Kanske gjorde jag mig idag skyldig till ett helgerån då jag plöjde och förvandlade åkern från vit till svart. Alla i omgivningen har ju längtat efter snö och kyla istället för det gråa trista väder vi haft under en alltför lång tid. Och när vi så äntligen begåvas med ett vitt snötäcke så går jag och plöjer in det och förpassar oss åter till mörkret.
Till mitt försvar kan jag inte nämna annat än att plöjningsförhållandena var ypperliga……marken ofrusen under ca 5cm snö…..lätt att se var man plöjer när kontrasterna är tydliga…..däcken och traktorn höll sig fri från ytterligare smuts så jag förorsakade heller ingen nedsmutsning av den allmänna landsvägen……ja å så förståss är det ju så att varje hektar som jag lyckas plöja i höst är borta från vårens sysslor. Sen tror jag inte heller att mörkereffekten blir så bestående för i kväll har det åter börjat snöa så kanske har mitt dåd gömts till i morgon 🙂
…..borde man kanske hålla fred, eller? Men nu just idag (läs igår) var det lämpligt att köra bort resterna av ladan som revs i somras och fortsätta med plöjningen då det var lite för fruset för skörd i kålrotsåkern. Men ivern till att jobba straffade sig. Dagen började med att det var kallt i huset, verkar som om jag hade glömt att starta cirkulationspumpen efter att jag luftade värmesystemet kvällen innan. Nåjaa ingen större skada skedd då det inte var kallare än kring noll grader så inget hade frusit sönder. Fortsatte med stenkörningen men råkade tappa en sten så att den rullade mot stolpen som håller “sidbree” på plats. Stolpen brast ju förstås så nu blir det till att svetsa när jag får tag på en svets. Efter stenkörningen kopplade jag i plogen men innan jag började plöja skulle jag ge den en översyn samt smörja lagren. Tyckte att en bult som håller plogkroppen på plats såg lite lös ut så jag skulle dra till den lite. Den satt lite hårt så jag tog spjärn med knäet mot plogen men råkade sätta knäet mot en hydraulslangsvinkelnippel som brast förstås 🙁 Mitt egna lager av hydraulkomponenter förstördes ju i branden och då det nu var en röd dag så fanns inte heller möjligheten att åka till affären. Var ju helt enkelt tvungen att få nipppeln reparerad för att undvika att olja rann ut i naturen och visst ville jag ju få lite plöjt också. Dristade mig till att ringa en vän och kollega som jag vet är välutrustad och inte skyr att hjälpa till trots röda dagar. Och joo jag var välkommen att söka delar i “garaget”. Tyvärr fann vi inte rätt nippel, de finns ju så många olika varianter och storlekar, men vi kunde ju pröva att löda ihop de söndriga delarna. Sagt och gjort, vi lödde, jag monterade och det höll 🙂 Och jag plöjde tills det blev mörkt varefter jag fortsatte med tvätt av morot och rödbeta för morgonens leveranser. Hann också betala lite räkningar innan byte av datum, dagen slutade alltså väl trots en dålig inledning 🙂
Trots att jag nu jobbat hela dagen betyder det inte att jag inte skulle högakta landets självständighet. Tvärtom, det är ju med hårt arbete och stora uppoffringar som landets självständighet förvärvats. Sänder ett tack till tidigare generationer och framförallt till våra veteraner för deras insatser för att hålla landet självständigt.
….har upptagit en stor del av vår tid idag. Kålrötter, liksom morötter och rödbetor, hör ju julen till så nu upplever vi en topp i efterfrågan även om den inte är lika märkbar som tidigare. Att göra egna kålrotslådor från grunden verkar bli alltmer sällsynt, istället tyr sig konsumenterna till förberedda kålrotspureer och industriellt framställda lådor. Och visst förstår jag dem, på så vis sparar man tid och till och med pengar till annat inför julen. Sen är det ju inte alla som kan göra lådor längre heller. Men inte finns det “fabrikslådor”att köpas som kommer ens i närheten av till exempel min mors lådor vad gäller smaken, det är det bara att konstatera. Så jag hoppas att hon rör ihop några lådor i år också, jag får väl se till så att råvaror finns tillgängliga 🙂
Förövrigt så har jag dock noterat att åtgången på kålrötter stigit övriga tider på året, där har vi väl nog bland annat kockarna i restauranger och på TV att tacka för att de framhållit de förträffliga rotsakerna som numera oftast ugnstekta förgyller middagen.
