bondenbehövs – Bondbloggen

Odlingsåret 2020

Det är tacksamt att ett år som detta få syssla med saker som växer helt som vanligt oberoende av om världen skakas av coronavirus eller inte. Så detta var enda gången det ordet används i detta inlägg. Ska också försöka frånhålla mig personliga saker och skidåkningen, men vi får se hur det går med den saken. 🙂 Däremot blir det mycket bilder (vilket gör att det kommer att ta tid för jag har problem med bildöverföringen då nätet är så långsamt), väder och dylikt påverkar ju i hög grad odlingarna utomhus så det blir det nog en hel del av. En del saker har säkert ingått i nåt tidigare inlägg men tänkte försöka få till ett inlägg som behandlar året som en helhet så det bryr jag mig inte om nu. Å andra sidan så har jag en hel del material som jag tänkt skriva om, tror jag väver in dem i denna “årskrönika” i stället då dom på sätt och vis förlorat nyhetsvärdet som enskilda inlägg.

Om orken (och tiden) står mig bi kan det här bli ett väldigt långt inlägg så jag tänkte att Ni bästa bloggföljare skulle få hjälpa mig lite genom att under tiden som jag skriver inlägget ställa frågor och ge kommentarer. På så vis kan Ni själva bestämma lite vad som ingår, kanske har jag inte svar på allt men det ser vi då. Jag kommer alltså att uppdatera lite anefter och den ihärdiga bloggläsaren får liksom följa processens gång.

För att göra det lite överskådligare så tar jag det i kronologisk ordning månad för månad. Grönsaksbondens odlingsår pågår på sätt eller annat mer eller mindre året om ifall man också beaktar de arbeten och processer som anknyter så vi börjar från början med årets första månad.

Januari.

Vi hade ingen vinter under månaden och det klarnade med ett markbyte för löken som jag sökt ett fukthållande ställe med bevattningsmöjligheter åt, så när det ändå var möjligt så inledde jag odlingsåret med “vårplöjning” den 19 januari innan det bar iväg på båtseminarium och till MarciaLongan i Italien.

I övrigt va det lite skogsarbete, grönsakspackning och redovisning samt odlingsplanering som gällde under månaden.

Vi fick lite snö i slutet av månaden som på grund av en hel del regn gav oss hela 67 mm nederbörd vilket är mer än normalt. Några grader kallare väder och vi hade haft över en halv meter snö.

Februari

En köldknäpp fjärde februari ledde till att den termiska årstiden förbyttes från höst till vinter men en vecka senare regnade snön bort och åkrarna blev bara igen.

En vanlig syn att det är betydligt varmare än normalt.

11 februari och rabarbern börjar skjuta fart……

Och även i skogen va det bart som ni kanske minns.

Flera stora regn gjorde även februari nederbördsrik, det föll hela 88,9 mm nederbörd under månaden.

Mars.

Första veckan i mars föll det lite snö men även den smalt bort efter en vecka, därefter fick vi faktiskt ett par kalla nätter vilket fick mig att oroas över höstvetet som brunade bort. Slutet av månaden var vacker och solig och det såg ut att bli en tidig vår och jag förbannade mig själv för att jag varit sent ute med fröbeställningarna speciellt nu då pandemin (jäklar där kom det nu i alla fall) störde leveranserna. En morotssort blev jag utan och inte fanns heller rödlöksfrö att få tag på, provade faktiskt sända ett mejl till beredskapscentralens chef för att höra om där fanns frö men fick inte ens ett svar på min förfrågan.

18 mars och höstvetet som varit grönt hela vintern brunar bort.

27 mars och Björnen har lämnat idet rekordtidigt.

28 mars, också flyttfåglarna är tidigt ute.

Trots ett vackert avslut gav en nederbördsrik inledning av månaden oss ändå 52,2 mm väta från ovan.

April.

Va e de som händer?

