Sida 174 – Bondbloggen

Dagens Ris

Det var ett tag sen jag hördes av här på bloggeriet. Dels beror det förstås på att jag inte varit speciellt aktiv denna vinter, i jämförelse med förra vintern har bara ett fåtal dagar tillbringats med motorsågen i hand, och utöver det har väl egentligen ingenting hänt. Jo, förstås som alla andra jordbrukare har jag bedrivit en hopplös kamp för att kunna få nån ordning på vad som gäller gällande regelverket som vi skall ordna in oss under från och med våren. Resultatet har varit ganska magert, det finns mycket man skulle vilja veta som man ännu inte har nån ordning alls på. I kommande veckan skall jag sitta av en skolning i saken, och hoppas vara åtminstone lite klokare än vad jag är idag. Det verkar i varje fall som om det inte skulle bli riktigt lika eländigt som det såg ut på hösten när prognoserna var riktigt eländiga.

Mer om det senare

Något som dock lever och frodas helt oberoende av vad EU hittar på så är ju förstås videbuskarna i åkerdikena. Det har jag gnällt om förr och det har förstås inte ändrats nämnvärt. Den enda skillnaden är att jag nu kommit på ett sätt att få ett litet övertag – i den mån det nu är möjligt med detta snabbväxande skräp. Det märkliga är i dessa energibehovets tidevarv så verkar ingen vara speciellt intresserad av mitt ris. Förvisso vet jag precis vad det beror på, det handlar ju förstås om att det som jag tycker är mycket anser en flisentreprenör av idag att är skrattretande lite. Visst förstår jag det, 10 kubikmeter ris som ligger i vägen är en jättehög, men flisad på en långtradare blir det inte precis överlast. Dessutom vill de flesta entreprenörer och andra flisintresserade ha bort de minsta kvistarna från högen, och eftersom åkerdikesvidebuskar till största delen består av just sånt smått skrutt så blir det just ingenting kvar att flisa, men ändå en lika stor hög med skräp kvar.

Sålunda flisar jag numera själv.

I fjol vid denna tid upptäckte jag att Farmi tillverkar en produkt som passar mig som hand i handske. Nämligen en leksaksflistugg. Det handlar om en visserligen traktordriven flisare, men ändå inte på något sätt i storleksklassen med en vanlig flistugg, inte ens för hemmabruk. Till mitt behov passar den dock alldeles utmärkt, för nu kan jag både bli av med riset, samt kanalisera mitt hat mot nämnda växt via en maskin och åtminstone det senare förgyller som regel tillvaron

Som sagt, ingen skall komma och påstå att det är någon stor maskin, det är väl ett mellanting mellan trädgårdshack och flisare, men till mitt syfte duger den mer än väl. Dessutom var inte priset heller någonting som ens liknade priset på fullstora flisare som ju brukar kosta från ca 5000e och uppåt.

Den klarar stammar på ca 10 cm i grovlek och en aspstam på ca 4 meter med alla kvistar kvar, typ dom på nedre bilden äter den upp på kanske 30 sekunder. Proceduren blir alltså att såga ner ett tiotal stammar, mata i dom i tuggen och sen är alla problem lösta.

Med fliset gör jag för det mesta ingenting. Lite tar jag vara på som täckmaterial, men det mesta får nog naturen ta hand om. Lite slöseri kanske det är, men i slutänden är det så små mängder som det handlar om att det inte spelar nån roll. Den lilla högen som ligger bredvid flisen på bilden härstammar från kanske 25-30 småträd, och skulle kanske rymmas på en skottkärra, så mera än så blir det inte.

Ungefär såhär brukar det se ut innan och en stund senare efter att Batteri-Stihl och Farmi gjort sitt brukar det vara en skottkärra med flis på backen.

Just för sån här verksamhet har ju våren hittills varit mer än hjälpsam, för det är precis nu med frusen snöfri backe som det går att göra nästan vad som helst. Jag när för tillfället hopp om att den långa våren som vi ser ut att få i år skall spela mig riktigt i händerna för som jag ju förr har sagt så är jag lite väderkänslig. Jag ogillar snö, men också långt gräs. Kyla är jag avogt inställd till, men nästan ännu värre är för varmt. Dessutom är det fritt från både flugor och myggor såhär tidigt på våren och allt är bara bra. Jag brukar ju säga att april och september är årets två riktigt trivsamma månader, men i år verkar man ännu kunna lägga till mars, och det är inte fel.

Ingenting blir dock så bra som man önskar sig, 24 timmar efter att ovanstående bilder tagits på lördagskvällen, så var ju slätten återigen vit och insvept i snöstorm och slask. Det får vi hoppas är tillfälligt. För det finns mera att flisa. Mycket mera

Problematisk skogsvinter.

Tänkte till först kommentera Nisses inlägg men i och med att jag ville lägga till lite bilder får det bli ett eget inlägg, även om det vill bli lite väl mycket skog här på bloggen nu. Skogsarbetet ligger ändå liksom lite i tiden även om vi nu står i startgroparna inför ny grönsakssäsong, så grönsaksintresserade ska nog få sitt lystmäte tillfredsställt så småningom de med 🙂

Skitvinter.

Det ser ut att bli en lika dålig skogsvinter som ifjol trots att vi nu fått lite kallare väder igen. Det är ändå för sent för att marken skall frysa till ordentligt, efter regnet till nyår har det inte riktigt blivit någon ordning på skogsföret så nu ligger jag för andra året i följd rejält efter med skogsarbetet. Det fattas ännu lite flisvirke för nästa vinters behov och jag har nog gallringar att göra på momark som håller att köra på även om det är ofruset. Men just nu håller jag på och utför de sista röjningarna av dikeslinjerna och dikas görs det där det är blött så frusen mark är nog en förutsättning för att transporterna skall löpa utan problem. Återstår ännu ungefär en dags huggande längs dikeslinjerna men åtskilliga lass ligger i skogen i väntan på transport som också delvis skall göras över åkermark. Körde hem ett lass flisved idag och det gick hyffsat då det var -10°C senaste natt, plogtiltorna sviktade lite men det blev inga spår i alla fall. I skogen var det lite sämre, en del stubbar som fastnade mellan hjulen i boggien revs loss och det kändes mjukt, jag får nog minska ner till halva lass i fortsättningen.

Reparationer.

Brukar tänka när jag sett Nisses bekymmer med skogskran att till all lycka råkar jag inte ut för dylika bekymmer, inte så ofta i vart fall. Nu för ett par veckor sen var det hur som helst min tur att söka fram svetsen då axeltappen till lyftcylindern på bommen brast. Det är andra gången jag har axelbrott på skogslastaren, förra gången var det en axel i gripen som gick av troligen på grund av snedbelastning i samband med lite stenplockning.

Utmattad axeltapp, ~30 års användning sätter sina spår.

Till all lycka noterade jag axelbrottet i tid tack vare missljud vid användningen så jag hann avbryta arbetet innan bommen skulle ha fallit i backen. Ena axelholken böjdes ändå litet så att jag blev tvungen att svetsa om för att få ny axel monterad.

Gallring.

Noterade Nisses rikliga plantsättning men ställer mig ändå -utan att ha sett objektet i praktiken- lite frågande hur pass bra de nya plantorna kommer igång. Dom kan även om dom är små vara gamla och därmed ha svårt att komma igång trots att dom nu får ljus och utrymme. Hoppas Nisse kan återkomma till objektet senare.

Själv har jag också friställt en del gran som hotats att undertryckas av björk. Det är liksom svårt att gå runt sådant som bör göras även om dikeslinjerna nu är prioritet nummer ett. I mitt fall är det hur som helst inte frågan om gamla plantor som gått i stå utan dessa ser ut att bra växtkraft men de hotas piskas sönder av björken om inte björkarna tas bort. Lite björk lämnar jag dock där det finns utrymme för att fungera som skärm vid frost, det är ju frågan om låglänt kärrmark där försommarfrost lätt kan skada de unga årsskotten.

Efter gallringen som gav en hel del flisvirke, det är nog ingen brist på skogsenergi här. I bakgrunden är ännu arbetet på hälft.

Invigning av hallen fortsätter.

Jag lovade i samband med invigningsfesten i somras att närmare beskriva återuppbyggnaden. Det tog visst lite tid men så här inför ny odlingsäsong är det bäst att stöka undan sånt som är på hälft och kom då att tänka på det här. Bättre sent än aldrig.

Här fortsätter så den utlovade beskrivningen av återuppbyggandet av produktionshallen i bildform.

En av smältande plast från kablar och plast i taket brandskadad hand och underarm får representera de kroppsliga skadorna i samband med branden. Märkligt nog blev det inga större personskador trots att jag endast iklädd småbyxor sprang fram och tillbaka i hallen bland glassplitter och nedfallande kabelhyllor och lysrör. Hög skyddsängelsfaktor 🙂

Av den brunna hallen återstod inte mycket. En otrolig hetta, så stark att till och med bergullen ”brann”.

Det blev åtskilliga ton osorterbara brandrester att transportera bort.

Växthusets plast smalt av värmen men tack vare att vinden låg på från växthuset klarade det sig från totalförstörelse.

En hel del byggnadsmaterial till den påbörjade husrenoveringen förstördes också.

I jaktföreningens slakthus fick vi hyra in oss under återuppbyggnadstiden.

Visst var det trångt men tack vare kundernas flexibilitet var det möjligt att sälja bort så mycket som möjligt under hösten för att minska på lagerbehovet.

Ett tomt svinhus i grannbyn fick fungera som lager för det som vi inte fick sålt direkt från åkern. Tack vare stabilt kall vinter fungerade lagringen hyffsat.

Utan vänners och kollegors hjälp hade nog inte skörden kunnat tas om hand. Eller som här på bilden beredas för försäljning.

Den första snön lägger sig över brandplatsen….

….samtidigt som byggplaneringen börjar bli klar…….

….och samtidigt som vintern anlände kom återuppbyggnaden igång, börjandes med reparation av värmecentralen. Det behövdes ju värme till bostaden nu när det blev kallare.

Vintermurning under presenning med tilläggsvärme…….

…men när bränsleförbrukningen till byggvärmarna började röra sig om 200-300 L/dygn fick vi lov att avbryta murningen i väntan på varmare tider.

Träbyggandet kunde dock fortgå tack vare köldhärdiga byggare.

Stor del av takkonstruktionen byggdes på marknivå……

…för att sen lyftas på plats.

Snart har vi åter tak över huvudet på en del av byggnaden 🙂

Väntan på värmen blev lång, först i mars kunde murningen återupptas.

Sista tegelstenen i brandsektioneringen läggs på plats.

Resten av taket monterat.

Inrednings- och installationsarbeten tar vid…..

……. golvvärmen monteras….

…..och nytt golv gjuts på det gamla.

Montering av resterande brädslåning ……

….och dörrar…..

….. samt läggning av ny asfalt.

Montering av tvätt- och sorteringslinje……

…. och luftkanaler till golvtorken.

En dylik dag med byggare, rör-, kyl-, el- och elektronikmontör på plats samtidigt blir det många som rycker en i armen och vill ha anvisningar om ett och annat. Då gäller det att hålla reda på vem man pratar med 🙂

Isolering av mellanbjälklag.

Påfyllning av kylmedia.

Lite på 14 månader efter branden kan det nya lagret tas i användning.

Driftcentrum återställt 🙂

Än en gång TACK till alla som på sätt eller annat hjälpt till under projektets gång och uppmuntrat oss till att orka fortsätta produktion.

Små blå piller

Jag har fått små blå piller åt mej. Mycket underverk har man skämtat, och hört, att små blå piller kan åstadkomma… Upp till bevis, nu ska vi se!

