Byggande – Sida 12 – Bondbloggen

Projekt vakuumkyla

En förhållandevis stor satsning på kylning kan ju te sig lite udda en sommar som hittills mest bjudit på kallt väder med flera nattfroster. Men det kommer väl varmare tider och de facto så gjordes största delen av investeringen ifjol. Maskinen levererades dock så pass sent att vi beslöt ta den i bruk först i år. Nu har platta och tak byggts till på hallen och maskin baxats på plats, kopplats in och körts igång. Kylningsprocessen verkar fungera bra så här långt även om de skördade produkterna (sallat) hittills inte haft högre ingångstemperatur än kring 15-18 grader.

Vakuumkylning fungerar som så att luftrycket i tryckkammaren sänks så lågt att vattnet (ytfukten) förångas (kokar) vid lägre temperatur. Förångningen av vattnet fordrar energi som i det här fallet tas från produkten. En produkt med stor yta, typ sallat, är det som bäst lämpar sig för kylning i vakuumkyl. Kompaktare produkter typ morot har för liten yta i förhållande till vikten för att det skall vara någon större nytta med vakuumkylning. Snabbheten i processen och att produkten kyls också inifrån och inte enbart utifrån som i en konventionell kyl medför att leverans av kyld vara kan ske omgående. Tidigare har det fordrats 1-2 dagars lagring i kylrum innan produkten varit genomkyld. Att produkterna passerar vakuumkylen innan de läggs in på underhållskylning i väntan på leverans avlastar och medför en jämnare temperatur i leveranskylen. Dessutom kan också förpackad vara lika snabbt kylas ner som oförpackad.

Det är främst våra vidareförädlande kunder som önskat genomkyld vara för att lättare kunna hålla jämn temperatur genom hela processen och på så vis kunna förlänga hållbarheten på produkten. Men en väl kyld vara i obruten kylkedja fram till konsument är ju också i övrigt en bra sak, alla vill vi ha fräscha hållbara grönsaker. En av mina ledstjärnor är leverans av högsta möjliga kvalitet så vi hoppas att satsningen leder till ytterligare förhöjning av kvaliteten.

De första vakuumkylarna för grönsaker kom till Finland för ett tiotal år sen och uppskattningsvis finns det nu ett knappt tiotal i drift. De importerade grönsakerna är också oftast vakuumkylda för att klara den långa transporten.

Här följer en bildkavalkad från projektet.

Containern med vakuumkylen levereras till gården. — Containern med vakuumkylen levereras till gården 16.09.2013

Grundarbetet med plattformen inleds 27.05.2014

Transport av grus kunde tack vare den i den närbelägna skogsbacken nyöppnade krossen ske med egna fordon, fick på så vis också testa dragviljan i nyförvärvet :) — Transport av grus kunde tack vare den i den närbelägna skogsbacken nyöppnade krossen ske med egna fordon, fick på så vis också testa dragviljan i nyförvärvet 🙂

Vägg och takkonstruktion byggdes 10.06.2014

Undertak och långsidans vägg klar 12.06.2014

Kylen baxas på plats 15.06.2014. Vilket inte var helt lätt, den vägde trots allt över 6000kg .

Den holländska installatören tackar för sig glad och nöjd över att maskinen är "up and running" även om han blev tvungen att ta hjälp av en lokal entreprenör för att byta ut en läckande vibrationsdämpare. 27.06.2014 — Den holländska installatören tackar för sig glad och nöjd över att maskinen är “up and running” även om han blev tvungen att ta hjälp av en lokal entreprenör för att byta ut en läckande vibrationsdämpare. 27.06.2014

En del av dagens (29.06.2014) skörd sätts in för kylning.

Utgångstemperatur +2,3°C efter 545 sekunders drift. Därefter flyttas varorna till underhållskylen och nästa sats läggs in i vakuumkylen.

Det var den vårsådden …

På något sätt är vårsådden det arbete som är det allra viktigaste för bonden. Efter den långa vintern börjar föregående års vedermödor vara glömda och själva livet börjar liksom på nytt. I all synnerhet i år var hasi för vårsådden som att vända ett nytt blad. Traktorn gick sönder, det regnade en vecka och köket brann så nu känns det bra att ta bort dubbelhjulen och olja in såmaskinen.

På lördagen sådde vi den sista biten. Brodden kom upp rekordfort i högsommarvärmen så den sena sådden blev ganska bra kompenserad. För grödorna är värmesumman helt avgörande – inte almanackan. Så sist och slutligen förlorade vi bara ett par veckor eller mindre. Och brodden ser snygg och jämn ut i år. Det får man tacka den snöfattiga vintern och tjälen för.

