Sida 2 – Bondbloggen

Om man ser det lite ifrån ovan …

Jag fick en present av vår dotter till födelsedagen: Ett flygfoto. Vår måg är också ingenjör och intresserad av dess små leksakshelikoptrar (kallas drönare av någon anledning). Nåja, de är inte precis leksaker mera med sex motorer och fjärrstyrd kamera. Det går att ta bilder och videor på långt över 100 meters höjd …

Här ser man våra byggnader samt äppelträden och litet av åkrarna. Ribackstugan är däremot skymd av träden nere till höger. Längan med det svarta taket är sågen och bakom den växthuset. På ladan och uthuset syns solpanelerna.

Men jag blev litet skrämd då jag såg de stora taken på ladugården, verkstaden och nya torken. Vissa kommuner lär trissa upp fastighetsskatten med flygfoton på taken. De här husen är ju inte värda nånting men har stora tak. Om de börjar ta skatt enligt takytan så blir det stora rivningar av fullt användbara hus. Maskiner behöver tak för att inte fara illa. Egentligen är väggar inte ens nödvändiga.

Bos-Sestu åkrar (till vänster om kanalen)

Det var intressant att se flygfoton över åkrarna. Man kunde tydligt se var svackorna fanns. Fast det kan jag se själv utan hjälpmedel. Däremot kunde det vara nyttigt med flygfoton över skogen för det är svårare att se vad som finns där – åtminstone utan att sätta en massa tid på att köra genom den kors och tvärs.

Nu vet vi att vi är övervakade dygnet runt och då tekniken förbättras så kan de snart se en tändstickask. Men tro inte att någon människa sitter och tittar – det är program som hittar alla fel som vi gör – tror de åtminstone. Enligt min mening så borde AI skrivas ut som Anti-Intelligens. Fast det finns förstås också människor som har en lägre intelligenskvot än dessa program … Igen undrar man vilka som är värre.

Varm vårsådd 2024

Det var en obeslutsam vår som jag skrev sist. Den 20 april kom det snö och vintern ville inte alls ta slut. Skogsvädret var i alla fall slut så vi for till Sverige och hoppades på bättre väder där. De är oftast tre veckor före oss men inte den här gången. Det var kallt ända tills vi kom tillbaka i slutet på april.

Det såg bra ut i början och löven höll på att spricka ut men så blev det kallt och den 27 april fick vi snö där också. Ibland är vårsådden i Sverige i full gång eller klar i slutet på april men nu hade ingen ens börjat. Vi såg en traktor med harv på en åker men föraren hade gett upp och gått hem.

Det gjorde inget att det var kallt för vi hade mest inomhusarbete – vi målade taket och tapetserade i det lilla rummet på andra våningen där taket hade ruttnat sönder i en ändan för 30 år sedan. Först i fjol hade jag orkat såga nya brädor (40 cm breda) som jag hyvlade spunt i för att lappa ihop innertaket. Nu är det målat och fint. Ytterväggarna satte vi dubbla insulitskivor på (kallas också mjuka fiberskivor). Men de suger alldeles förskräckligt så vi smottade på massor med cellulosalim och lät det torka innan vi började tapetsera. Det fungerade men visst fick vi dra på ett tjockt lager med lim både på väggen och tapeterna just innan vi satte upp dem.

För säkerhets skull satte vi upp vitt tapetpapper först på väggarna förrän vi sätter upp de riktiga tapeterna. Då suger underlaget inte så mycket. Det vita tapetpappret visade sej vara av fin kvalitet så man kunde nästan lämna väggarna som de är. Och så var det riktigt billigt.

Den sista dagen kom värmen men då måste vi åka tillbaka. Vi var oroliga för att det skulle bli för hett i växthuset då solen började skina i Hindersby. Men allting var i skick och det visade sej att blåsipporna som börjat huka sej i snön förrän vi åkte nu hade slagit ut på nytt och vi hade en blå gårdsplan. De började från en liten tuva men har nu spritt sej överallt – till och med på andra sidan vägen vid garaget. Det lär vara myror som sprider fröna. Blåsipporna har blommat i över en månad nu och vissa blommar ännu. De är mina favoriter tillsammans med snödropparna.

