Kategori: Yttermark

Snöröjningsateist – ett kul ord som jag inte hört förr. Jag beslöt mig för att anamma den religionen och satt en timme på eftermiddagen och “trodde inte på snöröjning”. När jag tittade ut var snön kvar så det blev att konvertera från Mats´snöröjningsateism till Nisses “djär e sjölv”

Det tog nästan två timmar med traktor för att göra gården användbar igen. Vid vissa drivhål var det så ihopblåst att traktorn trots fyrhjulsdrift hade problem att tugga sig genom drivorna. Varje gång detta händer sänder jag en tacksamhetens tanke till finska staten. Det var nämligen det enda vettiga jag lärde mig i Dragsvik, dvs hur man kör loss ett fastkört fordon. Den kunskapen har jag haft massor med användning av genom åren. (Hälsningar förresten till alla på TPK lll/84)  Det börjar bli så mycket snö nu så att den snart inte ryms i högar på gården utan borde köras bort någonstans. Hoppas naturen har planer på att lösa problemet för mig snart.

Medan jag i alla fall puttade snö runt torken så tog jag mig i kragen och tittade in för att kolla hur det står till på insidan av densamma. Jag har haft problem med råttor i några år nu så det är alltid lika spännande att öppna dörren och se vad som händer. Denna gång gick det bra, där har inte varit några långsvansade kräk i vinter. Vi jobbade hårt och målmedvetet i höstas dels med att städa bra och dels med att täppa till alla hål och springor och det har tydligen givit resultat.

Även om jag stolt titulerar mig själv djurvän så finns det ett undantag, råttor kan jag bara inte tåla. Vissa av dom kan vara stora som en halv häst men ändå så snabba och smidiga att dom smiter in genom ett hål stort som en fingerborg utan att man hann fatta hur det gick till. I fjol hade dom bosatt sig i elevatorn (röret som transporterar säden i torken) och ätit av nästan hela  remmen där. Dessutom fick jag och torkkompanjonen en stor råtta i famnen när vi öppnade kontrolluckan. Bondelivets nästan enda avigsida!

För tillfället är gårdens bästa råttfångare på sjukledigt. Frassen Ture kom hem på tre ben i går och eftersom han redan för något år sen är opererad i det andra bakbenet så gick han dåligt som en fyllerist. Nu är det mat vid sängen och full service som gäller för hans del. Det är ganska rutin med mörbultade katter här. Med fyra fritt gående bondkatter så får man räkna med ett och annat. Ibland haltar dom, ibland har dom spår av slagsmål och än det ena och än det andra.

Till sist skall jag visa en bild, den ingår i serien som Mats startade, dvs eposet “Farmartankar i Svenskfinland vintern 2010”

Ha det gott!