I förra veckans Lördax besökte reporter Barbro Westerberg Kalle i hans hem i Yttermark. Missade du programmet kan du lyssna här, och höra Kalle tala om kommentarer, vårsådden och vad han riktigt tycker och tänker om att blogga.
Kalle talar om bloggandet och vårsådden, Lördax 8.5.2010.
Det är första maj. Det regnar visserligen och är gråhängigt men husbonden står likaväl i startklossarna – eller vad det nu heter på idrottsspråk. Det mesta börjar vara klart genomgånget och jag skall visa checklistan över saker som skall gås igenom varje år före sådden kan inledas.
Nuförtiden är det ju så(!) att man kan jordbruka på så många olika sätt, det finns plöjningfritt, lättbearbetat, vårplöjning,direktsådd, ekologiskt, idiotiskt och många andra sätt. Detta gör att startskottet inte går samma dag för alla bönder på samma sätt som det gjorde förr. På 70-talet var säsongen ca två veckor och lika för alla, numera är den över en månad lång och utspridd som askan från Island.
Själv är jag Påvlig i frågan. Dvs stockkonservativ! Jag plöjer om höstarna, vårplöjning har visat sig omöjlig på mina jordar. Jorden blir som takplåt på sex timmar. En grannbonde sa en gång att våra jordar är ungefär som ett stenröse utblandat med EriKeeper. Alltså höstplöjning! På våren harvning-sådd-vältning då jorden känner sig mogen för det. Alla år gör jag dock något experiment, årets experiment går ut på lättbearbetning. Jag lånade en tallriksharv i höstas och körde 10 ha med den i stället för att plöja. Roligt var att spara 8 timmar jobb, mindre roligt att se resultatet. I höstas såg det ut som en landningsbana för utomjordiska jordfräsar jämfört med den fint plöjda åkern bredvid. Över vintern har det dock tagit sig och verkar ganska lovande nu.
Vetet skall ut först. Så tidigt som möjligt men inte för tidigt! Balansgång där igen. Normalt brukar jag vara ca en vecka senare än dom snabbaste i Närpes, och än jag inte sett en enda traktor på någon åker. Dock borde man få ut vetet innan 10 maj, även om det jag sådde den 13 blev bäst i fjol.
Åter till checklistan. Detta är en översikt av de saker som direkt hänför sig till sådden. Det finns också en hel massa annat som tex hänför sig till trädgårdsjobb eller fastighetsunderhåll men det viktigaste är:
– Smörja traktorerna och byta motoroljan (Gjort)
-Gå genom batterierna och ladda dom (Gjort)
-Böka ut alla maskiner som är inträngda bakom varandra i lagerhallarna (Gjort)
-Gå igenom såmaskinen och byta slitdelarna samt reparera det som var sönder i fjol (Gjort)
-Kolla slitdelarna på harven och byt vid behov (Gjort)
-Reparera frontlastaren (Gjort)
-Ta jordprov och föra till Markkarteringen (Gjort) Det handlar om mätning av lösligt kväve som är en del av miljöprogrammet
-Uppgöra myndighetsenlig odlingsplan (Gjort)
-Rensa utsäde (Ogjort) Utsäde man producerat själv skall sorteras för att dåliga exemplar avskiljs.
-Erhålla det beställda kvalitetsutsädet. (Delvis gjort) Rypsen från Agri-Market har jag fått men Keskos logistikavdelning sover ännu. Kesko har det bästa veteutsädet (Zebra) men deras leveranser funkar som om dom skulle leverera med snöskoter på sommarn
-Stänga dräneringsbrunnar (Gjort)
-Lämna in dom elektroniska stödblanketterna före 30.4 (Gjort)
-Montera ihop högkippvagnen (Ogjort)
-Kolla och komplettera reservdelslagret. (Gjort) Där skall finnas extra billar och fjädrar till såmaskinen, harvbett och S-pinnar, extra hydraulslangar, kedjeskarvar, hydraul- motor- och transmissionsolja. CRC- och kontaktspray samt extra tappar och sprintar av olika modeller. Ståtiden pga reparationer i vårbruket får i princip inte förekomma. Ändå händer det varje säsong något man inte förberett sig på. Det stod i senaste Koneviesti att en jordbrukare enligt statistik löper 50% risk för ett större maskinhaveri per år. Gällande skördemaskiner var risken 75%, dåliga odds alltså.
