Intet är som i väntans tider

Nu börjar jag komma in i vårsåddsstämningen. Allt annat sjunker undan och blir helt oviktigt. Strunt i vulkanutbrott och finanskriser  – ja, till och med Bondbloggen blir allt mer oviktig ! Nu är det väderleksprognosen, fukten i marken och maskinerna som gäller. Omvärlden bleknar bort och bara åkrarna blir kvar i fokus. Och verkstaden förstås.

Lustigt nog så börjar man i det här skedet göra en massa ovidkommande småarbeten som inte alls har nånting med vårsådden att göra. Min teori är att det hör ihop med koncentrationen på vårsådd i alla fall för ju oviktigare desto lättare är det att lämna dessa småjobb och rusa till med vårsådden.

Förutom en massa pappersjobb och bokföring har jag de senaste dagarna planerat för en övergång till Gigabits fibernät. Trafiken i vårt nät har ökat ordentligt och börjar slå i taket. Vår Internetleverantör börjar grymta om mera kapacitet (och pengar). Jag trodde vi skulle klara oss i tio år med vårt 100 Mbits nät men nu (efter sex år) har folk hittat  alla möjliga användningar för nätet så det blir att förbättra det. Alla börjar med epost och tycker att ett långsamt nät fungerar bra men så kommer TV- och videotittandet som är en stor bov i sammanhanget och det är bara början ännu. Och de som jobbar hemifrån använder allt större och finare program med stora trafikmängder.

Problemet är att vi är bland de första i världen med ett snabbt nät så vi hamnar bland storföretagen då det gäller att köpa elektronikburkar – och priserna är därefter. Men jag har hittat ett företag i Göteborg som tillverkar snabba och relativt förmånliga burkar för anslutning till Internet. Men så insåg jag att de kör med BSD (en Unix-variant) och efter litet surfandet kom jag fram till att jag själv kan bygga en Gigabits brandmur/router med en gammal Linuxmaskin och gratisprogram såsom Shorewall.

Nu börjar det dra iväg till datateknikens djupaste vatten så jag lämnar barmhärtigt läsarna ifred och går för att koka morgonkaffe innan jag otåligt börjar vanka omkring på åkrarna och sparka i tuvorna. Ytan börjar torka men under finns det alldeles för mycket vatten och det är absolut förbjudet att köra på våra leråkrar just nu. Inte ens vägen kan jag börja släta ut (den jag körde djupa spår i). Den måste också torka upp före det.

Och väderprognosen från 05:01 i morse visar på regn och ostadigt. Vi sitter bara och hoppas att det går som mången gång tidigare att det regnar i Helsingfors och i Borgå och kanske till och med uppe i Lappträsk men inte kommer många droppar här i Hindersby. På försommaren är vi nämligen ett torrhål. Men då det kommer regn söderifrån finns ingen pardon.

SMHI skriver: “…regnområden över Ryssland trycker på …”  – uj-uj-uj !

Bättre brödlös…

…än rådlös finns det visst ett uttryck som säger. Jag har idag gjort en av dom märkligaste reparationer som jag åstadkommit hittils. Täckdikesbrunnen som var för liten för mig men som  ändå krävde sin åtgärd, den minns ni? Jag har grubblat av och till i två veckor nu på hur jag skall lösa problemet och idag löste det sig själv, åtminstone tillfälligt.

Jag kom på att begagna en trädgårdshacka för att fiska upp röret från botten på brunnen, det gick bra och sedan blev det bara bättre. Det gick att kila fast hackan i röret och sedan skruva skaftet i befintligt fäste i brunnen. Helt plötsligt har man sig en trädgårdshacka som reservdel i en täckdikesbrunn.

Låt sedan vara att lösningen inte är permanent, men den bestående lösningen kan nu, som så mycket annat i mitt liv — just det, skjutas upp!

Skaftet som sticker upp ur brunnslocket hade tillvekaren tänkt till något helt annat!

Får det vara en ströbäddskotlett?

Jag prenumerar på en svensk lantbrukstidning vid namn Lantmannen och i den finns en återkommande kolumn med en Lars Jonasson som är doktor i lantbruksekonomi. Han skriver om rätt jordnära, ekonomiska frågor och hur de påverkar lantbruket. I senaste nummer slänger han fram tanken att de jordbrukare som bygger nya anläggningar borde blicka 10 år framåt i tiden och fråga sig vilka anläggningar konsumenten kommer att vilja gynna då.

Hans tes är alltså att konsumenten i framtiden i högre grad kommer att fråga HUR maten framställts och inte bara köpa första bästa låda som står lämpligt till på butikshyllan. Som exempel nämner han ägg; idag har vi tre “etikklasser” på ägg. Man kan välja burhönsägg om priset är det viktiga, ägg från frigående höns om man tycker det känns viktigt att de går lösa och ekoägg om man vill ha det. De senaste åren har vi sett att efterfrågan på de två senare ökar medan burhönsen går bakåt, trots att burhönsäggen är det klart billigaste alternativet.

