I dag (klockan var halv två på natten) tog jag en bild av årets vårbrasa då vi brände kvistar från träd som vi fällde i vintras. En stor björk och en ännu större asp hotade falla över den gamla bastun så jag var tvungen att fälla dem. Det var inte små mängder kvistar det blev men nu är de uppbrända.
Solen skiner och trastarna skränar men det är tyst i byn och åkrarna är tomma. Nu gäller det att hålla i sej och inte börja köra för det är vått ännu:
Nog har vi plattland här också. Vi är i sista utlöparen av den stora Pockar-slätten på bägge sidor om riksväg 6. Men visst finns det en hel del stenbackar.
Korta prognosen hotar med litet regn i natt men avdunstningsprognosen är negativ enbart för söndagen. Med sol och blåst så torkar det nog.
I grannstaden Jakobstad planeras en anläggning för avfallsförbränning och det har fått en del stadsbor att oroa sig för hur hälsosamt det är att bo bredvid en sån anläggning. Hur bra en förbränningspanna än fungerar kommer det att sippra ut en del tungmetaller och andra otrevligheter genom skorstenen. Röken beräknas påverka ett område med c. 10 km radie från skorstenen. Saken har uppmärksammats bl.a. på Klimat-sajten och i ÖT.
Som boende i trakten är det förstås nåt jag funderar på, men vårt hus ligger utanför det nämnda 10 km:s området. Däremot ligger en hel del av de åkrar jag och många andra odlar faktiskt ligger inom avfallsanläggningens påverkningsområde. Det innebär att tungmetaller och liknande kan falla ner över mina åkrar och påverka dem för långa tider framöver. I princip tycker jag det är vettigt att bränna sopor istället för att gräva ner dem, eftersom förbränningen ju gör att man har nån nytta av skräpet. Om det å andra sidan påverkar närområdet negativt blir jag mer fundersam och om det riskerar att kontaminera odlingsjorden blir jag riktigt skeptisk.
Bevarande av odlingsbar jord är nåt som börjat engagera en del mänskor de senaste åren. All mark duger inte att odla i och vi handskas ganska vårdslöst med den lilla del som faktiskt duger till livsmedelsproduktion. Runt om i världen har miljontals hektar som hade kunnat producera mat istället blivit bostadsområden, köpcentra och industriområden. I Sverige finns en förening som heter Den Goda Jorden som jobbar kring just de här frågorna. Namnet till trots är det inte en förening för ekoodlare eller miljökämpar, deras fokus ligger istället på samhällsplanering och på att bevara åker som åker för att säkra livsmedelstillgången för kommande generationer.
Kalle var först ut med sådden på Bondbloggen och även i Östensö med omnejd börjar det hända saker på vårbruksfronten. Åtminstone har antalet traktorer på vägarna ökat markant. Igår spreds den första stallgödseln och idag bongade jag tre plöjande traktorer på en gång när jag körde genom byn. De mest ivriga har harvat en del men tillsvidare har ingen börjat så. Lufttemperaturen är hög, men marken är fortfarande kall och egentligen är marktemperaturen viktigare än lufttemperaturen när det gäller sådden.
Själv blev jag klar med gödseltransporterna idag, nu är dyngplattan tom och gödseln ligger ute på åkern i väntan på spridning. Förutom en inledande punktering, en pinsam fastkörning och dagens reservdelsresa för att köpa en ersättare till en borttappad skyddskopp för ett hjullager har det gått riktigt bra. Nu skall jag fixa hem det sista utsädet och sen är det dags att börja tänka på plöjningen för min del också.
Att vänta med plöjningen trots att andra börjat på är faktiskt inte lättja utan en del i min ogräsbekämpning. De åkrar som skall plöjas i vår stubbearbetade jag i höstas. Det innebar att rotogräsens rötter skars av och myllades in ganska ytligt, vilket ger ogräset perfekta förutsättningar att växa snabbt nu i vår. Och hur underligt det än låter är det precis vad jag vill att de skall göra! När ogräsen skjuter upp använder de reservnäringen som är lagrad i rötterna. När de använt upp sina reserver och växt sig så stora att de just skall övergå till att bygga upp nya näringsförråd slår jag till och plöjer ner hela plantan. Ha, där fick de!
Exakt när det är bäst att sätta in stöten varierar från ogräs till ogräs, så det gäller dels att veta vilka ogräs man vill fokusera på och dels följa med åkern så man får tajmat plöjningen rätt. För min del är det kvickrot och mjölktistel som är huvudfienderna. Kvickroten skall plöjas ner när den har 3-4 blad och mjölktisteln när den har 5-6. För mjölktistelns del gissar jag att jag tvingas plöja lite för den optimala tiden, men om värmeböljan som utlovats nu till helgen blir långvarig kan det mycket väl vara att också mjölktisteln hinner utvecklas tillräckligt långt.
Hela fyra personer träffade alldeles mitt i prick när det gällde att spika datumet för vårsådden – Kalle var först och detta skedde måndagen den 10 maj!
Bondbloggen-kepsar skickas den här gången till Toffe, Andreas, Thomas och Gitta.
Grattis!
Olvi hör till kategorin Grand Old Ladies. Hon har kalvat 7 gånger, är nu i sin och har beräknad kalvningsdag den 3 juli.
Som namnet säger, hör Olvi till “mina flickor”. Hon var dräktig och i sin då vi flyttade hit, vintern 2008. Vi hade satt henne i sin tidigare än vad hon behövt eftersom hon hade så lite mjölk. Dessutom tänkte vi att flytten skulle gå lite lindrigare och medföra mindre stress om hon inte med det samma behövde lära sig ett nytt mjölkningssystem. Hon var ju trots allt inte ung då heller.
Av någon anledning så kalvade hon, om jag minns rätt, en månad för tidigt ute på betet. Kalven var död. Jag tror inte att det hade med flytten att göra, det var ju trots allt redan ett par månader sen dess. Då var jag nog lite fundersam över hur det ska gå med henne. Hon mjölkade väl som mest endast kring 25 kg om dagen, då hon annars kan komma upp till det på en gång.
Men hon fixade det! Hon blev dräktig med första semineringen och fick en fin kokalv, Heisala Esmeralda af Kabböle.
Under laktationen efter Esmeraldas födsel mjölkade hon också riktigt bra, resultatet blev 9365 kg mjölk, omräknat till EKM 10239 kg.
Nu är hon som sagt igen dräktig, hoppas att allt går bra igen den här gången. Hon hör till den gruppen vi lade ut på lördagen, så för tillfället får hon vara ut och njuta av våren. Om man alls kan tyda något från denna majestätiska ställning och blick, så njuter hon nog också:
