Sida 165 – Bondbloggen

Äntligen vårsådd

Det här är bland de senast påbörjade vårsåddarna jag varit med om. Visst har vi sått in i juni men oftast har man i alla fall börjat så betydligt tidigare och sedan kan en regnperiod fördröja det sista. Men i år hade vi inte ett korn utsäde i jorden före förrgår kväll. I går sådde vi för full fräs men i natt kom det tre millimeter regn så det måste först torka upp innan vi kan fortsätta. Och så är det blött i svackorna fortfarande från tidigare regn.

Det är extra spännande i år också därför att vi sår direkt utan den minsta jordbearbetning. I fjol testade jag på en hektar men det var mulljord och nu kör vi på lerjordarna också. Tills vidare har det gått riktigt bra. Det har inte varit problem med halm alls – om det sedan beror på att jag hackade den i höstas med “betesputsen” eller de nya tallrikarna som är ganska så vassa. Egentligen är det för vått men nu går det inte att vänta med sådden mera.

Om det växer nånting vete fåglarna men visst hamnar utsädet i fuktig jord åtminstone. Litet orolig är jag för att leran skall torka till en hård skorpa men på sina ställen är den redan så torr på ytan att det inte går att vänta. På de värsta leråkrarna kanske jag måste bryta sönder skorpan med tallriksharven före sådden. Man kan ställa tallrikarna rakt fram så de inte river upp så mycket. Det är inte bra att torka ut lerjorden för djupt för då gror det inte.

Vi har ännu kvar en del problemskiften men tiodygnsprognosen lovar varmt och solsken så hoppet om vårsådd också i år lever.

Sakta men säkert…….

……går vårbruket framåt trots regnet men visst hade man hoppats på några dagar med stabilare väder. Det blir ett enda lapptäcke av allt då planerna avverkas en efter en så att man snart har plan Ö på gång. Allt tar längre tid då man ideligen får avbryta det man håller på med och inget verkar bli färdigt.

Det gror bra i de fuktiga förhållandena trots "grovt bruk". Men också ogräsen gror bra så snart borde man börja ta itu med ogräsbekämpningen mitt i det halvfärdiga vårbruket. — Det gror bra i de fuktiga förhållandena trots “grovt bruk”. Men också ogräsen gror som synes bra så snart borde man börja ta itu med ogräsbekämpningen mitt i det halvfärdiga vårbruket.

I går kväll och natt plöjde jag för det sista kornet, det väntas regn men en plöjd åker blir luftigare så regnet dräneras ut snabbare. Det är faktiskt de som börjat plöja höstplöjda fält på nytt i ett sista försök att få någonting att torka upp för sådd.

Sällan man plöjer i höstplöjningsvåta förhållanden i slutet av maj.

Orsaken till att jag lämnade den här åkern oplöjd i höstas var i första hand att jag på grund av torkan i fjol misslyckades med ogräsbekämpningen i palsternackorna varpå bland annat baldersbrån rikligt fröade av sig. Baldersbrå är ljusgroende så om jag plöjt in ogräsfröna i höstas hade jag fått dras med dem flera år framåt, nu i fukten har fröna som legat på jordytan grott bra så förhoppningsvis lyckas jag med plöjningen nu ta kål på de flesta och på så vis undvika en uppförökning av ogräsfröbanken. Som sagt FÖRHOPPNINGSVIS man vet aldrig när det gäller ogräs!

Intet ont som inte för något gott med sig.

Men visst medför regnen lite inbesparingar också, det behövs ingen bevattning efter planteringarna och när det är mulet väder och fuktigt så är också nattfrostrisken mindre. Vi har hittills besparats från värre köldnätter trots att det annars varit kallt, det kalla vädret har också underlättat bromsandet av tillväxten på grönsaksplantorna som inväntar lämpligt planteringsväder. För tillfället har jag närmare 300.000 plantor som vi borde få i jorden. Det som är osått är det lite lättare att justera, de flesta frön går till och med att spara till nästa år om det kniper men planteringsfärdiga plantor är det inte lika lätt att spara. En del kan kylas ner men annars är det antingen att svälta, hålla torrt eller bromsa tillväxten med högt ledningstal som gäller. Växer plantorna sig för stora blir det problem att få dem genom planteringsmaskin och då fördyrar det planteringsarbetet.

Idag fick vi faktiskt ner det mesta av rödlöken. Svaga regn igår och uppehåll från morgonen möjliggjorde plantering från lunchtid och en 6 timmar framåt ………. sen började det regna igen 🙁

Planteringen av rödlöken halvvägs..... — Planteringen av rödlöken halvvägs…..

Dagens plantering genomfördes med “hemfolket” bondbloggaren inkluderad eftersom den var lite oplanerad då jag ännu igår inte trodde att det skulle bli någon plantering idag. Detta är ett annat problem som uppstår då man så här “extempore” utför arbetsmoment. Ska man anlita hjälp borde man helst kunna meddela en eller två dagar i förskott. Sen vet man inte heller hur många timmar det går att plantera. Svårt få folk för nån timme nu och då och inte är det möjligt att betala lön för att sitta och dricka kaffe heller 🙁 Hade jag vetat att det skulle torka upp så pass som det gjorde borde jag själv fått försöka få lite morot och palsternacka sådda istället för att sitta och plocka plantor.

Men man får väl trots allt vara glad över att det gick att plantera idag……. håller väderrapporten sträck lär det inte bli någon plantering i morgon. Hoppet ställs nu till att torsdagens utlovade uppehåll möjliggör ett fortsatt planterande………..

Måste man alltid orka?

Våren är ju för bönderna tiden då allt på sätt och vis börjar på nytt. Åkrarna ska sås, djuren ska ut på bete, vädret är vackert och fåglarna sjunger. Ja, ni vet den där känslan då man kan börja från ett tomt bord och ha alla chanser att få ett bättre år än ifjol. Redan på vårvintern börjar man gå och vänta på den kommande säsongen, då snön smälter och åkrarna börjar torka blir man otålig och ivrig över att få komma igång. Så fungerar väl vi bönder, man blir som ett litet barn på julen varje vår och plötsligt har man glömt alla besvär man hade ifjol.

Men vad sen då man inte känner på det här viset? För min del har vintern varit tung och ju närmare våren har kommit desto värre har det blivit. Allt jobb som väntar på åkern, i lagården, här på Heisala hemma i Kabböle har ibland känts som ett enda stort måste. Visst har jag jobbat och skött djuren, men då det kommer oftare och oftare såna dagar som man tycker att det inte är så stor mening med jobbet så kan jag berätta att det blir riktigt fruktansvärt tungt att göra det. Ibland har det kommit dagar då jag helt enkelt ha velat kasta handskarna i disken och konstatera att ” he va he”, det får vara nu. Men sen igen då man sett hur barnen tycker om djuren och allt vi sysslar med här har jag fått mera energi för att orka igen. Alla dagar är inte tunga, vissa dagar klarar jag precis allt och lite till.

Som sagt hela vintern har det varit så här och både jag och Antte har ju märkt att allt inte står rätt till. Ett besök till läkaren bekräftade det som vi egentligen båda har vetat; depression… Jag har haft det en gång tidigare för några år sedan. Då var det ännu värre, skötte nog djuren men däremellan låg jag helst och sov. För att inte tala om att jag grät av det minsta lilla. Symptomerna är samma nu igen, men lite lindrigare så den här gången förstod jag att söka hjälp i tid.

Varför berättar jag det här då? Inte för att nån ska tycka synd om mig, depression är en sjukdom bland med andra och den går att sköta. Utan därför att vem som helst kan drabbas. I dagens läge med ansträngd ekonomi, mycket jobb, ja hela den där ekvationen som säkert dom flesta oberoende yrke känner igen, blir det tungt ibland. En del av oss orkar bättre, men sen finns det dom av oss som på sätt och vis lagrar allt in i sig själv och “malar” på saker tills man inte längre ser det goda i allt man gör. Exakt vad som orsakar depression är väl inte helt enkelt att förklara, rent fysiskt är det brist på välmående-hormon i kroppen, men vad som i sin tur orsakar den bristen är en summa av många faktorer. För min del är det närmast väl frågan om mycket jobb, ansträngd ekonomi som gör att man bara funderar och funderar på pengar, inte så hemskt mycket ledigt osv. osv.

Nå, som sagt jag får hjälp men jag hoppas innerligt att alla andra som känner sig lika som jag känt mig skulle förstå att söka hjälp åt sig också. Som svar på frågan i rubriken; Nej, man måste inte orka och det är ingen skam att medge det!

Pyssel i köket

Det känns inte riktigt bra att pyssla i köket fastän inte ett enda vetekorn är i jorden – men vad gör man ? I går körde vi ut såmaskinen (tom) på åkern för att göra grundinställningarna eftersom det ändrade en hel del med de nya tallrikarna. Men det var ganska så blött även om ytan verkade torr så det var bara att köra in den tillbaka. He va alldeilis för spitjitt som man säjer på det riktiga språket.

Visst behöver köket göras klart också. Det är ett år sedan branden (på Mors dag i fjol) och baakstuvun är ännu olagad. Mest därför att två stora fibercementskivor stått och väntat. Det är starka skivor som tål litet vad som helst men också är tunga och svåra att bearbeta. Det går bra med vinkelslip med diamantklinga men det dammar så obarmhärtigt att jag inte vill använda den inomhus. Med en tigersåg förstörde jag fyra sågblad och så med kniv skar jag spår och bröt av bitarna som skulle bort. Det var svettigt arbete för skivan är hård. En vanlig kniv håller inte heller så man borde kanske skaffa en riktig fibercementkniv.

Fördelen med fibercementskivor framom gips är att de är mycket starkare och ytan är inte känslig för fukt. Gipsskivorna har ju papper som yta. Dessutom kan man hänga upp vad som helst på en fibercementskiva medan gipsskivorna måste ha tät brädvägg bakom. Dedär specialskruvarna för gipsskivor ger jag inte mycket för. De är mest av typen skruva-upp-en-gång-och-rör-sedan-aldrig. I ett hus som är gjort för att användas i hundratals år med en massa förändringar passar de inte utan stödvägg bakom.

Stuvun är i vårt hus (från 1800-talet) delad i två delar sedan början på 1950-talet då vi installerade centralvärme. Baakstuvun var då pannrum men är numera nån sorts hjälpkök. Skåpen står ännu ute i ladan men den skall snart rustas upp så de skall in tillbaka. Som av bilden synes behövs ännu en golvbräda utmed ytterväggen. Det ordnar sej säkert – speciellt om det fortsätter att regna.

I samma veva sattes äntligen taklisterna upp i stuvun. Det är gammal tradition att listerna blir stående i nån knut i 20 år då man bygger om men nu kom de ju upp ovanligt snabbt :-). Utom två som inte mera passar in utan måste passas in på nytt.

Solen skiner och fåglarna kvittrar så i kväll gör vi säkert ett nytt försök att så. Mullåkrarna förstör man inte så lätt men leråkrarna tänker jag låta torka ordentligt så man inte får en yta likt cement på dem. Men för varje dag som går så blir man allt mer ootålugär å argsintär.

Roadtrip.

Vi hade anledning att söka oss norrut idag för att sköta några leveranser och eftersom jag med min flunsa var den som gjorde minst nytta här hemma föll det på min lott att sköta om den biten. Sitta vid ratten med VC-pappersrullen på sätet bredvid klarade jag just och just av. Kvinnfolket här hemma tycker nog att vi män är klena när vi insjuknar 🙂 …. å andra sidan är vi inte sjuka hela tiden heller 😀 …..hur är det man säger “övning ger färdighet” 🙂

Nåjaa, det om det.

