Avslutade fjolårssäsongen lagom till valborg med skörd av de övervintrade palsternackorna. Tänkte ett tag att det blir att gräva upp dem för hand med grepen men när det blev flera regnvädersdagar som förhindrade arbetet så gavs det tid för lite funderingar om lite rationellare metoder. De funderingar som jag hade i tidigare inlägg och den skiss jag gjorde åt den lokala verkstaden resulterade i följande resultat:
Det fungerade relativt hyffsat även om vi fortfarande blev tvungna att plocka upp dem för hand, men grävandet slapp vi i alla fall. Och vädret var det inte heller något fel på, dessutom betydligt ljusare än i november 🙂
Efter lite ryggarbete.........
....fylldes några lådor med åtråvärda palsternackor 🙂
Några lådor till blev det i kyllagret och jag kunde dra sträck för fjolåret. Blev till och med att fira med en pizza och en kall, det var ju ändå valborg 🙂
Det har varit mycket diskussion om däckbyte i media på sistone och då är det väl mest kring byte till sommardäck på bilarna som diskussionen gällt. När bör man eller måste man byta har man funderat kring? Väldigt mycket funderande kring något som tar några minuter och normalt görs ett par gånger i året, eller?
Vad gäller mina radodlingar så kan det vissa dagar innebära att jag hamnar att byta däck två till tre gånger per dag och då försöker jag också planera dagens körningar så att jag undviker onödiga byten. Här är det inte fråga om byte mellan sommar- och vinterdäck utan om byte av däck med olika bredd, bärförmåga och dylika egenskaper.
Byte till radodlingsdäck inför palsternacksskörden.
Så stor sak är det inte att byta däck på traktorn, med hjälp av pallgaffeln kan man byta ett hjulpar åt gången. Så värst länge tar det inte heller om det går som det skall, Erik brukade prata om ett “7 minuters pitstop”. Trots det vore ju drömmen att man hade en rätt utrustad traktor för varje arbete några dagar framöver, men det vore väl som att ha en bil för vinter- och en annan för sommarföre. För bilens del brukar jag delegera däckbytet åt äldsta dottern då mågen jobbar på däcksverkstad 🙂
Elektronisk stödansökan.
Deadline för stödansökan kom ohjälpligt emot i år också och vis av kommunikationsproblemen året innan vågade jag inte spara det till sista kvällen. Så efter morotspackandet på söndagskvällen tog jag itu med att mata in uppgifterna. Och i år flöt datatrafiken verkligt fint, uppgifterna registrerades direkt utan väntetid. Vid 4-tiden hade jag allt klart, skrev ut de 17 sidorna för genomläsning innan uppgifterna skulle sändas iväg. Jag är så pass invand att läsa text på papper så jag korrekturläser hellre den än texten på dataskärmen. Så långt allt väl, vet ej om jag “nickade” till en stund under genomläsningen eller vad som hände men när jag skulle skicka iväg blanketterna fungerade det inte längre. Prövade också att logga in på nytt, men nää. Nåå, ingen panik det återstod ju nästan 20 timmar av inlämningstiden. Tog en promenad kring torpet och njöt av soluppgången i den -2,5°C gradiga gryningen innan jag gick till sängs i väntan på att kontaktproblemet skulle ordna sig.
Vacker soluppgång över årets sallatsåker.
Och visst hade det gjort det 🙂 Så i år har jag inga invändningar vad gäller den elektroniska inlämningen, det gick så bra att jag till och med satte ner lite extra tid på att få så exakta arealer som möjligt av de olika grönsakerna. En sak som jag oftast brukar lämna till korrigeringsanmälan som skall lämnas in den 15 juni.
Kartprogrammet uppskattade jag till den grad att jag också satte ner några timmar på att finjustera gränserna, ta bort lador och åkerholmar som hängt med trots att de tagits bort från åkern för flera år sen. Har inte kollat om det är möjligt att använda kartfunktionen året runt ty det vore ett bra hjälpmedel för odlingsplaneringen om så vore, och i så fall kunde jag spara in kostnaderna på uppdatering av kartprogrammet som hör till odlingsplaneringsprogrammet. Flygfotona innehåller ju en hel del detaljer som inte finns inritade på kartprogrammet som jag använder till odlingsplaneringen.
Sällan man “överöser” myndigheterna med beröm men måste nog jag också “skryta” lite över ett lyckat hjälpmedel som definitivt underlättar blankettjobbet och besparar mig från en 50 km’s resa till landsbygdssekreteraren. När elektronisk “postgång” fungerar så är det helt klart en bra sak. Tänker tillbaka till tiden då vi gick med i EG och tyckte redan då att visst kunde odlingsplanen, som jag redan då gjorde digitalt, som sådan sändas till myndigheterna utan att skrivas ut till papper för att åter matas in av landsbygdssekreteraren i myndigheternas datasystem.
Hämtade “palsternackslossaren” från verkstaden idag och har nu i kväll monterat den på löklossaren, nattens regn medförde att det fortfarande är ganska blött på åkern så provkörning blir det nog först i helgen.