Tänk om det finns samma gradering på griskött om några år? Du kan välja mellan billigt spaltgolvskött, lite dyrare ströbäddsgrisar om det känns viktigt att grisen fått böka i halm eller riktigt exklusiva utegrisar om man vill vara säker på att de fått vistas utomhus. Eller kan det finnas ett mervärde i lösdriftsmjölk som gör att den får kosta mer än båsladugårdsmjölk? Det skulle dels ge möjlighet att kosta på sig lite dyrare och bättre lösningar med motiveringen att de ger högre intäkter i framtiden, dels ger det faktiskt en “snål” producent en nackdel i.o.m. att denne hamnar i den billigaste kategorin. Resonemanget innehåller också en klockren logik: om ett mer etiskt system är dyrare att driva syns det i produktens pris och på motsvarande sett borde lösningar som väljs för att pressa kostnaderna resultera i ett lågt pris.

Tanken är spännande, men jag undrar om det håller? Fast å andra sidan, med erfarenhet från äggsektorn vet vi ju faktiskt att vissa är beredda att betala mer för ett alternativ de upplever mer etiskt rätt.

Skrämselhicka

Idag märkte jag att ryktborsten hade börjat lossa från väggen, korna har helt enkelt nött loss däcksskruvarna som håller den på plats. I samband med att jag fixade den skrämde Ynna och Hagrid mej rätt ordentligt.

Ynna stod och lockade på kalven men fick inget svar. När jag tittade efter låg Hagrid i ströbädden alldeles tätt invid Trisse, till synes helt livlös med huvudet längs marken. “Sjutton också, nu har Trisse legat ihjäl honom!” var första tanken, vilket också var vad jag hojtade åt Trisse (nåja, jag sa väl inte sjutton precis…). Det händer sig ibland att större djur i misstag ligger ihjäl en kalv om de lägger sig ner utan att se efter. Jag högg i kalven och drog bort den men märkte samtidigt att den nog andades. Hagrid kom yrvaket upp på fötter och jag kunde konstatera att alla ben tydligen också var hela. Han hade uppenbarligen bara sovit så djupt att han inte hört Ynnas lockande.

Normalt ligger Hagrid i kalvgömman och för min del får han gärna fortsätta med det. Där är han säker för stora djur med bristande uppmärksamhet.

För övrigt är det roligt att följa med småkalvarna i nuläget. Nästan varje gång jag kör ut foder åt de vuxna djuren och de söker sig mot foderbordet passar kalvarna på att inta Trisses sovplats på ströbädden. Där hoppar, skuttar och stångas de i nån sorts vild glädjeyttring över att få leka på de stora flickornas domäner. När det riktigt går vilt till brukar nån av de yngre kvigorna som ännu har barnasinnet kvar blanda sig i leken. Det ser lite kul ut med fem småkalvar och en nästan vuxen som struttar runt på samma sätt.

Idag gjorde jag vårens första “arbetande-traktor-på-åker”-observation. En bonde i grannbyn hade börjat sprida gödsel. Snart smäller det på allvar.

Lite reparation behövs ibland

Här syns pumpen som pumpar ut gödseln från ladugården. Vi har alltså svämgödsel,så allt blandas ihop. Nu har det gått som så, att det har lossnat en splint vilket gör att det inte längre går att pumpa. Problemet i sig är ganska snabbt åtgärdat, men att lyfta upp o sänka hela rustningen tillbaka i brunnen är ganska noggrant jobb. Min uppgift är att sköta traktorn, medan Åke dirigerar och fixar felet.

Avelsplanering och veterinär

Igår hade vi besök av vår avelsrådgivare. Hon brukar vara hos oss ett par gånger i året och då går vi igenom korna och hon exteriör bedömer dem. Den här exteriör bedömningen skiljer sig så till vida från den som utförs av Yves, att den här är officiell. Utgående från denna bedömning, får korna sitt avelsvärde.
Den här gången tog hon också blodprov från två kor. Detta gjorde hon därför att vi själva ville veta deras genomiska värde. Har de tillräckligt högt har de chans att bli tjurmödrar.
Av den ena, 269 Uppa, så har vi nu en tjurkalv Heisala Ristourn Robert. Av honom har det också tagits ett blodprov för att granska om han duger till semintjur. Den andra kon, 299 Vada, skall vi skölja (se kommentarena) på försommaren. Om allt går bra så får vi både ko – och tjurkalvar och då är det ju bra om vi redan vet vad “mamman” duger till.

Vi hade också veterinären på besök igår. Några av kalvarna såg lite hängiga ut, så jag begärde att hon skulle komma och se om hon märker något extra. Inte gjorde hon det, men hon rekommenderade att vi ger vitaminer åt dem. Så nu gör vi så, i alla fall tills vi sätter ut kalvarna i deras hage. Sedan sköter nog solen om vitamintillförseln. 🙂

Vi granskade också 7st dräktigheter, 6 av dem var dräktiga och en tom. Dessutom gav hon en hormonspruta åt en ko som hade problem med kvarbliven efterbörd. Hormonen borde göra så att allt “onödigt” kommer ut från kon och på så sätt underlättas kommande seminering.