Det som ännu kan förstöra grödan är om regnen som börjar snart blir alltför häftiga. På leråkrar som såddes före förra regnveckan har brodden drunknat i svackorna. Då kom det omkring 60 mm så jag hoppas det inte blir lika mycket nu. Kallt blev det också. Från +30 grader till +8 är en ordentlig omsvängning vilket tyvärr börjar bli allt vanligare numera. Regnet behövs inte för det finns en hel del fukt i jorden ännu.

Vädret är en outsinlig källa till kommentarer. Det är inte bara vi som är bortkomna utan metereologerna har också svårt med sina prognoser. En prognos hotar med 46 mm regn på söndag medan en annan anser att det inte blir regn alls. Prognoserna ändras dessutom hela tiden.

Det blev litet paus i köksreparationerna men nu skall vi fortsätta. Det går ju bra fastän det regnar. Innertaket skall målas och det behövs minsann. Taket till vänster är nytt medan det gamla taket syns till höger på bilden.

Men snart skall ogräsen sprutas. Vi har en hel del baldersbrå och det är svårtbekämpat om plantorna blir för stora. Fjolårets kvickrotsbekämpning lyckades utmärkt men tyvärr blev det vissa fläckar obesprutade och nu syns de mycket tydligt.

Från katastrof till normal panik

Pust. Det har varit en bråd tid. Efter branden blev det att städa och riva från sju på morgonen till ett på natten. Till all “tur” var det regnväder så vi kunde inte så ändå. Då det värsta var städat och utrivet så blev det solsken och vi kunde äntligen få vårsådden gjord – utom ett par små skogsskiften. Nu har jag sovit en hel natt och det värsta börjar vara över. Det har varit en ganska händelserik vår i år. Först krånglade maskinerna just lämpligt till vårsådden och så kom det 60 mm regn just då vi kommit igång. Branden i köket spädde på med mera katastrofer så våren 2014 kommer att bli kvar i minnet en längre tid.

Det såg inte så farligt ut efter branden då den värsta röken blivit utvädrad. Men så kom reparationerna och allting slängdes ut och revs. I stuvun är det knappt golv och väggar kvar och synen som möter en är ganska sorglig. Det var förstås unga husbonden som ännu har energi som bar ut allting och rev upp golvet eftersom det farit vatten under plastmattan. Den gamle gubben hade nog dragit litet ny färg ovanpå sotet och låtit resten vara :-).

Intressant är att förra gången som allt var upprivet var för 34 år sedan då unga husbonden föddes och då var jag 34 år gammal. Farsan stod och suckade och undrade om det någonsin skulle bli nånting av huset mera. Då tog vi bort de gamla mullbänkarna och isolerade golvet. Fast “mullbänkarna” bestod av kolstybb och kolet spreds i hela huset trots att dörrarna var fasttejpade. Det knastrade mellan tänderna då man åt.

Det är inte slutrivet ännu. Tapeterna är sotiga och skall tas bort förrän vi limmar upp nya tapeter och spånskivorna på golvet måste också bort. Fast vi tänkte måla taket först. Troligen sätter vi inte in nytt golv utan målar bara om det gamla trägolvet som verka vara i bra skick. Nedre delen av väggarna kommer att få bröstpanel av pärlspont som redan är sågad i lämpliga längder. Den skall bara målas och spikas upp. Så stuvun kommer att återfå myckat av sitt gamla utseende före ombyggnaderna som farsan började med på 50-talet då centralvärme installerades. Då var han 30-åring (plus litet till eftersom kriget tog fem år av hans aktiva tid). Det var inte första gången som det byggdes om. Huset flyttades från den täta bebyggelsen vid åbron hit år 1908 och 1930 byggdes det om med en andra våning.

Så nu äter vi på verandan och har flyttat ut allting till stora ladan. Det är otroligt så mycket saker som det har samlats på 34 år …En del åker iväg till lopptorget men mycket har känslovärde så det blir säkert en hel del kvar. Vi är inte direkt kända för slit-och-släng precis. Tvärtom så avskyr jag att kasta bort fungerande prylar. Jag är definitivt inte en “bra” medborgare som konsumerar vilt så hjulen hålls rullande. Det måste gå att bygga upp ett system som bygger på annat än förstörelse helt i onödan. Det finns mängder av arbete som inte kräver slit och släng. Här återanvänds allting tills det bara är rena råmaterialet kvar.