Kålrötter har vi ännu kvar en del av på åkern men väderrapporten ser lovande ut vad gäller fortsatt skörd så förhoppningsvis kan vi ännu fylla på lagren. Det är dock ett drygt handarbete med kålrötterna och fordrar flitig användning av kniven. Skördemaskinen jag har lånad klarar inte av kålrötterna så dom skördar vi för hand och förputsar på åkern. Innan de förpackas och säljs tvättar och putsar vi dom ytterligare en gång för att kontrollera att dom är friska och fria från spår efter rotmask. Kålrötter är nämligen inte enbart omtyckta av julfirare utan också bland annat kålflugans larver gillar dem under växtsäsongen.
I år missade jag lite med växtskyddet då det var bråttom med så mycket annat just då när kålflugan var aktiv, ett tag såg det ut som om det inte skulle bli några kålrötter överhuvudtaget men även här har den varma långa hösten varit till stor hjälp. Jag är ingen vän av kemiska växtskyddsmedel så jag försöker minimera användningen med att bekämpa ohyran så exakt som möjligt eller vad gäller kålflugan så försöker jag bespruta just då när flugan börjar lägga ägg. Äggen är dock små och svåra att hitta och ibland söker man i fel ända av fältet. Förebyggande åtgärder såsom att så sent (oftast till midsommar) för att undvika den största risken för angrepp av jordloppor och den lilla kålflugans första generation är en metod jag använder mig av. Brukar också så lite rovor här och där då kålflugorna verkar att tycka bättre om rovor än om kålrötter och oftast hittar man de första äggen på rovorna så man vet när angrepp är på gång. Har också försökt använda täckväv men den försämrade kålrötternas kvalitet och ledde till större problem med svampsjukdomar. Så helt utan kemisk bekämpning vill det inte riktigt gå att odla kålrötterna, kritiska tidpunkter är i början av juli då stora kålflugan angriper och oftast i början av augusti då lilla kålflugans andra generation är på gång. I år kom dock lilla kålflugans andra generation dock redan i slutet av juli, kanske på grund av det varma vädret, så jag missade deras bekämpning. De lade dock största delan av äggen på de största plantorna så nu tack vare den varma hösten är det dom små plantorna som hunnit växa till sig och som jag kan skörda. Ett större svinn får jag dock räkna med för visst finns det angrepp på de flesta i större eller mindre omfattning beroende på var på åkern de vuxit. Kålrötter med röd nacke odlas i Sverige och Norge men är inte populära här i Finland, jag har dock en aning om att de inte är lika utsatta för angrepp av kålflugan så jag tänker försöka så lite av dem nästa år för att testa.
På tal om kemisk bekämpning så fick jag idag en kopia av tullaboratoriets analyser av bekämpningsrester i de prover som togs i sommar, de var som väntat helt fria från märkbara spår av bekämpningsmedel. Det hade jag också väntat mig ty sallaten och bönorna som var de produkter som testades i år hade inte heller besprutats med några växtskyddsmedel. Nitrathalten i sallaten var också endast hälften av den maximalt tillåtna mängden så det tyder också på att gödslingen varit rätt doserad.
Kommer ihåg mannen som vid ett marknadstillfälle för många år sedan beklagade sig över att kålrötterna i butiken var så kraftigt besprutade att det gav bismak åt rötterna. Han frågade om mina rötter också blivit besprutade? Ärligt svarade jag “joo, men så lite som möjligt”. Han hävdade att det nog kändes på smaken om dom besprutats och bad om ett smakprov, efter en stunds tuggande konstaterade han att dessa nog inte fått mycket “gift” för främmande bismak kunde han inte finna utan dom smakar som kålrötter skall smaka och köpte en säck.
Själv äter jag gärna kålrötter och det gjorde också Erik, fällde en liten tår idag under kålrotsputsningen då jag mindes hans min den gången då jag skjutsade flickornas skolkamrater till skolan efter skolskidningen. Erik var väl en 3-4 år gammal och satt i framsätet och åt kålrotsstavar, på vägen till skolan räckte jag påsen åt de äldre flickorna i baksätet och bjöd dem att ta åt sig, “tycker int om” sa dom i baksätet varpå Erik vände sig om och såg på dem med en för mig oförglömlig min som om han menade att ” vad är ni för ena som inte tycker om kålrötter”.