Här ute på landsbygden går livet sin gilla gång, vi packar grönsaker för försäljning ur lagret, kör några motorsågstankar i skogen, förbereder oss för inkommande odlingssäsong, äter och sover. Skulle det inte vara för medias rapportering skulle man vara mer eller mindre ovetande om det kaos som råder runtomkring, så vad är det riktigt som händer?

Vill på inget sätt förringa hotet som coronaviruset utgör för hälsan för de som drabbas men man häpnas över de uttryck som oron verkar medföra. Det som jag mest förundrar mig över är denna hamstring av toalettpapper, det verkar ju vara mer eller mindre frågan om liv eller död om pappret tar slut. Jag skulle nog vara mer orolig över om det man stoppar i sig tar slut än om det som kommer ut, stoppar man inte in något så kommer det ju heller inte ut något, eller hur. Och tar nu pappret slut så finns det väl andra lösningar, man behöver inte ens vara speciellt kreativ. Eller är det så att det finns någon alternativ användning av pappret som jag inte känner till och som gör det så åtråvärt? Nåå, det lär också hamstras av det som man ska stoppa i sig, dottern rapporterade att det på Prisma rådde närmast julhandelsstämning igår och folk fyllde kundvagnarna till brädden varpå det blev glest i hyllorna. Och visst har vi också märkt att varor går åt i högre utsträckning än vanligt. Vi har fått lite tilläggsbeställningar och speciellt de större förpackningarna verkar gå åt.

Här i landet behöver vi ändå inte vara speciellt oroliga över att maten tar slut, tacka bönderna för det. Vi har relativt god självförsörjningsgrad på de flesta basvaror, det är lite sämre ställt i vårt västra grannland. Visst importeras det en hel del hit till Finland också men inte i samma utsträckning. Jag brukar få lite information om vad som erbjuds i Sverige och i senaste rapport var det mesta importerat. Frukt kommer ju på traditionellt vis från sydeuropa, Marocko eller Sydafrika men också stor del av grönsakerna är utländska. Gurka och paprika från Spanien, tomat från Marocko, purjo från Holland, vitlök från Kina och zucchini från Turkiet för att nämna några exempel. En del rotfrukter och kål menade man att till största delen var svensk vara under de närmste veckorna. Året runt odlingar av tomat, gurka och sallat är inte lika allmänna där som här i landet. Kanske kan viruseländet föra det goda med sig att man i ännu högre grad uppskattar att det finns inhemsk produktion som klarar av att försörja befolkningen i en krissituation.

Som sagt här på vår lilla arbetsplats jobbar vi på som vanligt så ingen orsak att hamstra grönsaker så länge som vi är friska och hålls på fötterna. Däremot verkar det mera problematiskt på större arbetsplatser och inom restaurangbranschen drabbas företagarna av att folk avbokar tillställningar. Också skolor och daghem kan likt i många andra länder bli tvungna att stänga för att minska på risken för virusspridning. Det här fick mig att fundera om det inte vore bäst att liksom under semestertiderna stänga allt utom de livsuppehållande verksamheterna för några veckor. Dagis och skolor tar sommarlov och lärare, tjänstemän och industriarbetare tar ut sommarsemester för att på så vis kunna ta hand om de lediga barnen. Det är ju en fin tid på året att umgås inom familjen man behöver ju inte nödvändigtvis isolera sig i hemmen framför datorer och tv-apparater. Man kan ju pyssla i trädgården, beskära träd och buskar eller röja i skogen eller överlag röra sig i naturen där det inte finns samma risk att smittas som om man rör sig i större folksamlingar. Njuta av vårvädret är väl bättre än att rikta misstänksamma blickar åt hostande medarbetare ute på arbetsplatserna och slippa oroa sig för att barnen tar hem smittan från skolor och daghem?

Det har uppmanats att man gör förändringar i sina vanor men jag hittade just inget i rekommendationerna att förändra så jag fortsätter nog som förr med lite grönsakspackning, maskinreparationer, skogsarbete och förberedande av kommande säsong. Det mesta gör jag ensam och jag har uppmanat mina arbetare att dom också håller sig inom familjen under sin lediga tid. Att noggrant tvätta händerna hör ju till rutinerna för oss som hanterar livsmedel så det är inget nytt. Vi hoppas nu att det hela ordnar sig och går över eller att man hittar vaccinationsmöjligheter och att sjuk- och hälsovård klarar pärsen.

