Sida 149 – Bondbloggen

Trägen vinner.

Som Ni kanske minns ville det sig inte riktigt med koriandertröskningen förra veckans måndag (19.10). Idag när nordanvinden torkade upp beståndet efter de senaste dagarnas regn gjorde vi ett nytt försök. Och nu gick det riktigt bra att tröska trots att beståndet delvis hade lagt sig och det var väldigt vått i legorna. Problemen med att växtligheten lindade in sig i inmatningen var borta, tydligen hade regnen rötat strået så att det inte var lika segt längre och skörden verkade också ha mognat för nu hade det till och med drösat lite. Hade det inte gått att tröska idag så hade vi planerat att göra ett sista försök i morgon medan växtligheten skulle ha varit fruset. Det är nämligen -4,2°C på väggen nu lite före kl.23 och fullmånen lyser klart från en molnfri himmel så det blir nog kallt innan morgonen. Men nu är hursomhelst koriandern i vagnen och sätts på golvtorken i morgon. Jag hann inte göra det i kväll för jag hade alla vagnar fulla med kål och kinakål och det blev brått att få in dem i lagret då det blev kallt.

27.10.2015 Skördetröskningen avslutades för säsongen med skörd av koriander.

Kålhäran.

Också den sista huvudkålen skördades idag. Den verkar också ha klarat sig någorlunda från större frostskador efter den kyliga veckan i början av oktober. Lite ytliga skador på ”kålens hjässa” kunde skönjas på solsidan varför jag tror att skadorna är en form av torkskada då solen lyste ganska stark på dagarna och kålen var frusen efter de kalla nätterna så att vätsketransporten inte fungerade. Den inre kvaliteten var bra så med att ta bort ett par extra blad vid marknadsberedningen borde kålen vara ok.

27.10.2015 skörd av lindrigt frostskadad huvudkål.

Det känns bra att få ”kryssa av” produkt efter annan från skördelistan, det blir liksom ett bekymmer mindre för varje gröda man får under tak. Ännu återstår en hel del att skörda men det utlovas varmare väder igen efter inkommande natt som ser ut att bli kall. Håller rapporten sträck borde skördandet vara klart och höstplöjningen påbörjad till farsdag 🙂

Hur gick det sen då?

Förra inlägget var ju en jeremiad av motgångar. Jag lovade återkomma med en uppföljning av vad jag då trodde skulle bli nya färska motgångar, men det kom på skam. Resten av skördesäsongen gick väl så bra som den kunde gå med tanke på att almanackan hunnit så långt som den gjort.

Vi tar en sak i taget.

Tröskan som ätit upp en axlyftare krävde några timmar tid för att lokalisera densamma. Halva låg på veckade planet inbäddad i halm, andra halvan fanns kvar i trumman och underligt nog hade varkendera gjort nån skada alls. Det var bara att peta bort -fast det var inte så bara, en Claas är ju inte precis höjden av gästvänlighet- och fortsätta att köra med den tröskan.

Min egen, som då hade lagerhaveri i slutväxeln kom igång på fredag. Halt ok med tanke på att felet uppdagades en måndagkväll och tröskan är ju inte precis nyast i kommunen om man säger så. Leveranstid om tre arbetsdagar till en 26 år gammal tröska, det kan jag nog acceptera.

Hur som helst kom jag nog undan med blotta förskräckelsen och en lite lättare plånbok. Förutom lagren var det bara ett kugghjul i slutväxeln som behövde förnyas och de kunde nog ses med blotta amatörögat redan vid demonteringen. Visst – det kostade 600 så gratis var det inte, men om man tänker på alternativen får man väl ändå vara nöjd.

Lärpengen som kom med denna historia var en repetion på gammal kunskap. Det lönar sig att lokalisera ett missljud i tröskan genast man hör det, annars kan det bli dyrt. För några år sen gjorde jag precis det och hittade en fästskruv till generatorn som börjat vandra in i fläktvingarna. Det hade också varit otrevligt om det fått fortgå.

Torken gick också riktigt bra under resten av säsongen så återigen en gång får man väl säga slutet gott, allting gott.

En bild från säsongavslutningen då rypsen var klartröskad. Lite häftigt var det nog att köra med dubbla tröskor, arma dagar vad det gick undan och att dom dessutom råkade vara likadana blev ju en visuell kuriositet. Lite noterbart är också att fast båda var ungefär likadant inställda så hade jag mera problem med inmatningen på skärbordet än vad som var fallet på tröskan till vänster.

