Sida 163 – Bondbloggen

He va he !

I lördags sådde jag sista vallen (skyddszon + grönträda) och i går satte vi potatis så nu börjar den här “våren” vara förbi – och det är snart midsommar. Det var perfekt planering för potatisen. Det var uppehåll och sol både före och efter sättandet och regnade och åskade bara precis då vi satte den i jorden …

Gamla 35:an (lånad) är den trevligaste traktor som någonsin konstruerats. Tyvärr orkar den inte dra någon Rapid så det behövs litet nyare traktorer men annars är den vad man kan kalla den perfekta traktorn. Enkel och pålitlig. Det här är en 35X med Perkinsdiesel som håller i evigheternas evighet. Nån gång måste man byta ackumulator men annars bara går den.

Potatisplogen är köpis men sättrören (med sitsar) är egen konstruktion. Tyvärr finns inte sättklockan med. Det var ett gammalt cykelhjul med en koskälla som skulle plinga då det var dags att sätta en potatis. Det var brorsans konstruktion och hänger säkert på någon spik ännu :-).

Nu kommer direktbrodden upp. Det är första året jag direktsår på lerjord och det ser litet underligt ut då det kommer upp brodd ur djupa fåror i leran. I år var den så seg att välthjulen inte lyckades stänga fåran men det tycks växa i alla fall.

Det är också första året jag sprutar före sådd. Tydligen fungerade det åtminstone i år alldeles utmärkt fastän jag använde minimal dos. Vanligen hinner man inte spruta eftersom lerjordarna är alldeles för våta tills de helt plötsligt är alldeles för torra men i år tog det lång tid innan regnskvättandet slutade så man kunde börja så. Kvickroten skall vara i god tillväxt då man sprutar och i år var den minsann det.

Jag punktbesprutade mest bara kvickrotstuvor och baldersbrå. Här ser man tydligt skillnaden mellan besprutade och obesprutade ogräs. Där det fanns kvickrotstuvor skulle vetet inte ha haft en chans att konkurrera för kvickroten var tät och över 20 cm lång redan. Men besprutningen hade mycket god effekt i år. Nu blir det intressant att se om effekten håller i sej för jag tänkte lämna en del obesprutat vid den normala ogräsbesprutningen (där jag använder ganska låga doser). Men det finns en del tistlar på ett par åkrar och där måste jag spruta sent.

Och så en bild från vallfrösådden (timotej och klöver). Nog undrar man om det kan växa nånting här … Men kanske de 2 mm regn som kom i går samlas i skårorna och får de små fröna att gro i alla fall ?

Egentligen tänkte jag vänta tills brodden var så lång att den täcker eländet men det kan vara bra med en bild redan nu så man kan jämföra senare. Här är en direktsådd åker innan brodden skymmer såbottnen. De svarta prickarna är lera som fastnat vid välthjulen och skrapats bort. Det var nämligen alldeles för vått i svackorna vid sådden men vi ville inte vänta för det höll på att bli juni.

Även om jag är bekymrad över tillpackningen av den våta jorden så verkar årets sådd inte vara så katastrofal. Men allt beror på sommarens väder. Det får inte regna för litet och inte för mycket på våra känsliga lerjordar.

Nu gäller det att rengöra och olja in såmaskinen och sedan börja bygga.

En sista kraftansträngning….

…. var vad som behövdes för att få den sista spannmålen i mullen i vår.

Vid middagstid idag sattes p för spannmålssådden med sådd av det sista kornet. Men det var nära att det inte lyckats det heller då regnet över Stadsfjärden hotade att återigen väta ner åkern, men till all lycka svängde det in mot nordost och arbetet kunde fortsätta ostört denna gång. Jag hann nästan börja harmas över att jag tog en timmes tupplur på soffan mellan 6 och 7 i morse och att jag mellan 7 och 9 hjälpte till att packa kålen för leverans till pop up Österbotten evenemanget.

Eftersom tangenterna verkar lite suddiga efter blott en timme sömn under det senaste dygnet lägger jag in lite bildmaterial som uppdatering av en del göromål under den gångna veckan.