Rågen.

Jag fick lite blodad tand vad gäller råg ifjol, den lyckades över förväntan. I alla fall tycker jag att man får vara nöjd med en skörd på rejält över 6 ton/ha stödgill areal. Räknar jag bort skyddsremsor och sänkan där svanar och gäss simmade och trampade ner brodden så uppgick skörden till 7 ton/ha. Så det visar att potential finns och priset var hyffsat ännu ifjol. Nu i år går det knappast att få motsvarande ersättning då Finland åter är självförsörjande vad gäller råg efter ett underskott i 15 års tid. Det är ju lite märkligt att min odling kan påverka försörjningsgraden i sådan utsträckning att genast jag inleder odling så har vi överproduktion 🙂

För att bevisa för mig själv att fjolårets lyckade resultat inte var enbart nybörjartur lät jag så råg också i höstas. Det blev samma metod som året innan det vill säga inhyrd direktsådd efter att kumminet hade skördats med den ändringen att jag tallriksharvade innan sådd. Jag observerade nämligen året innan att uppkomsten var lite ojämn där kumminresterna var rikliga.

7.9.2015. Tallriksharvning i kummin för sådd av råg.

7.9.2015 Sådd av Allavi råg. — 7.9.2015 Sådd av Allawi hybridråg.

Sen blev jag så pass taggad av resultatet att jag i höstas därtill satsade på en kombinerad snömögelbekämpning och bladgödsling innan vintern. Rågen hade utvecklats fint under hösten och plantorna hade närmare ett halvt blad mera än året innan om det sen är bra eller dåligt vet jag inte.

3.11.2015. Proline + Multiplebesprutning

3.11.2015. Utvecklingsstadiet inför vintern.

I mitt tycke såg rågen bättre ut i höstas och förväntningarna ökade ytterligare. Men sen blev det ju väldigt kallt på snöfri åker i början av januari och tjälen gick hastigt på djupet innan snön kom. Så det var med stor spänning som jag besökte fältet för en vecka sen. Då hade snön försvunnit och det mesta vattnet sjunkit undan. Växtligheten var lite mattgrön och bladen såg väldigt slappa ut så det var svårt att dra några slutsatser över läget.

3.4.2016. Rågbrodden efter snösmältningen.

Nu har vi haft några dagar med varmt väder och lite regn följt av ett par dagar soligt väder så jag tog en ny titt idag och det ser ut som om rågen övervintrat för nu hade färgen blivit bättre och plantorna betydligt mera saftspända. Så även om det ännu kan gå åt skogen så ser det ändå förhoppningsfullt ut i det här skedet. Som i mitt förra inlägg så är tron på ett bättre år fortfarande hög …….. det gäller att tänka positivt då tiderna är kärva 🙂

Vi är på gång………

……vi är laddade, vi är tända, ….va det visst som Ledin sjöng 🙂

Förra veckan skrev jag om en början och ett slut och visst är vi på gång med ny säsong. Purjon står nu i växthuset och njuter av det soliga vädret. Och den har också fått sällskap av broccoli och sallat.

Vi står nu inför en hektisk period men det brukar mobiliseras resurser som man inte visste att man hade den här tiden på året. Hur som så ser vi med tillförsikt fram emot ny säsong . Man tror ju alltid den här tiden på året att i år blir det ett bättre år. Vädermässigt kan säsongen i alla fall svårligen bli sämre än ifjol.

