Den “lediga” juli

“Alla” är på semester men jag har ännu aldrig haft en ledig julimånad  i mitt liv. Även om vårsådden är förbi så finns det massor att göra. Flyghavre hann jag plocka en dag men följande morgon så ringde telefonen och grävaren, Ollas Bengt, kom tio minuter senare. Jag har länge planerat dra en massa rör och kablar under vägen. Vi har tyvärr vägen tvärs över gårdsplanen med ladugården och torken på ena sidan och huset samt ladan/uthuset på andra sidan. Till all tur tar vägen slut en kilometer längre fram så trafiken är inte så våldsam. Men ändå mer än man kunde tro för många har sina skogar i Tallmosan bakom vår väg.

Nu vill man helst inte gräva upp vägen. Vi gjorde det 1980 då vi flyttade värmepannan ut till ladugården och drog in värmerör men ännu skakar hela huset då stockbilarna kör över det uppgrävda stället. Det tycks aldrig stabilisera sej. Så därefter har vi utvecklat en teknik att med en “lånnå” (gran med ca. 15 cm diameter) göra ett hål under vägen. Till all tur har vi mest smörlera som sällan ger problem.  Men man måste gräva tillräckligt djupt för att komma under den torra leran.

Rekordet var år 2003 då vi byggde fibernätet. Entreprenören var litet bråd av sej och drog vattenledningen under vägen men lämnade vår optiska fiberkabel efter fastän vi hade kommit överens om att den skulle följa med. Då var vi tvungna att själva få den under vägen som på det stället var asfalterad och 12 meter bred. Vi försökte med ett järnrör men det kroknade. Sedan hämtade jag en lång och smal gran från skogen och den fungerade. Trä kroknar inte – möjligen brister det. Grävmaskinsgubbarna trodde inte sina ögen då vi med en gammal traktorgrävare fick ett hål under hela asfaltvägen. Men man måste gräva ett långt dike så man får rätt riktning.

Det är inga små maskiner mera och det blir stora gropar. Jag har en mängd rör och kabler nedgrävda redan så jag måste gräva resten för hand. Gymfaktorn är hög men juli är en dålig månad att gräva för hand utom då det duggregnar. Vetet borde bara ha solsken framöver för annars kommer det svampsjukdomar men jag behöver kallt väder och duggregn för grävandet.

Till all tur hade jag brorsan till hjälp då vi drog paketet med tre plastör och fyra kablar under vägen (i ett 110 mm skyddsrör).

Och regnar det för mycket så väntar en mängd maskiner, bilar och traktorer på service som är uppskjuten till “lediga” juli månad. Inomhus väntar också torken på reparationer inför skörden som närmar sej alldeles för fort trots den sena sådden.

Vill man utomhus så skall flyghavren kontrolleras varje vecka. Jag sprutade 15 ha i år och det tycks ha verkat fint men man måste i alla fall gå runt åkrarna med kikaren för att kontrollera att det inte blivit något strå kvar. Om flyghavren drösar så har man elände i tio år framåt.

Och på gamla folkskolan har vi som mellanarbete att byta alla rör före hösten. Inga större fritidsproblem i sikte alltså …

Byggsäsongen har börjat

Vårsådden drog ut på tiden alldeles ovanligt mycket men nu har jag fått den och sprutandet undan så nu  byggs det för brinnkära livet. Den som inte har bråttom på sommaren får bygga i januari (vilket nog har hänt sej). Så det är inga fritidsproblem.

Mellantaket i tröskhuset skall byggas om, den gamla flistorken rivas och lagerutrymmen byggas där, elfläktar installeras i nya torken, luckorna till den äldre torken byggas om, laddörren som blåste ned skall förnyas, taket på garaget måste göras om med undertak, flislagret göras färdigt, kallvattenrören bytas ut i hela pannrummet + verkstaden, rör och kablar grävas ned till nya växthuset, fönstren renoveras i hela huset och …

Och så blev jag inspirerad av Mats och började bygga ett hus för bränsletankarna.  Fast här blir det förstås heimlaga. Bassängen är murad och skall stå en månad för att blir stark innan jag börjar ställa upp väggarna. Sedan lägger jag en fyra meters plastmatta innanför. Den går bra att vika upp i hörnen bara man värmer den ordentligt med varmluftpistol. Då är den lika lätt att vika som papper. Jag litar inte riktigt på svetsning av plasten.

Ifall det blir lediga stunder så har jag en bunt maskiner som skall fixas och så bygger vi om gamla folkskolans värme och vatten också.

Sågverk i den lättare klassen

Det blev litet diskussion om Lottas nya sågverk och jag har faktiskt ett likadant. Det är flera år gammalt men i fjol köpte jag en eldriven bandsåg till det och det var en stor förbättring. Med motorsåg går det visserligen att såga virke men det är långsamt, dyrt och blir dåligt. Bandsågen är snabb, har smalt band och ger fin yta. Den är känslig för sand men man kan ta bort det värsta med motorsåg (det går fort att byta).

