Sida 164 – Bondbloggen

Det där med skogskläder, än en gång

Någon som kommer ihåg hur jag redde ut hur jag klär mej när jag går till skogen? De va inte bara en och två snurror och fnurror på den texten. Innanför, utanpå, rakt och snett, inte nå kylsande och byls nånstans. En sten i stöveln och jag får nervsläpp. Nåja, nu, nu är det mycket lättare att klä sej för skogsjobb. Strumpor, yllesockor så stövlarna följer med, trosor, bh, skogsbyxor och skogsjacka, hjälm och ett par skapliga handskar. Vill påstå att det nu går på 3 minuter att klä sej för skogen, på vintern är det ett halvt företag. Men, varför? Skog? Nu??? Mitt i vårbruket!? – jo, men bara lite 🙂

Ja, mitt “vårbruk” är inte som de flesta andras. De flesta maskiner står stilla i år. I höst ska de plöjas och bökas igen, men i år ligger det mesta i vall. Inte har jag så mycket “överloppstid” för det, finns nog alltid nåt att flyga på, men så kom det sej så, att det kom en frågan på ved och däribland skogstorr gran emot mina öron. JA! Äntligen nåt jag har och kan göra nåt åt! Tidsplanen för det skogstorra var, närsomhelst, men, nästan igår. 😉

Får är ypperliga på att gå hårt åt granskog. De gnager och äter granbark och barr som godis bara inte träden är alltför grova. De är de inte i fårhus hagen, eller, ja, visst finns det sådana granar som inte fåren bryr sej om också, men ganska många såna där halvstora granar finns där. Har där funnits. Nu är de snart ett minne blått 🙂

Rena rama mardrömmen för en skogsägare, mer vardag för en fårägare.

Passlig kvällssysselsättning att ta ner lite torrt i fårhushagen. Roligt var det att göra nåt annat emellanåt också, det är mycket fårsorterande och fårgrubblande i övrigt om dagarna. Vilken tacka ska vart, vilka tackor är tama, hur stora är lammen, hur många får behövs det till de olika holmarna, skall jag flytta något gäng under sommaren, väderprognosen, maskmedel, coopersect, ja, det snurrar på 🙂

Nä!

Det var inte riktigt såhär det var tänkt att vara. Kastade en blick i almanackan innan jag drog på vinterjackan med teddyfoder och gick ut för att ta en bloggbild. Jodå, den visade 1.juni. Förresten, Jag? Vinterjacka? Det brukar jag ju inte begagna ens på vintern. Ändå är det just precis så det är och har varit i vår. Ordet brukar står aldrig ensamt nu utan följs alltid av ordet inte. “Såhär brukar det inte vara”. Eller möjligen: “I dag brukar jag inte jorden”

Bilden ovan må tala för sig själv. Dessa dagar på året skall det vara kruttorrt och damma. Inte storma och plaska. Bilden är alltså tagen ikväll första juni och fotografen står i jacka med teddyfoder och fryser i stomen. Åkern som ligger närmast i bild är till nedre hälften sådd med ryps – ett försök med lite tidigare sått ryps som håller på att gå åt fanders – och övre delen är inte ens beträtt av nån maskin på gummihjul ännu. Det går helt enkelt inte. Det gröna på åkern är kvickrot. Av rypsen ser man precis ingenting.

Att det är den sämsta våren som jag kan minnas står helt klart. Som det ser ut nu så gynnade våren de brukare som var ute i tid – eller egentligen i förtid. Själv började jag vårbruket 9 maj med att så vårrågen. Den sådden gick ganska bra, men efter det har det bara stapplats två steg framåt och ett bakåt. En vacker dag, två regndagar och en mulen dag, ungefär så har det hållit på. Vecka ut och vecka in.

