Byggande – Sida 5 – Bondbloggen

Se Sverige och sedan karantän

Det är i alla fall lindrigare än “Se Neapel och sedan dö”. Neapel (grundat av greker för 2700 år sedan) var en storstad som napolitanerna ansåg ha allt så då man sett Neapel så kunde man lika gärna dö för det fanns inget mer att se. Men att resa till Sverige gör bara att man hamnar i karantän.

Nåja, då jag läste om den frivilliga karantänen så är den ju väldigt lindrig för en bonde. Till vardags så uppfyller vi alla villkoren utan extra åtgärder så jag har varit i “karantän” i nästan 20 år. Alla borde bli bönder så skulle det inte bli någon smittspridning.

Vi pysslar för oss själva utom då vi nån gång köper mat och det är ganska sällan för vi köper i lager allt som går att lagra. Att tvätta händerna är nästan en inbyggd reflex för en bonde som skruvar med traktorerna. Man kan inte komma in utan att tvätta de oljiga händerna – och det räcker inte med 30 sekunder utan man får nog gnugga i flera minuter med minst två omgångar linoljesåpa (som mycket bra tar bort olja). Att hålla avstånd är jag van vid. Jag har aldrig kunnat med pussande och kramande och skakar inte ens hand utan vinkar bara litet på betryggande avstånd. Munskydd köper jag i stora förpackningar.

På tal om munskydd så har jag använt dem sedan de började säljas men största delen är de bara skräp. Till sist så hittade jag franska munskydd av klass FFP2 (tar bort aerosoler över 94%). Huvudsaken är att de har dubbla gummiband av bra kvalitet ett runt nacken och ett över huvudet. Dessutom bra gummitätning runt näsan (Moldex 2405). Tyvärr säljs de just inte alls här i landet men jag hittade dem hos JULA och sedan på eBay där förpackningar på 50 st. var ganska förmånliga. Nån skrev att de inte får ha utandningsventil men det är bara nys. Munskyddet är till för att skydda den som bär det. Hälsovårdspersonal kan sedan ha annorlunda skydd.

Det var förstås riskabelt att åka färja via Stockholm men vi satt bara i hytten och hämtade TaMed-kassar med frukost på morgonen. Förstås åkte vi från Åbo så att färjeresan blev kort och vi kunde kringgå smittohärden H:fors. Vår regerings begränsningar är ganska onödiga för då vi reste så hade Borgå fått tre nya fall medan Arboga i Sverige bara hade ett nytt fall den veckan. Färjan var nästan helt tom på människor (men fullt med långtradare på bildäck) och då jag hämtade TaMed-frukosten så satt det bara TVÅ personer i hela kafeterian.

Sedan körde vi till vårt hus utanför Arboga där vi pysslade för oss själva hela veckan innan vi åkte hem raka vägen. Men jag sitter så gärna i karantän i två veckor i alla fall. Då blir man av med alla försäljare …

I Sverige hade man nyss börjat tröska. Trots ganska svår torka blev skörden bra med 10 ton per hektar (höstvete) fukthalt 15 %, falltal över 300 och protein på 13 %. Det hade i alla fall kommit litet regn i juni där. Fast vår brunn var nästan tom.

Men det värsta var det meterhöga gräset som redan hunnit bli torrt och segt. Det tog tre dagar att få bukt med det och en stor Husqvarna röjsåg hade fullt upp med att klara av det. Jag hade köpt tjock trimmerlina men det gick åt en hel del eftersom gräset till en del nästan förvedats.

Det värsta var grästuvorna som nästan såg ut som buskar. Det gick nog att kapa ner dem med den tjocka trimmerlinan men det tog tid och det gick åt en hel del lina. Till all tur hade jag köpt över hundra meter lina. På bilden ovan har jag bara kört första gången med röjsågen och trimmerhuvud. Jag var tvungen att köra en gång till då vi kört bort det värsta gräset. Det blev en ordentlig höstack.

Och så var det HETT ! De flesta dagarna var det över +30 grader på eftermiddagen och då kunde man bara inte göra nånting i solen. Det gällde att byta arbete så man alltid var i skuggan. Förmiddagarna var ganska hyfsade men på kvällen blev det inte svalare förrän klockan åtta och sedan började det skymma redan efter en timme. Nätterna var till all tur svalare.

