Kallt och ostadigt

Så regnar det igen … Jag sitter och ser på SMHI:s Lantbruksväder stup i kvarten men inte ändras den. Femdygnsprognosen säjer “Kallt och ostadigt” och följande femdygnsprognos är inte mycket bättre:  “Tidvis ostadigt”.  Det värsta är att man inte kan börja med något annat på allvar så här sitter man och väntar.

Under tiden kan ni titta på fjolårets nedkörning då jag hade litet för bråttom  hem från skogen. Det var nära att någon annan hade fått blogga i stället för mej:

Våren 2009

Till all tur hade jag processorn fastkopplad så traktorn blev att hänga på den. Då blev jag inte ens arg. Efter många koppar kaffe körde jag ett lass rötprops dit och började bygga under bakhjulet. Sist och slutligen gick det bra att lyfta upp bakhjulen med lastarns stödfötter (lastarn är fast i ramen på traktorn).

stöd under MF165 som stöd och backa upp

Men vi är minsann inte sysslolösa för våra gullebarnbarn är här och det skulle krävas tre fullvuxna till det: Två som springer efter dem och en som vilar sej. Som motvikt till regnet och rusket sätter jag in en idyllbild från i går.

Det är de (i Lappträsk) världsberömda scillorna på hembygdsgården Kyckling som bildar bakgrund.

Vad sa Nisse om internet år 2002?

Nisse är som bekant en stor vän av internet. År 2002 besökte programmet Obs Hindersby och träffade där Nisse Husberg, professor vid Tekniska Högskolan, och bland annat med Nisse fördes en diskussion om internet och dess framtid. Du kan se programmet på YLE Arkivet.

Arkivet blickar tillbaka på internets historia

Att sjunka genom jorden

Idag fortsatte jag gödseltransporterna i gott sällskap av Bruce Springsteen. Jag börjar så småningom ha kört en lämplig mängd till Skärviksliden och börjar sikta in mej på att köra ett par lass till Rånäset också. Eftersom Rånäset ligger på vägen till Skärviksliden hade jag studerat skiftet från vägen och sett att det började se torrare ut även där. Jag har nån gång kört fast just på Rånäset så jag aktar mej för att köra dit så länge det ser vått ut.

När jag körde eftermiddagens andra lass slog det mej att jag ju lika gärna kunde kippa ett par lass på Rånäset lite som omväxling när det nu ändå ser så torrt ut. Jag gav efter för impulsen, bromsade in och svängde av vägen in på skiftet. Några meter in på åkern var det tvärstopp, kärran sjönk ner och satt fast som  i ett skruvstäd. Alla försök att dra loss den gjorde bara att traktorn grävde ner sej istället. Inga problem, det är bara att kippa av lasset. När flaket är tomt brukar kärran nog komma loss. Men icke. Trots tomt flak satt den lika obönhörligt fast. Inga problem, då är det bara att haka loss traktorn, flytta den till stabilare mark och sedan dra loss kärran med en lastrem. Koppla ur hydraulslangar och elsladd, öppna dragkroken och kör loss traktorn. Sen tar man remmen som ligger bakom traktorsitsen…. Var är remmen?? Just det ja, hemma.

Det var med andra ord bara att åka hem en runda, som tog c. 15 minuter i vardera riktningen. När jag ändå var hemma passade jag på att plocka med lite andra grejer som kunde behövas. Så nu har jag bl.a. tre remmar, spade, hylsnyckelsats (för att efterdra hjulbultar efter förra veckans punktering), en hydrauldunk, en rörstump och diverse annat intryckt i hytten. Behovet av hydrauldunken är i ärlighetens namn lite dunkelt även för mej själv, men de brukar kunna behövas. Rörstumpen har däremot många användningsändåmål; förlängningsskaft, brytjärn, hammare och terapeutiskt instrument (läs: nåt att avreagera sig med) för att bara nämna några.

Väl tillbaka fick jag så småningom dragit loss kärran och kom upp på vägen igen. Orsaken till att jag missbedömde bärigheten på åkern var antagligen att jag stubbharvat den i höstas. Det var egentligen inte så rasande vått, men jorden var så pass porös att hjulen ändå sjönk ner. Hade ytan varit obearbetad hade det antagligen gått bra.

Tyvärr finns inga bilder från själva händelsen. Adrenalinnivån gjorde att framtida blogginlägg inte direkt var det första på prioriteringslistan. 😉

Tävling – vem sår först?

Tävlingen är avslutad – Kalle har sått (10.5)! Fyra personer vann varsin keps.

Är du ledsen för att du inte har nån Bondbloggen-keps nu när solen äntligen börjar titta fram? Misströsta inte – nu är det dags för en ny tävling och nya vinstchanser!

Den här gången gäller det att lista ut vem av bondbloggarna som sår först – och när. Vi söker alltså ett namn och ett datum. Den eller de som träffar mitt i prick – eller närmast – utgår med segern.

Är det Mats i Östensö som sår först?
Eller Kalle i Yttermark?
Hinner Sonja ut först på åkrarna i Pernå (märk – inte i Heisala!)
Eller får Nisse i Hindersby ut sina rullande antikviteter och utsädet före alla andra?

