Etikett: datanät

Det här handlar inte om bondens vardag med traktorer och åkrar. Men Internet har blivit en del av bondens vardag. De flesta stödansökningar görs redan elektroniskt över nätet, bankaffärerna går över nätet, man köper reservdelar över nätet och så finns ju Bondbloggen på nätet.

Men det är inte problemfritt. Jag har en bakgrund i datateknik och jobbade i över 30 år på Tekniska högskolan just med datanät. Så jag var med redan från början då det inte ens fanns något Internet men nog en hel del andra nät som nu är bortglömda. I början fanns det inga säkerhetsproblem och man kunde gå in i varandras datamaskiner hur som helst. Mest var det bara universiteten som var uppkopplade till datanätet.

Sedan kom Internet som blev var mans nät. Det var en revolution och gav oss helt nya möjligheter. Via nätet blev vi alla grannar med varandra. Men som med allt annat så har nätet också en baksida. Skolpojkar sportade i att bryta sej in i andras maskiner men det var inget jämfört med att skurkar och bedragare började använda nätet. Många länders spionorganisationer använder nätet närmast för krigföring: cyberkrig.

Vanliga människor ser inte mycket av det här. Ibland blir deras maskiner infekterade av något virus som förstör en massa data men det är småsaker jämfört med trojaner som inte alls vill synas utan bara sitter i din maskin och spionerar på vad du gör. Och det är stora organisationer som sysslar med det och får Orwells “1984” att verka barnslig och blåögd.  Storebror ser dej numera överallt i form av Google, Facebook och liknande. Allt du gör där sätts i en stor databas och gudarna vet vad det sedan används till …

Det är inte små mängder skräp och bedrägeri som rör sej på nätet. Enligt vissa uppskattningar är redan över hälften av all trafik på nätet bara skräp eller bedrägeri. Och det slår också mot Bondbloggen. Skurkarna försöker sprida sin dynga på alla sätt och mycket vanligt är att skicka dyngan i form av “kommentarer”. Bondbloggen använder programmet WordPress och jag har också ett par WordPressinstallationer bland annat för Hindersby.net.

Jag ser alltså precis all dynga som man försöker sprida och det är fråga om tusentals försök varje dygn. Från Kina, Indien, Brasilien, USA och andra länder som inte har det minsta intresse av Bondbloggen. Men de försöker sälja sina droger och skräp precis överallt. Tanken är att om man skickar ut en miljard reklamer för skräpet som räcker det med att en mycket liten promilledel nappar för att det skall löna sej. Och det är gratis så varför inte skicka till alla i hela världen ?

Banditerna har program som automatiskt går igenom alla IP-adresser i hela världen och söker efter säkerhetshål. Och märker skurkarna att det finns ett oskyddat forum så ökar takten i dyngspridandet. Det kan komma tusen skräpposter i timmen – eller i minuten …

Därför måste vi ha en mekanism i WordPress (och Bondbloggen) som hindrar att vi drunknar i dyngan. Vi hade en kort tid öppna kommentarer och det kom hundratals dyngkommentarer som inte hade det minsta med Bondbloggen att göra. Så det blev nödvändigt att stänga de fria kommentarerna. Nu måste varje kommentar godkännas av en administratör. Vi som är författare kan också godkänna kommentarer men bara till våra egna inlägg. Eftersom vi inte kan sitta hela tiden vid tangentbordet så blir det tyvärr litet fördröjning i godkännandet. Och åker nån bort för en tid så kan det bli långt väntande.

Snälla läsare: Fortsätt att skriva kommentarer och försök ha litet tålamod. Vi vill gärna ha kommentarer för annars känns det som om man skrev för tomma stolar. Vi försöker godkänna kommentarerna så fort som möjligt. Vi har försökt med andra system också men de har varit ännu besvärligare för kommentatorerna. Att hitta på ett system som automatiskt kontrollerar att en kommentar är äkta är mycket svårt så vi måste ännu ha en människa som gör jobbet. Det där med “maskinintelligens” är enligt min mening bara struntprat. Maskinerna är helt enkelt stendumma även om de är snabba.

Så småningom kommer säkert nätet att utvecklas så att man slipper de nuvarande problemen. Dagens Internet var alls inte konstruerat att användas av miljarder människor och säkerheten är milt sagt dålig. Men nätet har redan blivit så viktigt för oss att vi knappast vill sluta med det trots alla problem. Nätet är världens största bibliotek som innehåller nästan allt mänskligt vetande, det är världens största butik och inte minst världens största forum där man kan diskutera med vem som helst om man kan språket.

Bondbloggen är så där lämpligt stor. Den täcker inte hela världen och inte alla områden utan bara en del av mänskligheten som är intresserad av liknande saker: Bondelivets olika sidor. Vi är tillräckligt lika för att vi skall kunna förstå varandra utan problem men det geografiska avståndet skiljer inte mera åt oss.

Så litet Vilda västern måste vi försöka klara av.

Den 9 september år 2003 togs första kontakten via det optiska fibernätet i Hindersby. Det var nästförsta byanätet i landet – hade inte fibersvetsen gått sönder så hade vi varit först. Nu hann en by i Halsua i Österbotten fem dagar före oss. Det är förstås helt rätt för Österbotten är bäst på fibernät.

Då visste ingen i byn vad ett optiskt fibernät var för nånting men jag hade byggt och använta snabba datanät på jobbet i Otnäs. Där körde jag med 1 Gigabit/s och hemma hade jag ett långsamt ISDN-modem på 128 kbit/s. Så när Lappträsk kommun började gräva vattenledning som gick tvärs över vår gårdsplan så var det bara tvunget att lägga ned en fiberkabel i samma dike. Till all tur var Peter Backman kommundirektör i Lappträsk på den tiden och han var också intresserad av fibernät. Så vi hade inga problem att samarbeta med kommunen – på andra håll var det mycket stora problem.

