Svenska.yle.fi lanserar en nyhetssida som riktar sig till dem som är intresserade av jord- och skogsbruk. Sidan är den första av sitt slag och bygger på meta data (beskrivning av artikelinnehållet på ett sätt som en dator förstår). Du kan bekanta dig med sidan på svenska.yle.fi/jord-skogsbruk. Kom ihåg att bokmärka den 🙂
Kommentera gärna om det finns ngt du saknar på sidan.
…sägs det att man brukar vara. Alltså har jag nog varit det nu. Fast eftersom kursen var placerad i Yli-Härmä var det nog mera troligt att jag var på kurs med Kurtti.
Alltnog. Jag tar hälsar våren med ny såmaskin. Såmaskinen har en liten dator som skall sköta det mesta av funktionerna, såsom radmarkörer, sprutspår och arealmätning. Jag är bra på datorer. Trodde jag.
Dock var denna ett undantag för när jag för några veckor sedan kopplade ihop dator, traktor och såmaskin så hände nog saker, men egentligen ingenting såsom jag önskade att det skulle ske. Radmarkörerna levde ett eget liv och i displayen till styrenheten stod det mest “stop”, så jag gav upp och åkte på kurs till Härmä. Numera är det ju nästan kutym att man skall sitta av en kursdag när någonting nytt har inköpts, och behovet för detta står nog helt klart i dagens datoriserade värld.
Den lilla datorn som skall bo i traktorhytten heter i Simultas värld “Wizard” vilket jag tror betyder “liten irriterande låda” på något utländskt språk.
Ett annat problem med inhemska maskiner är manualen. Man vill ju av princip ha en svenskspråkig manual, och det brukar man få, men ofta – även i detta fall brukar det sluta med att man får ringa fabriken och be dom sända en finsk handbok för att man skall fatta vad det riktigt är tänkt att stå i densamma. Här finns läge till förbättring.
Även Junkkari i Yli-Härmä hade en kille som behärskade svenska och som höll kursen för en liten men ivrig grupp nybörjarsånoviser. Största delen av förmiddagen gick åt till att titta på Wizarden och så småningom började det nog klarna lite hur det var tänkt. Däremot är det nog ingen dator som sköter sig själv detdär, utan det handlar nog om ett samarbete mellan förare och dator där det nog fortfarande ställs krav på användaren, och vackert så, maskiner som tänker åt en gillar jag inte, men hjälpa till får dom gärna göra.
Andra delen av kursen gick åt till att titta på en maskin i verkligheten (IRL tror jag det heter) och även det gav endel matnyttigt trots att jag kört med Simulta i 22 av mina 22 säsonger så kom nog ett och annat litet nyttigt tips fram i dagen.
Vi var väl ca 7 svenskspråkiga deltagare och under dagen kom jag nog fram till att det inte bara var jag som hade frågor. Även andra i sällskapet hade nog funderat över ungfär samma saker som jag. Vi fick svar på våra frågor och i bästa fall kommer nog detta att gå bra i vår också.
Innan dagen var slut åkte jag hemåt från Yli-Härma med något sorts hopp om sådd i år också. Tyvärr träffade jag några dagar senare en granne som skrattade hjärtligt åt mina sprutspårsambitioner och menade att underhållningen var tryggad på skiftena i sommar. Tyvärr tror jag nog att han kan ha lite rätt, det verkar inte helt enkelt att få sprutspåren där dom skall vara. Men jag har en plan, om det går riktigt illa kan jag väl alltid sälja grillkorv åt folk som kommer körandes längre ifrån för att titta på mina tveksamma övningar på åkern. Kommer tid kommer råd.
Fotnot: Sprutspår är alltså osådda rader som används sedan när det är tid för växtskydd, dels för att kunna följa dessa och köra rakt, men också för att inte behöva köra omkull växt i onödan. Det krävs dock att dom finns på exakt sätt ställe i biologin, annars blir det bara dumt.
Den ser inte mycket ut för världen, men ändå överlistar den en normalbegåvad bonde!
