Som det säkert framgått i de få inlägg jag gjort under sommaren så har prövningarna varit många och glädjeämnena få. Ska belysa några av dem i detta inlägg.
Hoppingivande prat.
Jag har under årens lopp via en del projekt och dylikt haft förmånen att träffa branschfolk från restaurangvärlden. Till min glädje så har de ofta lyft fram de fina egenskaper som våra produkter odlade i våra rena förhållanden under svala långa och ljusa dagar får. Två av dessa restaurangsidans profiler har i sommar haft sommarprat i radion.
Micke Björklunds personliga och berörande prat påminde mig om att likheterna mellan produktion och slutanvändning av grönsakerna är många dessutom påmindes jag om att vi har en ytterst tråkig livserfarenhet gemensamt och jag fällde en och annan tår medan jag lyssnade.
Paul Svenssons sommarprat hörde jag inte direkt eftersom det gick på P1 i Sverige, en kanal som jag sällan lyssnar till, men en Glad vän sände länk till programmet i en stund då jag behövde lite uppmuntran. Och visst gladdes jag åt pratet och om budskapet om hur viktig vår produktion är och hur många värderingar vi delar. Känns hoppingivande då personer med inflytande som dessutom representerar den urbana världen tar upp saker jag själv som producent omfattar. Vi bönder som tycker det känns lite motigt ibland kan nog gärna lyssna till inledningen i pratet, arbetet går nog lite lättare att utföra efteråt. Och det skadar nog inte att andra tar del av det heller …… 🙂
Ingen kompensation.
Det varma och torra vädret med dess följder för jordbruket har knappast undgått någon vid det här laget och både här hemma och i flertalet nordeuropeiska länder har man gått in för att på sätt eller annat kompensera bortfallet i skörd och intäkter för bonden. Ett stödpaket har också godkänts här men tyvärr utan stöd till grönsaksodlaren, liksom tidigare glöms oftast vår lilla sektor bort i förhandlingarna.
Jag som anses som nån form av talesman för sektorn (jag sitter bland annat med i SLC’s trädgårdsutskott och är ordförande för frilandsodlarna här i Österbotten) har den senaste tiden fått samtal av upprörda odlare som inte förstår varför vi som kanske drabbats hårdast av vädret inte får någon kompensation alls. Ingen har väl direkt anklagat mig men visst känns det som om jag kanske borde engagerat mig lite mera i frågan. Problemet är dock att vår sektor är så diversifierad och att få till nåt förslag som tillfredsställer alla är inte lätt och att kräva stöd utan att ha förslag om hur det kunde fördelas ser jag som mer eller mindre lönlöst. Dessutom är det lite som i Mickes sommarprat att när man har händerna fullt upp i den egna degen så ser man inte eller hinner inte med allt som sker runtomkring. Jag är nu heller ingen stor vän av jordbruksstöd men dock helt ok med kompensation och ersättningar för påtvingade eller rekommenderade åtgärder i produktion.
Vår sektor har kanske det lägsta stödet, blott någon procent sett till omsättningen, och därför slår missväxten till extra hårt för vår del. Som jämförelse får spannmålsodlingen kring hälften av inkomsterna i form av stöd vilket redan i sig kan ses som en skördeskadeersättning eftersom det utbetalas oberoende av skörd. Ifjol beviljades en förhöjd accisåterbäring för att kompensera förhöjda torkningskostnader och en motsvarande åtgärd har diskuterats i år som i viss mån kompenserar de ökade bränsleutgifterna för bevattningen. Jag har också förstått att till exempel mjölkbönderna ska kompenseras för högre foderkostnader vilket kunde jämföras med förhöjda konstgödselpriser i grönsaksproduktion, någon sådan kompensation skulle knappast komma ifråga.
Det sägs att vi ska låta marknaden kompensera inkomstbortfallet och visst ser jag att priserna på en del drabbade produkter ligger högre nu än tidigare. Prishöjningarna har lyckats tack vare att hela Nordeuropa drabbats så att import av motsvarande inte är lika lätt som tidigare. Tyvärr är högre priser till ingen nytta för den som fått största delen av produktion förstörd och inte har nåt att marknadsföra. Rätt allmänt har jag fått rapporter om 75-80 procents skördebortfall för bland annat broccoli, blomkål och lök. Också jag själv har drabbats i motsvarande mån för dessa produkters del men med ett 40-tal olika grödor så undviker jag personligen en ekonomisk totalkollaps. Jag är också skuldfri och har satt undan lite sparskog för dylika år, men alla är inte i den situationen och vintern kommer att bli svår för många.
I stället för kompensation så förs till råga på allt fram förslag om en nedskärning av lagerstödet. Jag hoppas nu ministeriet tar sitt förnuft till fånga och låter det vara orört och eventuellt ger tilläggsanslag så att det kan utbetalas fullt ut på alla stödområden. Dagsläget ger vid handen att lagermängderna blir uppåt 30% mindre så allt för stora uppoffringar torde inte krävas. Stor del av heltidsgrönsaksodlarna håller också produkter i lager så fördelningen kommer de flesta till dels.
En skör tråd.
Att livet är skört fick vår familj ytterligare en påminnelse om då frugan efter en veckas sjukhusvistelse diagnostiserades för hjärntumör. Hoppingivande är dock att den är liten, växer långsamt och ligger väl till för operation så det ser inte helt hopplöst ut och neurologen menade att 5-20 år till är helt normalt i dylika fall. Det fick mig i alla fall att åter fundera på pensionering, vilket jag torde ha möjlighet till. Påverkar kanske inte så mycket för egen del men om jag pensioneras så torde frugan kunna via vilande pensionering ha möjlighet till det om ett par år.
Det finns att fundera på. Och förargas över…. fick ett pensionsutdrag häromdagen och kunde där konstatera att man konfiskerat pensionsinbetalningarna från mina första 8 år i arbetslivet
De sista omgångarna isbergssallat, broccoli och blomkål ser i alla fall bra ut men stor del av säsongen har spolierats av vädret som vi sägs ska njuta av.
