Julförberedelser

Familjens julförbredelser är i full gång. Huset städas i etapper, på basen av ett långt äktenskap med arbetsfördelningen att jag gör grovstädning och hustrun sköter finliret. Av erfarenhet vet vi att vi inte har riktigt samma ambitionsnivå beträffande noggrannheten.

Julgranen är huggen tillsammans med sonen och står lutad mot uthuset i väntan på att komma in. Vissa år har julgransanskaffningen haft tydliga drag av skogsvård (man skall ju gallra bort små och nödvuxna träd) men i år är den relativt anständig. Tyvärr bröts toppen av på hemvägen men den borde gå att använda ändå.

För jordbrukets del är det också en del att att ställa inför julen. I den mån arbeten går att göra på förhand försöker jag göra det för att ha lite mer ledigt i julhelgen. Djuren skall ha sitt i helgen precis som på vardagarna, men det är ju onödigt att ordna så man hamnar att hämta ett ballass på självaste juldagen eller annandagen. Jag körde hem rundbalar på tisdag och de borde räcka nästan till nyår. På onsdag tömde jag kalvarnas liggplats och fyllde på med ny halm vilket borde ge dem en bra sovplats ända till trettondagen.

Min farmor brukade berätta att man förr ansåg det viktigt att korna skulle ha ordentligt med foder på julaftonen, även de gånger det varit en dålig sommar och man till vardags hushållade med höet. “Om höet räcker till eller inte kan inte hänga på en stillo” brukade hon säga. Nu finns det för det mesta foder så det räcker gott och väl varenda dag, men jag tycker att tanken att även djuren skall ha lite extra på julafton är vacker.

“Stillo” är pedersöredialekt för mjölkning eller ladugårdspass, man har “morisstillo” (morgonmjölkning) och “kvällsstillo”(kvällsmjölkning). Att “stilla djuren” innebär att man utfodrar dem.

Tilläggsisolering

Väderprognosen hotar med -25 till julafton vilket innebär att vedklabbarna går åt ungefär i samma takt som man hinner slänga in dem i pannan. Som tur är ju marken täckt av gratis tilläggsisolering som bara är att använda.

Äldre hus har ofta en rejäl stenfot som gör att det finns ett öppet kryputrymme på uppemot en meter under golvet. Det är smart, eftersom det gör det praktiskt taget omöjligt för fukt att komma upp i golvet. Vintertid gör det förstås också att det är iskall luft under golvet, vilket inte är så trevligt. Lösningen är att skyffla snö mot stenfoten och på det sättet stänga av kryputrymmet. Det betyder på intet sätt att det direkt blir varmt under huset, men alltid hjälper det lite. Trots detta hör ullsockor till standardutrustningen hos oss vintertid, men värre problem kan man ha.

Fast tyvärr förstör det här skyfflandet gårdsplanen, åtminstone tillfälligt. Vi har ungefär 15 cm snö på marken, så redan vid första spadtaget blir gräsmattan synlig. Hoppas det hinner komma mer snö före julafton, så man slipper se grässtråna.

Hämta julgran

Hämta och hämta – det är fullt med snö överallt och man rör sej inte gärna långt från traktorspåren. Traktorn har också problem att komma fram i snön. Och alla träd är fulla av snö. Alla granar ser bra ut – tills man skakat snön av dem …

Grannen som har stor skog stannade på väg hem och sa att det väl blir att hämta julgran från Lovisa torg – det var så hopplöst att hitta någon i skogen. Det ser ut att bli de anskrämliga julgranarnas jul i år. Jag körde ett varv i skogen och sågade ned två granar (nära vägen) men det kan hända att jag får hämta en bättre gran i morgon.

Det är inte lätt att vara julgranstjuv i år. Antingen blir det att jobba hårt och pulsa flera kilometer i djup snö och få flera kubikmeter snö i nacken eller så blir det första bästa hemska krake till gran. I princip skall man inte ta gran i egen skog här i Hindersby utan hämta i “Sminns skooin” (Smedens skog). Och då smeden inte hade någon skog så …

I fjol följde vi traditionen till punkt och pricka och hämtade julgran från “Sminns skooin”. Men det gick inte bättre än att vi blev tagna på bar gärning av Nissas folket som också var ute för att hämta julgran. Det var i deras skog vi hittade granen. Och knappt en timme tidigare hade gumman varit på besök till Nissas och skämtsamt sagt till avsked att “Vi ses sedan i Sminns skooin”.

Det är inte bara att ta in julgranen. Först måste den stora kaffebusken bort som stått på julgranens plats i snart 30 år. Egentligen kunde man lika gärna placera julgransprydnaderna på kaffebusken i stället. Den har för länge sedan växt upp till taket och är avkortad ett flertal gånger.

Det vi fasar för i år är småkatterna. De brukar gilla att klättra i julgranen och slå ned bollarna med tassen. De är förresten inte så små mera så de kan nog få omkull hela granen. Det kan bli en mycket livad jul i år. TV-tittandet har nästan upphört helt här. Vi behöver ingen annan underhållning och spänning än den vi får att katternas vilda härjande.

Nåja, med ljus och glitter så kanske vi klarar julen trots den skraltiga granen …

Stölleprov

Rubriken är hämtad från Emil i Lönneberga, det var visst hans pappa som brukade kalla endel av Emils påhitt för det ovanstående.

Lite bakgrund först. Jag besökte Hufvudstaden över helgen. Jag hade den äran att vara inbjuden till en doktorpromotion (heter det så?) och det var en ny uppplevelse för husbonden. Jag kan meddela att när man finner sig själv uppklädd i kostym minglande bland frackar och långklänningar utrustad med ett champagneglas i näven på läkarklubben Thorax, då är det skarpt läge för “finn fem fel”.

Nåväl, sparven redde ut även denna tranedans. Det visade sig att det fanns en bondekollega från hemsoporna bland dom inbjudna så i höjd med efterätten hade diskussionen nått spannmålstorkens utmatare,  kanske lite bredvid avhandlingens ämne, men viktigt ändå.

Helsingfors centrum var en synnerligen intressant upplevelse. Jag har lite tvivlat på rapporterna därifrån både via radio och bloggen, men det fick man igen. På väg till Biomedicum hamnade vi efter en felorientering (bönder i stan, ni vet) in på Minna Canths gata och där på gatan låg det mera snö än vad det någonsin gör på ensliga skogsvägar i Yttermark. Mannerheimvägen var i sämre skick än Östra Linjen, bara en sån sak. Detta var på lördagen, och på söndagen var alltså allt mycket värre. Det snöade snö. Mycket snö. Det är sällan jag oroar mig för föret när jag skall ut på vägarna, men detta verkade nästan för mycket. Nåväl, ovädret upphörde vid Åboledens slut och sedan var det fint före ända hem.

Stölleprovet då. Jo, naturligtvis all panisk julhandel och vansinniga marknadsföringstrix som slängdes från höger och vänster. All julskyltning, alla budskap var bara KÖP KÖP KÖP. Köp julfrid, köp sinnesfrid, köp vansinne, köp Norge, köp vadsomhelst bara du handlar. Folk hullerombullrade omkring och allt var bara för mycket. Men en god sak för allt detta med sig. När Citroenen stannade invid hemmet på kvällen så visste man att man kommit hem. Hem där man är hemma i sitt hem. Inte en julvansinnesshoppare så långt ögat nådde, bara ett stilla sus från träden. Till och med mörkret var välkomnande.

Och vetskapen om att man inte längtar någonstans alls, den är lätt att leva med.

I snöstorm, någonstans i ödemarken på Malmgatan