I går och idag har det regnat, något som dock bara är bra och en dålig Valborg och dålig första maj bådar en fin sommar! Nu skall åkrarna bara torka upp så mycket att det inte fastnar jord på traktordäcken när man kör där. Sen smäller startskottet…..GÅ!
TREVLIG FÖRSTA MAJ ALLA BONDBLOGGENS LÄSARE!
Påsken börjar vara inne på sista varvet för i år. Den flöt som vanligt förbi utan några större sensationer. I min ungdom (för inte så länge sen alltså..) var det nästan lag på att man skulle fira påsken i Yttermarkgården och en gång i 16-årsåldern när jag var förhindrad härtill, var jag övertygad om att det inte fanns något liv efter påsk. Såna traditionsfester hör mer eller mindre historien till och det är länge sen det påskfestades på det sättet i Yttermarkgården.
I år som de flesta andra år firades påsken i stillhet med familjen. På lördagen drog jag ex tempore ihop en liten påskbrasa som eldades i sällskap med ett fåtal personer. Ändå blev brasan så nationell att där fanns folk från Helsingfors, Åbo, Vasa och Väster-Yttermark!
Söndagen blev en dag för reparation och rekreation. Jag tog ihop med vattenledningen som frös och som står att läsa om i avsnittet “händelselöst liv”. Det är en utmaning att få vattenrör som suttit ihop i över fyrtio år och speciellt i ett fd fähus* att sära på sig, men med massor av våld och en och annan liten svordom gick det till slut. Nu tror jag inte mer att det var frosten, utan åldern som tog ut sin rätt, hålet på baksidan av en krök såg mera ut som ett ålderstillägg än harm av Fader Frost.
Rekreationen bestod i att vi var ute på en biltur, bakom språkgränsen till Teuva, 20 km hemifrån. Det är ofattbart hur lite man vet om en kommun som ligger så nära inpå, man hittar inte där och man känner ingen där, och ändå ligger kommuncentrum ca 5 km från änden av mitt skogsskifte. Svensk-Finland är smalt!
Idag har det kännts som om våren var långt borta, +2 grader som bäst och nu mot kvällen började det komma ner något som liknade snö, få se hur det går med sommardäcken som jag tänkte lägga på i morgon. Det kanske är läge att ändra sig…
*= Det är nämligen så att husdjursskit gör att metall rostar i expressfart, och detta slutar inte gälla bara för att husdjuren flyttar ut. Det går inte att ha tex en bil i ett gammalt fähus om det inte är helrenoverat, för den rostar medan man tittar på.
Eftersom jag inte har några fyrbenta flickor att skriva om (som Sonja) så skall jag istället få be att presentera mina fyrbenta gubbar. Dom är inga riktiga produktionsdjur, snarare konsumtionsdjur men dom ger ett stort utbyte på ett annat plan än det ekonomiska.
Först i raden skall Ture få säga hej.Han är för tillfället på bättringsvägen efter en konvalecens på nästan en vecka. Han har varit sjuk i ett bakben och hoppat runt på tre ben. Detta går rätt bra för en “vanlig” katt men Tures problem är att han saknar lårbenet i det andra bakbenet. Eller egentligen lårbenskulan. Den blev bortopererad på djurkliniken i Seinäjoki efter en oklar olyckshändelse för tre år sedan. Han har lärt sig leva med det och är detta till trots vår klart bästa råttfångare. (vid ett tillfälle kom han också dragande med en fullstor huggorm)
Tures problem är han blir tvungen att grovjobba i finkostymen. Han är som synes långhårig med drag av norsk skogskatt, och var från början nästan i utställningsskick, men det har han totalt sabbat bort genom hårt leverne.
Förutom ett okomplett benrangel så har han efter att bilden togs lyckats skada ett öra så det under läkningen rullade ihop sig och numera ser ut som en gammaldags filmrulle. Variga sår är vardag och pälsen får veterinären reda ut under narkos varje vår. Detta allt pga att han sitt snälla utseende till trots är en riktig slagsbult som bland annat fick husets enda honkatt, Bea, att ta sitt pick och pack och flytta till farmor (som bor i ett annat hus på samma gård)
Med folk är Ture dock snäll och social och bär sig åt som folk!
