Det ryktas på slätten att Fantoy skall lägga ner sin klassiska leksaksbutik i Vasa. Säkert synd på sitt sätt, men mig påverkar det inte desto mera för jag köper mina leksaker på annat håll. Till exempel  hos Bäck i Yttermark, även han legendarisk på sitt sätt.

Den “leksak” som detta kommer att handla om är väl inte direkt något för småbarn, utan detdär med leksak får väl stå för dom som väljer att kalla manicken för det.

Manicken är alltså en akkudriven motorsåg, av märket Stihl. Batterdriven motorsåg? undrar vän av ordning, det kan väl inte vara något annat än just – en leksak.

Lite samma aningar hade väl även jag inför införskaffandet av denna för några veckor sedan, men nu förhåller det sig så att Stihl har kommit ut med en serie batterdrivna verktyg med större batteri än vad brukligt är. I somras köpte jag batteriet, en häcksax och en grästrimmer och blev något så helt betagen av kapaciteten i verktygen att jag även började snegla på motorsågen som fanns i serien. Eftersom det rör sig om ganska bastanta batterier så var det största utgiften i härvan, varför en såg inte var någon större kostnad när batteriet redan fanns på tomten. Alltså var det egentligen bara att pröva.

Efter ett par veckors erfarenhet är jag mer än nöjd. Inget tankande, inget dra i snöret, inget buller, inga avgaser utan bara ta i sågen och såga. Naturligtvis kan man inte fälla träd med den, det är väl självskrivet, men för kvistningsarbete och stamkvistning är den helt sagolik att använda. Upp till 10 cm är inga som helst problem och större går också bara man tar det i två omgångar.

Det absolut bästa är dock att aldrig behöva starta den. Det är bara att ta i den och börja kvista. Batterikapaciteten räcker betydligt längre än min egen kapacitet så det är inte heller något problem.

Den optimala utrustningen blir alltså en Stihl 25 för fällning och ett reservsvärd ifall man kör fast sågen. När trädet kommit ner kan batterisågen ta över och göra resten av jobbet.  Att ta vara på ris och röjning går bra i ett par timmar innan batteriet börjar ge sig, förstås beroende på hur mycket sågen faktiskt är igång. En sak som däremot förvånar mig är en psykologisk grej, man har inte samma respekt för denna såg eftersom den går så tyst, utan tyvärr blir man slarvigare med säkerheten om man inte tänker efter. Det är förstås inte bra.

Så efter en månads prövotid säger jag utan att tveka på målet – NEJ det är ingen leksak utan ett sakligt jobbverktyg för en halvlat amatörskogshuggare.

I går kväll kom jag på att jag höll på att glömma bort att ta markkarteringsproverna som behövs för den preciserade kvävegödslingen. Eftersom naturen inte planerat mig terränggående så tog jag min vana trogen traktorn ut på plogskivorna – eller snarare lerhavet.

Det var ingen glädjande syn med tanke på att vi har den 6 maj redan. Det brukar gå bra att köra på plogfårorna ca en vecka innan vårbruksstart men åtminstorne ännu var det inte ens i närheten av att lyckas. På vändtegen gick det bra men direkt den var till ända damp Valtra ner till bukplåten. Det var bara en snabb kursändring som räddade situationen från total fastkörning.

Nu är det alltså bara att koppla in tålamodet och hoppas på bra väder. Bra väder nu skulle vara ett dygn värme och regn och sedan 3-4 dagar med värme och blåst. 1984 sådde vi allting i juni och det är inget man vill återuppleva för det blev till ingenting.