Efter tre dagars hårt arbete började man kunna röra sej mellan husen.

Då vi fått höarbetet gjort så måste vi vattna äppelträden – speciellt de nyplanterade (i fjol). Brunnen var nästan tom men Lars-Erik, vår granne, hade en borrad brunn (53 meter djup) utanför deras gamla ladugård och vi fick köra vatten därifrån. En brunn som kan ge vatten åt en hel ladugård med törstiga kossor kan nog ge vatten till några äppelträd.

Det var inte så enkelt att köra hem vattnet för vi hade inga stora byttor med lock. Så vi tog vattentunnor utan lock och körde på ettans växel och hoppades att ingen skulle komma emot på den smala vägen. Det var söndag afton så några lastbilar borde det inte komma. Allt gick bra.

Jag satte upp plåtlister ovanför fönstren eftersom fönsterbräderna börjat ruttna. Bågarna skall ännu kittas och målas men det blir till nästa sommer. Ytterdörren hann jag i alla fall måla.

Huset hade haft gul dörr och gula fönsterbågar som visserligen är en traditionell färg men jag tycker bättre om grönt. Här har vi målat dörren “skruttgrön” (jo, så heter faktiskt kulören). Trappan och trapptaket måste ännu förnyas.

Förutom hettan så gick allt bra men då vi kom tillbaka till Åbo och skulle gå ned till bilen så slintade den vackrare hälften och vrickade foten riktigt ordentligt på bildäck. Hon har nu legat till sängs i flera dagar men foten börjar bli bättre även om den ser blåsvart ut.

Det var förstås hemskt illa att åka bort mitt i sommaren. Jag borde ha gjort en massa arbeten hemma. Men det passar aldrig att resa bort och man måste helt rått bara åka för att nån gång få litet omväxling. Om man nu kan kalla vårt arbete i Medåker för det – egentligen var det samma sorts arbete som vi har hemma.

På takets andra sida

Så är det då dags att förnya hustakets andra sida. I fjol somras lämnade jag andra sidan olagad eftersom tiden började ta slut. I princip hade jag hunnit men hösten kan vara ganska regnig så jag tog inga risker.

Men som med alla arbeten som avbrutits så är det svårt att åter komma igång, att hitta allt material och försöka komma ihåg vad man hade planerat. Det blev inte bättre av att bägge Zetortraktorerna gick sönder. Den stora hade ju fått läcka i kylarslangen (mycket oåtkomlig) och den mindre började bli överhettad. Kylarslangen och vattenpumpen på den stora Zetorn skall jag byta men det fanns ingen pump i lager så jag väntar fortfarande på den.

Typiskt nog blev det att ta i bruk den gamla MF165:an som bara fungerar år efter år sedan 1975. Men den hade ingen dubbelverkande hydraulik som behövs för att styra skogsvagnen som jag använder för att köra virket till husets baksida. Så jag måste bygga om hydrauliken.

Det var inte särskilt svårt för jag hade en ventil hemma men det saknades förstås vissa hydraulikdelar – speciellt en adapter för MF165 som har koniska NPT-gängor i motsats till hydraulikens BSP-gängor. Sedan var det bara att skruva fast slangarna och ventilen.

MF165 tryckslang till vänster och retur till höger.

Så det blev MF165 framförs skogsvagnen och Belarus med stora Farma 8,5 som jag använder för takbygget. Och den långa lastararmen behövs verkligen för att få upp virket – först sex och sju meters stolpar och sedan blankor för ställningarna.

Och så ställningarnas blankor på fem meters höjd

Det gäller att vara försiktig då man lyfter upp virket så man inte slår sönder takplattor och fönster. Det visade sej att det var omöjligt före eftermiddagen för man fick solen rakt i ögonen så man inte såg nånting alls tidigare på dagen. Det var förstås alltid klar himmel utan moln då man borde lyfta upp virket. Men till sist fick jag ställningarna uppskruvade (allting är skruvat).