Det var inte så bråttom med maskinerna men i år måste jag hacka nästan alla åkrar eftersom jag bröt vallen på omkring 10 hektar. Den var sprutad med glyfosat i höstas men en del var ganska gammal med tuvor så jag körde över den med hacken för säkerhets skull.

Hacken hade ännu ett par bussningar som var provisoriska i hjulupphängningen men jag svarvade upp hålen och satte in nya bussningar. De gamla (av plast) hade gått sönder och nött fäströren ganska ojämnt. Det var ännu litet mjukt i svackorna då jag körde med hacken den 10 maj. Det var inte riktigt bra för den tunga traktorn packade nog den fuktiga leran så få nu se hur det ser ut längre fram.

Med direktsådd är det viktigt att inte köra för tidigt på åkrarna eftersom vi inte bearbetar dem alls på våren. Det har varit segt den här våren och många har harvat flera gånger för att få bra såbädd. Det problemet har vi inte med direktsådd och jag är ganska säker på att vi fick utsädet på fuktig botten. Det brukar gro bra men sedan är det frågan om det kommer tillräckligt med regn för brodden. Just nu hotar 10-dygnsprognosen med bara sol och torrväder. Om det fortsätter så börja brodden gulna i något skede.

Utsädet (eget Reno) grodde bra i groprovet – nästan 100 % men det var ett elände att sortera. I höstas gick tröskan sönder fem gånger och efter en reparation så satte jag i sållen slarvigt så det blev en springa bakom sållet och vi hade en lår med lika mycket stickor som säd. Man skall inte ha för bråttom ! Sorteringen gick till så att vi måste röra om säden/stickorna med en käpp för att få in den i sorteraren.

Till all tur var det bara en lår med litet i bottnen som var så omöjlig. Fjolårets utsäde var annars riktigt bra och sorteraren tog inte ur mycket.

Höstens glyfosatsprutning lyckades annars bra men på en åker måste jag spruta också nu så att den tidigare vallen inte skall ta över. Den har ju djupa rötter och började grönska tidigt. Halva åkern sådde jag före besprutningen och andra halvan efter så vi får se om det inverkar på resultatet. Problemet med att så direkt i gammal vall är att man har svårt att se var man har kört – speciellt om aftonsolen lyser rakt i ögonen. Det sista körde vi så att jag satte ut gröna kvistar där spårmarkeringen började. Det är möjligt att det blev litet underligt med sådden för det är en åker med krokiga kanter och en massa stenar och åkerholmar.

Där det inte fanns så mycket kvar av den tidigare vallen blev sådden ganska bra men på de grönare områdena blev man lurad av de tidigare såraderna. Vi har en gång tidigare sått direkt i gammal vall och det lyckades annars bra men så misslyckades en glyfosatsprutning och vallen kom tillbaka.

Nu är det bara att vänta och se hur det går. Vädret är det avgörande.

Vi hade ganska litet att så eftersom vi har närmare tio hektar i mångfaldsåkrar. Det var på grund av ändringarna i systemet som jag sådde blommor (mest gräs) fastän jag svurit på att aldrig mera ha miljöåkrar – de blir fulla av ogräs. Men de här kan man bara ha i två år så nästa höst skall de sprutas bort. På en av åkrarna måste jag också ta bort stenar och flytta en brunn. På den andra måste jag skopa bort en svacka som ofta samlar vatten vid häftigare regn.

Ruff (t.v.) med kompisen Tassus har väldigt roligt

Det blir inte mycket tid för att leka med hundarna för i år måste sprutan testas och jag passar på att bygga om den litet. Tryckmätaren skall placeras på höger sida så man lättare kan läsa av den. Och så skall jag se över GPS-systemet. Det ger en noggrannhet på 2 cm – då det fungerar … Just på grund av de oregelbundna åkrarna behövs det verkligen. På fyrkantiga åkrar med sprutspår är det inte lika viktigt. Fast man får se upp med GPS-störningarna (Se Veckans Tok i Landsbygdens Folk :-). Jag lämnar nog inte bort sprutspåren.