Men jag lovade en bild av stockbädden och hittade faktiskt ett foto från augusti – nu ligger allt under en meter snö:

Stockbädden är bara uppradad och kan plockas bort snabbt utan verktyg – som ett Lego. Den behövs för man vågar inte lägga stockar direkt på sågverket med lastaren. Linjalen är förlängd så jag kan såga upp till 6 meters stockar men det rekommenderar jag inte för ändarna hänger lätt. Fast för timmer till stockhus är det inte så viktigt. Den elektriska bandsågen som syns i bakgrunden är faktiskt bra. Den har friktionsbaserad matning så man står bara och drar i en spak.

Taket byggdes i all hast för man vill inte stå i takdroppet. Det blev annars bra men så tog plåten slut och sista fyrkanten är bara plast. Jag blev i alla fall av med en massa udda takplåtar som drällt i vägen överallt. I huset bakom fanns förr flistorken men den är nu flyttad till nya torken. Då blev vedbacken ledig och jag flyttade sågverket under tak. Väggbräderna skall förnyas för solen har gått åt dem ganska illa. Jag bara funderar på om jag skall återställa den gamla ladugården som användes före 1945. Den finns bakom väggbräderna och är timmerbyggd och oanvändbar för traktorer då den är så låg inuti. Korna stod fastbundna kring väggarna och fästena av krokväxt gran finns delvis ännu kvar. Kanske jag återställer den och använder som museum …

 

Året som gick…

……blev inte likt något annat år. De flesta år är väl unika på sitt sätt men fjolåret kommer nog jag att minnas för alltid ty det var så mycket som var annorlunda. Den långa snörika vintern, återuppbyggnaden av hallen, bondbloggen, bristen på utrustning och en lång, våt men varm höst samt ett skördande som aldrig tog slut är väl det som jag främst kommer att minnas.

Följande bilder får stå som beskrivning av återuppbyggnaden.

December 2010, paus i murningsarbetet.
Januari 2011, kallt men spirandet av väggarna kunde fortgå.
Februari, taket på bortre sektion lyfts på plats......
......kallt men plåtläggarna skyrde inte kölden.
Mars, äntligen lite varmare så att murningen kunde återupptas.
April, det börjar likna en byggnad......

………….och sista tegelstenen lägges på plats.

 

Maj, gjutning av golv i kylrummen.
Juni, montering av dörrar.
Augusti, asfaltläggning......
.....och installation av tvättlinjen.
September, intensiva installationsdagar för el-, elektronik-, rör- och kylmontörer.
Oktober, en annan intensiv dag med isolering, montering och leverans av lagerlådor.
December, gårdens utseende återställd.
Julen 2010 poserade vi framför resterna och en liten ny början av hallen.
Julen 2011 står vi på samma plats men med en mycket trevligare bakgrund.

 

 

Vill passa på att tacka alla som medverkat till vi åter fått tak över huvudet!

fortsättning följer…………….

Slutspurt på bygget.

Det regniga vädret till trots har det varit full aktivitet på bygget, räknade till 18 arbetande personer på gården idag. Här har monterats takrännor, isolerats mellanbjälklag, installerats kylmaskin, ventilation, styrelektronik m.m.
Att hinna serva alla med kommentarer på frågor och se till att allt monteras efter mina önskemål har minnsann hållit mig fullt sysselsatt. Samtidigt har ju arbetet med tvätt och förpackning av de morötter, som vi i gryningen hann skörda innan regnet satte stopp, också pågått. Mitt i all röra levererades dessuom ett långtradarlass med lagerlådor och det började onekligen bli trångt på gårdsplan.

Trångt på gårdsplan.

Men visst är det roligt när det händer saker och jag har ju inte haft mycken tid över att förbanna det regniga vädret. Nackdelen med mycken installation på en gång är ju att nu är bordet fyllt med manualer över skötsel och handhavande av all utrustning så nu håller huvudet på att sprängas av alla tekniska termer på svenska, finska och engelska.
Ett blogginlägg så här inför sängdags kanske skingrar tankarna något så att sömnen blir god och effektiv.

Asfalt.

För att rationellt kunna hantera lagerlådor och lastpallar krävs hårda jämna ytor och asfalt är väl kanske det allmännaste använda materialet utomhus. Hettan vid branden förra sommaren var så hög att också asfalten brann så nu blev vi tvungna att förnya de förstörda ytorna. Också det att vi gjutit nya golv på dom gamla i hallen föranledde att vi blev tvungna att höja på ytorna i anslutning till dörrar och andra öppningar i motsvarande grad för att få ytorna på utsidan i samma nivå. Lutningen på baksidan blev därför nu lite i större laget men åtminstone rinner vattnet säkert från byggnaden.