Kategori: Yttermark

fast inte av vatten utan av saker. Idag finns ju allt vad vi behöver i affären och mycket mycket som vi absolut inte behöver. Det räcker med en tur till Motonet eller Clas Ohlsson för att inse att en stor del av varorna är bara till för att skapa ett behov, inte för att behövas.

För några månader sedan innehöll Lördax ett inslag om viktiga uppfinningar och det var då tankarna på följande startade. Egentligen började jag fundera på totalt idiotiska uppfinningar, såna finns det gott om tyvärr, men förvisso, även många bra.

Timmarna i tröskhytten har gett ny ved åt funderingarna och då har jag kommit fram till följande teser:

Det finns ju massor med uppfinningar som alla människor behöver och har nytta av såsom tex hjulet, antibiotikan, telefonen, växelspaken och flugsmättan bara för att nämna några. Alla dessa njuter jag givetvis också av dagligen (kanske inte antibiotikan dagligen då) men jag började fundera över några mera udda saker som revolutionerat och förenklat mitt liv, främst då som jordbrukare.

Jag kom fram till tre saker som speciellt gläder mig nämligen:

LED-pannlampan: Nisse har redan förtjänstfullt hunnit skriva en ellyssee över denna fantastiska tingest. Jag instämmer med varje ord, mörkret har plötsligt blivit lite mindre ont!

Avbländbar svetshjälm: nu vet jag att proffssvetsare fnyser så snoret flyger men för en svetsamatör som mig har den revolutionerat verkligheten. På ett jordbruk skall saker och ting svetsas stup i kvarten och med hjälp av denna manick har även jag möjlighet att åtminstone nästan lyckas med det. Det handlar alltså om en svetshjälm på vilken glaset är ljust när ingen svetsbåge lyser, och mörknar på en millikvadratsekund när svetslågan tändes. Detta gör att man inte behöver famla i mörker innan bågen tänts utan kan få stickan att landa på rätt plats direkt.

Ctek underhållsladdare: Jag har 12 fordon som startas med bilbatterier. Personbilsbatterier som används dagligen funkar någorlunda hyfsat men traktor- och dyliktbatterier som ibland kan stå i veckor i kalla utrymmen, bara för att sedan utföra några kallstarter och sedan stå igen, dom har alltid varit en källa till glädje. Det har laddats med vanliga laddare, någon gång har jag funderat över varför jag inte föddes med startkablarna färdigt i näven, men framför allt har det köpts nya batterier i en aldrig sinande ström. Förr köpte jag minst två batterier per år, nu har det fallit till kanske en per tre år. Allt tack vare Cteks avsulfaterande batteriladdare. Eftersom jag tycker ström är spännande (!) så har jag läst in mig på teorin runt bilbatterier och vill påstå att det finns inga genvägar. En underhållsladdare från Ctek är helt enkelt revolutionerande! Jag har redan återupplivat kanske fem batterier som annars skulle ha belastat Botnia Rosk, istället har jag dem i daglig användning!

Naturligvis är världen full av nyttiga prylar utöver dessa men dessa tre har förenklat livet mycket mer än vad dom kostar.

Den mest idiotiska saken då….Ja det måste vara fjärrkontrollen till stereon i traktorn. Det är alltid mera svåråtkomlig än själva stereon!

Nu är det bevisat – allt som sägs i radion är inte sant!

I Lördax i lördags (dum mening) påstod jag stensäkert att vi inte skulle fira någon villaavslutning, främst då pga att vi inte äger nån villa.

Ett lusthus äger vi däremot och där ordnade Lovisa “lusthusavslutning” på kvällen. En stämningsfull liten picknick med varma smörgåsar och kaffe och en liten lonkero för husbonden. Några facklor gick att uppbringa som stämningshöjare och det lyckades så bra att tom regnet som droppade försiktigt bara skapade en trevlig stämning, trots att ni alla vet vad jag tycker om regnet just nu.

Ingen av de vuxna i vår familj är några raketvänner och det betydde att dylika pjäser inte heller hade införskaffats till kvällen. Lovisa däremot fick en jättebra idé. När hon hade pratat en stund om raketerna som vi inte hade, kom hon på en superidé; “Men pappa, du kan väl ta fram och skära några järn?”…. Det tog sin stund innan jag fattade, men vad hon menade var vinkelslipen och gnistorna som flyger från den. Ett fint raketsubstitut utfunderat av en sexåring må jag säga!

Jag är gräsallergiker. Inte av den nysande sorten utan mera på ett mentalt plan. Gräs skall hållas kort, detta gäller oavsett var det växer. Det är irriterande när saker växer ner i gräs och långt gräs ser ovårdat ut. Hela min “ribacke” består nämligen av ovårdat gräs som växer snabbare än husbonden hinner jaga det. Speciellt illa tycker jag om det nya gisslet, nämligen ett slags vita blommor, kan eventuellt kallas hundfloka – mina botanikkunskaper är ungefär som en getings, jag kan dom jag har nytta av, inga andra.

Nåväl, denna växt som jag kallar hundfloka har invaderat hembygden under de senaste 10 åren. Från min barndom har jag minne av gula smörblommor, blåa blåklockor och blåklint och en massa andra färger. Nu är det bara vitt, vitt, vitt. Överallt. Jag har inte klart för mig om detta är pga övergödningen, eller om det är klimatförändringen eller den ekonomiska krisen som gjort detta, eller om det helt enkelt är regeringens fel, men irriterande är det.

Snabbt växer dom också. Man ställer från sig ett schaktblad, vänder ryggen till och vips ser det ut såhär:

Sedan är det bara att rycka ut med trädeskrossen och försöka röja, det slutar oftast med att man kör på en sten eller något annat som gömt sig i gräset. Ett vårdat grönområde är en fröjd för ögat, likaså en gammaldags blomsteräng men ovårdat är det bara fult.

Nu har jag skrivit två gnälliga inlägg efter varandra. Jag kan därför meddela att problemen som jag hade för en vecka sedan har löst sig. Jag tog mig ut med sprutan härom kvällen och i ypperliga förhållanden kunde jag attackera rypsen som belägrat min veteåker så det problemet är nu historia. Om jag bara kunde få någon fart på rypsväxten där den skall vara nu så kunde jag fira midsommar med frid i sinnet. Som synes på bilden är veteväxten frodig och fin och absolut inget att skämmas för.

Önskar bara jag kunde säga detsamma om den stackars rypsen…..