Såmaskinen måste också ses över. Det är problem med bigödningens växellåda så jag måste skruva sönder den och se vad där händer. Det går inte att skjuta upp för då är man i samma situation nästa vår. Det kommer så mycket annat som man börjar fundera på.

Det var ett par dagar med olidlig hetta men från och med i morgon skall det bli svalare. Pannan har jag stängt av. Vi måste värma vattnet med el för annars måste vi betala då solpanelerna producerar energi nu när priset är under noll ..

Obeslutsam vår

Det blev vår. Och sedan blev det vinter igen. Därefter blev det vår med blåsippor och tofsvipor. Och nu blir det vinter igen …

Den globala uppvärmningen har inte hittat oss ännu. Det gör inget men sörjan och lervällingen kunde gärna försvinna – antingen frysa till eller torka upp. Inte för att det varit något problem för mej eftersom jag varit i verkstaden och tagit Zetorns motor i bitar och satt ihop igen.

Sist och slutligen var det bara topplockspackningen som gått sönder mellan två cylindrar så att motorn bara gick på två cylindrar. Men som vanligt så blev det att fixa en del annat då man nu en gång hade motorn i bitar. Jag köpte ny ljuddämpare även om den gamla gick att svetsa ihop. Den var i alla fall av så dålig kvalitet att jag köpte en ny som är betydligt stabilare. Den gamla hade läckt ut sot hela vintern så allt var svart kring övre delen av motorn. Jag misstänkte också att det läckte vatten in i cylindrarna genom avgasröret. Det har hänt förr då locket över röret gått sönder och det regnat ordentligt. Jag borrade då hål i utblåsningsrörets botten men det hade sotat fast.

Likaså bytte jag ut det gamla luftfiltret med torrt element till ett nyare med oljefylld behållare. Det var också mindre så nu finns det bättre plats för motorsågen som jag har framför kylaren. Det passade annars bra men jag behöver en ny slang för det gamla luftfiltret hade 70 mm anslutning och det nya har 80 mm.

Det hade inte tagit så lång tid att bara byta ut topplockspackningen men då man får vänta en vecka på mera delar så går det lätt en månad. Allt var klart och vi hade satt ihop motorn men så blev det problem med anslutningen till bränsletanken – gängorna var dåliga på den ihåliga bulten. Med tanke på att bränsletanken måste tömmas då man byter bult så beställde jag ny och väntade med att starta traktorn i en vecka till. Gängorna var dåliga redan förra gången jag hade tanken loss men då drog jag i den med våld och hoppades att den skulle hålla tätt. Det gjorde den men nu riskerade jag inte mera att sätta tillbaka den dåliga bulten.

Det var förresten slut på brådskan för det blev varmt och kom regn så skogsarbetet var slut för den här vintern. Det sista vi gjorde var att ta ut pärtstockar 32 smala och ganska så kvistfria granar mellan 15 och 20 cm i diameter. Fornminnesföreningen skall ha pärthyvlantalko på Lekstrand (den gamla Leikanlindån) i sommar. Bodans tak är dåligt och måste täckas om. Det gör vi förstås med pärtor som vi hyvlar själva. Vi får låna en fin gammal pärthyvel från grannbyn Lindkoski.

Det går ungefär 200 pärtor för en kvadratmeter takyta så vi behöver omkring 10000 pärtor för bodtaket. Från en kubb får man kanske 20 pärtor i medeltal. Då räcker en stock till för en kvadratmeter takyta. Man räknar med att pärttak är lätta men tänk på att taket skall hålla tyngden av all de här stockarna. Förstås blir de mycket lättare då de är barkade och torra.

Den 23 mars hade snön smält bort så mycket att jag tog bort kättingarna från stora Zetorn. Jag kör flis med den och kättingarna sliter hårt på cementgolvet i flislagret. Det började också bli vår i växthuset så jag satte in en liten tältkamin i det lilla arbetsrummet i ena hörnet där plantorna förvaras. Där finns en luftvärmepump men den orkar inte då nätterna är kalla. Den lilla kaminen ger hela 3 kW men måste eldas hela tiden så det är mest nödvärme.

