byggnader – Sida 3 – Bondbloggen

Det brinner !

Här står man i godan ro i vårbruksbrådskan i verkstaden för att försöka lappa ihop en traktor och så kommer dottern inrusande och ropar: “Pappa, det brinner i köket ! “. Och det brann ordentligt. Inte för att man kunde se nånting annat är tjock svart rök. Med kolfiltermask som jag använder vid sprutandet kunde man i alla fall andas så mycket att man kunde se att köksfläkten hade tagit eld. Eller egentligen filtret i spiskåpan framstod det senare. Till all tur var unga husbonden utanför huset och kunde rusa in och slänga en brandfilt över kåpan.

Men det som räddade huset var ett plaströr med vatten som låg emot ventilationsröret från kåpan. Då aluminiumet i röret smalt i det heta elden så smalt plaströret och vatten sprutade med tryck ut över spiskåpan. Annars hade hela huset med säkerhet brunnit upp. Vi hade inte kunnat göra nånting.

Så, bästa vänner: Lyssna på Kalle och hans kolleger NU och organisera släckningsredskapen så ALLA hittar dem ! Då det händer så är det för sent. Brandfilten var tillräckligt stor och bra men den var instoppad ovanför kylskåpet och Henrik hade aldrig hittat den (inte jag heller) om inte Mor hade vetat var den fanns och varit närvarande. Vi hade två stora brandsläckare i huset men Henrik hittade inte dem heller utan sprang till tröskan efter den lilla brandsläckaren där.

Då det händer så fungerar nämligen inte alls någon eftertänksamhet. Då är det bara minnesbilder och direkta synintryck som gäller. Det fanns också tre stora pulversläckare vid pannrummet och i verkstaden men dem kom han inte ihåg. Inne i huset såg man ingenting i röken. Så placera brandfilt och släckare vid ingångarna mycket tydligt synliga för alla. Inte bakom en dörr som i vårt fall. Sätt inte heller för nära spisen eller annat potentiellt farligt ställe för då kommer man inte åt dem.

Brandkåren kom då allting var släckt och vi vädrade ut röken. De hade inte heller kunnat göra nånting om vattnet från röret till diskbordet inte släckt elden. De var riktigt professionella och skötte eftersläckningen och övervakningen mycket bra. Och de kom så fort de kunde med tanke på avståndet.

Men nödcentralen kan man inte säja nånting positivt om. De hittade inte Hopenbackvägen – antagligen för att de stavade den Hupenbackvägen. Det är en totalt värdelös organisation med helt värdelösa kartor och personal. Min navigator hittar ju en väg fastän jag stavar namnet fel. De politiker och tjänstemän som organiserat de nya nödcentralerna borde förflyttas till annat ställe – helst nära Antarktis. För mej får de gärna spara bort de sista sorgliga resterna av hela skräpet som inte har någon som helst lokalkännedom mera. Och inga språkkunskaper. Och usla kartor. Lika gärna kan vi ringa till SOS alarm i Sverige.

Vilket vi också gjorde. Ännu en lärdom. Våra IP-telefoner är alltså registrerade hos en svensk operatör så samtalet gick till Sverige automatiskt. Jovisst kan man programmera in rätt land men det hade jag alltså inte kommit ihåg att göra även om operatören uttryckligen varnat för att man bör sätta in riktiga uppgifter. De hittade helt riktigt vårt hus i Arboga men först då insåg vi vilken nödcentral vi talade med. Efteråt kan man ju säja att det var väl klart eftersom man här inte kan svenska på nödcentralerna.

Då det händer så är alla så skärrade att man absolut inte kan förvänta sej något som helst förnuftigt beteende. Inte heller att folk kan tala något annat språk än modersmålet. Även om man i vanliga fall kan tala finska hur bra som helst så är huvudet tomt och allting bortglömt i en sådan situation. Vi får bygga upp nya egna nödcentraler nedifrån med frivilliga krafter och lokalt för det här fungerar bara inte.

Huvudsaken är i alla fall att se till att det aldrig börjar brinna. Det var enbart en otrolig tur att huset inte är nedbrunnet. Därför är det förebyggande arbetet det viktigaste. Då man håller på att kvävas av tjock, svart rök så är det inte läge att riva upp mellantak för att släcka. Förrän det händer så inbillar man sej att man hinner göra det ena och det andra men det fungerar inte alls i verkligheten.