Kalle, Sonja, Nisse och Mats har alla gett lite vinkar i sina inlägg här de senaste dagarna. Läs dem så får du lite hjälp på traven.

Du kan som vanligt delta i tävlingen genom att skriva ditt svar i en kommentar till det här inlägget (kom ihåg att ange din e-postadress så att vi kan kontakta dig när du vinner! Adressen syns inte utåt.), på Facebook eller genom att mejla till bonden.blogg@yle.fi.

Tävlingen pågår ända tills den första bloggaren meddelat att sådden är på gång!

Det kliar i fingrarna

Nåja, nu ska jag då med min 4,5 års erfarenhet som riktig bonde berätta lite om vårsådden hos oss. 🙂 ( Jmf med Kalle , Nisse och Mats)
Här på Heisala så har vårbruket redan sparkats igång genom spridningen av konstgödsel på vallarna.

Men heim i Pernå är det ingen brådska ännu. Då jag ringde och pratade med “spekan” (pappa), så menade han att det säkert går en dryg vecka ännu förrän vi kommer ut på åkrarna. Vilket ju blir passligt för min del, för då har vi avbytare hit.

Vi plöjer största delen av åkarna redan på hösten, en del p.g.a. att de måste plöjas då och andra bara därför att man ska ha lite mindre att göra på våren. Likasom Nisse, så har vi en del åkrar som är så leriga att man helst inte ska plöja dem på våren. Leran blir då till sådana klimpar, att det är omöjligt att jämna ut dem med harven (i vissa fall inte ens med välten).
Det som blir oplöjt är dels vall och dels sådana åkrar som inte går att plöja upp på grund av miljöstödsförbindelsen. Förr då vi hade djur så måste man ju se till att man hade så mycket oplöjt till våren att man hade någonstans att sprida ut gödseln.

Vi kör alltså med den traditionella stilen; plöjning, harvning, sådd och vältning. Själv har jag minst erfarenhet av sådden, det har bara blivit så att det är papsen som sköter det arbetsskedet. Men nog har det grott även på de åkrar jag har sått! 😉

I år kommer vi att så vete, lite NVÅ (alltså viltåker) och vall. Förr sådde vi också havre för korna, men nu sår vi det endast åt älgarna. Inte för det, nog tog dom minsann åt sig då också när vi odlade det åt korna!

Så nu är det bara att vänta. Om allt går bra, det ska alltså inte regna, så får man snart igen sitta i traktorn och titta på måsarna som strider över maskarna som harven dragit upp från jorden! 🙂

Vårbruket närmar sig

Kalle och Nisse skriver om sina vårbruk och hur de är upplagda. Min strategi för de närmaste veckorna ser lite annorlunda ut, eftersom vi har rätt olika förutsättningar.

Kalle och Nisse höstplöjer sina lerjordar. Jag har nästan inga lerjordar alls, hos mej dominerar fin och grov mo. Mojord är grövre än lera och beter sig lite annorlunda. Fenomenet att jorden blir för hård och torr vid vårplöjning finns inte alls, tvärtom är vårplöjning till fördel eftersom det gör att jorden torkar upp snabbare. Höstplöjning är ingen nackdel, men inte heller nödvändig. Jag höstplöjer en del men sparar oftast merparten till våren.

Nisse kör med plöjningsfri odling på vissa åkrar och det är en rasande intressant metod, som jag dock inte sett som nåt alternativ för mej. Dels är mojord inte riktigt lämpade för plöjningsfritt, dels tenderar plöjningsfri odling att ge mer rotogräs. Så för en ekoodlare på mojord känns plogen fortfarande som det säkraste alternativet.

I jordbearbetning brukar man tala om en optimal bearbetningstidpunkt, då jorden är lätt att bearbeta och resultatet blir bra. På lerjord är den tiden kort, i vissa fall bara en eller två dagar, sen är jorden stenhård. Mojord är betydligt mer tillåtande, speciellt när den som mina marker innehåller mycket mull. Optimala såtiden är ledigt en vecka lång så det är inte lika kinkigt att med timingen.

Efter plöjningen får jorden torka upp innan harvningen. Jag kör med vanlig S-pinnharv och ibland rullharv före den. Rullharven behövs normalt inte på mina jordar, men den myllar in gödsel och valltorvor rätt bra så ibland är den nödvändig.

Själva sådden brukar infalla nån gång mot slutet av maj, när jorden blivit ordentligt varm och torr. Sår man i kall jord försenas groningen och ogräset hinner växa sig för stort. Konventionella odlare kan så tidigare eftersom den lättillgängliga näringen i konstgödseln kompenserar för den något kallare jorden, men som ekoodlare är det bara att vänta ut värmen. Blir sådden av före 20 maj är det nästan läge för kors i taket och tårtkaffe. Det är inte ovanligt att det går en bra bit in i i juni. Speciellt rybs som måste sås i ordentligt varm jord kommer garanterat att sås först i juni.