“Det som göms i snö..”

.. eller “liten tuva knäcker ofta stor dragkrok”.

För några dagar sedan skulle jag hämta hem lite rundbalar. Det är redan många år sen stödfoten på balkärran tackade för sig och jag har istället använt mej av en klassik klabb under dragkroken när jag hakar loss vagnen. Det är flexiblare och enklare. Den här gången lurade klabben dock mej.

Eftersom fältet var snötäckt märkte jag inte att jag parkerade vagnen på en rätt stor ojämnhet. När jag sen öppnade dragkroken rullade vagnen ner av ojämnheten, halkade av stödklabben och kilade fast dragbommen mellan dragkroken och traktorkroppen. Med en inte särskilt välavvägd blandning av list och våld som innefattade lastremmar och en telefonstolpe (tack för lånet, elbolaget, jag tror den rätar upp sig av sej själv) fick jag loss den, men tyvärr gick stagen som skall lyfta upp dragkroken av på kuppen.

På vägen hem ringde jag Smidefix, en järn- och stålfantom i grannbyn som brukar kunna fixa det mesta, och han lovade ordna nya stag åt mej. Dragkroken på Casen är nämligen inte fabriksmonterad utan tillverkad av nåt litet finskt företag som gått i konkurs flera gånger om sen de bultade fast den på min traktor, så reservdelar finns inte. Såna gånger är bysmederna bra att ha.

Ordet smed är kanske lite missvisande. Det för tankarna till en svartmuskig karl som står och hamrar glödande järn i ljuset från ässjan. Fortfarande hittar man nog både städ och ässja hos många av bysmederna, men svets, vinkelslip, svarv och andra moderna verktyg har blivit viktigare redskap än hammaren och städet. Många av dem är universalarbetare inom metall och tillverkar allt från specialdelar till maskiner och underleveranser till industrin till rent konsthantverk. Hur som helst är det rasande bra att de finns. De flesta jordbrukare klarar nog av att svetsa och reparera en hel del, men för vissa mer kvalificerade arbeten är det bra att få köpa in experthjälp. Stängerna var klara igår och levererades direkt i postlådan, så nu återstår bara för mej att få dem monterade.

Och nu är det vinter …

Då man inte mera orkar sopa eller skyffla undan snön för hand och kättingarna är satta på traktorn – då är det officiellt vinter här. Och det var i dag det. Drivorna började gå över 60 cm så det hjälpte inget annat än att sätta på kättingar och koppla fast schaktbladet. Snöhoparna bredvid dörrarna var redan långt över en meter höga.

Men kättingarna börjar vara slutkörda. Farsan köpte dem begagnade för 40 år sedan så det är inget under. Nu blev det i alla fall riktigt många lappningar innan jag fick på dem. Och de tvärked som ännu hölls fast var riktigt på gränsen att gå av. Så det blir mycket lappande den här vintern och det blir nödvändigt att se sej om efter nya ganska snart.

Och det kommer mera snö i morgon. Kallare blir det också så vi får räkna med att den här snön ligger ända till våren. Tyvärr så hann marken inte frysa förrän det kom snö så det blir att köra spår i skogen för att få skogsvägar. Kanske vi får en likadan vinter som i fjol. Kommer nån ihåg de åren då det nästan inte var vinter alls ? Just nu verkar ett varmare klimat ganska så avlägset. Men det sörjer jag inte över. En kall vinter tar livet av en massa ohyra (även om den lösa snön isolerar för bra).

Julen är kommen, hopptralallalaa

I alla fall på bloggen tycks det vara ganska juligt. Idag hade vår martha-krets sitt traditionella julmöte. Det är inte frågan om någon riktig julfest, men mötesärendena var nog undan skötta ganska snabbt.
Sedan var det dags att hugga i risgrynsgröten. I år hade lotten för grötkokningen fallit på mig. Med vänlig assistans av svärmor, blev slutresultatet riktigt gott.

” Sku det nu inte vara gott, då gröten är gjord på riktig komjölk”, var en kommentar. Självklart är det skillnad på “riktig” och på butiksmjölk, nog är den gröten som är gjord på tankmjölk mjukare och fetare i smaken än den som är gjord på butiksmjölk. I alla fall enligt mig, men alla har ju sin egen åsikt om den saken.

Gott var det, roligt hade vi och dessutom hann julbisin komma in en sväng och ge oss var sin julklapp. 🙂

Julfest

Idag hade jag förmånen att medverka på Pedersörenejdens Jordbrukarkvinnors julfest och berätta lite om Bondbloggen. För säkerhets skull vill jag understryka att det är ett rent sammanträffande att deras julfest sammanfaller med att dagens rim i julkalendern handlar om “argsinta gummor”. 😉

Jordbrukarkvinnorna är en samling kvinnor med jordbruksanknytning som ordnar träffar, utfärder, fotvandringar, m.m. och som synes även julfester. När man jobbar hemma är det rätt skönt att komma ut och träffa folk mellan varven, så såna här initiativ behövs verkligen.

Termen “jordbrukarkvinna” är för övrigt lite intressant. Benämningen på kvinnor verksamma inom lantbruket är lite flytande och har dessutom varierat med tiden. Förr i tiden var de formella titlarna på herr och fru i huset “husbonde” och “värdinna” (i vår lokala dialekt “håssbond” och “moora”), ibland kunde frun kallas “lanthusmor”. Under 80- och 90-talet började vissa tycka att titlar som värdinna och lanthusmor lät lite missvisande, eftersom de på nåt vis antyder att fruns arbetsplats är i köket och hemmet vilket inte alltid stämmer överens med verkligheten då många kvinnor deltar i arbetet på exakt samma villkor som sina män. Å andra sidan passade termen “kvinnlig jordbrukare” inte så bra in på de damer som var gifta med en bonde men inte deltog i gårdens arbete. “Jordbrukarkvinna” kan te sig lite styvt att uttala, men är en rätt bra och bred benämning som täcker både de kvinnor som jobbar på gården och de som bara råkar vara gift med en jordbrukare.

För många år sedan läste jag en debattartikel i lokaltidningen som rätt bra beskrev skillnaden mellan den traditionella synen på värdinnan och den mer moderna jordbrukade kvinnan. Inlägget var skrivet av en kvinnlig jordbrukare och hade runnit upp ur att hon och hennes man skulle skaffa en ny traktor. I samband med traktoraffärer är det inte ovanligt att köparen får en del promotion-prylar, typ handdukar eller halare med traktormärket på o.s.v. I deras fall erbjöd säljaren förutom ett par halare ett presentkort på smörjolja och reservdelar till husbonden och till värdinnan ett presentkort på smycken från en guldsmedskedja. Och det här gjorde damen i fråga förgrymmad. Vad är det där för logik? Mannen skall lockas med smörjolja och reservdelar, lilla frun slänger man lite glitter åt så är hon nöjd. “Jag vill minsann också ha ett presentkort på smörjolja och reservdelar, för jag är precis lika mycket jordbrukare som gubben!”

Om inte minnet sviker mej helt bidde det också en traktor av ett annat fabrikat, åtminstone den gången. 🙂