Flunssa. Som aldrig tar slut… Snabbspolning av mina senaste 3-4 veckor: Jag fick känningar av flunssa, det bröt ut, jag var kaputt, så blev det en aningen bättre, så tog den fart igen, och så fick jag känningar i bihålorna, for till läkare, konstaterad sinuit, fick en antibiotika kur, det blev sakta bättre, var nästan som arbetsför två dagar, kuren slut, så blev jag tröttare igen, snöt och snorade nonstop och sen fick jag ont i halsen och så tryck under ögonen, for tillbaka till läkaren blev genomlyst och ingen hittade nåt konstigt i mina bihålor. Pollen?

Förmårrade små pollen. Det har väl sagt kaboom ute i skogen i det vackra vårvädret som varit, allt har en baksida. Sicket skrot! Först flunssa och sen en polleninvasion i min näsa på det. Så fick jag då en drös med antihistaminer att stoppa in överallt. Nässpary, ögondroppar och små blå piller… Först när jag knäckte ett piller i brickan, tänkte jag att va 17 … Den såg så kul ut då den va blå och diverse historier ploppade upp i huvudet, är inte van med färgade piller, så jag måste riktigt läsa en gång på asken att vad är det jag fått egentligen 🙂 Men, nog var det riktigt rätt, så nu fick jag fylla på lite i dagens pillerransonering. Jag äter annars inga medikamentpiller alls, men lite vitaminer och järn brukar jag peta i mej.

En normal, vanlig frukost för tillfället:

Rågbröd med smör, värmes i mikron tills smöret smält. Lägg på en matsked osockrad, hemkokt äppelmos och 3 skivor ost. Sköljes ner med en och en halv mugg kaffe. 🙂 Till detta 1st multitabs, en zink, en magnesium, en d-vitamin och nu också den blå lilla antihistaminen, och som grädde på moset, nässpray.

Eftersom Mathias också har egna mini-multitabsar och d-vitaminer, så står det på alla burkar skrivet vems som är vems. Han har sina och jag har mina. Jag vet ju inte om det är någon större skillnad om man äter en bunt vitaminpiller eller inte. De lär ju ska vara bra, men endel säger också att de får man i sej om man äter varierad kost, till lika sägs det att man inte får i sej tillräckligt och bla bla bla… Jag hårdäter inte vitaminpiller konstant och nonstop, men försöker iallafall peta i mej nåt lite nu och då. Kanske gör det skillnad? Kanske inte? Jag har inte provat att vara utan heller, så jag kan inte säga. I alla fall hoppas jag att de små blå skall göra skillnad, dom vill jag inte vara utan, för snart kommer hela pollenraddan att dra igång, med allt vad jag har på mina papper, hassel, björk, al, ängssvingel, timotej…. m.m. Endel läkare brukar fråga: -Vistas du mycket ute i naturen? Varpå jag svarar: – jag bor i naturen och jag jobbar i naturen och jag släpar in naturen vintertid. Kanske har jag värre med mina pollensymptomer i vår då jag haft mycket torrt ensilage som dammat lite mer, och kan innehålla mer pollen (?) än halvvått ensilage? Och plus på det har jag haft torrhö… Hmm… Möjligt… Mycket möjligt, mycket möjligt…

Full fart i skogen

Inte i går för då låg jag i soffan och stönade. Näsan kändes som ett uppsvällt klot. Men idag börjar det bli litet fart på gubben och tur är det för nu är det världens bästa skogsväder. Det går att köra överallt (på morgonen) och det finns nästan ingen snö. Så jag har samlat ihop en massa kullfallna granar som i går bra som flisved. Samtidigt fick jag nya stickvägar i skogen och kan ta bort en mängd stora granar.

Allt går åter bra även om gubben kroknade efter middagsgröten.

Det riktigt allvarliga är att lingonen håller på att ta slut … Och hur skall man kunna äta rågmjölsgröt utan lingonmos ? Vi har testat alla möjliga köpislingonmosar men oberoende av om de är ekologiska eller rårörda och utan alla tillsatsämnen så smakar de ingenting. Men hemlagad lingonmos på enklast tänkbara sätt med bara litet socker till ger en fantastisk smak. Vad är det som går fel ? Är det något idiotiskt direktiv som kräver att all smak kokas bort ? Med hård ransonering skall det vi har väl räcka en tid – fast knappast till hösten.