Tältkamin som nödvärme i växthusets plantrum

I skogen gick det bra att köra ännu i början på april. Men en grov kvist hade ryckt sönder returfiltret till hydrauliken så jag hade stora svårigheter att komma hem med skogskranen hängande på ena sidan och utan styrning på vagnen. Det var i en stenbacke som hydrauliken slutade fungera då den blev utan olja så det var inte lätta att backa ut och svänga med vagnen så att jag kunde köra hem.

Returoljefiltret (det vita) under traktorn

Oljefiltret är ganska oskyddat och även om det är högt uppe så kan de grova kvistarna riva loss det. Till all tur hade jag ett likadant filter i verkstadens elektriska oljepump som jag kan använda för att driva hydraulik utan att starta en traktor inne i verkstaden.

Den första april hade vi massor med snödroppar som slagit ut i vårsolen och en och annan blåklocka. Båda sorterna kom från en liten tuva men har spritt sej över hela gårdsplanen med åren. Vi är mycket noga med att inte kratta löv annat än på gångstigarna för man krattar lätt sönder de känsliga blommorna. Och det har lönat sej att vara försiktig. Nu sticker det fram vårblommor genom de bruna ekbladen överallt.

Vintern kom tillbaka så mycket att vi kunde köra ut pärtstockarna men sedan blev det riktigt varmt och man trodde att våren har kommit. Det var ett misstag för nu kom det snö och skall bli riktigt kallt igen. Tur att man inte bytt till sommarringar på bilarna. I Sverige har det varit ett stort elände med snö och bilar med sommarringar. Vi byter sent för vår väg till Hindersby är ofta isbelagd långt efter det att de stora vägarna blivit bara.

Den senaste remonten gjorde att jag igen skaffade mera verktyg. Nu testade jag läckor i kylaren med en pump som jag satte tryck i systemet med. Det var närmast för att jag ville veta om det finns inre läckor i motorn – de yttre ser man enkelt. Jag satte nästan en bars tryck i kylsystemet och det hade sjunkit mycket litet över natten så jag tror tätheten är ganska bra.

Eftersom jag hade topplocket bort så kollade jag också spridarna och borstade spridarnas gropar och tätningsbrickor. Spridarna verkade vara i skick (jag bytte munstycken förra gången) så det var bara att skruva fast dem tillbaka. Rören i bränslesystemet läcker alltid efter det att man haft dem bortskruvade men med nya kopparbrickor och försiktiga knackningar med hammaren brukar man få dem att hålla tätt.

Så är då Zetorn startad och verkar fungera bra. Motorplåtarna saknas ännu men jag vill först få de nya luftslangarna på plats. Den enda reservdel som jag verkligen behövde var en topplockspackning för 6:69 och så en rörskruv för 0:86 men så köpte jag litet verktyg och reservdelar att ha i lager också. En rätt så billig reparation – det var mest tid som gick åt. Och så har Zetorn nytt luftfilter och ljuddämpare. Det är bra att den blev reparerad nu på våren – på hösten vill det inte bli tid att pyssla med traktorer då man borde ut i skogen kvickt.

Nu blir det att sätta vårbrukets maskiner i skick men det verkar inte bli så tidigt vårbruk. Enligt tiodygnsprognosen börjar det först om tio dagar att bli litet varmare. Slutet av den här veckan skall det vara minusgrader både dag och natt. och komma snö ännu nästa vecka …

Men glad vår på er i alla fall (sedan då den verkligen kommer) …

Snön minskar men isen ligger kvar

Det har varit bråda veckor för vi har haft perfekt skogsväder. Ett par varma dagar med regn fick alla diken att svämma över men det var egentligen bra för skogsvägarna som blev rena isvägar och den isen smälter långsamt. Det har varit bråttom för vädret kunde bara bli sämre. Ingen tid att skriva i Bondbloggen. Eller tid och tid – visst har det funnits tid men då man somnar över tangentbordet så är det lika bra att kravla sej upp i sängen. Konditionen har blivit bättre men visst är man trött på kvällarna – en ganska skön trötthet som gör att man somnar bra.