Förra säsongen har vi ändå inte helt lagt bakom oss trots att vi är i full gång med den nya, Vi har lite rotfrukter och kål i lager och ikväll tog jag en promenad i det fina vädret för att kolla in läget för de palsternackor som lämnades oskördade i höstas. Normalt brukar dom klara sig ganska bra men den hårda kölden på snöfri mark i början av januari har fått mig att undra hur det skulle gå i vår. Så visst var det med spänning som jag tog spaden och började gräva. Till min förvåning såg åtminstone en del ut att ha klarat vintern, palsternackorna visade tydliga livstecken genom att små nya och gröna blad börjat skjuta fram ur jorden och har dom växtkraft så är dom nog i skick. Skörd blir det så fort marken torkat upp så pass att den bär traktorn. Alla hade inte klarat vintern men tillräckligt många för att skörd skall löna sig.

Bondedemonstration.

Har i dag varit i valet och kvalet om deltagande i morgondagens aktivitet i Helsingfors, för även om de fallerande stödutbetalningarna inte just drabbar mig så vill man visa sin solidaritet mot sina djurhållande yrkesbröder. I sak så stöder jag naturligtvis aktionen även om jag i övrigt inte är mycket för att demonstrera. Jag deltog i aktionen i Seinäjoki i förrfjol höstas och det känns lite surt att vi då utnyttjades som ett slagträ för att utverka ytterligare medel till Landsbygdsverket ett verk som ändå inte verkar kunna uppfylla sina åtaganden och löften. Jag hoppas att jag har fel men är ändå illa rädd att inte heller morgondagens aktion leder till några större förbättringar. Lite mediauppmärksamhet blir det säkert och man kan kanske förvänta sig lite större förståelse bland medborgarna. Visst är jordbruksbyråkratin komplex men att skylla på dataproblem i dagens Finland är nog förlegat, man får nog söka orsaken någon annanstans. Kanske är det så att man förhalar utbetalningarna för att statskassan är tom? Men så är kassan för många bönder också inte bara på grund av obetalda ersättningar utan också på grund av låga marknadspriser. Det kan inte vara rätt att bönderna ska betala för EU’s Rysslandssanktioner.

När man läser kommentarerna till de nyhetsinlägg som media publicerat inför demonstrationen blir man bara så ledsen eller egentligen arg (men det är kanske det som är meningen). Att den rena, etiskt producerade och högkvalitativa maten inte värdesätts högre. Den borde ju anses så värdefull att även icke bönder gick man ur huset för att delta i marschen, har förstått att så är fallet vid till exempel pridemarscher – att man vill visa sitt stöd, men kanske är det dagliga brödet inte lika viktigt? I stället verkar man haka upp sig kring stora maskiner som stör trafiken och stöden som betalas till bönderna och man jämför med stöden som betalas ut åt arbetslösa. En jämförelse som jag tycker haltar riktigt ordentligt då böndernas stöd egentligen är ersättningar som kräver motprestation i producerad vara medan de arbetslösas stöd fås utan att de gör någonting.

Nå, jag har förstått att även andra förbund som förstår kopplingen mellan jordbruk och den egna verksamheten också kommer att delta. För det är ju så att läggs jordbruket ned i Finland så är det inte endast bönderna som blir arbetslösa. Såg att gallupar i vissa tidningar stöder vår sak med över 70%.

Det skrivs och pratas mycket om hur viktigt det är att stöda exportindustrin för att få in kapital till landet men lika viktigt är det minska importen av sådant som vi kan producera själva, så det lönar sig att stöda jordbruket även av den anledningen.

Många menar att den inhemska maten är för dyr men orsaken till det skall nog sökas på annat håll än hos bönderna. Tror att också det kommer på tal i morgon.

Lycka till yrkesbröder, jag deltar i andan om denna gång.

Kongressdeltagande med efterverkningar.

I början av veckan blev det ett välkommet avbrott i de dagliga rutinerna med anledning av deltagande i SLC:s (Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund:s) kongress i Nådendal. Dagarna innan hade det, som vanligt när man skall åka hemifrån, varit brått med plöjning och förberedelser inför vintervädret som förväntades. Trots att man gått igenom allt flera gånger gnagde ändå funderingarna kring om allt var i ordning under bussresan ner på söndag eftermiddag. Hade man tömt allt frostömt på vatten, hade man tagit in allt som riskerar frysa sönder och är cirkulation och tillräcklig värme påsatt i varma utrymmen och så vidare? Trots bråda tider valde jag ändå att åka ner redan på söndag eftermiddag eftersom fullmäktige skulle hålla höstmöte på måndag morgon. Dessutom kändes det som om jag skulle ha gjort rätt för en kväll i spa-avdelningen.