Här på jordbruket så fungerar man inte enligt almanackan – bara enligt vädret och årstiderna. Fjolårets växtperiod är slut men vetet ligger ännu i torken. Och det är inte enbart en trevlig syn. Orsaken är mögel. De sista åkrarna skördades så sent att man inte hann torka. Det är inte kalluftstorkens fel. Om jag hade varmluftstork så hade jag inte alls tagit in vetet i torken utan kört det direkt till skogen för att komposteras. Inte kan man bränna dyr olja för sådant skräp.
Nå, allting är inte så dåligt. Det vi tröskade först är relativt bra men man harmas förstås över de dåliga partierna även om de är små. Det sämsta blir inte ens foder utan snarare energi. Även mögligt vete har en massa energi. Jämför man med fliskubiken så får man fem gånger mer värme ur vetet. Problemet är bara att det sintrar och bildar stenhård slagg. Jag satte i höstas en halv dag på att borra upp hålen i brännhuvudet efter förra vinterns vetebränning. Det var roligt att krypa in i pannan och brännhuvudet då man borrade …
I år blandade jag avfallsvetet med flis men då kan man bara bränna en säck per dag för att undvika slagg. Och bränner man mer så måste matningen dras ned ordentligt på skruven eftersom vetet har så mycket mera värmevärde.
Det värsta var att det nya utsädet var över 33 % (fukthalt) då det tröskades. Få se om det gror nu. Jag behöver inte mycket – bara så jag kan fortsätta med den sorten. Fast ett av de mest obegripliga och vansinniga förslagen är att förbjuda användningen av eget utsäde. Det är så man baxnar …
Nu på våren är relativa fukthalten ytterst låg. I går var den under 30 % och på natten under 60 %. Vanligen torkar det bra till klockan åtta på kvällen. Då börjar temperaturen på utkommande luft gå upp till temperaturen på inkommande och torkningen är svag så man kan stänga fläktarna.
Nu blir det litet krångel både med torkning och sådd eftersom den nya jordkabeln skall kopplas in och strömmen stängs av då vi flyttar mätaren. Men A-stolpen mitt på gårdsplanen kommer bort så man lider gärna litet ett år för det.
Ikväll var det dags att göra kontrakt för sommarens Reko-leveranser. För några veckor sedan hölls en första träff, men då hade jag inte möjlighet att vara med hela kvällen. Nu hade jag möjlighet att vara med från början till slut, vilket var riktigt intressant.
Några dussin konsumenter och ett tiotal producenter hade samlats i den lokala yrkesskolans matsal. Vi började med att producenterna presenterade sig själva och sina varor. Det fanns ett par trädgårdsproducenter, två mjölkproducenter, ett par köttproducenter och t.o.m. en bagare. I utbudet fanns gräsbaserat nötkött, ekologiskt griskött, ekologisk majs, surdegabatonger, råmjölksbondost och en hel del annat. Efter att alla presenterat sitt utbud fick konsumenterna göra leveransavtal med de producenter de själva ville.
Varorna kommer att levereras i stort sett en gång per vecka under de kommande två månaderna. Det blir vissa avvikelser för olika varor, exempelvis köttet kommer att levereras i större partier och färre omgångar medan grönsakerna och brödet förefaller att bli varor som levereras veckovis.
För egen del fick jag beställningar som motsvarade ungefär en halv kviga och en del förfrågningar för framtiden. Det skall verkligen bli spännande att se hur det här utfaller under sommaren.
.
……. å int ens ditåt heller 🙁
Det torkade upp lite i solen och blåsten och jag tyckte att det kunde vara dags att putsa upp sparrislandet från lite fjolårsrester. Råkade behöva flytta på slyröjaren för någon dag sen och då Fiaten fortfarande stod för skogsvagnen kopplade jag röjaren till Samen även om den är i lättare laget för maskinen. Verkade dock lyfta lagom bra så varför inte prova att köra lite i sparrisen när den nu ändå var ikopplad. På vägen dit gick det bra och jag hann slå en rad men sen när jag skulle lyfta maskin för att backa till nästa rad small det till och röjaren damp i backen. Det var bara att konstatera att lyftarmen brustit, koppla ur maskin där den stod och söka sig hemåt till verkstaden. Så där är det ibland….. det som kunde ha gått lika smidigt som det alltid gör på Strömsö gick nu int så bra den här gången.