Hur gick det då? Kornet gick bra, hl vikt +/- 70 kg och hektarskörd ca 5500 kg. Vårrågen tror jag gick dåligt, vet inte ännu men jag tror det blir lite drygt två ton / ha.

Rypsen gav i snitt 1500 kg vilket jag nog inte är helt nöjd med, men det kunde varit värre.

Så skall vi passa på och dra igång en gissnings- eller kunskapstävling i detta ämne. Jag ställer frågan utan svar för jag vill veta vad ni bondekolleger förutsättningslöst tror om detta.

Jag hade rypsen sådd på två olika skiften, men sinsemellan jämförbara.

Skifte 1. Sådd i lättbearbetad jord med solrosor som förfrukt, sådd 22 maj med småfrölådan

Skifte 2. Sådd i plöjd åker, sådatum 7 juni med såbillarna på Simulta. Förfukten var korn.

Alla övriga variabler var samma, kvävegivan 95 på båda, samma rypssort (Juliette) och 6 kg /ha

Resultatmässigt var det stor skillnad på dessa två. Riktigt stor skillnad.

Vilket tror Ni var bättre och motivera gärna. Svar kommer så småningom.

Att hacka eller icke hacka …

Grönträdorna blev fina då jag körde över dem med hacken (betesputsare som det kallas i Sverige). Där fanns en hel del baldersbrå men nu hade också klövern växt till sej ordentligt. Om den övervintrar bra så kanske den kväver baldersbrån nästa sommer.

Men sedan blev det att fundera på veteåkrarna. Det gick bra att tröska och stommen blev ganska hög. Är det bra eller illa att hacka den ? Det beror förstås på vädret nästa vår men det vet man ju inget om. Stående halmstomme torkar kanske bättre än liggande hackad halm. Vilkendera det är lättare att så i med Rapiden är svårt att avgöra. Så jag körde bara ett halvt skifte och vi får se hur det går nästa år.

På bilden ser man att den hackade halmen inte är så kort. Slagorna borde vässas men det är ett större jobb som jag inte hade tid med just nu. Det var lätt att köra på veteåkrarna då halmen var torr men jag kan tänka mej att det kommer att vara tungt i lång och frodig klöver nästa år.

I alla fall så är mina höstarbeten slut för i år – de tog inte många timmar. Nu blir det verkstadsarbete och byggande för hela slanten.

Och skördandet fortsätter….

…. med kinakål. Nu när morötterna är skördade fortsätter vi med resterande grödor. Eftersom det fallit 17,5mm regn de två senaste dagarna kändes det lite blött för palsternackorna men ovan jordytan stör inte regnet så vi tog oss an den direktsådda kinakålen i stället. Den var i god tillväxt då frosten besökte oss så den stod bra emot kylan. Ett par extra blad får vi väl ända ta bort men det soliga vädret har gett kålen god smak i höst så den är väl värd att ta vara på.

Kinakål på bandet...... — Kinakål på bandet……

Morotshäran.

I kväll kunde vi stryka ytterligare en produkt från ”what to do”-listan i och med att vi skördade de sista morötterna.

De som följt mina uttalanden i radio och tidningarna undrar säkert hur det sist och slutligen gått efter den kalla veckan som hotade spoliera det mesta av lagerskörden. Det är ännu lite för tidigt att veta hur lagerhållbarheten blir men vad gäller löken som vi skördade det sista av igår så fanns det nog en hel del totalförstörda lökar med i de lådor som nu satts på torkning i löklagret. Det var närmast små lökar som legat överst i löksträngen på åkern som förstörts, lökar som låg undertill med kontakt mot jorden hade klarat sig bättre och de verkar som om de rehabiliterar sig anefter som de torkar. Ett betydligt ökat lagersvinn får vi nog räkna med där blott jag nu får dem så effektivt torkade att ”vattenbollarna” inte blöter ner den friska löken och hela partiet förstörs. Jag kör nu fläktarna på fulla varv och med ordentligt med tilläggsvärme från flispannan så får vi se hur långt det räcker.