Det blir rökluktande firande i dag men vi firar att vi har vårt hus kvar.

Glad Mors Dag !

Varde ljus

Eller Fiat lux som de gamla romarna brukade säja. Nu då kvällarna börjar bli mörka så är det igen aktuellt med att installera lampor. Inom jordbruket är det ingen småsak utan ibland fråga om liv eller död – då man rör sej på gården behövs det ljus för att förhindra olycksfall. Visserligen har pannlampan med lysdioder varit en välsignelse i det hänseendet men det behövs också fasta ljuskällor för arbetet.

Nu har jag upptäckt eBay – alltså en marknadsplats på nätet. Tidigare har jag mest handlat på Tradera i Sverige som följer ett liknande koncept. Skillnaden är huvudsakligen att på eBay finns det billiga kinesiska prylar som i endel fall är fem gånger billigare än i Finland. Och då är det ofta fråga om exakt samma sak tillverkad i samma fabrik.

Som jag berättade så fick jag 10 W strålkastare med lysdiod för under 7 euro stycket färdigt inburna på verandan. Därefter beställde jag 30 W strålkastare av samma slag för 20 euro per styck. Nu fortsätter jag att titta på strömbrytare med tidsinställning och multifunktion samt rörelsevakter och ljudströmbrytare.

Just i jordbruket är det viktigt att få ljus utan att trycka på en knapp. Om man bär in nånting tungt så vill man gärna att lampan börjar lysa automatiskt. Eller så att man kan skrika åt den att tända :-). Och så är det bra om ljuset släcks automatiskt så man inte behöver gå runt och släcka. Vår ladugård är 30 meter lång och om torken medräknas så har den tre våningar. Det blir en hel del travande innan man gått igenom allting.

En tysk firma (Eltako) tillverkar intressanta multifunktionsbrytare. Man kan ställa in belysningstiden från noll till 99 minuter. Den kan starta med en enkel knapptryckning men så kan man mångdubbla den genom att “pumpa” dvs. inom en sekund trycka flera gånger på knappen. Håller man in knappen i flera sekunder så får man “Dauerlicht” som lyser ända upp till 99 timmar. Alla funktioner kan ställas in på alla de sätt. Och förstås kan man koppla rörelsevakter och liknande till den också. Som gammal ingenjör måste jag ju bara ha en sådan :-).

I tiderna köpte jag en bunt lysrör och installerade dem. Problemet har bara varit att de tänder väldigt långsamt – speciellt då det är kallt. Det leder till att man inte ids släcka dem så de brinner dygnet runt. Så det blir ingen besparing alls utan tvärtom. Nu är förpackningen med 50 lysrör slut och jag köper aldrig mer ett lysrör. De är förbjudna på det här stället i framtiden. Och “lågenergilampor” är ju lysrör. Här används bara glödlampor (jag har 500 i lager) och så lysdiodlampor.

Nu gäller det att hitta lämpliga lysdiodlampor som ersättning för lysrören. Det finns faktiskt lysdiodrör som kan sättas in direkt i stället för de gamla neonlysrören men de är ganska dyra (50 euro) och inte riktigt lämpliga. Däremot finns det lysdiodlister som motsvarar lysrören. De drar hälften så mycket ström och lyser genast då man tänder dem. Priset är 20-30 euro men så håller de i 50 000 timmar vilket med fyra timmar varje dag blir ungefär 30 år. Nåja, fastän det inte stämmer så är hälften redan bra.

Om ni vill söka på eBay.de (jag köper helst från (Tyskland) så heter de “LED Lichtleiste” och på eBay.co.uk (England) “LED tube”. Köp från Europa så blir det ingen förtullning. Man får billigare från Kina och Hongkong men det tar flera veckor och kan fastna i tullen. Jag skrev år 2011 om “Ljus i vårt hus” där jag presenterade ett ackumulatorbaserat lysdiodsystem. Det fungerar fortfarande och det håller jag kvar fastän lysdiodlamporna blivit både bättre och billigare.

Nu tänkte jag installera lysdiodlister för 12V och driva dem med en nätdel. Listerna är på 5W eller 10W och 10W ger ungefär samma ljus som en glödlampa på 60W. Fördelen är att det är svagström i alla ledningar till lamporna och det får man installera själv. Dessutom kan de drivas på acku vilket ger ett utmärkt nödsystem. Men allting är inte mycket billigare på eBay. Jag kollade in Clas Ohlson och där fanns motsvarande lister till ungefär samma pris.