Eftersom det inte fanns någon balkong på den här sidan så byggde jag en liten plattform lägre ned utanför mittfönstret. Det räcker med en fyra meters stege för att komma upp och så är den på lämplig höjd för frontlastarens skopa (bara jag får stora Zetorns kylsystem ihoplappat). Nu har jag inte heller verandan och övervåningen för verktygen så jag byggde ett litet tak över hyllor för att inte behöva bära allting runt huset.

Sedan var det dags att börja sopa taket för på baksidan fanns det massor med mossa. Till det använder jag en borste på ett långt skaft. Nu när mossan är torr så kommer den lätt loss men ibland måste jag vända på borsten och skrapa med stången där mossan satt fast ordentligt.

Det tog tid att bygga ställningarna men jag hoppas arbetet går fortare sedan. Snart skall takplattorna tas bort – försiktigt för de skall återanvändas. Men nu börjar väderprognoserna hota med regn till onsdag och torsdag så jag vet inte om jag nu vågar plocka bort takplattorna. Å andra sidan så ändras prognoserna med tre timmars mellanrum.

Då jag radade virke så återupptäckte jag ett par riktigt bra gamla handskar. De är tillverkade av starkt men mjukt läder och går mycket bättre att ta på och av än de fingerhandskar man nu får köpa och som går sönder nästan genast.

Också handskarna var bättre förr – he-he.

Från bygge till verkstadsarbete

I går städade vi upp vid sågverket efter att ha sågat de sista stockarna. Det blev ett tiotal stora skopor med sågspån och då hade jag kört bort sågspån redan en gång i somras. Det blev besvärligt att såga då det fanns närmare 60 cm sågspån där man skulle gå och nu hade vevarna på sågverket börjat bli under sågspånen.

Vi jämnade ut upplagsplatsen för sågstockarna för det blir snart minusgrader. Nu kan vi köra hem nya sågstockar dvs. mest klena under 14 cm och så en hel del torra. De klena ger två 5 cm battingar eller två bräder plus en 5 cm batting. De torra sågar vi till väggbräder och en del har riktigt fin kvalitet. Jag hyvlade i somras sådana som var 25-30 cm breda till fönsterfoder i Medåker och de var ganska så hårda. Med torra stockar så behöver man inte vara rädd att virket slår sej då det torkar.

Bäst går det att såga korta stockar på 2-3 meter. De långa vill hänga ned i ändarna men i somras då jag måste ha upp till 6,2 meter långa battingar så satte jag en grov bjälke under och sågade på det viset ganska bra virke. Om man gör grundinställningarna noggrant så kommer man ned till en måttnoggrannhet på ett par millimeter.

I dag tog vi in Ducaton i verkstaden för översyn för den måste besiktas senast den 4 december. Som vanligt kollade jag in vad en nyare Ducato skulle kosta så att jag fick bättre motivation . De nya modellen kom 2015 och en uppdatering 2017. Men de är för nya för priserna går från 18000 euro uppåt vilket är för mycket för mej. Jag borde få den gamla Ducaton från 2006 igenom ett par besiktningar ännu. Den börjar bli litet orkeslös men värre är att plåtarna börjar rosta. Så vi får se hur det går …

Mörker, regn och blåst

Det hör hösten till att det skall var mörkt och regnigt, kallt och blåsigt. Halva släkten uppbådades för att få in 600 äppelträdsplantor och det lyckades just innan det började regna riktigt ordentligt.

Visst skall de tåla kyla men de som ympats i år är ännu ganska känsliga och inne i växthuset är de skyddade mot blåst och i all synnerhet mot harar. Harar och sorkar är nånting vi inte tycker om.

Det var ganska kallt ett par dagar men sedan blev det varmare och i dag hade vi nästan +10 grader så jag återupptog byggandet. Nu svetsade jag äntligen den optiska fibern till växthuset och ladan som skall sköta om övervakning och styrning. Jag byggde redan för flera år sedan en liten central i växthuslidret som nu kan kopplas till det egna datanätet. Svetsningen av fibern måste göras då det är litet varmare men sommaren gick till takarbetet på huset

Här är fibern ännu inte svetsad men inne i den isolerade lådan kommer en minidator Raspberry Pi som kommer att sköta om mätning av temperatur och fuktighet och styrning av eventuella fläktar och värme. Jag kan redan nu mäta temperaturen i växthuset över nätet men det är bättre med en egen datamaskin bara för växthuset. Raspberry Pi kostar bara omkring 30 euro så det är ingenting jämfört med de svindyra reglersystemen för växthus som kan gå på tusentals euro.