Så ser resultatet av gårdagens skissande ut.
På vägen till verkstaden noterade jag tre döda tranor på åkern så på hemvägen stannade jag och tog jag mig en närmare titt. Kunde konstatera att de flugit in högspänningsledningen. Ett märkligt sammanträffande ty på förmiddagen hade jag besök och vi satt och tittade på det 150-tal tranor som flög fram och åter mellan åkrarna och korsade ledningen flera gånger. Flyghöjden var på samma nivå som ledningen men varje gång lyfte de lite för att undvika kollision och jag berättade att märkligt nog har ingen krockat med ledningen. En stund senare var dock olyckan framme.
En av tre förolyckade tranor.
Arbetsledaren på verkstaden berättade att deras server slagits ut en stund innan jag kom och när jag kom hem konstaterade jag att varken dator eller modem fungerade, förstod att fåglarna orsakat ett strömavbrott som slagit ut datorerna. Efter omstart av alla enheter fick jag dock allt att fungera igen. Senare kontaktades jag av flera som hade samma problem. Problemet uppmärksammades även av den lokala tidningen. Har alla enheter anslutna via överspänningskydd för att minska risken för strömpikar men UPS-funktion skulle också vara bra att ha vid dylika tillfällen.
Även om jag räknar mig vara djur- och fågelvän sörjer jag inte de döda tranorna desto mera ty de finns i stora mängder och förorsakar en hel del skador i odlingarna. Händelsen visar dock att man ska se upp med högspänningsledningarna och jag förundras över att ingen krävt att man tar bort luftledningarna ty de dödar säkert fler fåglar än vad vindkraftverken kommer att göra.
I går såg det väldigt lovande ut. Med upptorkningen av åkrarna inför vårbruket alltså. Man fick sån energi av vårens landvinningar och av att åkrarna bytte färg från svart till grått att man kunde ha gjort nästan vad som helst. Men idag blev det så åter ett steg bakåt till ruta ett eftersom det kom regn och det var betydligt svårare att få fart på benen redan från morgonen. Jobb finns det nog trots regnet men det kändes inte lika roligt idag. Åtgärd nummer ett var att täcka in gödselhögen för blir gödseln våt är den mer eller mindre värdelös i och med att den inte går att sprida med de maskiner som används. Har gammal växthusplast som jag återanvänder till detta ändamål. Växthusplasten är otroligt seg och stark så den är nästan bättre att använda än presenningar.
Täckning av gödselhögen inför regnet.
Under tiden det regnade som mest började jag fundera över om det inte skulle vara möjligt att använda löklossaren till att köra upp palsternackorna. Blev att ta en runda till skrothopen för att se om det fanns lämpligt material att använda. Hittade inget användbart och eftersom jag fortfarande saknar det mesta av min verkstadsutrustning drog jag ihop en liten skiss som jag sände till den lokala verkstaden för att låta dom se vad dom kunde åstadkomma med kort varsel.
Snabb skiss på ett akut behov kan man fortfarande göra med papper och penna.
Skannade in skissen och e-postade den till verkstaden, fint att kunna sända skisser så här från kontoret. En timme senare ringde dom upp och meddelade att de nog kunde fixa saken i morgon men att exakt det material jag tänkt mig inte fanns på lager. Och joo, skissen dög som sådan, allt behöver inte göras med dataprogram för att duga 🙂
Under tiden jag väntade på svar från verkstaden satt jag och surfade runt för att kolla in begagnatmarknaden på såmaskiner. Jag har ännu inte skaffat ny såmaskin men blivit erbjuden en begagnad lättbogserad maskin här i grannskapet. Den har jag kollat in och den var i hyffsat skick men bara med 2,5 meters arbetsbredd. Skulle gärna ha en maskin med 3 eller ännu hellre 4 meters arbetsbredd för att få lite bättre kapacitet och för att få det att passa bättre med arbetsbredden på växtskyddssprutan. De maskiner jag skulle kunnat tänka mig hade nog tyvärr ett sådant pris att drömmen högst troligt förblir en dröm. Kanske blir det så att jag får lov att leja sådden också i år?
När regnet avtog passade jag på att sladda eller i vissa fall “spackla” åker- och gårdsvägarna då det med min primitiva utrustning går bäst innan vägytan torkar för mycket och blir hård. Åkervägen som tog mera stryk än vanligt under den våta höstens skördetransporter har jag nu fixat till så får den bara torka upp i lugn och ro så borde den bli jämn och fin.
Lervällingen "spacklas" ut och vägkroppen formas så att vattnet rinner av men det betyder också att vägen inte kan användas innan den torkat upp.
När den sen väl torkat blir leran hård som betong, men visst vore det fint med ett ordentligt lager grus 🙂
På de vägar som har ett ordentligt gruslager är det en annan teknik som gäller, här måste man bearbeta lika djupt som den djupaste gropen i vägen för att få ett enhetligt material. Att fylla groparna med löst material duger inte för efter att några fordon passerat har allt det lösa materialet strittat bort och hålet är lika stort igen.