En annan sak som är väldigt bra i jordbruket är att lysdioderna inte blir så heta som glöd- och halogenlampor. I de dammiga miljöerna är det absolut en stor fördel.

Troligen blir lysdioderna både bättre och billigare hela tiden men jag måste byta ut lysrören nu. Priserna är i alla fall ganska hyfsade redan. Men det gäller att ha koll för man får lätt betala många gånger mer för samma produkt. Det är typiskt för en ny sak. Jag minns då halogenstrålkastarna kom och var svindyra. Nu skall alla mina halogener bort för jag orkar inte byta brännare hela tiden. Men det är lätt att byta dem till lysdiodstrålkastare som tydligen är byggda med exakt samma kåpa.

Nu har jag bara en ynka hektar otröskad och tröskeländet går igen så det blir annat arbete som skjutits upp alldeles för länge på grund av tröskkrånglet. Men först skall kvickroten få sej en omgång. De värsta åkrarna är besprutade men jag kör troligen över alltihop – åtminstone med fläckbehandling.

Ved

Ved har på nytt blivit en viktig vara. På 60-talet då oljan kostade 11 penni litern (2 cent) så slutade många med vedeldning. Man byggde också hus med jättelika “perspektivfönster” och struntade i allmänhet i hur mycket uppvärmning det behövdes. Men ingenting förblir vid det som är. Oljekris på oljekris drev upp priset på energi alldeles våldsamt och lättsinnigheten bestraffades hårt.

Nu har veden kommit på nytt och grannarna klyver ved för brinnkära livet och säljer til höger och vänster. Sommaren är den verkliga högsäsongen för nu skall veden torkas ifall man tänkt bränna den nästa vinter. Vi har väldigt litet vedhantering eftersom vi kör med flis (se Full fart på flisen) men litet bastuved behöver vi och så skall släkten ha ved. Så det blir att bygga vedlider i sommar (utom i Sverige där det byggs “veeboo”).

I våras grävde jag grunden till vedlidret (se hur man bryter upp sten)och nu var det dags att slå upp själva huset. Det är ju ett enkelt bygge men litet tid tog det i alla fall. Virket kördes dit hemifrån eftersom jag nästan drunknar i virke och stockar som borde sågas. Med Logosolen fick jag till stånd någorlunda raka plankor och bräder som duger bra till vedlider.

De första stockarna skall ställas in noggrant med vattenpass och så kollar man kryssmåtten ordentligt – alltså man mäter från hörn till hörn mellan alla hörn. De måste vara lika för annars blir huset vint och man har bekymmer hela vägen. Sedan reser man hörnstolparna och stagar dem grundligt åt två håll. Vattenpass och mått är viktigaste verktygen nu också.

Sedan är det bara att slå ihop takstolarna och se till att de är likadan allihop. Jag lyckades få fel vinkel på den första (mätfel eller krokiga bräder) så jag måste senare slå kilar under tegelläkten. Men det lönade sej inte att göra om takstolen – speciellt som jag hade dåligt med virke. Först satte jag upp en “takstol” vid ändväggen som kunde spikas direkt i stolparna: Den är gjord av vanliga bräder för väggen stöder den mycket bra.

Därefter spikas de egentliga takstolarna och sätts upp. Bäst är att lyfta dem upp-och-ned utanpå väggbandet och sedan vända dem upp.

Ett bräde utanpå takstolarna håller dem på plats medan man mäter och siktar noggrant så att spetsarna är i rät linje och höjden densamma överallt. Det var den inte för jag hade ganska dåligt virke med dimensioner som varierade en hel del. Men med lämpliga kompromisser och kilar så blev det hyfsat. Därefter fästes oljehärdad hård träfiberskiva (som kallas “board” på modern “svenska”) utanpå takstolarna innan man spikar fast läkten för takteglen. Det skall vara enkupigt gammalt tegel för att passa ihop med bastun (i bakgrunden till höger).

Takteglet fick vi billigt från Mörtsjötorp söder om Eskilstuna. Det var också ett äventyr att köra den smala krokiga vägen dit. Precis då vi lastat takteglet och jag började köra hem så kom det en ordentlig regnskur. Hela veckan kom det skurar på eftermiddagarna men däremellan var det varmt och torrt så det gjorde inget. Sedan gällde det att rada upp teglet och såga av virket – i just den ordningen för handslaget taktegels storlek varierar så man kan inte räkna ut på förhand var man skall såga. Ganska fint blev det även om det ännu saknas vedärbräädär (vindskivor) i bägge ändarna.