Lyssna på intervjun på YLE Arenan
Först måste jag säga att det värmer upp en gammal punkarsjäl att få en låt av Lama som bakgrund på sin presentation. Tack Lasse Grönroos.
Tänkte skriva lite om maskiner och då förstås jordbruksmaskiner. Efter att ha läst Nisses presentation om sina klassiska traktorer och imponerande konstruktioner tänkte jag berätta lite om hur jag tänker och har det. Det är nämligen en filosofi som diametralt skiljer sig från hans!
Jag har aldrig varit nån uppfinnarjocke, bortsett från när man skall uppfinna föremål och beteenden som gör livet mindre ansträngande. Jag förlitar mig mera på det som kunnigare människor gjort och som man kan köpa i en affär. Jag är en rätt god reparatör men någon konstruktör har jag aldrig varit. Om jag svetsar ihop två järn som aldrig träffat varandra förr så blir resultatet garanterat något som inte ser ut som det var meningen.
Jag försöker alltså köpa jordbruksmaskiner och traktorer fabriksnya, men i gengäld behålla dom länge och sköta dom väl. Som dragare har jag idag en Zetor och en Valtra, såmaskinen är en lättbogserad Simulta från 1998, torken är en Antti från 1977, plogen en 4-skärig Kverneland vändplog från 2003 och övriga redskap är införskaffade mellan 1990 och 2008. Undantaget är tröskan, en Claas 48 som jag köpte begagnad för tre år sen. En ny tröska är en investering på nästan 100.000 euro, omräknat i vete så är det ca tusen ton och min gård producerar ca 80 ton per år, så räkna själva…
Det som Nisse skrev om elektronik håller jag i stort med om, jag var själv väldigt skeptisk när jag köpte min första traktor innehållande elektronik, detta skedde 2002, men den har gått jättebra, inget av det elektriska har krånglat. Jag har ingenting emot att ha elektroniska finesser, men jag är inte så tänd på när elektroniken börjar tänka åt mej. Jag har inget emot att ersätta veven på bilrutan med en knapp, men jag vill gärna bestämma själv när rutan skall öppnas. Jag har provat flera bilar med automatisk luftkonditionering, men inte en enda har fungerat lika bra som en manuell. Detta gäller också på åkern, jag har gärna dator i traktorn. men det är jag som skall bestämma hur plogfårorna skall se ut, inte datorn!
Jag hade tänkt starta upp en serie här på bloggen där jordbruksmaskinerna får presentera sig, och detta då med undantag av hö- och gräs- och allehanda ko-matsmaskiner som jag inte vet något alls om. Kanske Mats och Sonja kan hjälpa till där. Jag skulle med glädje lära mig hur man använder en sådan där höinplastningsmanick tex.
Jag skall börja med några rader om gårdens blivande klenod, en riktig Tjeck!
Det är min första egna traktor som jag köpte samma dag som jag blev bonde, 1990. Jag ville desperat ha en fyrhjulsdriven traktor, helst en Ferguson 3000 men dit räckte inte pengarna på långa vägar. En sådan kostade runt 150.000 mark då, så man fick bita i det sura gräset och köpa Zetor för 79.000 mark. Det har jag inte ångrat en dag! Det blev en 60 hästkrafters liten Zetor, och mina vänner retade mig “Vad har du dragit på dig, skulle du inte ha en traktor” osv osv. Tji fick alla dom, för än idag är jag nöjd med min lilla röda traktor och kommer aldrig att släppa den. Den skall bo här så länge jag är bonde.
Med ålders rätt kallas har den dragits tillbaka från allt onödigt arbete men det mest prestigefyllda uppdraget, nämligen att dra såmaskinen, det har den kvar. Jag har aldrig sett en tjeckisk häst, men dom måste vara stora för trots att Zetorn bara skall ha 62 hästkrafter drar den helt bra en fyrskärig plog, något som min förra väst-traktor, en Case på 80 hk fick stånka sig igenom. 
I nästa nummer får Ni läsa om gårdens andra häst, aitoo suomalainen…..