Den optiska fibern går också till en vridbar övervakningskamera i ladans hörn som kan överblicka hela gårdsplanen. Jag har också planer på att lägga ut en kamera på nätet men det måste jag ännu fundera på för man får inte rikta in den hur som helst.

Det relativt varma vädret gjorde också att jag började måla verandans väggbräder. Visst är det mörkt och regnigt men inte inne i verkstaden där det är varmt och ljust.

Jag målar med äkta linoljefärg som man kan måla med i nästan vilket väder som helst. Det är i alla fall över +10 grader i verkstaden vilket gör att den torkar snabbare. Väggbräderna är ännu litet klibbiga efter ett dygn men man kan nog sätta upp dem i alla fall.

Linoljefärg kan man måla med också vid minusgrader eftersom den inte innehåller vatten. Man kan också måla i direkt solsken med sådan linoljefärg som inte innehåller lösningsmedel och jag använder bara sådan som enbart har linolja och pigment. Det är lösningsmedlet som bildar bubblor i direkt solsken.

Det är annorlunda att måla med linoljefärg. Man skall dra på ordentligt med färg men sedan stryka bort så mycket som möjligt så färglagret blir tunt för annars får man en en knottrig hinna. Linoljan skall dras in i träet och det går bra eftersom dess molekyler är en miljon gånger mindre än hos plastfärgerna. Bäst är att ha en ganska styv pensel av naturborst. Linoljefärgen skall inte täcka. Blir det ojämnt så målar man en gång till.

Orsaken till att jag målar före uppsättningen är att jag vill måla falsen också. Annars blir det springor i färgen då bräderna torkar ihop – och det gör de alltid. Men tanken är att måla en gång till nästa sommer.

På tal om penslarna så hade de gamla torkat ihop riktigt grundligt men jag satte dem i linoljesåpa och efter ett par dygn kunde jag få bort den gamla färgen så att penslarna var nästan som nya. Man skall inte spilla linoljesåpa på målade ytor för såpan löser upp färgen mycket effektivt. Jag använder också linoljesåpa att tvätta händerna vid verkstadsarbete och det finns inget annat som tar bort både olja och sot lika bra.

Nu väntar jag bara på bättre väder innan jag sätter upp väggbräderna. Men dagarna har blivit så korta och mörka att man måste ha pannlampa mitt på dagen. Det blir litet minusgrader natten mot lördagen men sedan skall det åter bli varmare. Byggsäsongen är inte över ännu.

Bygge i regn och rusk

Då hösten kommer blir det vanligen regn och rusk. Det kan finnas undantag men inte i år. Jag bygger veranda och regnar det inte så duggar det. Väderprognosen lovar uppehåll men lika så väl så kommer det en skur i alla fall.

Åkerarbetet är slut för oss. Grannarna plöjer men här väntar vi bara på våren och direktsådden. Så nu återupptog jag arbetet med huset och det är verandans tur. Stommen är lagad och nu gäller det att täta och isolera. Tyvärr hann jag inte laga fönsterkarmarna medan det var varmt och torrt så de får vänta till nästa sommar. Fönstren satte jag in provisoriskt.

Balkongen rev vi i slutet på september och konstaterade att det gamla plåttaket från 1930 var i ganska bra skick så jag börjar fundera på att behålla det. Den nya balkongens golv blir ju vattentätt med takfilt så det borde inte komma vatten ned på det gamla plåttaket mer.

Den nya balkongen får också vänta på nästa sommar men nu gäller det att täta och isolera verandan innan vintern kommer – och alla blommorna skall in. Verandan har varit bra vinterförvaring för den är ganska sval. Men riktigt kalla vintrar har det dragit från alla springor och en del växter har dött. Inget att undra på för då vi rev väggarna så var en del konstruktioner sönderruttnade med stora hål.