Vedlidret är lågt – vägghöjden bara 150 cm. Detta på grund av byggbestämmelserna för en friggebod får bara vara tre meter hög och jag vill absolut inte göra taket plattare.

Hela bygget började från det att hästmyror åt upp vårt nya bastugolv och man borde inte förvara halvrutten ved (all vår ved är rena skräpet) nära viktiga hus. Så nu har hästmyrorna ett eget hus och hålls hoppeligen borta från de andra husen.

Hemma i Hindersby väntar ett annat vedlidersbygge vid den gamla ladan. Där skall vi förvara ved för halva släkten och för oss själva. Logosolen blev nämligen placerad utanför det gamla vedlidret och vedbacken städades och är numera sågbacke. Systemet är inte riktigt utfunderat än men jag tänkte mej ved på pallar som man kör hem med traktorn an efter som de behövs. Men vi får se hur det blir …

Ljus i vårt hus

Även om vi redan går mot ljusare tider så är det lämpligt att fundera på belysning. Jag har länge försökt hitta bra belysning i uthusen och i tur och ordning dragit streck över glödlampor och lysrör (inklusive s.k. “lågenergilampor” som ju bara är vanliga lysrör). Sedan något år tillbaka experimenterar jag med lysdioder (LED) som annars är bra men har relativt svagt ljus (utom de riktigt svindyra).

Under julen funderade jag i alla fall ut ett system som åtminstone ger ledljus om än arbetsbelysningen måste skötas med pannlampa – vilket inte är så illa det heller. Då blir man åtminstone inte bländad och lampan lyser där den skall lysa samtidigt som bägge händerna är fria.

Det nya systemet bygger på 12 Volts ackur och campinglampor (som kan bytas ut mot bättre senare). Jag tänkte först också använda laddare för ackurna men då jag räknade ut att en 60 Ah acku ger belysning dygnet runt i 3000 timmar (över tre månader) med en uppladdning så tänkte jag strunta i laddaren. Om man bara använder belysningen halva dygnet så håller en uppladdning i ett halvt år. I praktiken behöver man då ladda upp ackun en gång per år.

Det här systemet ger dessutom belysning även om strömmen är borta. Dessutom är det lågspänningssystem som vem som helst kan installera, kablarna är billiga telefonledningar och lamporna blir aldrig heta.

Lysrörslampor (“lågenergilampor”) bör man undvika som pesten. De innehåller kvicksilver (problemavfall), har ofta urusel kvalitet, är dyra, går ibland sönder fortare än glödlampor och lyser uselt i köld – om de alls startar upp inom en halvtimme. Så lysdioder är framtiden även om de just nu med nöd och näppe är användbara. Inte är de så billiga heller. Men jag har över femhundra 60 W glödlampor i lager så jag hoppas klara mej tills lysdioderna börjar bli bättre och billigare. Hin håle borde ta de idioter som förbjöd glödlamporna innan det kommit fungerande alternativ.

Man tar alltså en acku, minst två campinglampor (eller fyra eller sex, …), en dosa, en strömbrytare, en kopplingslist och en rulle telefonkabel. Sedan är det bara att koppla enligt bilden:

Tillägg: Som Mats påpekade så är det all idé att dessutom sätta in en liten säkring i ledningen till ackun. Om det blir kortslutning så kan en bilacku få trådarna att glöda riktigt ordentligt = brandfara !

Observera att det är skillnad på plus- och minusledningarna. Det beror på att lysdioder använder likström i motsats till glödlampornas växelström. Kopplar man fel så lyser dioderna inte. För att underlätta byggandet så anger jag beställningsnumren från Biltema även om man kan köpa material varifrån som helst. Men då man planerar vid datamaskinen så plockar man från nätet och den som har bästa informationen på sina nätsidor vinner.