För landsbygden är det optiska fibernätet en ren välsignelse. För första gången var vi lika nära till Stockholm, Hamburg och New York som stadsborna. Egentligen närmare för vi körde med 100 Mbit/s och de hade nån ynka Megabit – om ens det. Nu kunde folk jobba hemifrån och vi har flera som använder det snabba nätet i arbetet. Dessutom används det för bankärenden och för handel över nätet. I stället för att hoppa i bilen och köra 100 km till Helsingfors kan vi handla mycket billigare i Sverige, Tyskland och England. För nån vecka sedan fick jag LED-strålkastare inburna på verandan (vi har en snäll postiljon) för under 7 euro per styck ! De kostar fem gånger mer i det här landet.

Dessutom fungerar nätet som ett kolossalt bibliotek. Då jag reparerade tröskan så satt jag vid datamaskinen och surfade om reparation av dieselmotorer över hela världen och fick många bra tips. Jag kunde läsa Perkins guide om felsökning i deras dieselmotorer och hittade bra artiklar om hydraulikventiler.

Den verkligt stora trafiken kommer från TV som formligen exploderade då man stängde Sveriges TV i marknätet. Dessutom använder ungdomarna nätet och kan få till stånd trafik upp till 400 Gbyte per månad – men det är just för dem nätet är byggt så här stryps inte nånting utan vi skaffar mera kapacitet då användningen ökar.

Det började med kabeldragning våren 2003

Här anländer kabeln till Hindersby den 2 maj 2003 och sedan var det bara att dra ut den (vilket inte alltid var så lätt).

Det var i början världens minsta fibernät med sex anslutningar men nu finns det ca. 40 anslutningar i Hindersby och litet över 40 i grannbyarna. Vi kör dessutom Gigabit mellan växlarna redan och i princip kan man få Gigabits anslutning till Internet (men det kostar ännu en hel del).

För att fira 10-årsjubileet så bjuder vi enligt gammal tradition på “kaffi å kaku” (kaffe och fylld kaka) på gamla folkskolan i Hindersby (Hindersbyvägen 565) på måndagen den 9.9 kl.15-21. De som inte kan komma på måndagen kan dricka sitt kaffe på söndagen kl.13-15 då dörrarna också är öppna. Man kan se på huvudcentralen som finns i gamla folkskolan och pröva 100 Mbit/s på den lilla utställningen. Vi har inte hunnit ordna något egentligt program eftersom vi är mitt i tröskandet (men tröskan fungerade bra i går så det skall väl ordna sej).

Om ni har möjlighet så är ni alla hjärtligt välkomna på en kopp kaffe och Ingas goda fylldkaku.

Vem har inte varit med om att då nån skall åka bort så söks det förtvivlat efter de små lurarna. De kan ligga under tidningar, i klädernas fickor, var som helst. Och har man då stängt av ljudet så går det inte ens att ringa till telefonen för att hitta den.

Vi har nu i ett antal år haft sladdlösa lurar vilket är ganska bekvämt många gånger. Men de blir alltid liggande nånstans och om laddningen hinner ta slut så hör man ingenting. Även om man hör att det ringer så kan det bli ett springande hit och dit i vårt stora hus med två våningar. “Den är i övre våningen !” – “Nej, den är i nedre våningen !”.  Den som ringer till oss bör i lugn och ro låta det ringa länge.

Med den gamla sladdtelefonen visste man precis var den fanns för den var fastskruvad vid väggen och luren satt fast i den med en sladd. Så i går fick jag tillräckligt att lursökandet och beställde en litet modernare sladdtelefon. Så man hittar telefonluren åtminstone. Den går också att kombinera med en sladdlös lur ifall man känner för att promenera omkring.

Men jag märkte  lustigt nog att sladdtelefon numera är högstatus. Det är höjdarna som använder dem och de kostar därefter. Men visst finns det billiga också. Jag bryr mej inte om alla sorters rackerier utan det är en hyfsad och enkel telefon som jag vill ha. Visst skall det vara IP-telefon men man kan lika gärna köpa en analog (gammaldags) telefon för det går att koppla en liten burk – en ATA (Analog Telephone Adapter) – mellan nätet och telefonen.

Jag är inte nöjd med dagens IP-telefoni därför att det gamla telefonnätet är alltför mycket inblandat – helt i onödan – men det tycks inte bli till nånting med operatörerna så man måste nu bara börja ändra sitt telefonsystem. Det behövs ju inga operatörer alls med IPtelefoni – även om de behövs då man skall ut på det gamla telefonnätet som hoppeligen försvinner för alltid så fort som möjligt. En vanlig människa märker ju ingen skillnad utan kan koppla sin gamla telefon till en ATA-burk och ringa precis som förut. Men mycket billigare.

Numren är ännu ett problem. Man måste ta reda på mottagarens SIP-adress (nästan samma som IP-adress). Tyvärr var det teleoperatörerna som gjorde upp SIP-standarden så den är inte så bra den hade kunnat vara om datanätsmänniskor hade definierat den. Det är stor skillnad mellan telenät och datanät.

Men jag pratar gratis med brorsan i Moskva i timtalen och det är bara en tidsfråga innan all telefoni är IP-telefoni. Senast då dagens ungdomar växer upp så river de det gamla telenätet. Men här hemma får de gamla telefonkablarna vara kvar och så skruvar jag fast gammaldags sladdtelefoner vid uttagen.