Så är då sista handen lagd vid årets stora möda, deklarationsblanketterna. Det är något magiskt över deklarationen. Egentligen är det en bagatell i dagens datavärld, men det känns ändå som en sten från bröstet varje gång den är klar. Jag minns när man tog sina första babysteg som nybliven bonde och skulle bokföra och deklarera med blyertspenna och papper och miniräknare. Då kunde man vara en smula stolt när det var klart. Nuförtiden bokför jag i Wakka (lantbruksbokföringsprogram) fortlöpande under hela året och borde egentligen bara kunna ta en utskrift och skicka in deklarationen.

Borde alltså!

Vid kontroll i söndags upptäckte jag att något inte stämde med ingående balansen på avskrivningarna. Det fanns ett kast på nästan 2000 euro. Detta föranledde en intensiv felsökning i två kvällar som tog ungefär samma tid som blyertsbokföringen 1991.

Det lyckades och nu är deklarationen klar att lämnas in EN HEL DAG I FÖRTID. Stoltheten känner inga gränser!

är vad korna är ibland. I natt hade nån lyckats bryta loss en båsavskiljare helt och hållet. (Båsavskiljare är en avgränsare som finns mellan liggbåsen för att korna inte skall trampa på varandra i misstag, finns t.ex. på http://www.ydre-grinden.se/tl_files/produktbilder/Noet/Liggbaas/liggbaas_3.jpg. ) Fästena var såpass stukade att jag måste fixa nya. Det här har aldrig hänt förr, orsaken borde faktiskt utredas. Inga namn nämns vad gäller misstänkta förövare, men Trisse höll sig på visst avstånd….

När jag ändå var “i byggtagen” passade jag på att byta ut en gammal trägrind mot en metalldito och tog också bort en grind mellan ungdjuren. Jag har tidigare hållit de yngre djuren i två grupper för att hindra äldre djur från att mobba yngre, men nu är båda grupperna så jämngamla att det inte finns nån orsak att hålla dem separat.