Dussinet fullt

Man vet inte om man ska skratta eller gråta mera; nu har vi fått 12 tjurkalvar på raken..! Om man vill se något positivt i det hela, så kommer vi ju inte att ha några direkta problem med att fundera vilka ungdjur vi ska sälja och vilka vi ska hålla kvar. Dessutom kommer vi ju att ha mycket luftigt i boxarna, då vi inte har så många kvigor att föda upp. 😛

Där tar det positiva slut. Av dessa 12 tjurar, är 4 efter samma far (Facet) . Då det nu sedan ännu har råkat sig som så, att flera av dessa tjurar har kommit från sådana kor/kvigor som vi faktiskt skulle vilja ha en efterkomma av så kan man lugnt konstatera att det harmar. Men inget kan man göra, i något skede byter det om och det börjar komma kor igen.

Med detta är (eller torde vara) alla årets kalvningar avklarade. Följande som ska kalva är “min” Vilma, hennes beräknade dag är den 4 januari. Men visst har det hänt sig förr att de kalvat i förväg, så hon kan komma med en nyårskalv. De två senaste åren har vi haft kor som har kalvat på nyårsaftonen, så få nu se om Vilma lyckas fortsätta den traditionen.

Kalla maskiner

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg störs inte korna nämnvärt att att kvicksilvret kryper ordentligt under noll. Skötaren ojar sig lite när det börjar gå mot -20°C, men med varma kläder klarar han sig någorlunda bra också. Värmehalare (eller skoterhalare som vissa kallar det) tilltalar mej inte, de är ofta för otympliga. Många tunna lager är som bekant bättre än ett tjockt och om man planerar klädseln lite kan man ha det någorlunda varmt och ändå vara någorlunda rörlig.

Det som däremot ställer till mest problem när det blir riktigt kylslaget är de maskiner som måste igång. Traktorns batteri är inte direkt i toppform när det är kallt, hydrauloljan flyter trögt som sirap och alla lås, hakar och liknande fryser fast. För att underlätta i viss mån försöker jag att göra allt som går med en och samma traktor på vintern för att slippa tvinga igång flera motorer. Vintertid är det Casen som går mest och i år har den ny motorvärmare och nytt batteri, på vilket det dessutom sitter en underhållsladdare som kopplats till motorvärmaren. Lägg därtill ett laddat reservbatteri, startkablar, varmluftspistol för frusna hydraulkopplingar och kosanbrännare för riktigt svåra fastfrysningar så borde inget kunna stoppa mej den här vintern. Fast man skall aldrig säga aldrig. Kung Bore är kreativ.

Förutom de nämnde förberedelserna försöker jag planera traktorarbetet. När man väl värmt upp och startat traktorn uträttar man alla arbeten som skall göras i en följd och sen stannar man den och låter den stå. Att starta den flera gånger per dag sliter bara på den i onödan. I år har jag försökt lägga om utfodring och utgödsling så att jag i bästa fall skall kunna köra igång traktorn bara varannan dag. Får se om det lyckas.

Fast det oaktat får vädret gärna hållas lite mildare. -5 till -10 är bra. Kan inte Kalle skriva en väderönskelista till tomten igen, det gick ju så bra förra gången? 🙂

Lysmaskar

Man skulle tycka att det inte skulle finnas lysmaskar mitt i vintern men här ökar de tvärtom under den mörka tiden. Det är alltså vi som går med pannlampor med lysdioder och det ser lustigt ut – ungefär som stora lysmaskar.

Lysdioden (som kallas LED=Light Emitting Diode på engelska) är en fin uppfinning. Helt i motsats till de eländiga lysrörslamporna som borde förbjudas långt före glödlamporna. Pannlamporna är fantastiska med lysdioder för att batterierna håller så länge. Jag köpte faktiskt en pannlampa för över 50 år sedan men den användes inte många gånger eftersom den åt batterier som en galning.

Men lysdioder kan också användas till annat än pannlampor. I förrgår köpte jag ett par automatlampor med lysdioder (för batteridrift) och de fungerar faktiskt fint. Det är alltså sådana som tänds automatiskt då man kommer nära. Jag har länge haft automatlampor för 230 Volt och jag gillar dem skarpt. Då man kommer bärande nånting tungt och inte får en hand fri så är det riktigt trevligt att ljuset tänds automatiskt. Men jag har inte hittat lågspänningslampor som varit automatiska förrän nu.

Fördelen med lågspänningslampor är den enkla installationen. Man kan använda vanlig tunn telefontråd och behöver inte bry sej om säkerheten eftersom 5 V eller 12 V inte kan förorsaka någon skada. Och med lysdiodlampor så behöver man inte ens trådar utan kan använda laddningsbara ackur. Finessen med automatlampor är att de lyser bara då man rör sej i närheten och slocknar av sej själva. Så de drar väldigt litet ström.

På en bondgård finns det massor med mörka utrymmen där man har goda chanser att falla över någon maskin och slå sej fördärvad. Så det är en bra olycksfallsförsäkring att köpa en bunt automatlampor för 10 euro styck och placera ut på lämpliga ställen. De jag köpte kommer från Motonet och Clas Ohlson men det finns säkert på annat håll också.

Skrämselhicka

Igår kväll då vi var i ladugården började det lukta bränt. Båda kände det och båda såg en svag rök. Det är väl onödigt att säga, men då blev man nästan nervös.
Antte gick upp till vinden för att kolla om där fanns något. Lukten kändes nämligen vid en fläkt, som kunde ha dragit ner den från vinden. Jag gick omkring inne i ladugården, för att konstatera att allt där var ok.

Efter en stund gick jag också upp till vinden för att höra efter om Antte hittat något. Inte hade han hittat något som brann, men en fläkt som stod stilla.
Då han kom ner tillbaka konstaterade han att en säkring hade slagit ur, så vi antog att det var fläktmotorn som hade “brunnit” och orsakat lukten. Då inget alarmerande hittades och lukten försvann, fortsatte vi med det normala arbetet.

Idag då Antte började kolla noggrannare på fläkten och elsystemen, konstaterade han att det inte alls var fläktmotorn som brunnit, utan det hade skett en kortslutning i styrskåpet.
Tacka vet jag det att vi har rätt så moderna säkringar. Skulle vi ha haft den gamla sortens, så är det inte sagt att vi hade klarat oss med enbart lite lukt och ett litet rökmoln..