Nåå, lite tur i oturen har man väl ändå för nu var det ju endast lyftarmen som skadades, “fallet” var på sin höjd 20-30cm så det klarade röjaren bra och i och med att jag stod stilla bröt jag inte sönder kraftöverföringsaxeln eller nåt annat heller. Och man vågar ju inte ens tänka på vad som skulle ha kunnat hända om det brustit under transport i högre fart på vägen eller om någon råkat stå i närheten…… huga!!
Nu gäller det först och främst att försöka få fram en ny lyftarm, inte så lätt det heller 🙁 Några dagar har jag i alla fall på mig innan det är dags för vårbruksbrådskan, då vill man ju inte ha traktorn stående. Svetsa tror jag inte att man riskerar försöka?
Det är vår! En vacker dag när solen sken, fåglarna kvittrade, temperaturen kröp uppåt så var det riktigt passligt att strippa lite. Mats va här så jag fick hjälp, för något direkt jättenöje kan man inte komma och påstå att det är… Fast solen lyste va de kallt, vi stod framför boden och de drog lite. Något passligt ställe inomhus har jag inte nu så länge fåren bor i fårhuset, så de va bara att stå ute, skulle de ha regnat skulle de inte ha blivit av, men nu var det ändå så pass varmt att man kunde vara ute, i vintras var det ingen som ens tänkte tanken att strippa … Jonte.
Sidorna bort, motorhuven av, oljefiltret bort men man kom inte åt… startmotoraset. Den skroar, skramlar och har sej, nu skulle den bytas, ny var införskaffad, så det var ju “bara” att byta. Ramen bort, måste vi ta bort skorstenen… Njä, de ska väl gå att få bort den utan att ta bort det… vi kapar löst ramen… sagt och gjort… Mats skruvade och jag körde som en skottspole runtomkring till holmens alla knutar och sökte verktyg, vinkelkapar, nycklar m.m. Men näähä… inte rymdes man att få löst bultarna för de! Skorstenen måste också bort… suck… hur mycket delar på en traktor måste man ta bort för att få löst startmotorn??? Den som har planerat placeringen av startmotorn på John Deere 6200 sku ha kring örona! Till slut fick Mats lirkat löst den. Att komma åt bultarna var inte så lätt, men de gick att med nyckel få dem att röra sej ca 1mm i taget. En nyckel, lirka på den dra 1mm, byta nyckel, dra 1 mm, byta nyckel dra 1mm…. Det var några varv, på antalet bultar: 2 st. Men till slut kom den löst, så nu va de “bara” att få dit den nya också….
JA, det gick ju, men inte vill jag byta imorgon igen inte… Så vred vi på nyckeln… klick klick klick klick klick…… Jammen… GRRAAAHSSCH!!! Och mycket annat därtill…
Laddade akkun som inte var den mest lämpliga eftersom vi tog första bästa då jontes akku gick sej slut ifjol och är helt kaputtad, så prövade vi efter en stund igen, klick klick klick skrammelochbrrummmm och så sparkade den otroligt nog igång helt hyfsat. Nu är det strömlåset som får skulden för klickiklickandet. Håller man nyckeln i ett visst läge, ricklar lite och knackar, pratar snällt och pajjar lite så startar den nu hur bra som helst, gör man inte de kan man få sitta och rickla på nyckeln utan att de säger varken mer eller mindre än klick.
Så nu blir det att fara in till staden och söka sej en ny akku och ett strömlås, kanske den sen skulle vara snällare med att starta, eller ja.. starta över huvudtaget.
