Mot midvinter

Det blev alltså en tidig vinter. Jag bygger fortfarande på det nya värmesystemet som blev ganska provisoriskt uppställt för ett år sedan. Sommaren hade andra brådskor och det fanns ingen tid att pyssla med flisvärme då. Den långa hösten skulle jag nog hinna – trodde jag. Nu är dagarna väldigt korta och man hinner knappt tänka på att ta en bild förrän det är mörkt. Men jag hann ta en bild just innan solen gick ned – klockan tre på eftermiddagen.

En decemberdag

Snön är verkligen vit i år – troligen på grund av kylan. Det har inte varit plusgrader en enda gång sedan kölden kom. för en månad sedan. Och det tycks bara förbli kallt. Inte för att jag bryr mej om något lågtryck som kommer med mera snö – vi har redan en halv meter och det räcker tilll.

Byggandet går an eftersom jag nu är inomhus så blåsten stör inte. Besvärligt är det för att man måste planera noggrannt hur man skall bygga utan att driften av värmeanläggningen störs – det är inte så roligt i den här kölden. Det blir en hel del jobb vid datamaskinen med CAD-programmet för att få allt att passa ihop. Riktigt färdigt är inte ytterskalet heller. Jag måste ha en presenning eftersom luckan ännu är ofärdig. Men snart, snart …

Sällskap har jag haft av småkatterna som härjar omkring så snön yr. De är väldigt nyfikna – särskilt Pricken – och man måste vara försiktig för de skall leka med allting och en del verktyg kan vara farliga. Försöker man gräva en grop så är Pricken garanterat ned i groppen och skall leka med skyffeln. Hobbe (vår lapplandsvallhund) och Pricken kommer väldigt bra överens. På nätterna delar de filt och jag försökte ta en bild då Pricken låg med huvudet på Hobbes tass men den såg förstås upp genast då jag kom.

Hobbe och Pricken

Förtida julklapp

För en tid sedan hade Egentliga Finlands koklubb (V-S Karjakerho) sitt årsmöte. Förutom de stadgeenliga ärendena, bjöds det också på en utmärkt julmiddag. Utöver detta premierades också de bästa djuren/skötarna inom klubbens verksamhetsområde.
Det fanns ett tiotal olika kategorier, t.ex. den bästa proteinproduktionen och bästa totala avelsvärde.
Dessutom belönades de kor som har mjölkat mest under sin livstid. I den kategorin vann vår Luppa. 🙂 🙂

Alla resultat baserar sig på kontrollåret 2009, därför är Luppas totala mjölkmängd 127 691 kg. Bara hon får år 2010 fullt, ska hon nog vara över 140 000 kg.

Minskat spill

Idag var det dags för lite ombyggnad i ladugården, jag monterade en ny foderbordsfront som blev levererad häromdagen.

När man utfodrar korna uppstår alltid ett visst spill, t.ex. finns det vissa växter som inte smakar så gott och som de därför ratar. Därtill tenderar de att dra ner en del av fodret i gödselgången och trampa ner det i gödseln och det spillet känns ju lite onödigt. Speciellt om man serverar en större mängd foder på en gång sorterar de ur de godaste bitarna och i den processen hamnar en del på golvet.

Korna har sen tidigare en foderfront som minskar spillet men kvigorna har haft en enklare front, en sk. nackbom. Nackbomen är enkel och billig men ger stort foderspill. Nu testar jag med en foderfront som har öppningar där djuren sticker ut huvudet. Tanken är att de skall sticka ut huvudet och hålla det ute över foderbordet så länge de äter. Det är nämligen när de kör huvudet turvis in och ut som merparten av spillet uppstår. Den här fronten måste dock monteras på rätt höjd, den får inte vara så högt att de får svårt att nå fodret eller kan fastna men inte heller så lågt att den inte gör nån nytta. Jag drog fast den enligt en grov bedömning av djurens mankhöjd, nu blir det sedan att följa med deras ätande de närmaste dagarna och justera vid behov.

För övrigt blir vintern bara vackrare och vackrare här i norr där vi förskonats från alltför kraftiga snöfall. I går var det rätt fuktigt och t.o.m dimma vilket gjorde att vi har sagolikt vacker rimfrost i träden.På kvällen när jag gick kvällsrundan till ladugården hade rimfrostkristallerna blivit så långa att de trillade ner ur träden av sin egen vikt i små, tysta snöfall. Gårdsbjörkarna riktigt gnistrade och det var moltyst. Just då kändes det helt irrelevant vad vattentemperaturen på Costa del Sol är för tillfället, det går ändå inte att jämföra med en frostig vinternatt.

Rapp i truten

I Finland hålls nötkreatur traditionellt ganska stationära. Många djur föds upp på den gård de fötts på och även de kalvar som säljs till förmedling klarar sig med en flytt under en livstid (förutom resan till slakteriet). I en del andra länder är handel med livdjur betydligt vanligare, exempelvis i Storbrittanien är s.k. cattle markets rena folkfesten.

Rent principiellt är jag inte så förtjust i system som bygger på att man flyttar djuren, eftersom de inte fattar vad som händer och flytten därför blir ett onödigt stressmoment för dem. Systemet med livdjursmarknader behöver enligt mitt tycke definitivt inte importeras till Finland.

Däremot kunde vi gärna importera de amerikanska auktionsförrättarna, för de är onekligen rätt underhållande! Klippet nedan visar finalisterna i en tävling om vem som är den bästa auktionsutroparen, så de här killarna är väl lite rappare i käften än medeltalet. Trots det går det rasande fort även på en vanlig marknad, en amatör ramlar lätt av vagnen. Eller råkar köpa en besättning i misstag bara för att man petar sig i näsan vid fel tillfälle. 🙂