Det var litet sorgligt i början på vintern då vi bara sågade omkull en massa torra och ruttna träd även om det numera är ett hyfsat pris på energived. Men sedan hittade vi faktiskt en del friska granar. Det var stora bamsingar som borde ha tagits bort för länge sedan. En del var nog rötskadade men den skadade mängden var inte så stor. Ofta var det träd som hade skadats i skogsdikningen och det räckte med att man tog bort den första biten. I flera fall var den så bra att vi kan såga den åt oss själva. Fast det skulle bli för mycket virke så vi får sälja en hel del av de rötskadade lommarna. Tyvärr är det den tjockaste delen av trädet med en diameter mellan 60 och 75 cm.

Det gick bra att fälla så länge jag kom fram till trädet med lastaren så man fick det att falla dit man ville. Men så kom vi till stenbacken och jag måste återgå till den lilla handvipparen – med dåligt resultat. För att orka få omkull trädet så måste man såga ned gångjärnet ordentligt (gångjärn är en smal del av trädet som man inte sågar av) och då brister det lätt. Så gick det med bålaträä (stort träd) på bilden ovan. Det blev att luta mot en annan stor gran och det är ju riskabelt att såga undan en sådan som är i stor spänning. Jag sågade runt hela trädet och till sist bakifrån så fort jag kunde. Då behöver man en stark såg med vasst ked. Det gick nu sådär – trädet spjälkte inte men lämnade en del splitter. Av de båda träden blev det fem svarvstockar (5,8 meter och minst 26 cm i toppen) plus ett par vanliga stockar.

Värme och regn har gjort att snön minskat betydligt. De isbelagda vägarna håller ännu bra men det börjar snart bli slut på skogsarbetet för den här vintern. Vi försöker ännu få ut så mycket vi hinner med och hoppas på kalla nätter som saktar ned smältningen av isvägarna.

Isvägarna i början på mars – bättre än i Helsingfors

Man ser att snön börjar minska men isvägen är nästan lika bra som i början på månaden. Isvägar håller länge och i skuggan kan de finnas kvar ännu då man börjar så. Vi kan inte klaga på uppvärmningen här – det har varit riktigt kallt och fint. Men man bör inte köra bredvid spåren och vägarna som vi underhållit sedan november. Där finns det inte mycket tjäle.

Förra veckan måste vi tyvärr ta in Zetorn i verkstaden. Den har blåst ut massor med rök och varit svag men nu var det alldeles slut. Vi kör med vagnen bakom Belarus så det är inte lätt att fälla med den mera. Men en motorremont var nog oundviklig på Zetorn. Då vi tog bort topplocket så såg man direkt att packningen var sönder mellan de två mellersta cylindrarna. Den gick alltså mot slutet på bara två cylindrar …

Det var en ganska ny packning så jag sitter och funderar på orsaken till att den gick sönder. Jag har plockat bort ventilerna och hittar inga synliga fel på topplocket heller. Det är svårt att hitta felet så i värsta fall måste jag bara putsa allt och sätta ny packning (kostade 3:80 …). Jag beställde en sats borstar för spridarschakten och en trycktestare för kylaren. Nya bottenbrickor för spridarna sätter jag in men före det testar jag spridarbilden med den grunka som jag skaffade vid förra motorremonten (2018). Om inte annat så har jag snart skaffat åt mej fullständig verkstadsutrustning (de är billiga i Tyskland).

Ventilerna såg hyfsade ut så största orsaken till dåligt drag i motorn var nog att packningen var sönder. Ett helt nytt topplock kostar kring 2000 euro så jag vill veta om det är något fel på det (spricka) innan jag köper nytt. Sprickorna kan vara mikroskopiska och utvidgas först då motorn blir varm. Förstås har jag sökt över hela Internet men inte hittat någon bra förklaring. Alla råd med “för den till en verkstad) hoppar jag över. En begagnad Zetor kostar mycket mindre än en verkstadsreparation.

Då jag surfade på nätet såg jag tyvärr att Zetor skall börja “samarbeta” med tyska traktortillverkare så det kan bli svårt och DYRT med reservdelar i framtiden. Jag såg också att min estniska hovleverantör börjat höja priserna. Suck – allting blir bara sämre.

