Etikett: Byggande

Det brukar bli lugnare efter tröskandet men i år är det full rulle. Jag har inte hunnit göra ren tröskan än för den ena katastrofen har avlöst den andra. Men den nuvarande brådskan är jag bara glad över. Man kunde inte tro att man skulle bli av med stolparna (se Elstolparna) men just nu dundrar en stor grävskopa förbi fönstret och hela huset skakar. I går grävdes elkabeln ned på vägen utanför huset.

Det var inte så lätt. Vägen går tvärs genom vår gårdsplan med huset på ena sidan och ladugården, verkstaden och torken på andra sidan. Så det går tre buntar med rör och kablar under vägen – bland annat värme och el till huset. Det var litet nervöst då grävskopan kom närmare. Då hade redan grannens telefonkabel grävts av och en vecka utan värme och el i huset verkade inte alls lockande.

Men gubbarna som grävde var lugna och försiktiga. Vi hittade de gula plastremsor jag lagt ned för 30 år sedan men rören och kablarna hade jag till all tur grävt ned riktigt djupt. Inte för att jag kom ihåg hur de låg nu mera. Det var före digitalkamerans tid så det fanns inte fotografier heller. Men jag hade ritat hyfsade kartor även om djupet inte blivit uppskrivet. De tre rör som används för datanätets kabel och fiberkabeln var bara 60 cm under vägen så där måste vi dra elkabeln under rören. Men det gick bra och vi har både värme och elektricitet i huset ännu.

Till all lycka hade vi lagt ned fiberkabeln bredvid kommunens vattenledningar på nästan två meters djup så det är inget problem med elkabelsgrävandet. De lägger den på ca 1 meters djup så där finns god marginal. Att bara dra ned kablar till 50 cm djup är ganska farligt för vad som än grävs går ned till det djupet.

Förutom kabelgrävandet måste jag få upp den ladudörr som blåste ned på sommaren. Den var inte så liten – 3,6×4,2 meter så det var litet besvärligt att få upp den ensam. Men man har vant sej vid att göra allting på egen hand så med litet organisation och den stora lastaren fick jag (med nöd och näppe) upp den stora dörren. Man måste bara ta det försiktigt så man inte blir under ifall nånting ger efter. Det värsta var att få ut den ur ladan på sned och sedan svängd.

Men alla är i livet ännu och de täcker just nu kabeldiket i vägen så jag är ganska nöjd. Det blir kallt och snö och värmerören i huset sitter fast men det skall väl ordna sej så småningom. I går spolade jag en slinga som var full med rost så nu är det varmt i arbetsrummet åtminstone.Och så kan man ju elda i de gamla kakelugnarna ännu. Vedlidret borde städas och skräpet  brännas upp. Det är inte fullt med ved eftersom mellantaket måste lyftas upp då den gamla torken rivs.

Ännu inga större fritidsproblem i sikte …

Vårsådden drog ut på tiden alldeles ovanligt mycket men nu har jag fått den och sprutandet undan så nu  byggs det för brinnkära livet. Den som inte har bråttom på sommaren får bygga i januari (vilket nog har hänt sej). Så det är inga fritidsproblem.

Mellantaket i tröskhuset skall byggas om, den gamla flistorken rivas och lagerutrymmen byggas där, elfläktar installeras i nya torken, luckorna till den äldre torken byggas om, laddörren som blåste ned skall förnyas, taket på garaget måste göras om med undertak, flislagret göras färdigt, kallvattenrören bytas ut i hela pannrummet + verkstaden, rör och kablar grävas ned till nya växthuset, fönstren renoveras i hela huset och …

Och så blev jag inspirerad av Mats och började bygga ett hus för bränsletankarna.  Fast här blir det förstås heimlaga. Bassängen är murad och skall stå en månad för att blir stark innan jag börjar ställa upp väggarna. Sedan lägger jag en fyra meters plastmatta innanför. Den går bra att vika upp i hörnen bara man värmer den ordentligt med varmluftpistol. Då är den lika lätt att vika som papper. Jag litar inte riktigt på svetsning av plasten.

Ifall det blir lediga stunder så har jag en bunt maskiner som skall fixas och så bygger vi om gamla folkskolans värme och vatten också.

Det blev litet diskussion om Lottas nya sågverk och jag har faktiskt ett likadant. Det är flera år gammalt men i fjol köpte jag en eldriven bandsåg till det och det var en stor förbättring. Med motorsåg går det visserligen att såga virke men det är långsamt, dyrt och blir dåligt. Bandsågen är snabb, har smalt band och ger fin yta. Den är känslig för sand men man kan ta bort det värsta med motorsåg (det går fort att byta).

Men jag lovade en bild av stockbädden och hittade faktiskt ett foto från augusti – nu ligger allt under en meter snö:

Stockbädden är bara uppradad och kan plockas bort snabbt utan verktyg – som ett Lego. Den behövs för man vågar inte lägga stockar direkt på sågverket med lastaren. Linjalen är förlängd så jag kan såga upp till 6 meters stockar men det rekommenderar jag inte för ändarna hänger lätt. Fast för timmer till stockhus är det inte så viktigt. Den elektriska bandsågen som syns i bakgrunden är faktiskt bra. Den har friktionsbaserad matning så man står bara och drar i en spak.

Taket byggdes i all hast för man vill inte stå i takdroppet. Det blev annars bra men så tog plåten slut och sista fyrkanten är bara plast. Jag blev i alla fall av med en massa udda takplåtar som drällt i vägen överallt. I huset bakom fanns förr flistorken men den är nu flyttad till nya torken. Då blev vedbacken ledig och jag flyttade sågverket under tak. Väggbräderna skall förnyas för solen har gått åt dem ganska illa. Jag bara funderar på om jag skall återställa den gamla ladugården som användes före 1945. Den finns bakom väggbräderna och är timmerbyggd och oanvändbar för traktorer då den är så låg inuti. Korna stod fastbundna kring väggarna och fästena av krokväxt gran finns delvis ännu kvar. Kanske jag återställer den och använder som museum …