Sida 175 – Bondbloggen

Säj aldrig: Det går bra

Jag fick äta upp mitt påstående att det går bra mycket fort. Idag hann jag knappt till skogen så brast en koppling till skogsvagnens styrning. Det är omöjligt att köra utan styrning så jag fick komma hem genast med svansen mellan benen. En enda stock (torr) lyckades jag köra ut.

Vanligen är det inget problem att byta en koppling men nu råkar skogsvagnen ha kopplingar med annorlunda gängor (metriska). Hydraulikens gängor hör till det värsta. Det finns massor av olika ”standarder” så det är ett stort elände att reparera hydraulik. Förutom de vanliga BSP-gängorna (rörgängor) så har tröskan JIC och skogsvagnen metriska. Och då tar vi alls inte upp de olika tätningskonerna …

Jag har en hel del i lager men det är omöjligt med alla hydrauliknipplar så jag håller mej vanligen till BSP. Nu hittade jag efter mycket sökande adaptrar som gick att använda. De hade förstås inte rätt kon men styrningen är inte hela tiden under tryck så litet läckage kan tolereras. I alla fall tänker jag bygga om skogsvagnen så att hydrauliken blir BSP. Nu gick hela dagen förlorad – och det var kallt förra natten så vägarna var fina hela förmiddagen. Harm !

Så man skall aldrig vara nöjd med nånting – katastrofen väntar bakom hörnet. En del påstår att bönderna klagar i onödan men det stämmer inte. Vi är bara realister och har lång erfarenhet av det verkliga livet :-).

Processorn

Jag satte ihop en liten video om hur man kör med processorn. Inget speciellt men det visar kanske bättre än enskilda bilder hur man arbetar med den. Datum på kameran är fel fortfarande. Det skall vara 12 mars.

Videon är gjord med Strömsömetoden dvs. 99% och alla problem är bortklippta. Fast en björk lyckades jag fälla i vägens riktning men det gjorde ingenting eftersom det fanns massor med rum att svänga dem.

Träden är rakare i verkligheten. Kamerans lins gör dem krokigare än de är.

Det går bra

Just nu går det bra med skogsarbetet så snart tar det säkert slut. Idag körde jag ut de sista stockarna och började gallra med processorn. Det finns ganska litet snö så det är fint gallringsväder. Men på sina ställen börjar vägarna ge efter – speciellt i solen. I skuggan är de ännu bra. Det verkar bli en kall natt så kanske det går i morgon. Jag har en mängd flisved som skall köras och en hel del gallringar. Nu skall processorn i arbete om bara vägarna håller.

Då man kör med processorn så måste man fälla tvärs över vägen. Om man fäller längs vägen så får man stora problem att svänga träden. Och man måste fälla mot processorn. Man börjar på ett lämpligt avstånd från traktorn och fäller så att de sista träden blir utanpå bredvid processorn. Annars måste man dra träden underifrån och det är knepigt.

Här är träden fällda tvärs över vägen och så backar man traktorn och lyfter ett träd åt gången upp på processorn.

I blandskog så kör jag först björkarna så de kommer i en skild hop.

Med lastaren sätter jag trädet i processorn som är vridbar så att roten är ungefär vid svärdet. Rullarna, kvistjärnen och tryckrullen sätts fast och därefter nollar man räknaren som är kopplad till ett mäthjul under stammen. Man kan sätta in önskad längd och använda automatstopp men jag kör mest för hand. Först litet förbi 300 cm och så en liten knyck tillbaka varefter man sågar. Det är viktigt att köra förbi 300 cm så att då man fortsätter så hinner rullen få upp farten innan kvistbetten träffar en kvist.

Sågsvärdet blev litet otydligt eftersom det rörde sej ganska snabbt men det är halvvägs genom stammen på bilden. Därefter kör man trädet 300 cm framåt med rullarna och sågar igen. Det tar inte många sekunder. Det gäller att gasa ordentligt då man kör trädet framåt för annars fastnar kvistarna på betten. Tjocka kvistar är ett elände liksom krokig stam. Men vanliga björkar och granar kör man igenom mycket snabbt.

Det som tar mest tid är att rensa kvistbetten. Här ligger toppen kvar i processorn men det går att öppna betten medan rullarna klämmer om. Så jag kör toppen bakåt med rullarna. Har man tur så faller den ned men ibland så blir den hängande på underbettet och då tar det tid att plocka bort den med gripen.

En halv timme senare är träden körda och hopar med 3 meters massaved plus litet flisved finns kvar. Riset lägger man helst under hjulen för det bär bra.

Stora träd kan man bra såga för hand. Det blir snabbt kubiker då ett träd ger tre kubik :-). Men gallringar för hand blir inte till nånting. Här är en liten traktorprocessor utmärkt. Den klarar också stockträd om man först kapar en stock vid lommen. Synd att produktutvecklingen mer eller mindre upphört inom den här sektorn. Grundkonstruktionen är bra men vissa detaljer borde förbättras.

Om vädret skulle hållas kallt så kunde jag få en hel del gallrat men enligt vissa prognoser skall det blir riktigt varmt om en vecka. Så nu är det bråttom …

Mera blanketter.

Hittade ett brev från ”storebror ser dig” i postlådan idag och tänkte att kommer det uppdaterade stödvillkor redan. Döm om min förvåning då jag öppnade brevet och fann en kladd med nya blanketter, vilket kanske i och för sig inte är så förvånande längre.