Det har förstås varit tufft för hydraulslangarna men de är ren förbrukningsvara och jag har en hel del i lager. Att jag använder lastaren för att fälla sliter ännu mer på slangarna. De torra grova kvistarna är de värsta. Man försöker akta dem men i tät skog ser man inte alltid så bra. Då skogsarbetet tagit slut så skall jag svetsa ihop kraftiga skydd för slangarna men de måste gå att ta bort snabbt då man vill byta slang.

Det finns en hel del som borde lappas ihop för skogsarbetet tar hårt på traktorerna. Och en hel del förbättringar borde också göras. Till exempel måste jag förlänga stödfötterna på Zetorn. De borde vara minst tio cm längre. Det borde jag ha gjort för länge sedan men det är aldrig tid förrän man måste …

Det är grym debatt om det framtida skogsbruket och EU kommer med nya direktiv. Vad det blir vet man inte men vi har sysslat med naturlig föryngring i 70 år så jag tror inte vi behöver bry oss. Fast en massa byråkrati vill man ändå inte ha. Nedan ett foto från en kantföryngring från norr. Snön täcker tyvärr alla de små plantorna men de finns nog där. Helt naturligt.

Där vi hugger i år hann småskogen växa upp alltför mycket men det blev inte så farligt stora luckor fastän de träd jag fällde var mycket stora. Värst var de ludna granar som stått ensamma. Därför vill jag ha en ganska tät skog så det inte bara blir kvistar av alltihop.

På sportlovet hade vi Henriks hund Tassus hos oss och de båda hundarna hade väldigt roligt. Men då det blev varmt så kom det vatten i alla diken och upp på åkrarna. Tyvärr plota (föll i vattnet) Tassushunden då snön gav vika över ett vattenfyllt dike och den hade svårt att komma upp. Det gick i alla fall bra men det är inte ofarligt ens här där det knappt finns annat än små diken.

Tassus (till vänster) vilar efter den hemska upplevelsen

Lägg för övrigt märke till trasmattorna som min farmor har vävt. De har den typiska Hindersbyrandningen. Just den randningen skall en äkta Hindersbymatta ha.

Det har varit enbart såga, såga och sova, sova förutom då det av nödtvång blivit verkstadsarbete. Men jag är i mycket bättre kondition än i julas och helt utan gymkostnader.

Årets värsta tid

Det har varit fint skogsväder men det tog plötsligt slut. Det är på sätt och vis bra för jag måste ändå deklarera. Man skjuter upp eländet och speciellt om det är fint väder så kan det bli alldeles för sent. Det harmar en aning mindre om det är regn och slask utanför. Och vi har haft så fina vägar att jag vill inte köra sönder dem – så jag sitter inne och surar.

I januari fällde vi mest torra granar och det var inte så roligt. Det var i alla fall nödvändigt för vi har inte på flera år kommit åt dem eftersom de fanns på sankmark och vintrarna var så usla. Men i år blev det ordentlig köld – litet för ordentlig med -25 i nästan en vecka. Vägarna blev fina och man kunde köra nästan var som helst. Över åkrarna hade vi nästan bilväg. Ett par dagar var det varmt och slog igenom på vissa ställen men sedan har vi haft perfekt skogsväder ända fram till nu.

Bråttom har det varit för vädret kunde bara bli sämre. Det har inte blivit något inlägg för efter skogsarbetet så äter jag och sedan somnar jag över tangentbordet och inser att det är bäst att kravla sej upp i sängen. Det går inte att äta mitt på dagen för då blir man så däst att man inte orkar såga mera. Jag kommer hem en gång mitt på dagen och dricker kaffe. Vi är i hemskogen och vägen över åkrarna är som sagt jämn och fin så det går fort.

Det kom en hel del snö så flera dagar har gått till att köra bort den framför garage och verkstad. Speciellt då det är blid snö så måste den bort innan den fryser till. Bakom ladan i vinkeln hade det kommit mycket snö så det gick nästan en hel dag att få bort den. En tillfällig blida gjorde att snö kom ned från taken och solpanelerna började ge ström. Som mest blev det över 40 kWh per dag.

Snön for ihop i värmen men blev så kompakt och tung att den stora traktorn hade problem att komma igenom även om jag nu har kättingar på bakhjulen. Värmen fick inte den myckna snön att smälta bort utan det blev grymma isgator då det blev kallt på nytt. Det var problem att komma 30 meter från ladan till verkstaden utan att falla på isen. Sedan man kommit upp i traktorn så var det inga problem för den har bra iskättingar.