Nu sätter jag tjockt tjärpapper både innanför och utanför isoleringen och försöker täta ordentligt. Man skall inte nita fast pappret för jag såg att det gamla pappret var sönderrivet vid nitarna eftersom alla träkonstruktioner rör på sej litet vid värme och fuktväxlingar. Och nitar man så skall man bara göra det i ena ändan.

Men man skall inte använda det vanliga tjärpappret som närmast liknar svart vessapapper utan det skall vara riktigt tjockt – som det var förr. Jag köper bara från Byggnadsapoteket för då vet jag att det är bättre kvalitet. Vanliga byggaffärer litar jag inte på alls. Och plast skall man undvika in i det sista. Det kondenseras fukt mot plasten som sedan röter allt på nolltid eftersom plasten hindrar fukten att ventileras bort. Tjärpapper däremot släpper igenom fukt fastän det hindrar drag.

Sedan satte jag in två lager ekoull (cellulosaisolering) (10+5cm) i olika riktning så det inte blir genomgående springor. Utanpå isoleringen satte jag takskivor som har den fördelen att de är spontade så det blir inga springor där heller. Egentligen hade jag tänkt lägga tjärpapper bakom brädfodringen men eftersom jag har överlopps takskivor så passar de riktigt bra här. Sponten gör att tjärpapper är onödigt.

Men det räcker inte med att göra konstruktionerna täta – de måste också gnagarsäkras. Nedre delen av en vägg är ett av de känsligaste ställena liksom en innervinkel. Så jag satte tätmaskigt galvaniserat nät i nedre delen av väggen och i innervinkeln. Just här såg man att mössen sprungit in och ut då vi rev den gamla verandan.

En mycket viktig sak är att man sätter plåtar både ovanför och under fönstren som för ut vattnet från väggen. Där såg vi vid rivningen att regnvatten runnit in och fått väggbräderna att ruttna.

Nu sitter fönsterplåtarna bara provisoriskt för de måste bort nästa sommar då jag skall laga fönsterkarmarna. Nedre delen av karmarna hade ruttnat 3-4 cm på utsidan så det högg jag bort. Men de var helt friska och hårda längre in så det är helt onödigt att byta dem utan jag skruvar bara fast en list i stället för den ruttna ytterdelen. Det kommer också en plåtlist utanpå listen så den håller nog i framtiden.

Det förs en massa reklam om att man skall byta ut fönster men det är det sista man skall göra. Om man har gamla fönster av utvalt kådrikt och tätväxt fura så skall man absolut inte byta till de usla moderna fönster som ruttnar på nolltid. Då hamnar man in i en ond cirkel där fönstren måste bytas vart tjugonde eller trettionde år. Det gillar förstås försäljarna men för den som skall betala blir det svindyrt.

Att isolera framsidan var däremot ett större arbete. Det är inte många kvadratmeter vägg men då fönstren gör att den är uppdelad i nio delar så tar det mycket tid. Det är lika mycket arbete att skära till för en liten yta som för en stor där man bara radar in de flesta isoleringsbitarna. Och så tar det mycket tid att vika tjärpappret i varje hörn. Jag skär aldrig upp det i hörnen utan viker dem så att de blir helt täta.

Nu är det inte mycket kvar ifråga om yta men då det regnar hela tiden så vill det inte bli färdigt. Det rinner vatten från verandataket precis ned på framväggen så jag måste sätta upp en gammal takränna provisoriskt. Det skall regna varenda dag hela veckan så jag måste kanske hitta på något annat att göra.

Det är inte så svårt för verkstaden är full av maskiner som borde repareras. Men man vill gärna ha slut på ett arbete för att i lugn och ro kunna koncentrera sej på nästa.

Vårens byggande börjar

Vårsådden fick ta en liten paus på en vecka efter regnet på 50 mm men då åkrarna torkat upp och blivit hackade så gick det snabbt. Sedan måste såmaskinen rengöras och oljas in. Några större reparationer behövs inte men skyddet till drivhjulets kedja borde ännu sättas tillbaka vilket inte är så enkelt för jag fick bryta loss det med jäärnstavurn (järnspettet). Så det skall byggas om så man kan sätta det tillbaka utan att skilja åt halva såmaskinen.