Morötterna däremot verkar ha klarat sig bättre än vad jag först befarade det är endast de som av någon anledning vuxit uppåt så att ”nacken” legat ovanom jordytan som uppvisar lite frostskador. Det är ändå så små skador så där tror jag inte att det inverkar på hållbarheten. Morötterna gick också riktigt bra att skörda trots att blasten, som behöver vara stark eftersom maskin lyfter via den, fått sig av frosten. Att skörden löpte bra trots skadad blast får vi tacka den torra hösten för, hade det varit normalfuktigt eller vått hade nog maskinskörden inte lyckats. Nu gick det som sagt riktigt bra och mullprocenten i lagerlådorna är säkert den lägsta jag haft på år och dag, men sen kommer jag inte ihåg att det skulle ha varit så torrt i oktober någon gång tidigare heller. När vi tog de sista lådorna idag började det duggregna så smått så det var i grevens tid vi fick dem ur jorden. Skörden i övrigt var lite mindre än normalt, morötterna var fortfarande i tillväxt då frosten kom och de såddes också först i juni och växte långsamt till en början då det var så kallt och vått under försommaren. Man kunde se att de fortfarande hade rothåren kvar och inte ännu var helt avmognade men blasten fick sig så pass att det inte fanns något annat val än att skörda in dem. Jag brukar annars skörda sent för att rötterna skall hinna avmogna och samla åt sig lite socker för jag vill ju att morötterna skall smaka bra. I övrigt så är det riktigt fin kvalitet på rötterna och de är av lämplig storlek för konsumentförpackningarna, däremot blir det nog ont om större rötter för storköken.

"Morotspojkarna" Mick och Johnny verkar nöjda över att morotsupptagningen är över. Dagens duggregn såg till att klädseln fick den färg den ska ha i skördetider :) — ”Morotspojkarna” Mick och Johnny verkar nöjda över att morotsupptagningen är över. Dagens duggregn såg till att klädseln fick den färg den ska ha i skördetider 🙂

Nya grindar

Hur länge har jag varit bonde egentligen???

De började jag fundera på när jag konstaterade att grindarna som spikades ihop ”bara för något år sedan” var murkna och slut. Jag började räkna och konstaterade till lika, att grindarna inte heller var det första som spikades ihop utan de kom till något år senare. Alltså… Det måste ha varit dålig kvalitet på bräderna för så gammal kan jag inte vara!

Nej, jag är ju just och just en liten gnuttabit över 30, fast i och för sej, nog har ju grindarna hunnit fylla 9-10 år för det. Det var inte impregnerade bräder, och gångjärnen blev lite för lågt satta så grindarna släpade efter något år i marken när de skulle öppnas. Snövintrar har de också varit med om, och vänlighet i öppnandet/stängandet har de inte heller varit bortskämda med… Snövintrar då man varje gång man skulle köra in en boll fick stå och måka snö så man fick upp grindarna då jag var lat och inte körde upp tillräckligt med balar till fårhuset. Nej suck va dum i huvudet jag var… Eller lat, eller nåt sånt. Nu är det mer ordning (tycker jag själv iallafall). Nu kör jag upp alla balar till fårhuset så jag har ca 20 meter mellan fårhuset och balarna, så behöver jag inte måka snö varje gång jag ska ha en bal.

Det där snömåkandet höll på att gå mej på nerverna, minns jag. Det va lättsnö, kallt och låg och blåste östan så det sopade fast vägen varje natt. Ju mer snö jag måkade upp, desto högre kanter blev det, och ju mer hade jag att måka följande morgon… … Måka med traktor!!! Ja, men då grindarna går utåt och traktorn är på insidan och grindarna måste vara fast för att fåren inte skall springa över hela holmen, för ut, det ska dom. Man kan göra det lätt, men man kan göra det besvärligt också… Alltså, sådär höll jag på, inte undra på att man blev slut. 😉

Snö.

Håååhå, snart är vintern här och jag tror på en skaplig vinter. ? Jag vet inte om jag hoppas på det, tror på det eller befarar det. Jag gillar vintern. Har alltid gjort. Jag har inget emot att måka lite snö. Inte heller fast det kommer lite mera snö på en gång. Men när det inte gör annat än snöar, blåser och sopar fast allt man arbetat med dagen innan, och det håller på i någon månad. Då lessnar nog även jag lite. Nu har jag iallafall försökt göra lite detaljer inför kommande vinter med ordning. Sånt där som man kan göra, som kan spara lite tid och göra livet lite lättare, sen när och om det kommer skaplig vinter med snö, kyla och hela baletten. Jag har vedlidret fullt. Det är bland det viktigaste. Jag har källaren full med potatis. De flesta balar är uppkörda till fårhuset, och så har jag spikat ihop nya grindar. Så nog ska jag väl reda mej om den omtalade vintern slår till med buller och bång. Inte för att överleva vintern hänger på ett par grindar, men de kommer att spara mej ganska mycket nerver 🙂

Snickare är jag inte, men lite nöjd är jag med dem ändå.