Resten av vårsådden gick bra då det torkat upp efter regnveckan. På måndagen hade vi +28 grader i skuggan och mot bakväggen på huset +37 grader på eftermiddagen. Litet panik blev det då stora Zetorn stannade mitt på åkern men det visade sej att filtret i bränsleglaset var helt fullsatt med brun smörja. Vi hade nämligen tankat från den tunna som jag i vintras satte all gammal sommarbrännolja i från alla traktorerna – och tydligen också all smörja som fanns i bottnen på tankarna.

I går skulle jag ha fått allting klart men så kom det åska och då jag inte såg grannhuset för spöregnet så körde jag hemåt följd av en vägg av regn. Sist och slutligen kom det inte så många millimetrar för det var ett mycket smalt regnväder men nu blir det att vänta på upptorkning igen. Jag måste i alla fall sätta in en vårsåddsbild från våren 2014.

Så nu har katastroferna gått över i normal panik. Allt som absolut borde ha gjorts i maj är ogjort och vi har en hel del arbete med att få köket i skick på nytt. En Belarus där motorn borde skruvas i små bitar står ännu i verkstaden och en mängd byggarbeten står och väntar. Men det är ju ganska normalt för livet på landet.Fritidsproblemen har minskat och man har ett stort val av arbeten som man borde ta itu med. Fast det brukar vara så att de små katastroferna avlöser varandra i jämn takt så man inte hinner fundera på annat än det som just nu absolut måste fixas.

Regntunga skyar

Snart börjar svenska schlagers med regntema ta slut för mej men jag hade ännu kvar Alice Babs med “Regntunga skyar”.

Regntunga skyar

En mycket ung Alice från 1940. En av de mest fantastiska svenska artister som slutgiltigt slutade sjunga i februari i år. Lyssna med andakt.

Och regntunga skyar har vi verkligen här. På en vecka ungefär har det kommit 60 mm regn. Förutom att traktorn gick sönder och huset började brinna så står nu vårsådden stilla. Såmaskinen har litet gödsel kvar i väntan på fortsättningen som aldrig blev av och luftfukten har nu gjort att det blivit geggamoja som måste spolas bort med trycktvätten förrän vi kan fortsätta. Och det kan ta tid …

Det tar tid innan åkrarna torkat upp igen och tiodygnsprognosen är inte så bra. Det skall visserligen bli sol men det tar en vecka innan det här torkat upp och i början på nästa vecka kommer det regn igen. En olycka kommer sällan ensam så nu undrar man vad nästa krångel blir.

Klimatet har blivit mera extremt. Då det snöar så slutar det aldrig och blir det torrt så ser man inte röken av något regn. April var torrt så nu blir maj jätteplaskigt. Men jag är ännu inte säker på att det hade varit så bra att så i april för brodden hade absolut inte gillat att leka ris i sjöarna på åkern. Fast ingen vet förrän sommaren är slut om det var bra att så tidigt eller inte.

Det är det spännande livet på bondlandet – man vet aldrig hur det ser ut på hösten. Inget år är ett annat likt. Möjligen kan något år vara mera olikt än andra.

På tal om sjöar så hade vi sådana inne i huset också. Då vi i går tog upp golvet bakom spiskåpan (där det rann ned vatten från det spruckna plaströret) så hittade vi sjöar där också. Det var på sätt och vis bra för då hade vi inte tagit upp golvet i onödan.

Tre fulla ämbar med vatten fanns där. Underligt nog var plasten hel. Men längs väggen hade det runnit vatten under isoleringen som var blöt i alla fall. Nu är allting utslängt och torkmaskinerna igång. Inte för att det är så farligt vått mera. Golvbjälkarna var helt torra.

Om man vill se nånting positivt i eländet (och det vill man) så är det ju bra att det regnat så vi i lugn och ro kunde riva upp golvet utan att behöva vara stressade av vårsådden. Jag försökte faktiskt köra med harven på åkern men vände efter tio meter. Sedan blir köket förnyat av nödtvång för allting måste ut och alla ytor måste målas om. Helst borde den gamla målningen skrapas bort för det luktar rök något obarmhärtigt. Vattnet vill man inte klaga över – det räddade huset. Nästa tisdag kommer torkgubbarna och mäter fukten och sedan kan vi troligen börja bygga upp allting igen. Tur är det också att vi är i början på sommaren för det här kommer att ta tid.