Campinglamporna är för fyra 1,5 Volts AA-batterier eller ackur men jag föredrar att borra ett litet hål i lampan och löda fast två trådar i stället som jag kopplar till en kopplingslist. För ett 12 Volts system måste man då koppla två lampor i serie. Biltemas campinglampa är bra för den sprider ljuset ganska bra (nr. 21326). Telefonkabeln (nr. 22822) är 4×0,2 kvmm och finns i 50 meters rullar. Den är tunn men strömmen i lysdioderna är bara 20 mA så det behövs inte tjockare. Den här kabeln har färgerna svart, röd, blå och gul. Då den har fyra ledare så kan man ha två slingor med olika strömbrytare.

Enklast är att fästa kabeln med Rapid 36 stiftpistol och motsvarande kabelklammer i stål (bör bara användas för lågvolt). En ask kabelklammrar innehåller 1000 st. Clas Ohlson har stiftpistoler (nr. 30-6319, klammrar nr. 30-8795).

Som strömbrytare kan man använda vilken bilströmbrytare som helst men jag vill gärna ha en med lysdiod så man hittar den i mörkret (Biltema nr. 43062). Strömbrytaren kan monteras i en kopplingsdosa (Biltema nr. 44579 eller 35110 eller liknande). I den ryms flera strömbrytare om man vill ha flera slingor.

Som acku kan man använda en vanlig bilacku (som inte mera orkar dra startmotorn) eller en mindre acku på 12 Ah (Biltema nr. 80412). Den håller “bara” 600 timmar oavbruten belysning vilket med 6 timmar per dag ger över tre månaders belysning. Fördelen med lysdioder är att de aldrig slocknar helt då spänningen går ner utan bara lyser svagare. Så man kan köra ackun nästan helt tom innan man laddar upp den igen. För en bilacku rekommenderar jag starkt snabbkoppling (Biltema nr. 351675) – det är inte alls roligt att behöva verktyg då man vill byta acku eller föra den till laddning.

Det som ännu behövs är kopplingslister (Biltema nr. 35810) och litet flatstiftshylsor (Biltema nr. 44001). Sedan är det bara att skruva ihop systemet och sätta på strömbrytaren.

I jämförelse med vanlig belysning är detta ett mycket billigt system som man kan installera själv. Man kan inte koppla in starka arbetsljus till telefonkablarna utan för dem behövs det tjockare kablar ifall de är långa. Arbetsljusen kräver nämligen över 1 A ström även om de går på 12 Volt och då sjunker spänningen i de klena trådarna för mycket.

Lysdiodlamporna utvecklas hela tiden , blir starkare och billigare så det här systemet kommer att bli föråldrat. Men där man bara behöver ledljus så man inte faller över maskiner och annat så fungerar det långt in i framtiden. Ofta ids man inte installera belysning överallt för att det är dyrt och arbetsamt och de platserna är ganska så farliga under den mörka tiden. Den här belysningen kan man dessutom installera mitt i skogen eller på kobbar där det inte finns någon elektricitet.

Ursäkta den tekniska texten men jag är ju trots allt elektronikingenjör så litet fackidioti får väl tillåtas :-).

Golvtorken.

Golvtork 002 — Golvtorken med luftkanalen i mitten.

Golvtorksbygget har nu kommit till det stadiet att det är dags att bestämma vilken sorts ytmaterial som skall användas. Jag har VIRA-duk som räcker till halva torken och kommer att använda den på sidan för småfrö. Andra halvan som kommer att användas för flis behöver nog lite hållbarare material för att tåla stickor och andra vassa föremål. Nu verkar det finnas en uppsjö av olika hålplåtar att använda och jag undrar vad som vore det bästa alternativet vad gäller hålstorlek och -form.

Lugnt.

I går (tisdag) hade vi vårens finaste dag så här långt, åtminstone vädermässigt. En perfekt dag för det sista stora lyftet. Vi lyfte nämligen taket till den sista sektionen av hallen på plats. Allt passade bra trots att byggjobbarna inte kontrollerat måtten med de resta väggarna utan byggt taket vinkelrätt på marken, men tydligen var grunden jag gjorde 1991 också vinkelrätt byggd 🙂 Förra gången byggde jag taket på plats men denna gång valde vi att bygga taket i tre sektioner på marken och lyfta det på plats med mobilkran. På så vis behöver inte byggjobbarna jobba så mycket på upp till 9 meters höjd och undviker på så sätt de risker som det innebär. Nåjaa, en hel del klättrande blir det i alla fall innan girarna som byggs på plats och plåttaket är lagt. Känns hur som helst bra att så småningom återfå de byggnadskonturer som vi hade tidigare.