Kongressen som i år gick under devisen “Vi skapar landet” och numera hålls vart tredje år är en trevlig och givande tillställning för förutom dryftande av fackliga frågor så finns det tillfälle att träffa kollegor från hela Svenskfinland. Efter att ha deltagit några gånger så är många av de lite på 200 deltagarna mer eller mindre bekanta och några nya bekantskaper gör man dessutom varje gång man deltar. I år deltog också tacknämligt många unga producenter tack vare ett ungdomsseminarium på söndag kväll.

Vi hade också förmånen att bland annat få höra hur läget är i Sverige genom Kristina Yngwes föredrag och i mångt och mycket är problemen, eller ska vi hellre säga möjligheterna, likadana där som här. En avsevärd skillnad råder dock vad gäller självförsörjningsgraden som i Sverige är betydligt sämre än här i Finland.

Bekanta frågor även från andra sidan Östersjön.

Jag hade under årets kongress den stora äran att tillsammans med nio andra “trotjänare” föräras förbundets förtjänstmärke i guld och vill här utrycka ytterligare ett TACK för det. Personligen tycker jag mig inte ha gjort rätt för utmärkelsen men det är ju roligt att andra uppskattar ens insatser och visst är det lättare att ta sig an ytterligare frågor näringen till fromma efter lite “dunk i ryggen” 🙂 Gästföreläsaren Yngwe gratulerade mig till utmärkelsen under kaffepausen och menade att i Sverige är mottagarna av förtjänsttecken ofta i 70-80 årsåldern medan de här verkade vara betydligt yngre. Kanske betydelsen där mera är att ses som ett tack för väl uträttat värv medan det här är tänkt som uppmuntran till fortsatt arbete?

Sen var det det där med efterverkningarna………

…några glada dagar med lite avslappnad verksamhet mellan varven har sitt pris. Jag kände redan under hemfärden på tisdag att halsen blev sträv men tänkte att det kanske berodde på lite högljutt prat i baren eller luftkonditioneringen i samlingslokalen. Under onsdagen tappade jag rösten allt mer men for ändå för att plöja rågåkern medan det fanns snö kvar på marken. Snön hade då börjat smälta men hjälpte till att hålla styr på stubb och halm så plöjningen löpte riktigt bra trots den stora mängden växtrester. Jag hade tänkt att jag nog blir tvungen att med slykrossen finfördela halmen för att få plöjningen att löpa men nu var det som sagt inga problem. Torsdag och fredag blev det hosta, snor och feberfrossa så det var nog förkylning i antågande i alla fall 🙁

Nu idag söndag börjar livet återvända så förhoppningsvis blir det inte så svåra efterverkningar trots allt men några kålrötter orkade jag inte som planerat skörda under veckoslutet och inte blev det någon försäljning på dagens julmarknad på Stundars.

Det är ändå ganska märkligt att när man trött, våt och frusen knegar på med skörden under hösten så hålls man frisk trots att många i ens näromgivning insjuknar, men så fort man lite slappnar av då slår eländet till. Att jag redan på tisdag kände av symptom menar väl att smittan fanns där redan innan jag åkte på kongress så det är inte där jag smittades. Jag tror nog att kroppen har ett särskilt försvar (åtminstone för oss bönder) som ser till att man hålls på fötterna så länge som det är bråda dagar.

Föresten så finns det nu på grund av poststrejken möjlighet att digitalt ta del av innehållet på kongressen i veckans Landsbygdens Folk, den kan undantagsvis läsas av alla intresserade på adress: http://www.slc.fi/files/lf_onlineversion_4815/#1