Sotiga och regniga hälsningar från Bos-Sestu i Hindersby …

Vädret slog om

Det har varit riktigt kallt och rått med en elak blåst men i går slog vädret om och man fick faktiskt en känsla av att det är vår. Men före påsk tänker jag inte ge mej ut på åkern. Harven är heller inte riktigt användbar än.

Ifall nån stadsbo inte ser det så kan jag upplysa om att det inte räcker med att köra omkring med ramen utan det behövs harvtinnar också. Det är i alla fall klart med bytet av spetsar så nu gäller det bara att skruva tilbaka alla 44 S-tinnarna och den 50 år gamla harven är som ny. Fast bättre för jag tog bort de små hjulen och svetsade fast framhjulen från en skrotad Lada. De bär mycket bättre än de ynkliga skottkärrshjul som fanns ursprungligen.

För övrigt så byggs här flitigt. Vi satte upp takpanel i Ribackstuvun och så sågar jag virke. Från bitar med en liten svart fläck som inte går att sälja så får man massor av prima virke då man sågar själv. Problemet är bara hur vi skall orka bygga så många hus som vi har virke till …

Men snart kommer väl alla bönder att börja bete sej som lammen på Lottas video.

Våren får vänta

Här har varit svinkallt de senaste dagarna – mest på grund av blåsten. Men också nätterna har varit kalla med -5…-6 grader. Så det har inte känts som någon vårsåddspanik direkt. Vi har ännu ordentlig tjäle där det finns gräs eller ris. Men jag har i alla fall plockat fram harven för att byta spetsar – och det är inte en dag för tidigt:

Den gamla spetsen (utanpå) är så slutsliten att det inte finns nånting kvar av den. Med Rapiden som är en direktsåmaskin har jag inte haft så stort behov av att harva fram en såbädd men nu är spetsarna så slitna att man knappt får harven att ta i jorden.

Så det är bara att ta fram gassvetsen för inte får man bort nån mutter utan den. Det gäller att få muttern vitglödande och sedan med rörtången skruva bort den. Det går fint med den automatiska enhandsrörtången. Bäst är att rikta värmen mot muttern och låta skruven hållas kallare för då utvidgar sej muttern och lossnar fullständigt från den kallare (och mindre) skruven.

Här ser man hur rostflagorna flyger. Den blå lågan till höger är gassvetsen. Rost kan vara hur hård som helst men hetta klarar den inte. Därför gillar jag också maskiner utan gummi och lager och annat som man inte kan göra rödglödande.De här små muttrarna är loss på tio sekunder med gassvetsen. Sedan är det bara att skruva fast den nya spetsen. Och komma ihåg att sätta tinnen i vatten före det för annars börjar handskarna ryka. Den nya skruven skall dunkas in med stora smideshammaren förrän man drar till muttern slutgiltigt – annars lossnar den snabbt.

Förutom harven så sågar jag. Men det är så svinkallt även i solen att jag bara sågar en stund innan jag måste gå in i verkstaden. Det är förstås blåsten som är det besvärliga. Just nu sågar jag bräder ur en ganska stor granprops. Det är så mycket som ryms i bandsågen (35 cm) och går riktigt långsamt. Men jag vill ha snygga bräder för de skall hyvlas och sättas i taket där de gamla ruttnat på grund av att taket tidigare läckte. Så jag sågar ungefär 10 cm per minut. Bandet har en tendens att lyftas om man sågar fort men med den hastigheten får man en rak och snygg yta.

Här är det ungefär fem millimeter kvar innan stocken blir för bred så jag kör bandsågen på gränsen till vad den klarar. I allmänhet lönar det sej inte att såga så grovt virke men jag ville ha bräderna sågade i fiberns riktning och det kan jag ställa in på Logosolen genom att sätta de två stöden på olika höjd. Veven och stödhacken syns under stocken. Man kan ställa in med en noggrannhet på 3 mm (1/8″) och det räcker för det mesta.

Vanligen tar jag först bort bakarna med motorsåg men den ger en betydligt sämre yta. Märk väl att ein baka är en helt annan sak än en bakända. Ein baka (vid sågning) uttalas med kort a medan ein baak förstås har långt a och inte används vid sågning (för det mesta).

Det blir varmare men före påsk blir det knappast något åkerarbete. Det skall bli litet varmare men tiodygnsprognosen lovar värme först efter påsk. Det är alltid lite vanskligt med tidig sådd. Om vädret slår om och blir kallt så står brodden stilla i flera veckor – men ogräset växer. Men man vet inte om det börjar regna i slutet på april. Prognoser är i alla fall bara prognoser. Helst skulle jag i alla fall vänta med sådden till maj.