Palsternackor……

……går inte av för hackor, eller vad är det man brukar säga? Och visst gör dom fog för uttrycket dom hör åtminstone till dom tåligare rotfrukterna som vi har i sortimentet. Dessutom påstås dom ha motsvarande effekt som vissa blå piller 😀

Övervintrade Palsternackor.

Fortsätter här grönsakspresentationen med palsternackorna av den anledningen att dom är aktuella på så vis att jag nu idag påbörjade skörden av de palsternackor som övervintrat ute på åkern. Det börjar bli hög tid att ta upp dem för nu har dom redan börjat växa lite och växer dom för mycket förbrukar dom den i rötterna lagrade energin och blir hårda och träiga. Egentligen hade jag tänkt påbörja skörden lite tidigare men de upprepade snöfallen den senaste tiden har förhindrat arbetet. Ännu i dag var det för blött för att skörda i någon större omfattning, det var det fakto nästan 10 cm snö här på åkern i går morse. Alla våra kyllagrade palsternackor har dock gått åt så för att klara morgondagens leveranser var jag tvungen att skörda lite oberoende om det var blött eller inte. Morgonen var varm och solig men på eftermiddagen då jag hämtade palsternackorna började det duggregna lite igen 🙁 Det ser onekligen ut som om “väderspågumman” Charlotta kommer att få rätt i att det blir en våt och utdragen vår i år. Charlotta undrade om någon påbörjat åkerarbetena och det har jag ju på sätt och vis nu gjort även om jag inte tror att det var skördearbete hon i första hand tänkte på. Palsternackorna fordrar en lång växttid så de hör faktiskt till de rotfrukter som jag brukar så tidigt, oftast i början av maj.

Palsternackorna hör liksom morötterna till de produkter som vi i princip har möjlighet till att leverera året runt. Oftast brukar vi skörda alla palsternackor redan på hösten för trots att dom i regel klarar vintrarna ute på åkern så är det ofta ont om tid för skörd så här på våren. Och sen finns det också en risk att sorkar och andra gnagare äter upp dem under vintern. De blöta skördeförhållandena senaste höst gjorde dock att jag lämnade en del att övervintra på åkern, och det ser ut att vara ett lyckat beslut, vintern blev mild och några gnagare har jag inte hittills råkat på.  Tyvärr har jag inte några lämpliga maskiner för vårskörd så det blir väl att ta till grepen även om det är en bit till andra ändan av raderna. Sen vill jag ogärna med tunga maskiner packa till den våta jorden när nu vintern luckrat upp den så fint. Det positiva med vårskörd är att dagarna nu är betydligt längre än på senhösten och lärkor och andra våryra fåglar håller en sällskap 🙂

Palsternackornas popularitet har ökat och det är man som odlare naturligtvis glad för. Nya populära användningssätt som att ugnsrosta rotsakerna har säkert inverkat och visst är dom en fin rotfrukt som kan och bör användas i mycket större utsträckning. Själv tycker jag dock inte om sättet dom saluförs i butikerna, sönderskurna till oigenkänlighet och brunfärgade av alltför lång omloppstid från tvättning till butiksdisken.

Nytvättade palsternackor

Palsternackorna som skördades på eftermiddagen har vi nu i kväll tvättat och imorgon vid 6-tiden lastas dom för transport till storkökskunderna. Tror nog att dom kommer att uppskattas av köksorna, färska och närproducerade som dom är  🙂

Som ugnsrostade och i soppor är palsternackornas användning kanske vanligast men visst finns det andra fina användningsmöjligheter. Kanske har någon av bloggläsarna egna tips om  användning av palsternackor?

Börshaj…….

……är jag inte men att kunna säkra priset på produkterna lät dock intressant så jag “slog mig loss” några timmar i kväll för att ta del av informationen om prissäkring av spannmål.

Ett tack till föreläsarna som gjorde sitt bästa med att förklara hur det går till i praktiken.

 

Nu odlar jag ju inte kvarnvete eller raps som är de produkter som i praktiken lättast kan prissäkras via handel med futurer så det är inte aktuellt i mitt fall. Knappast inte heller för andra små producenter, därtill fordras allt för mycket kapital att binda i pantsättnings- och betalningsrörelsekonton samt omkostnader för “mäklarna”. Lätt blir det nog så att en stor del av den eventuella nyttan smulas bort på vägen och att välja rätt tidpunkt för bindandet av priset kräver ju också att man har koll på marknaden. Men är man en stor spannmålsproducent kan det säkert vara på sin plats eller också kan flera mindre odlare gå ihop om ett gemensamt avtal för att dela på kostnaderna.

Frågan är nog angelägen för idag är nog de flesta sektorer inom jordbruket i ett svårt läge vad gäller att få ekonomi i rörelsen. Produktpriserna stampar på stället eller går ner medan förnödenheternas pris och övriga kostnader stiger. Den aviserade momsförhöjningen kommer nog också i praktiken att till stor del belasta producenterna, tyvärr 🙁

Spannmål är annars en produkt som är relativt lättlagrad, om man har lagerutrymmen, så genom att välja “rätt” försäljningstidpunkt kan man ju också på sätt och vis “prissäkra” produkten men det binder ju också en hel del kapital förstås. Vad gäller grönsakerna är det oftast mer eller mindre omöjligt att spekulera i försäljningstidpunkt då produkternas hållbarhet är så pass kort, man är helt enkelt tvungen att acceptera “marknadens” pris den dag då skörden är mogen.