Det sist sådda kornet i medlet av fältet håller på att gro på det fuktiga fältet. Det grönare partiet sått en dag tidigare. Det har antagligen blivit kallare i jorden anefter eftersom skillnaden är så stor. Det längre hunna har hunnit ta del av varmare jordtemperaturer. — Det sist sådda kornet i medlet av fältet håller på att gro i de fuktiga jorden. Det grönare partiet sått en dag tidigare. Det har antagligen blivit kallare i jorden anefter eftersom skillnaden är så stor. Det längre hunna har bättre hunnit ta del av varmare jordtemperaturer verkar det som.

Lite duggregn igår men en strålande solig dag idag, på morgonen för fuktigt för åkerbruk så det passade mig bra att åka, samtidigt kunde jag ju se hur läget är norröver. Ju längre norrut jag kom desto våtare blev det så om läget var fuktigt därhemma så är nog plaskvått ett begrepp som passade från Markby norrut till Esse. Fanns veritabla sjöar på åkrarna däråt hållet och man kan förstå de lokala böndernas frustration över vädret. Kommer att fordras åtskilliga torrvädersdagar eller -veckor, om det kommer nya regn, innan någon har ärende till de fältena 🙁

Tog mig genom Jeppo och Pensala på vägen hem under eftermiddagen och där bongade jag faktiskt några som gjorde tappra försök med harven trots vätan. I och för sig är sand och mulljordarna därstädes inte så strukturkänsliga men inte såg det bra ut. Men vad gör man när det är stora arealer som ligger och väntar samtidigt som almanackan stadigt tickar på?

Ju närmare hemåt jag kom desto ljusare blev tiltorna och väl hemma igen kunde jag konstatera att det är mera grönt än grått på åkrarna. Bara att hålla med om “Schinnas-mossins” uttalande “att sålv je kåmplett besta plettin på joolen” 🙂

Med hopp om fint väder i morgon har jag ikväll förberett för morgondagens plantering inför lördagens regn för även om jag lider med dem som inte kommer ut på åkern så visst är det fint med ett lätt regn på det nyplanterade -det sparar lite bevattningsarbete för min del-.

Bäddar frästa i lämpligt fuktig jord inför morgondagens plantering.

Gjorde också en lite mindre munter upptäckt under kvällens inspektion. Hjortarna har trampat sönder en del av täckväven, det blir nog att sätta upp elstängslet redan i detta skede 🙁

Bockarna Bruse har nog inte förstått att det att trampa sönder Bondbloggen-Christers väv kan medföra sjufalt större konsekvenser än att klampa på trollets bro! Så stora bockar finns det inte :) — Bockarna Bruse har nog inte förstått att det att trampa sönder Bondbloggen-Christers väv kan medföra sjufalt större konsekvenser än att klampa på trollets bro! Så stora bockar finns det inte att …… 🙂

Sol och vackert väder och torrt på åkern

I går kväll då jag sprutade mot en del kvickrotsbuskar så konstaterade jag att det hade torkat upp förvånansvärt bra. På förmiddagen körde jag ut ett lass fyllningsgrus och då var det egentligen litet för blött ännu. Men sol, värme och ordentlig blåst torkade upp ytan riktigt fort.

Kvickroten har växt bra den här våren. Det finns tjocka gröna tuvor här och där. Där jag sprutade i höstas finns det ingenting men jag tyckte en del åkrar hade så litet kvickrot att jag inte körde över allting. Och så blev det förstås en och annan remsa emellan. Skummarkörens slangar vek sej och släppte inte igenom skummet ordentligt så de måste bytas mot stadigare slangar med spiralinlägg så de inte täpps till.

Den här åkern såg ganska bra ut men det är mulljord och en liten kvickrotsfläck kan sprida sej alldeles grymt på bara en sommar. Speciellt som sådden blir sen och säden inte hinner konkurrera så bra.

Det såg bra ut i går kväll och idag skulle jag ha kunnat så. Men just nu regnar det förstås …