Foderkiosken krånglade för oss. Vi har två olika kraftfoder som delas ut i kiosken, ett fullfoder och ett proteinfoder. Mängden proteinfoder som korna får per dag är betydligt mindre än mängden fullfoder. Så med tanke på det, är det självklart att det var fullfodret som slutade av att komma in i den ena kiosken. Som tur är, fungerade den andra kiosken normalt.

De vanliga knepen vi brukar göra för att få utdelnigen och fungera hjälpte inte. Först testade vi med att stänga av och lägga igång kiosken, eller rättare sagt foderskruven, men ingenting hände. Efter det provade vi med att dra ut och sätta tillbaka en kabel som så gott som alltid är orsaken till dylika problem, men inte heller det hjälpte.

Utmatningen hade börjar krångla på natten, men då de ”enkla” åtgärdena inte hjälpte och korna trots allt inte hade några stora fodergivor kvar, lät vi kiosken vara tills vi hade morgonsysslorna undan.
Då Antte sedan gick ner på nytt till ladugården, tog upp skydden vid kiosken, putsade allt rent och startade skruven, fungerade allt som om det ingenting annat hade gjort. Förmodligen hade fodret kanske lite holvat sig eller så fanns det något litet rosk någonstans som gjorde att det inte ville fungera. Var problemet än fanns, är huvudsaken den att allt fungerar som det ska. Tekniken är underbar! 🙂

Igen en tjurkalv. Rädisa kalvade för sjunde gången och fick en riktigt fin kalv som tyvärr var ”fel sort”. Från en sådan hållbar ko skulle vi gärna ha tagit en kokalv, men då det nu som bekant inte alltid går som man vill.

Hon kalvade riktigt enligt tidtabellen, alltså på den beräknade kalvningsdagen. Hon såg lite rastlös ut redan på dagen, så Antte gav en dos kalsium åt henne, för att förhindra en ev. kalvningsförlamning. Då kalvningen närmade sig på kvällen blev hon bara aktivare och piggare. Vanligtvis brukar de bli lite rastlösa och irriterade då det börjar vara dags. Men inte Rädisa, hon gick omkring i kalvningsboxen och höll koll på allt och alla. Men sedan så fort vi fick alla kvällsysslor undan så att det blev lugnt i ladugården lade också hon ner sig.

Antte blev i ladugården för att hålla ett öga på henne. Tur var det, för när han gick för att kolla läget syntes klövarna. I och för sig riktigt bra, men det var frågan om bakklövarna. I en normal kalvning kommer framklövarna först, man kan säga att kalven ”dyker” ut. I en kalvning där bakbenen kommer först finns det risk för att kalven drar i sig vätska och kvävs. Men då nu Antte var i närheten gick allt bra. Han lade fast kättingar(speciellt tillverkade kalvningsredskap) i kalvens ben och drog ut den. Den satte inte direkt hårt fast, så förmodligen skulle Rädisa ha klarat av kalvningen riktigt bra på egen hand, men det är bättre att ta det säkra före det osäkra i sådana här fall.

Kalvningen är alltid väldigt påfrestande för kon, så efter att Irandot hade kommit till världen gav Antte lite energidryck åt Rädisa. Drycken hjälper henne att komma igång efter ansträngningen och bra har hon gjort det också. Både mor och son är väldigt pigga och krya 🙂