Här är det djupare bearbetning som gäller.
Resultatet blev kanske inte så pjåkigt i alla fall 🙂
Har man bara tid och tålamod går det att få till hyffsat resultat också med enkel teknik. Den 22 år gamla traktorn har trots åldern en väldigt exakt hydraulreglering med vars hjälp det är lätt att kontrollera arbetsdjupet.
Många gånger undrar man om det alltid är så bra med dessa nya rackerier som fordonen utrustas med nuförtiden. En undran som bekräftades igår när långtradaren med gödsel anlände. Infarten till vägen bakom hallen var lite mjuk efter tjällosssningen så släpvagnen sjönk ner en liten aning eller så pass att dragbilen började slira litet. Den moderna dragbilen var utrustad med antislirsystem (traction contol) som gjorde att när dragkraften hade behövts som bäst så sänkte automatiken effekten för att förhindra att draghjulen slirade vilket resulterade i att den blev stående på stället. Pojken som körde menade att det var inget att göra åt saken men jag undrar ändå om det inte fanns möjlighet till att stänga av systemet. Nå hur som helst efter att ha backat och tagit ny fart några gånger kom han så till sist vidare.
Nu ikväll har vi avrundat dagen med sådd av lite mera grönsaker till plantdrivningen, så visst går det att få en dag i väntan på bättre tider (=väder) att gå åt också 🙂
Näring för åker kropp och själ har det blivit i dag med leverans av konstgödsel, tvätt och paketering av morot och som avslutning på dagen vårens sista vattenjumpa.
En värdefull dynghög som inte doftar lika gott som den naturliga varianten, men vad hjälper det, näring för växterna behövs om det skall bli någon skörd.
Ett stort tack till vår duktiga vattenjumpaledare som trimmat oss bönder i bassängen så att vi orkar med den kommande säsongen 🙂
Plask i bassängen trimmar kroppen och samvaron i bastun gör gott för själen. Vi träffas till hösten igen 🙂
Som tack för palsternacksrecepten, som jag får försöka få “kocken” att pröva, fortsätter här produktserien med rödbetor. Kanske strömmar det in tillredningsförslag på dem med 🙂
De rödbetor som vi skördade i höstas då Mischa och Roy dokumenterade de besvärliga skördeförhållandena håller nu på att ta slut. Och lika bra det för lagerhållbarheten sjunger på sista versen och jag försöker vara noggrann med kvaliteten så svinnet är stort. Rödbetans släkting gulbetan odlar vi också men dom tog slut redan efter nyår. Rödbetor är för oss ingen stor artikel men vi håller dem för att komplettera sortimentet och alltid är det någon som vill ha färska rödbetor utan ättiksmak som hos de inlagda rödbetorna. Liksom för palsternackornas del har ugnsrostningen medfört en något större efterfrågan än tidigare. Ugnsrostade rödbetor är gott tycker jag men sommarens första små rödbetor, kokta och serverade med smör är nog min favorit 🙂
Rödbetorna är relativt lättodlade och växer förhållandevis snabbt så egentligen borde de sås i flera omgångar för att få lämplig storlek och för att hållas fräscha och fina. Jag föredrar dock att så dem ganska sent då det i våra trakter oftast är stora problem med stinkflyn på våren så skörden startar vi först i augusti och vi brukar försöka få in dem som lagras i slutet av september innan frosten skadar blasten. Problem med lagerhållbarheten gör sen att vi försöker bli av med dem till påsk.
Granskning av rödbetskvaliteten görs på rullbordet innan paketering.
På tal om kvalitet så var nog premieringen av årets kvalitetsodlare en av de få ljuspunkter som dagens producentmöte innehöll. Föreningen Inhemska trädgårdsprodukter r.f premierar årligen kvalitetsodlare med det gyllene groddbladsmärket. Vill på inget sätt ta åt mig av äran med dagens premiering men visst är det extra roligt när någon av mina forna elever skördar framgångar i kvalitetsarbetet, det torde nu vara den fjärde eleven från min tid på trädgårdsskolan som erhåller märket.
Groddbladsmärket är ett kvalitetsmärke som garanterar att det är fråga om en till 100 procent inhemsk produkt. Föreningens hemsida innehåller mycken information (det mesta tyvärr enbart på finska) om grönsaker och dess användning.
I övrigt var det nog mest dystra prognoser som presenterades på dagens möte eller som en deltagare tidigare verksam i byggnadsbranchen sade efter mötet “då jag deltog i byggfackets möten diskuterades hur stora löneförhöjningarna skulle bli men här diskuteras mest hur sänkningen av inkomsterna ska kunna begränsas”.
En höjning av producentpriserna måste nog till för att vi skall kunna garantera tillgången på inhemska livsmedel i framtiden. Lite bättre humör fick man i alla fall när man kom ut från mötet och möttes av solsken och den första vårvärmen. Vi bönder ser nog optimistiskt på framtiden trots allt, kanske blir den annalkande säsongen vändpunkten i lönsamhetsutvecklingen 🙂