Jag orkade i alla fall till kvällen i dag fastän jag låg halvdöd i går. Det var bara skönt att komma ut i friska luften. Och så är det så roligt att se den fina ungskogen. Där vi hugger just nu är det rena skolexemplet på hur ”kontinuerligt skogsbruk” fungerar när det är som bäst. Det finns massor av ungskog och de stora granarna skall bara bort så fort som möjligt. Och just nu är det så varmt att kvistarna är mjuka och fastän man fäller en stor gran rakt in i ungskogen så syns det knappt var den slog ned.

Så det är full fart bara. Det har varit kalla nätter men i natt blir det tyvärr inte minusgrader och på måndag skall det komma snö … Allt annat får ligga och skogsarbetet har högsta prioritet.

Jag skulle i går se litet på de nya stödvillkoren eftersom jag inte orkade ut i skogen men dem somnade jag ifrån. Och de får vänta på sämre väder nu. Jag har ännu omkring 30 stora granar som skall bort. Och så gallra så mycket som möjligt. Bråttom, bråttom, bråttom …

Stjärnhimmel

I går kväll lyste stjärnorna klart. Det var riktigt trevligt som omväxling Det har varit mulet nästan hela ”vintern”. Och så såg jag Orions bälte som är min favoritstjärnbild (tre stjärnor i en rad). Men det bästa var att en klar natt är kall och skogsvägarna fryser. Vi hade -7 grader förra natten och vägarna var genomfrusna på morgonen. Så jag kör fortfarande ut stora stockar. Men bara på morgonen. Idag körde jag tvärs över ett område som inte hade spår alls men det höll riktigt bra. Fastän det är varmt på dagen så är det inte många timmar men minusgrader hela natten ger bra vägar nu då det finns så litet snö.

På eftermiddagarna kör jag med processorn på den skogsväg som vi körde upp redan i början på vintern. Den är full av is som är stark efter nattens kyla. Dessutom är den i skuggan så eftermiddagssolen smälter den inte alls. Vägen håller på att växa fast så jag tar bort en rad granar och alla björkar som jag räcks till med lastaren.

Fördelen med att köra på vägen är att jag kan lägga alla kvistar i hjulspåren. De bär bra och så hindrar de isen från att smälta. Det ser ut som om skogsarbetet kan fortsätta ännu en tid utan större problem. Gallring är ju perfekt nu då det inte finns snö så stubbarna blir korta. Jag har ännu en hel del stora granar som skall bort men det går också bra för värmen gör att alla kvistar är mjuka så fastän jag fäller en stor gran mitt i småskogen så ser man nästan inga spår av den …

Men inte är allt så bra. Nu då maskinerna och vädret är bra så blev gubben dålig. Jag sitter och hostar hela tiden och halsen är ganska raspig. Jag tar det litet lugnare så jag inte blir svettig för jag har inte tid att ligga till sängs nu. Hoppas Lotta blivit bättre. Det är inte roligt att vara sjuk då sysslorna i alla fall måste skötas. Det man inte gör blir ogjort – ingen annan tar itu med det.

Till sist en bild av Bos-Sestu skogsmaskinpark:

Bilden blev inte så bra för den starka solen gjorde att skuggorna blev för mörka. Här har vi skogsvagnen och lilla lastaren på Zetorn. Belarusen har stora lastaren och processorn (Nokka från 80-talet bägge två). Mellan dessa finns gamla MF-165 som används för att köra upp spår och frakta motorsågar då man inte behöver vagnen. Men den har inte varit i bruk mycket den här vintern. Som sagt så kör jag på morgonen med vagnen och på eftermiddagen med processorn.

Men har jag litet tur så kommer brorsan och Henrik med till skogen på veckoslutet och dä finns det förare till alla traktorerna.