Nu blev det i alla fall dags att börja bygga. Eftersom det är taket som skall förnyas så gäller det att ha bråttom medan det är torrväder. Det var minsann torrt och hett ända tills nu då det slog om till regnväder. Jag börjar idag riva verandans yttre skal så det börjar väl regna bara i rena harmen.

Men mest har det varit sågande. En hel del är sågat men det finns en hop stockar kvar. De besvärligaste är långa stockar på 580, 600 och 630 cm och det är ganska knepigt att få dem lika breda i bägge ändarna eftersom Logosolen bara har två stöd 2 meter från varandra i mitten. Så jag måste sätta tillfälliga stöd under bägge ändarna så de inte hänger ned. Man kunde tro att en stock på 24 cm inte skulle hänga ned men det gör den. Utan stöd blir ändarna lätt 1-2 cm bredare än mitten vid stöden …

Med laser ställde jag in linjalen så den är rak på millimetern men stockarnas stöd är besvärligare. Nu har jag i alla fall kommit ned under 1 cm skillnad i ändarna och det går an. Man måste tänka på att det kan finnas spänningar i stockarna så att de kröker sej efter det man sågat bort en del så det är inte bara att ställa in stöden och tro att det passar för alla stockar.

Ovan syns stödbocken för en 580cm stock. Utanpå bocken radar jag olika tjocka träbitar och en kil för att få rätt höjd. Då man har motorsågen på linjalen så kan man mäta ganska precis från svärdet nedåt hur tjockt virket blir. Likaså i andra ändan kan man mäta från linjalen nedåt. Men om stocken kröker sej efter det man har sågat (vilket den mycket väl kan göra) så har man problem.

Nu behöver jag inte direkt precisionsvirke så man kan kompensera för en del då man bygger stommen till verandan – fylla under eller hugga bort – så virket borde vara användbart. Underlaget på taket får vara nästan hur krokigt som helst i sidled och kan spännas rakt i höjdled eftersom jag använder 5 cm plankor.

Det går bra att såga med motorsåg bara man filar kedjan tillräckligt ofta. Men det blir ganska breda skär på 3/8″ och alltså en massa sågspån. Jag körde nyss bort fyra fulla skopor till hopen i bakgrunden.

Skogslastaren använder jag att lyfta stockarna närmare men det är problem med de långa för då kommer gripen så långt ut att den lilla lastaren inte orkar lyfta de tjocka stockarna. Jag måste ta bort två halva skivor från taket så att gripen inte river sönder det.

Lastaren sparar mycket svett och klämda tummar

Det går annars bra att för hand rulla stockarna upp på sågen men de långa är litet besvärliga och då är det bra med lastaren (kranen som det heter i Sverige). Bäst är att såga tre till fyra meter långa stockar och jag behöver egentligen inte så många sex meters stolpar men jag sågar litet extra ifall nån skulle vrida sej.

Det sågade virket placeras under taket som jag byggde för ett antal år sedan. Förutom att det skyddar mot regn så är det också bra att solen inte kan torka ut virket för snabbt och ojämnt. Mittstödet kan lätt plockas bort utan verktyg. Här ryms upp till 7 meter långt virke och det absolut längsta man kan såga är 630 cm (utan att dra stocken).

Medan vi väntade på att det skulle torka upp efter regnet så barkade jag de nya takstolarna som kommer ovanför balkongen. Bara övre ytan sågades rak. Rundvirke är ju starkt då man inte sågar av fibrerna så man kan använda ganska klena dimensioner. I början på maj gick det mycket bra att barka – barken löpte bra. Det tog i alla fall tid eftersom också underbarken bör tas bort. Om man målar på den så kommer målningen bort då den torkar.

Man kunde för hand dra bort långa barkstrimlor bara man fick början. Det är bäst att barka tidigt om våren för om barken torkar fast så är det riktigt besvärligt att få bort den. Då den löper så får man lätt fram en len och fin yta.

Det är lite motsägelsefyllt med vädret. Broddarna behöver regn (i måttliga mängder) men för byggandet får det helst vara uppehållsväder – men mulet. Visst får det regna ibland för jag har en del nödvändigt verkstadsarbete som måste göras. Man får göra vad bonden alltid gjort – rätta sej efter vädret.