det inte mycket av produktionen av avsalugrödorna.

Som sagt är vädret vackert kan det åtminstone till en början nästan vara roligt att handrensa, det är ju ett arbete vars resultat genast syns och noggranheten betalar sig i längden på så vis att resultatet blir mer bestående. Dessutom är det väldigt fostrande vad gäller tålamod, det går ju sakta framåt och har man lite att rensa så tar det onekligen lång tid. Det här med tålamod har jag noterat att blir alltmer sällsynt bland dagens ungdom så några dagars rensning skulle säkert inte vara så illa för en och annan 🙂

Måste väl erkänna att så mycket handrensning har det inte inte blivit för egen del de senaste åren. Däremot har jag skött det mesta av den kemiska och mekaniska ogräsbekämpningen, de övriga i företaget har fått ta hand om mina misslyckanden på den fronten :/

WP_000828 — I fredags hann jag i alla fall handrensa lite tillsammans med praktikanten, ett passande tilllfälle att hålla lite växtkännedomsundervisning 🙂

Fortsatte med radhackningen av purjo och kålväxter på fredag eftermiddag och idag lördag stod morot och sallat i tur.

Elbrist?

Det pratas ju nu och då om hotande elbrist och om hur hushållen bör byta ut de gamla glödlamporna till moderna lågenergilampor för att spara el.

Antagligen är det någon form av lobbning från företagen som tillverkar de “moderna” lamporna som fått beslutsfattarna att tro att dessa lampor skulle spara energi. Åtminstone är min erfarenhet av dessa lampor att de alltför långsamt uppnår tillräcklig ljusstyrka för att användas i utrymmen som man bara använder nu som då. Jag prövade en lampa på toaletten då fruntimren i huset verkar ha svårt att släcka efter sig :/ Jag tänkte att eftersom elförbrukningen på dylika lampor är så liten så är det inte hela världen om lyset är tänt mer eller mindre hela tiden. Det visade sig senare att så också var behövligt ty man hann oftast utföra de akuta bestyren innan lyset nådde full styrka, ibland var det om det var bråttom till och med svårt att se vad man behövde se för att en “olycka” inte skulle ske.

När jag nu jobbat lite längre dagar har jag till min förundran kunnat konstatera att vägbelysningen oftast är tänd nattetid trots att vi på våra breddgrader kring midsommar har så ljusa nätter att man lätt läser dagstidningen utan belysning natten igenom. Om vi nu verkligen har brist på el så inte borde väl vägbelysningen hållas tänd i den ljusa sommarnatten? Jag ifrågasätter också nyttan med vägbelysning på till exempel våra motorvägar, det är ju inte tillåtet att promenera där och enligt vad jag förstått så krävs fungerande belysning på alla fordon som har tillträde till motorvägarna. Varför monteras det då ibland upp till fyrdubbla rader med väglampor på våra motorvägar? Jag har också noterat att då cykel- och gångbana löper paralellt med landsvägen så är väglamporna riktade mot landsvägen och inte mot gångbanan. Varför?

Till all lycka har vi här i Långmossen ingen vägbelysning, det innebär att om man rör sig till fots på vägen när det är mörkt så utrustar man sig med reflex och vid behov ficklampa och syns på flera kilometers avstånd. Det har till och med varit lätt att motivera ungdomarna att nyttja dessa hjälpmedel när det varit mörkt. De som rör sig på belysta vägar invaggas att tro att de inte behöver reflex eller lampa när dom är ute och går och jag har flera gånger överaskats över hur dåligt till exempel gul-brun-gröna kläder syns i det gula sken som nu företrädelsevis används till vägbelysning.

WP_000770 — Bilden ovan tagen vid midnatt den 10 juli och trots mulet väder kan jag inte förstå till vilken nytta vägbelysningen är tänd.

Nu är det upp till någon med tjockare luva att försöka övertyga mig om nyttan med att enligt min mening ödsla energi på dylik vägbelysning. Jag ser hellre att de medel som fordras till belysning och monteringen av stolparna används till att underhålla själva vägbanan. Stolparna i sig är ju också en trafikfara!

Kvällsvard.

På tal om mat så tyckte jag det passar att lägga in en bild på resterna av dagens lunch som vi värmde till kvällsvard i kväll. I vanliga fall sköter frugan matlagningen men idag var det faktiskt vår praktikant Max som stod för kockandet. En smaklig soppa på fjolårets sista rödbetor blev resultatet, riktigt gott var det. Kan tänkas att det var ett försök att påverka bedömningen av praktikvitsordet, ett gott försök i så fall 🙂

WP_000774 — Estnisk rödbetssoppa á la Max, batong och yoghurt till kvällsvard för omväxlings skull.

Kanske ger soppan den kraft jag behöver för de återstående sysslorna. Det blev lite extra kvälls- (natt-) jobb för en framring på traktorn behagade börja läcka under dagens stråstärkarbesprutning. Blev tvungen att montera ett bredare hjul på traktorn inför kvällens sallatsskörd men det vill jag ogärna använda till den återstående spannmålsbesprutningen då det trampar ner onödigt mycket av grödan.

Bäst att fortsätta jobba……………..