Inledde idag höstplöjningen på åkern där havren odlades i år (förövrigt samma åker som jag vårplöjde när Lördax ringde upp i maj). Hade hoppats kunna plöja denna åker medan det var lite påfruset då det fanns en hel del lång otröskad halm på de platser som drabbades av liggsäd. Det brukar nämligen gå bättre att plöja om den otröskade halmen är något ihopfrusen så att den inte så lätt trasslar in sig i plogen. Nu hann det tina upp igen innan jag hann dit men det gjorde ingenting för det gick väldigt lätt och bra att få till en snygg plöjning. Det visade sig nämligen att spillsäden från tröskningen grott och vuxit till sig så bra under den långa varma hösten att den band ihop långhalmen så att det mera påminde om plöjning av en ettårig vall än en stubbåker.
Fukten i jorden var också lagom så det var inget problem med att jorden skulle fastna på vändskivorna. Allt detta bidrog till att plogen gick lätt och det är ju tacksamt nu när bränlet är så dyrt. De jordarter jag har brukar annars ha en benägenhet att fastna på vändskivorna om inte jorden är genomfuktad.
Vändskivor av plast lär fungera bättre på dylika jordar men dom var inte så allmänna då när vi köpte plogen. Jag har inte så steniga åkrar men vi var ändå lite osäkra på plastvändskivornas slitstyrka så valet föll på normala stålvändskivor då när det begav sig. Numera har ju också vändskivor av plattstål börjat användas men dem har jag ingen erfarenhet av heller. Undrar hur dom beter sig på vidhäftande jordar?
Kanske kan bloggläsarna dela med sig lite om erfarenheter av olika vändskivematerial?
I brist på lämpliga utrymmen och verktyg har traktorunderhållet inskränkts till det allra nödvändigaste som smörjning och filter- & oljebyten. Småfel och dylikt hade jag tänkt spara tills säsongen är över och plöjningen klar. Men se nu gick det inte längre eller det kunde ha gått med lite påfyllning av kylarvätska men då hade nog risken att fläktvingarna flugit in i kylaren varit överhängande. Det hade resulterat i tvärstopp och ännu dyrare reparationer. Så på söndagen då marken var frusen tyckte jag att det kanske var bäst att se över traktorn så att den är i skick om det skulle råka sig så att man fortfarande kunde inleda plöjningen.
Hur det blir men den saken återstår att se men väderrapporten utlovar regn och upp till 7 plusgrader neråt veckan. Natten till söndag var det dock närmare -8 grader och marken frös ganska rejält trots att det inte var kallt så många timmar. Hade förberett reparationerna med att ta hem reservdelarna tidigare då jag konstaterade att vattenpumpen börjat läcka och fläktvingarna blivit lösa på grund av att lagringen slitits. Andra reparationer som fanns på agendan var ny ljuddämpare, startmotor och en del till hydrauliska lyften.
Gamla ljuddämparen, vattenpumpen, nya startmotorn och lyftarmen.Nya vattenpumpen monterad.
Kallt blev det på lördag kväll och ett hagelliknande snöfall kom när vi skördade morötterna. Eller som 7-åriga Ines upprymt ringde oss för att meddela att “det regnar tegel här”, det är ju inte alltid så lätt att hålla koll på väderfenomenen 🙂
Konstaterade vid hemkomsten från åkern att natten nog kommer att bli kall och att det vore bäst att tömma växthusets bevattnings- och värmesystem för att undvika att något fryser sönder. Vill ju bli att man skjuter upp dylikt i det längsta då det är bråttom med så mycket annat. Nu var det bara ett problem som jag kom på då jag skulle hämta rörtängerna för att skruva loss kopplingarna. Jag har ju ingen fungerande rörtång! Hade ju lånat grannens i våras då jag startade upp växthuset. Mina tänger förstördes i branden och ännu har jag inte lyckats skaffa nya. Nu var klockan närmare 11 på kvällen och jag tyckte att det började bli i senare laget att knacka på hos grannen för att låna verktyg. Så det fanns inte annat att göra än att sätta på lite värme och cirkulation i växthuset för att hålla rören frostfria. Idag söndag har det varit endast en till två köldgrader så växthustömningen var inte längre så akut.
När den första riktiga frostnatten kommer blir det till att fundera över läget för frostömma utrustningar som vattenpumpar, växtskyddssprutor m.m. Det har hänt att man redan lagt sig och slumrat till men sen yrvaket flugit ur sängen för att rädda något som glömts bort. Märkligt hur det undermedvetna aktiveras just som man håller på att somna.
Somna borde jag också göra nu då vi redan är inne på småtimmarna till måndagen men se det singlar ner några flingor nu igen så jag får väl hålla mig vaken en stund till för att kunna konstatera om man kan räkna detta som vinterns första snöfall eller inte, med tanke på tävlingen menar jag 🙂