Dagen börjar med två muggar kaffe eller te och limpa med fläsk – riktigt fläsk som är rökt ordentligt. Sedan fyller jag på en flaska med svag blandsaft för man kan bli riktigt törstig i skogen. Stövlarna står beredda vid klädkontoret men skogskläderna måste jag förvara ute i stallet sedan en slang brast vid bränsletanken. Då vi försökte få fast den så blev alla kläder och handskar indränkta i brännolja och jag är strängt förbjuden att ta in dem i huset.

Skogsstövlarna vill jag ha på då jag går ut för de är så stabila och har kraftig sula. Om man skall hållas på fötterna på isen så är de de bästa (utom om man har nabbar). Kvaliteten är numera dålig på skaften men så länge de har hål som täcks av byxbuntarna så klarar man sej (jag har ett par nya stövlar i reserv).

Före morgonkaffet så sätter jag på motorvärmen på traktorerna. Förr måste man gå ut men nu har jag fjärrstyrning via mobiltelefonen (eller datamaskinen) så det är bara att klicka. Brorsan kan också sätta på värmen på sin traktor hemifrån (han bor ca. 500 meter härifrån).

Slöfocksverktyget för att sätta på motorvärmen

Sedan försöker man komma fram till verkstaden utan att bryta något ben på ishalkan och byter om till skogskläder. Varje morgon fyller jag på bränsle och olja i motorsågen (Jonsered 2252 med 15″ svärd) och filar sågkedjan lätt – tre tag per tand med en bra fil. Så länge man inte sågar i sten så brukar det räcka för att hålla den vass. Men kör man i sten så blir det att vässa med brorsans elektriska smärgel.

Vi har nog speciella byttor för bränsle och olja men en gammal oljebytta på 5 liter är bättre tycker jag. Filhandtag orkar jag inte byta så jag filar med tjocka handskar på. Kedoljan är gammal motorolja som fått stå i över ett år så att all smörja hunnit lägga sej på bottnen. Ju längre den står desto renare blir den.

Det blev problem med flismatningen då vi gick över till fuktigare flis. Den brinner nog men problemet är att den inte rasar ned i matningsskruven. Det bildas ett litet hål rakt ovanför skruven som går tom fastän det finns hur mycket flis som helst runt omkring – och ibland ovanför den.

Fuktig flis rasar inte ned i matningsskruven

Eftr att ha skyfflat ned flis för hand var femte timme – också på natten – så byggde jag en omrörare av en gammal vinkelväxel (från vår första flismatare 1983). Delarna har stått länge i verkstadshörnet men först då jag köpte fräsen så fick jag möjlighet att fräsa ett kilspår på axeln.

Krökta sågblad – behövs bättre fjäderstål

Det blev betydligt bättre och jag behöver bara se på matningen med tolv timmars mellanrum. De gamla sågblad jag monterade på axeln fjädrade inte tillräckligt bra utan kröktes så nu har jag beställt nya fjädrar från Tyskland. Motståndet i flishopen är mycket starkt så det måste vara god kvalitet på fjädrarna. Jag minns att en del flissilor som använde grova fjäderstål hade problem med att de brast ganska ofta.

Viktigt är att inte köra omrörningen alls då det är fullt av flis för då håller inget. Man bör köra omrörningen bara då det börjar bli tomt i flisbottnen för då är motståndet inte så stort. Så jag fixade en smart fjärrstyrd brytare till omrörningsmotorn. Den använder en Shelly 1PM Plus och jag kan starta den varifrån som helst. Dessutom kan den programmeras att starta när som helst. Just nu har jag 20 sekunder klockan fem på morgonen då flisen vanligen börjar vara slut runt matningsskruven.

Flisproblemen var inte slut med det utan jag måste bygga en “nedskuffare” av trä kring frontlastarens skopa så att den inte skulle förstöra plåten i torken. Jag kunde ju inte köra med den stora frontlastaren inte i torken eftersom jag har snökättingar på bakhjulen. Den gamla MF65 kom till heders igen och den orkade just och just få ned flisen från torken till lagret. Flis är tung att köra för flisbitarna tar tag i varandra och det blir nästan som en kompakt vägg.

