Mellandag med underhåll

Lördagen blev lite av en mellandag. Det som skulle plöjas blev klart på fredag, nu återstår c. sex ha men de tar vi först efter att det spridits gödsel på dem. Nu får jorden torka lite och ogräsen gro innan harvningen tar vid nästa vecka.

Idag blev det istället lite maskinunderhåll. Ena traktorn hade blivit hydraulinkontinent, det läckte olja ur den. Inte enorma mängder, men för mycket i alla fall. Dels var det ett par kopplingar som behövde nya packningar, men framförallt var det ett par skruvar i hydraulsystemet som skruvat upp sig.

Min gamla IH har de flesta hydraulkomponenterana monterade under hytten, vilket gör att det lite svårt att komma åt dem. Förvisso har de listiga tyska ingenjörena i tiderna placerat en lucka i golvet vilket ju underlättar, förutsatt att man orkar montera loss sitsen och riva ut golvmattan. Luckan sitter nämligen under sitsen. Dessutom verkar hydraulsystemet ha svält ut efter att planerarna slog fast hur stor luckan skall vara, så den är i minsta laget. Att komma åt de delar som sitter längre från luckan kräver fortfarande en massa bökande, brytande, förlängningsskaft och gärna små, fina händer. Det känns lite som att tapetsera en tvårummare genom brevinkastet…
Luckan öppnad.

Nu borde dock problemet vara åtgärdat. När jag ändå tömt hytten passade jag på att blåsa ur den med högtryckstvätten. Därefter satte jag fast dubbelmontaget (dubbla hjul) och förberedde harvarna för nästa veckas jordbearbetning.

S(M)ÅMASKIN

Denna lilla underliga rubrik skall få sin förklaring längre fram. Först vill jag lyfta på hatten för Mats senaste inlägg. Det var att sätta ord (och fina sådana) på något som jag tror de flesta jordbrukare känner men har svårt att förklara. Tack Mats!

Jag har själv kommit ur led med mina inlägg. Tanken var ju att prsentera en maskin i taget på spannmålsgården, och det tänkte jag göra i den ordning dom kom i användning. Gick det bra? Nej! Som vanligt så blev igångkörandet av sådden ett enda logistikkaos där maskinerna togs i användning huller om buller och utan någon tid att skriva något om dom. Nu skall vi börja bena ut kaoset med en maskin i taget, slumpvis ordning och i kväll känner jag för att skriva om såmaskinen.

I begynnelsen sådde man för hand, man bara spred ut kornen ur näven. Den första “såmaskinen” var en korg med en propeller och en vev på. Man gick och bar på korgen och vevade ut fröna efter bästa förmåga. Det var inga stora arealer man sådde då.

När maskinerna började komma kom också konstgödseln. Från början var det två skilda maskiner som spred ut konstgödsel och utsäde. Detta minns jag också själv så det pågick fram till 70-talet nån gång. Sedan kom kombimaskinerna som sådde både gödsel och utsäde samtidigt. Revolution!

Den maskin som jag använder idag är absolut ingenting för catwalken. Den har tolv år på nacken och är närmare dom första kombimaskinerna än dagens modernaste maskiner. Såhär ser den i varje fall ut

Det är en 2,5 meters lättbogserad maskin som alltså dras efter traktorn som en vagn.

Om man skall hänga med utvecklingen borde maskinen vara antingen en vältkombi eller en direktsåmaskin. Jag skall förklara; vältkombin har en hjulrad efter maskinen som således vältar direkt efter sådd. Man behöver alltså inte välta alls.

Direktsåmaskinen är starkare byggd så att man kan så i oplöjd eller bara lättbearbetad jord. Fördelen där är att man sparar in bränsle och kostnader för övriga maskiner eftersom man i princip bara behöver en tallriksharv och såmaskinen, och  klarar sig med 2-3 överkörningar i stället för 5-6 som tex jag gör. Jag är dock personligen tveksam till båda rackerierna eftersom dom kostar 3-5 ggr mer än vad min lilla småmaskin gör som ny. Dom klarar ändå inte av något annat än att placera kornen i jorden, resultatet är precis samma. En arbetsbesparande grej är förstås att dom stora maskinerna har mycket större behållare så man behöver inte fylla så ofta. Mycket bra om man har utspridda små åkrar.

Huruvida man skall övergå till direktsådd eller inte har brytt min hjärna i ett par års tid nu. Problemet är att det inte finns något svar på den frågan. Det är en så komplex frågeställning att man borde veta tex prisutvecklingen under dom närmaste 10 åren, både på spannmål, bekämpningsmedel och konstgödsel för att kunna svara på den. Alltså får man göra som så ofta, gissa.