Ytterligare papper att gå igenom..... — Ytterligare papper att gå igenom….. ja det gula är kanske mest som säkerhet ifall tårarna börjar rinna eller magen slår loss 🙂

Nu verkar det ändå som om dagens paket mest är av informationskaraktär men att minneslistan över klavertramp man kan råka ut för omfattar elva A4 sidor berättar ändå en hel del om vad som stipuleras i dagens jordbruk.

Tillika är meddelandet om att vipu-tjänsten öppnats en påminnelse om vad som skall gås igenom innan sista april. Hoppas nu verkligen att den elektroniska ansökans problem rättats till sen fjolåret.

Kartritandet….

har jag redan gjort små försök till och sänt in lite förbättringsförslag för att göra det smidigare, vi får nu se om de beaktas. En sak som jag föreslog var att man helt skulle göra odlingsanmälan i samband med kartritandet så att man genom att rita in jordbruksskiftena på vipukartan samtidigt automatiskt skulle överföra areal- och övriga odlingsuppgifter till blankett 102B. Det kunde förslagsvis ”ploppa” upp en ruta i marginalen där man skrev in odlingsväxt m.m. samtidigt med att man ritar in aktuell areal på kartan. Man skulle på så vis slippa växla mellan blankett och karta. Det verkade nämligen finnas en viss risk att redan ritade jordbruksskiften försvinner när uppdatering av kartan görs i samband med växlingen. Nå vi får se, hur som helst så är det närapå omöjligt att i april exakt rita in var de olika odlingsväxterna kommer då en del planteras så sent som i augusti.

Tre älgar

Föret är ännu ganska bra så jag fortsätter att köra ut stockar. I går fällde vi troligen årets ”bålagren” (monstergran). Då jag körde ut den så vågade jag inte ta mer än de fem stockar vi fick från granen. De var nämligen rätt så tunga. Den grövsta stocken gav ungefär en fast kubik och allt som allt blev det närmare tre kubik för det trädet. Längderna blev två 39 dm, två 58 dm och en 49 dm. Om inte toppen hade brustit så hade jag fått ännu en 43 dm stock. Rotdiametern var över 60 cm och sågsvärdet räckte inte till. Som synes så blev det en liten tapp osågad – fast det gör ingen eftersom de grova (över 26 cm) går till svarvstock.

Då jag lastade av så hade jag sällskap av ett par älgar som fridfullt betade invid vägen utan att bry sej om mej.

Älgarna stod ungefär 50 meter från traktorn hela tiden som jag lastade av.

Hinner inte med sånt!

– Jag skulle kunna skriva ut några dagar sjukledigt åt dej… sa läkaren.

-Vad ska jag med det? Inte hinner jag me sånt, fåren lammar ju nu! Svarade jag…

Efter nästan två veckor i knockad av flunssa fick jag tryck under ögonen… Bihåleinflammation? Ja, sinuit var det sa läkaren, och så blev det en kur på. Sjukledighet? Sånt existerar inte om man bara har flunssa. Så länge man hittar till fårhuset så går det nog. Om man sen måste stanna och vila på vägen, men bar man hittar är det ok. Jo, man kan bli kaputt och slut av flunssa, och flunssa har jag haft många gånger, men det här….

Nu får jag det att låta förskräckligt, så illa är det nog inte, men, man är absolut inte arbetsför, men vad gör man? Tackorna har just satt igång att lamma. Det kommer lamm lite nu och då, och ingen av tackorna har ännu frågat när jag sku orka. Det kommer om det kommer, och kommer gör det. Ibland ett och en har fått fyra, de klarar sej bra, tackorna är för det mesta duktiga, men, sen finns det såna där knepigheter som tar på nerver, tålamodet, humöret och orken.

Två lamm har jag för tillfället som tackorna inte vill ha. Det bara smäller i väggen när man för in lammen till dem, men lammen lär sej, att ligger man stilla under lampan, eller i en knut, klarar men sej bäst, men man svälter ju nog också ihjäl då. Men de fattar ju inte dom, dom vill bara inte ha stryk. Så, ja, vad gör man? Jo, man bär in dem i badrummet, så dom får värme och finns nära till hands. Matar dem med någon timmes mellanrum och hoppas de klarar sej. Ena lammet, en bagge, han har en sån otrolig livsvilja. Han skriker och skrapar med klöven i lådan så fort han hör att man kommer. Han slukar allt han får och sen vilar han så snällt någon timme. Den andra, ett tacklamm matvägrar i badrummet. Hon har antagligen bestämt sej för att hon är ett får. Och får bor i fårhus. Inte badrum. Och där med basta. Så hon vill INTE äta inne. Ute i fårhuset äter hon. När hon får vara bland de andra lammen och fåren, men inte inne i badrummet fast hon har kompis med sej, hö under klövarna osv. NEJ. HON ÄTER INTE! Nåå… Då får jag väl springa till fårhuset då… Suck.

Så, i pyjamas kan man numer se en liten figur smyga sej upp till fårhuset sent om kvällarna, en gång mitt i natten och en gång ohemult tidigt om morgonen, med en dl mjölk i en nappflaska. Det är inte någon myrling eller näcken, det är bara holmlollan Lotta som försöker rädda livet på ett lamm… Återstår att se hur det går…