Såhär ser i alla fall Juuso vårrågen ut som då är sådd 9. maj. Jämn är den åtminstone, viss färgskiftning noteras. Bilden visar också problemen med att så med vältkombi när jorden är för torr. Det är närapå omöjligt att se var man kört varvet innan. Det problemet minskade avsevärt längre fram och försvann till sist helt

Kornet sådde jag 22 maj. Planen var fem hektar den dagen och fem till dagen därpå. Resultatet blev 4 hektar och en blöt såmaskin. Den sista hektaren gick att kämpa ner en vecka senare, i jord som var så våt att man inte alls vet hur det blir. Sista kornet åkte i backen i går, 31. maj och där prövade jag också att lägga i rödklöver som fånggröda. Ingenting av kornet har ännu grott överhuvudtaget.

Nu återstår då 1o ha ryps och fem ha solrosor. Vad gäller detta är ingen tid förliden, jag sår oftast rypsen första dagarna i juni även normala vårar, solrosorna ännu senare. Problemet är bara det att nu skall det inte bara sluta regna, det behöver också både torka upp och värma upp moder jord, för ingen ryps gror i källartemperaturer.

Nåja. Nu kan man ju kvida och pipa hur länge man vill om hur eländigt allting är, fast egentligen vet vi ingenting om det ännu. Det är ju sommaren och framför allt hösten som visar hur våren var. Men det är klart, talesättet säger ju att en försenad dag på våren betyder en försenad vecka på hösten, så om den kalkylen håller så behöver jag inte beställa nån sportlovsresa till 2016, för då skall jag tröska korn. Vad kostar en motorvärmare till Claas?

Kveithasi

I går stack jag till Lovisa och firade 50-årsjubel med studentklassen 1965 från Lovisa svenska samlyceum. Vi har varit en väldigt sammansvetsad klass och alla som inte var döda var på plats utom Ethel som kan få förlåtelse för hon bor i Kalifornien. Det var som vanligt väldigt kul även om jag var litet frånvarande eftersom vi den gångna veckan äntligen kommit igång med sådden och det var svårt att slita tankarna från den.

Henrik (primärodlare) var i alla fall hemma och körde det sista skiftet med vete. På kvällen fick jag ett textmeddelande: “Kveithasi” varvid jag utropade “Hasi !” mitt i Folkes tal. Han trodde att jag tyckte talet var för långt och slutade tvärt så jag fick förklara att “hasi” betyder att ett arbete är färdigt (se Hasi för vårsådden). Nå, Folke har humor så ingen skada skedd …

För 50 år sedan täckdikade vi sista skiftet och efter studentexamen fick jag kvickt byta till arbetskläder och börja köra ut rör och sand. Jag var bland de första studenterna från byn och då ansågs ännu studenter vara fina herrar så gummorna beskärmade sej: “Tii staar te nyyblivi studentn opa ååkärn å teckdiikar …” (Där står den nyblivna studenten på åkern och täckdikar).

I stället för en bild från vårsådden sätter jag nu in den officiella 50-årsjubelbilden:

Gubben i hatten är undertecknad.

Mellan hopp och förtvivlan.

I går närde jag lite hopp om att läget skulle stabiliseras och normaliseras något, det var lite varmare och jorden torkade upp nästan som förr i världen helt plötsligt. Iddes ändå inte kalla in personalförstärkning då det var lördag och många upptagna med examensuppvaktningar så vi planterade lite med familjens alla tre generationers hjälp. Jag hade tidigare på dagen fräst upp bäddar för sådd av palsternackor och morötter men lämnade sådden av dem tills senare på kvällen för att delta i planteringsarbetet. När så dottern och dotterdottern for hem för dagen ställde jag till med sådden och kunde avsluta palsternacks- samt inleda morotssådden. Det blev mulet framåt natten och det var inte lätt att se hur de små fröna sattes i jorden så arbetet gick sakta för att sen avslutas helt då det började regna igen kl. 3:23. Det var bara att söka sig hemåt för att få utrustningen under tak, fylla i skiftesbokföringen och söka sig till sängs.