Jag lägger upp ännu upp en bild från vårens vetesådd, en varm kväll den 13 maj 2010 klockan 22.30

På tal om såmaskiner skall jag avsluta med en anekdot från fordomdags:

Två bönder stod och skröt om hur mycket utsäde dom hade råd att lägga ut. Den ena sa: Jag hade ställt upp maskinen så mycket det bara gick. Den andra svarade: Tänk jag då, jag sådde för hand så mycket det bara gick!

Utsikter för idag

Nåjaa, äntligen sitter jag i min Zetor och harvar!! 😀 Pappa har sått några hektar redan tidigare och det fortsätter han med idag också. Bara jag har harvat färdigt,åker jag hem, hämtar välten och börjar välta. Så ska det låta! 😀 En stund efter att jag tog denna bild,körde jag fast mig. Riktigt ordentligt. Så pappa fick först dra låss traktorn, sen lyfta med frontlastaren låss harven. Man måste ju prova på allt nytt! 😛

Det här är du

Allt du är och allt du gör.

Min morfar var född 1916 och växte upp i en tid då jordbruk långt handlade om självhushållning. Han hade sett företeelser som traktor, mjölkmaskin, konstgödsel och kalk göra sitt intåg i näringen. En gång när jag hälsade på honom kom samtalet in på hur jag hade för avsikt att rikta in mitt framtida jordbrukande. Skulle jag satsa på mera djur eller försöka arrendera till mer åker och satsa på växtodling? Jag svarade att jag nog alltid i första hand sett mej som en husdjursmänska, men att jag för den skull inte var ointresserad av att kunna odla mer mark heller. Skall man ha djur måste man ju ha åker att odla foder på, på sätt och vis är djuren en fortsättning av åkern. “Djuren är ju egentligen jord i annan form”, sa jag och tyckte jag var lite småfyndig.

Morfar tog upp tråden men ur en mera fördjupad synvinkel: “Ja, och inte bara djuren utan vi mänskor också! När ett barn föds är det så litet, väger bara några kilo. Och när det växer upp och blir större år för år är det enda vi har att fylla på med det som vi har fått från jorden. En mänska är helt och hållet byggd på jord.”

“Och inte bara vi mänskor”, fortsatte han,”utan allt det vi gör också. När vi bygger hus, bygger vägar och bygger ett bättre samhälle gör vi det med den energi och den kraft som vi får från jorden. Det spelar ingen roll hur utvecklade vi blir och hur komplicerade system vi skapar, i grund och botten bygger de ändå på jorden och det jorden ger.”

Trots att jag växt upp på en gård och t.o.m. utbildat mej inom jordbruk var det där första gången jag såg det långa perspektivet. Vi har gått från ett agrarsamhälle till ett industrisamhälle och vidare till ett informationssamhälle, men fortfarande bygger allt vi gör och allt vi är på kraft och näring från jorden.

Rutinjobben skall också skötas

Trots att det är vårbrukstema för närvarande innebär det ju inte att rutinarbetena faller bort. Idag behövde jag t.ex. fixa hem lite nytt grovfoder åt korna. Visserligen har jag åter börjat köra hem balarna med den gamla lastbilskärran vilket innebär att jag får hem lite större lass åt gången än i vintras, men det oaktat skall det göras och tar tid från vårbruket.

Att köra traktor längre sträckor längs vägarna är småstressigt och jag verkar aldrig riktigt vänja mej. Det är obekvämt att se hur kön bakom en växer och växer utan att hitta nånstans där man kan köra till sidan. I ungdomens fagraste vår gjorde jag ibland misstaget att svänga in på nån retardationsfil för att släppa förbi kön. Det låter bra, men blir endera ett nedrans strulande när man skall ut i trafiken igen alternativt bromsar man upp dem som faktiskt skall ner i retardationsfilen på riktigt. Numera kör jag enligt trafikreglerna, utan improvisationer, och litar på att bilisterna är tillräckligt bra förare för att ta sig förbi när läget är det rätta.

Mitt på dagen svängde klövverkaren Bernhard in. Jag hade en ko som behövde få en översyn av klövarna och vi passade på att fixa tre andra kor samtidigt när han ändå var på ort och ställe. Hugaligen, vad svettigt det är att böka runt verkstol och kor i värmen! Samtidigt spred Lindholms entreprenad gödsel i Sundby, men det gick så snabbt att jag aldrig hann fånga dem på bild.  Det går undan när man har snabba entreprenörer. 😉 Vi gör nytt försök när de sprider i Östensö nästa vecka. Som tur kunde min pappa hoppa in på plöjningen och myllade in gödseln direkt efter spridningen.