Men det var inte slut på problemen. Startmotorn på lilla Zetorn krånglade och jag köpte först ny solenoid och sedan ny startmotor. Den var inte dyr (100 euro) men det visade sej att flänsen var fel. Till all tur passade den gamla flänsen och genom att byta ut delarna tills allt passade så fick vi igång Zetorn. Något problem är det ännu och jag misstänker startkransen på svänghjulet men det börjar vi inte byta nu i vinter. Vi kör så länge den rör sej.

Startmotorn med nya flänsen ovanpå gamla flänsen: olika vinkel !

Under sportlovet har vi fått låna Henriks hund till sällskap för vår lilla buse. De har haft väldigt roligt och springer så snön yr omkring. Sedan känner de doften av åkersork och gräver som besatta. Det är roligt att se dem – egentligen ser man bara svansarna som sticker upp ur snön.

Skogsarbete 2024 i köld, snö och regn

Efter att ha tappat hjulet i skogen så fick vi förra veckan igång skogsarbetet igen. En vecka gick förlorad på grund av köld (-20…-29 grader) men nu har vi kört ut mest torra träd. På grund av kölden vågade vi oss i år på en bit sankmark där det fanns en hel del torra träd som vi inte fått bort tidigare. Nu gäller det att få ut dem så länge priserna på energived är hyfsade.

Visst gnisslar man tänder då man ser stora stockträd som torkat. Delvis är det granbarkborr men det verkar också som att de senaste heta och torra somrarna har varit dåliga för granarna. De bästa torra stockarna sågar vi själva för det blir ganska bra virke av dem men vi har så mycket att största delen går till energived. Det blir ingen props i år alls – bara stock eller energived. Det riktigt dåliga virket (halvruttet) flisar vi åt oss själva. Det blir en hel del damm men visst ger det värme.

Numera använder jag stora Farma som fälljärn. Och jag lärde mej att man skall backa mot stammen – efter det att jag fick ett murket träd över kylaren. Det hände ingenting värre men slangar och hydraulik läcker nog litet (Belarus har servostyrningen framför kylaren). Kylarplåten blev skrynklig men det kan man leva med. Att använda lastaren då man fäller ger en betydande säkerhet och det är lättare att få trädet att falla precis dit man vill. Det är viktigt då vi sysslar med “gammaldags” skogsbruk och sparar ungskogen så vi inte behöver plantera.

Egentligen är vårt skogsbruk åter på modet. Nu skall det vara “kalhyggesfritt” (märk väl INTE “hyggesfritt” som man i Sverige kallar det) och det har vi sysslat med i alla tider trots att “experterna” pratat för kalhyggen och plantering. Vi sparar massor med tid och pengar genom att inte plantera utan använda naturlig föryngring. Det krävs litet mera tankearbete men hjärnan har ännu inte gått varm av det.

Dagarna är ännu så korta att man orkar vara i skogen tills det blir mörkt. Då man inte kan läsa siffrorna på måttbandet så är det dags att köra hem. Visst kan man ha pannlampa men den hjälper inte då man skall välja ut träd som skall fällas. Det behövs också litet träning innan man kan ta längre dagar. Men friskt och bra känns det att vara i skogen. Och så somnar man bra efter en skogsdag.

Det var inte så bra med tre dagar plusgrader för det började slå igenom på vägarna som varit så fina att vi kört på vägväxeln. Hård blåst och snö gjorde också sitt till att våra vägar inte mera är så bra.

Plusgrader i tre dagar förstörde vägarna

Snö och blåst är ett elände också inomhus. Jag tyckte att jag tätade den nya väggen men tydligen var det alltför dåligt för det blåste in snö i uthuset. Nästa sommar gäller det att täta på allvar. Men ladan vägg höll tätt (med takfilt mellan två lager bräder).

Det har varit ganska fina vinterdagar (före snöstormen) – faktiskt riktig vykortsvinter. I morgon skall det bli solsken och prima skogsväder (-12 grader) men tyvärr blir det åter slaskväder nästa vecka.