Regnet över Stadsfjärden skymtar bak björkarna vid "Grynnon" — Regnet över Stadsfjärden skymtar bak björkarna vid “Grynnon”

Det mesta av dagarna går åt till att plantera grönsaksplantorna för att på något vis komma ikapp när det nu äntligen nästan hållit upp några dagar. Till planterandet har vi lite hjälp så det gäller att få det att löpa under dagtid vilket sen leder till att de sysslor man klarar mer eller mindre på egen hand lämnar till kvällen. Eller som nu då regnfria kvällar är bristvara till natten.

Kålplantering

Då nu också löken börjat gå åt så blir det inte att vila de dagar det regnar. Har vi inte sått nya plantor så har vi kunnat packa lök.

I kylan tänker man inte på att det växer trots allt. Jag höll på att försumma stråstärkningen av hybridrågen, den sena behandlingen ger kanske inte full stråförkortningseffekt men borde i alla fall leda till lite “Nack Verstärkung” alltså förstärkning av stråets översta del. Mest nöjd är jag över konsstycket att både finna tid till samt lyckas få in en behandling i mellan regnskurarna och blåsvädret, nu gick det fem timmar mellan behandling och regnet vilket borde räcka till. Lyckades också få till en välbehövlig behandling av gulbandade jordloppan som kalasade på broccoliplantorna.

Också morotssådden har “taiji häran”, efter tre såförsök som avbrutits av regn fick jag årets morötter i jorden natten till fredag.

5.6.2015. Morotssådden avslutades under uppsikt av "gubben i månen" — 5.6.2015. Morotssådden avslutades under uppsikt av “gubben i månen”

Ett svanpar har envist uppehållit sig på åkrarna den sista tiden och även om jag tycker att det är ståtliga fåglar vill jag inte ha dem i mina odlingar. Så allt emellan tar jag mig en rush för att jaga bort dem.

Ett rörigt hopplock det här men “rörigt” har det varit under den gångna veckan. Nu ska jag hursomhelst ta en sista tur runt “heimane” för att se om det är i skick innan jag tar natt.

Fårpromenad

Jag hämtade hem fåren från Norrängen härom dagen, och såhär går det ofta till när jag hämtar hem fåren. Eftersom de va lite flera på samma bete, och däribland några rätt små lamm, så stannade jag, väntade och kollade att alla hängde med. När jag stannar, så stannar också fåren, tills någon tar initiativet att fortsätta promenaden. Så fort jag stannar är det någon som kommer fram och vill bli krassad 🙂

Nu börjar jag ha alla fåren där de skall vara för sommaren. Vädret har minsann inte varit på den lille båtåkarens sida och man har fått prick in dagar det går att köra får genom att hårdbevaka väderleksprognoserna. Normalt om vårarna brukar man kunna dra till med “nå, vi far nästa vecka och så ser vi vilken dag det passar”. Det brukar inte vara som i år “det utlovas lite måttligare vind om 6 dagar på 10-dygns prognosen, så vi kan ju se om det skulle gå att fara då”. Ibland går det, ibland inte. Jag har ännu några får hemma, det är tackor med små lamm som jag vill hålla hemma någon vecka till för att se hur de tar sej, och sen se om jag för ut dem eller om de får bli hemma, och så hänger det ju på vädret, men, nån gång ska väl busvädret ge sej, sommarväder infinna sej mer än en dag i taget, och stabilisera sej så man inte behöver tänka “oushitt…” när man rundar krakauddan 🙂

Brodd

Jag måste sätta in bilden av den första brodden. Det är något alldeles speciellt då den sticker upp ett par centimeter ur den svarta myllan. Den representerar det nya hoppet som tänds varje vår hur besvärligt föregående år än varit.

(Märk väl att det inte är en av våra åkrar – vi har allt direktsått i år och det ser betydligt mera skräpigt ut …)

Nu ska hela rasket bort

År 1964 spelades 34:an med Per Myrberg till lust och leda. I hela 39 veckor fanns den på Svensktoppen. Och efter det spelades den också – spelas ännu.

Ja nu är det slut på gamla tider
nu är det färdigt inom kort.
Nu ska hela rasket rivas,
nu ska hela rasket bort.

Två år tidigare, 1962, byggde vi en kalluftstork på bodvinden och det är den jag nu har rivit. Den användes för att torka säden fram till 1983 och blev därefter flistork. Numera torkas flisen i den nya stora torken så det var dags att riva den gamla torken för att få rum för allt skräp som samlats i ladan, i ladugården och i stallet. Sedan 1975 har jag bara burit ut skräpet för att “senare” sorteras. Och senare börjar vara nu i år (40 år senare).