Närmat…..

tangerade jag i gårdagens inlägg och det lönade sig tydligen för idag blev jag bjuden på lunch av närmatsprojektet 🙂 Projektet Närmat och kvalitet hade arrangerat en föreläsning för grönsaksodlare och potatisproducenter till kvällen men där hade jag tyvärr inte möjlighet att delta. Men lunchen på YA i Närpes hann jag med i alla fall då den råkade sammanfalla med våra leveranser till sydösterbotten. Det är inte alla dagar man blir bjuden på lunch tillsammans med folk som har ett så stort intresse för genuina råvaror 🙂

Närmatslunch i trevligt sällskap 🙂

 

På hemvägen passade jag på att besöka en av mina tidigare arbetsplatser för att i väntan på vårbruket insupa lite inspiration …….. vilket kan behövas, det har ju utlovats nya snöfall till i morgon.

Några penséer 🙂

 

Dagen har nog bestått av arbete också ifall någon undrar och den gångna helgen blev också arbetsfylld. De vill ju bli så att det man inte får gjort under veckan får lov att utföras under veckoslutet. Traktorn har trilskat vid start en längre tid och jag visste att det var dags för en ny startmotor så en dylik hade jag redan skaffat hem, till all lycka. På lördag kväll ville den nämligen inte längre så det blev en akut reparation långt in på sena kvällen. Trångt och smutsigt var det men jag var i alla fall glad att den sade upp kontraktet i hallen och inte ute i skogen.

Livet är inte bara luncher och penséer, ibland ska det skruvas lite traktorer också :-/

 

 

Ursprung.

Nej, nej, detta inlägg har inget att göra med armbindlar eller den senaste tidens debatt!! Här är det frågan om helt lagenlig märkning som jag nu under vintern förfinat något inspirerad av dagens GPS-teknik.

När det gäller vår dagliga mat är det nog helt berättigat att få veta varifrån det vi stoppar i oss härstammar. Och då är det inte fråga om någon form av diskriminering utan helt rättmätig information.

Efter att vi gick in i EG (senare EU) blev det ett tag lite “fult” att skylta med inhemskt och finländskt, allt skulle värderas lika i den fria marknadens anda. Strikta sorterings- och paketeringsregler infördes och vi odlare skolades för att t.ex. alla europas morötter skulle se exakt lika ut. Ett system för “EGenkontroll” infördes och förpackarens kvalitetsansvariga skulle innan leverans granska en viss procent av försändelsen. Hela proceduren blev så pass komisk att jag har förträngt detaljerna men i det lilla familjeföretaget där man ofta själv eller tillsammans med familjen förpackat produkter under dagen så skulle innan leverans den kvalitetsansvarige öppna förpackningarna och granska sorteringen samt föra protokoll över arbetet. Ett arbete som ofta samma person  just utfört eller kanske makan/maken vilket gjorde saken ännu känsligare 🙂 Protokollen skulle sparas och jag har väl ännu någon mapp liggandes i förrådet. Visst är kvalitetskontroll viktigt men dylika system är nog mera lämpade för storföretagen och industrin än inom familjejordbruket, här får nog var och en svara för att kvaliteten är den rätta. Efter hand luckrades regelverket upp något och  kravet på produkternas rakhet och storlek har lindrats något.

I takt med att miljöfrågorna och det horribla med att frakta maten runt hela jorden blivit omdiskuterat så har närmat och lokalproducerat blivit allt populärare. På lokalplanet har det väl alltid varit så och nere i europa har det lokala värderats högre än det importerade. Här höll det ett tag på att helt styras över till “standardprodukterna” vilket mest gynnat handeln som på så vis fritt kunnat köpa upp billiga partier världen över. Visst är närmatsboomen också en trend som allt annat men jag tror nog att den kan bestå ganska länge, ökade transportkostnader och miljöproblem i de mer tättbefolkade områdena bidrar säkert till det.

Men tillbaka till min egen märkning som detta egentligen skulle handla om. Jag har som sagt under vinterns lopp efterhand kompletterat förpackningarnas produktinformation med GPS-koordinaterna för den plats där produkten är odlad. De kunder som köper våra produkter kan om dom så vill knacka in koordinaterna i lämpligt kartprogram och på så vis lokalisera produktens ursprung. Jag tycker att detta berättar mera än enbart odlarens / förpackarens adressuppgifter som är den normala informationen.

Så här ser det till exempel ut på de morötter som vi packat idag.

Produkt ID med koordinaterna inom parentes.

 

Vad tycker Ni? Kom gärna med synpunkter och förslag till ytterligare förbättringar av produktinformation.

 

Uppdatering 19.4

Bongade följande produktinformation häromdagen:

Finländsk purjo?

Tillåter mig betvivla att denna purjo är finländsk, skulle ha varit roligt med koordinaterna över ursprunget 🙂

Om någon känner på sig att information är riktig så rätta mig i så fall.

Koskit…..

…..sprider jag inte för tillfället men jag var med på den tiden när man bredde dynga “by hand” på åkern. Dyngan kördes oftast ut under vintern i små högar som stampades till snygga “paket” för att underlätta nedbrytandet av cellulosan i halmen och för att undvika att de värdefulla näringsämnena gick till spillo. I samband med vårharvningen delades sedan högarna ut i mindre högar som sen i sin tur fördelades jämnt över åkern för hand och harvades in i marken. Jobbet var tungt och ibland fick mina barnahänder en och annan blåsa men det minns man inte längre 🙂 Det som man däremot minns är den underbart mustiga doft av välbrunnen kodynga som spred sig över nejden då när det begav sig. Anledningen till detta något nostalgiska inlägg är följande “Koskits-låt” med taktfast 2-cylindrigt komp.