29.05.2015 Korianderns sårader börjar bli synliga så det verkar inte vara enbart ogräs i åkern.

30.05.2015 Kornet som såddes 4 maj börjar närma ogräsbekämpningsstadiet, hur man nu ska hinna med det mitt i sådd och plantering av grönsakerna. Allt fordrar dessutom tjänligt väder som nu verkligen är en bristvara.

30.05.02015 Äntligen optimala förhållanden för bäddfräsning. — 30.05.2015 Äntligen optimala förhållanden för bäddfräsning.

31.05.2015 Det är inte lätt att kontrollera såresultatet framåt småtimmarna.

Det kom blott 3,4mm regn under morgonnatten och jag hoppades kunna återuppta sådden på eftermiddagen idag men några rejäla regnskurar satte stopp för det. Man börjar bli lite förtvivlad och frustrerad nu. För att skingra tankarna for frugan och jag till staden på bio. Och med tanke på att det är tolv år sen senaste biobesök så förstår ni säkert hur känslorna går. Filmtiteln Fast & Furious återspeglar bra hur det är nu, man får vara snabb som en furie de korta stunder som det är läge för så- och planteringsjobb. Ett annat alternativ på biografen var Mad Max “Fury Road” och när vi kom ut efter filmen och vi möttes av nya regnskurar kändes det som också det skulle ha varit ett gångbart alternativ :/

Direktsådd: Hur gick det sen ?

Det är för tidigt att dra slutsatser än men det är åtminstone klart att halmproblem har det inte alls varit i år. Det har varit ett ovanligt blött år så man vet inte hur det hade gått med torrare åkrar. Det har i alla fall gått att så både på mull- och lerjordar. Där det fanns spår av vinterns virkeskörning måste jag i alla fall köra ett par varv med tallriksharven för att få sönder den torkade leran.

Hittills har det gått bra men man vet ju inte ännu hur det växer. Åtminstone sparar direktsådd både tid och pengar. Vi har aldrig satt så här litet tid på vårsådden. Inte fullt två tankar bränsle gick det för hela sådden (ca. 200 liter). Vi skulle ha kunnat så ännu fortare men måste vänta litet på att endel skiften skulle torka upp.

Åkrarna var för våta men i år fanns det inte tid att vänta mer. Och lerjordarna började torka för mycket på ytan – samtidigt som de var för våta under. Om vi inte hade börjat så dem nu så skulle det ha varit nödvändigt att bryta skorpan med tallriksharven. Våra lerjordar är riktigt krångliga. Ibland faller leran sönder i små bitar då den torkat, ibland blir den rena cementen (som i år).

Så här blev en åker med mycket halm att se ut.

Här har vi kört över en svacka där skorpan ännu inte hunnit bli så tjock.

Tillsvidare kan jag inte se någon orsak att gå tillbaka till bearbetning före sådd (men det kan ju komma ifall inget växer på åkrarna :-). Tvärtom tänker jag fortsätta med direktsådden även om den ger litet lägre skörd. Det är en ganska stor sak att slippa all jordbearbetning. Litet mera besprutning lär det i alla fall bli.

Nu räcker inte ett års erfarenhet utan först om några år börjar man få en hyfsad bild av hur direktsådd fungerar. På våra åkrar. Det är stor skillnad mellan jordarna och också mellan åren.

Det börjar arta sig

Så småningom börjar åkrarna torka också i Kabböle. Jag hade andra ärenden hitåt, men hade hoppats på att jag skulle ha fått vara på åkrarna och jobba också. Vi var igår och kollade hur åkrarna såg ut, men ännu fanns det på nästan alla åkrar stora “sura” fläckar kvar. Vissa ställen stod det till och med vatten på åkern.

Men de senaste dagarna har varit soliga och framför allt regnfria, så åkrarna har torkat med god fart och idag påbörjade vi faktiskt vårbruket. Jag harvade en åker hemma på gården och pappa sår vete och vallfrö där imorgon. Vått är det alltså ännu, men om prognoserna håller i sig ska det nog börja ordna upp sig på åkrarna!