Då jag tog bort plåtarna så fick jag en mindre chock. Visst hade flisen torkat litet dåligt under de sista åren men alla luftkanaler var ju fullständigt tilltäppta !

De fanns tillpackade sågspån och damm ända upp till plåten. Närmast huvudkanalen (till vänster fanns det ännu litet luftutrymme men längre bort inget alls … Man undrar över att flisen torkat över huvud taget.

På baksidan av en skiva hittade jag “ritningen” till den gamla torken. Inte speciellt invecklad …

Bodvinden torde vara ett bra ställe för förvaring eftersom den är torr. Under årens lopp har lagret med elmaterial, rördelar och annat växt ordentligt så det behövs mera utrymme. För att inte tala om gamla datamaskiner och annan elektronik. Vi bor så långt borta från staden att det inte går att köra efter varenda liten pryl. Förstås få man hemleverans för handel på nätet men det tar en hel del tid och kostar också. Och varför kasta bort en mängd material som går alldeles utmärkt att återanvända.

Lättare virke och skivbitar skall också förvaras på bodvinden. De lager som jag har är överfulla och då hittar man inte nånting. Egentligen börjar bodvinden åter användas för sitt ursprungliga ändamål. Då jag var liten så fanns där virke och annat material. Under torken finns den gamla ladugården som användes före 1945 då den nya tegelladugården byggdes. Men där är så lågt till tak att inte ens den gamla traktorn ryms under så det går inte att använda för maskiner. Det får bli skrotlager och den stora ladan som till och med stora Zetorn och tröskan ryms in i skall tömmas på smått skräp.

Flistorken har hindrat upprensningen av de andra utrymmena men nu kan dessa också städas upp. Inget litet jobb men det skall väl gå så småningom bara man får en början.

Härmed inleder vi Städåret 2015 !

Plantera i skogen ?

För att fortsätta på skogstemat så är det planteringssäsong men jag fick nyss Skogsland och där ifrågasätter professor Urban Bergsten från SLU den nuvarande föryngringsmetoden med att plantera förädlade plantor. Ett forskarteam har analyserat 14 föryngringsförsök med cirka 25 års växttid. Resultatet visar att redan efter några år är många av de planterade plantorna borta. Efter 25 år är en stor del av de producerande träden i stället naturligt föryngrade.

Det är ju ganska förkrossande resultat för den nuvarande dogmatiska planteringsfilosofin. Och jag tycker förstås att Vavadejasa ! Den som planterar kastar bort pengarna. Jag har inte i mitt liv planterat nånting och nu verkar det som om forskarna börjar hålla med mej. Naturlig föryngring är inte bara den billigaste metoden utan också den bästa. Bergsten är inte nådig till den i lag stödda förhärskande metoden: “Vi har i princip samma föryngringsmodell som vi trodde var bra på 60-talet. Resultatet visar att vi i viss mån gått vilse”.

Nu är förstås en forskare inte så dogmatisk och enkelspårig som byråkraterna och politikerna vanligen är. Bergsten är inte emot plantering i alla sammanhang utan anser att man bör kombinera stöd för naturlig föryngring med färre plantor per hektar som man sedan försöker sköta bättre så de faktiskt överlever.

Artikeln finns på nätet (på engelska från tidskriften Forestry)

Plantering i Sverige

De analyserade försöken är till största delen från mellersta och norra Sverige (10 st. norr, 4 st. söder om Gävle) så de kan jämföras med Finlands skogar ganska bra.

Jag har nu inget emot plantering men jag har väldigt mycket emot den stelbenta inställningen hos en stor del av “skogsexperterna” att skogen bör skötas på ett visst sätt överallt. Förhållandena varierar ju mycket mellan olika skogsområden så man borde i stället använda huvudet att tänka med och förnya på olika sätt på olika marker.

Också i planterade skogar är omkring hälften av alla träd vid 25 års ålder naturligt föryngrade. Även om de intensivt omskötta skogarna har omkring 22-25 % högre produktion så täcker det knappast kostnaderna. Så vi slöfockar som sysslar med annat och låter skogen förnya sej själv klarar oss lika bra som de som sätter pengar och arbete på plantering.