Etikett: ekonomi

För första gången sedan april  2008 gick slutpriset för vete på börsen i Paris över 260 euro/ton. I Hamburg var priset på B-vete (12 % protein, falltal 230)  258 euro/ton. E-vete (14 % protein,. falltal 275) var i Hamburg hela 290 euro. Nåja, det gläder oss men har ingen större betydelse för här betalas bara 215 euro/ton (Avena).

Viktigare är en bedömning att vetepriset knappast kommer att sjunka till sommaren som det brukar göra då folk säljer fjolårets vete för att göra rum för årets skörd. Torka och översvämningar ger oss en välbehövlig läxa – naturen är inte möjlig att kommendera och styra. Vi kan bara försöka anpassa oss.

Spekulanterna lär ha dragit sej ur vetehandeln men priserna har inte gått ned. De som väntat sej en upprepning på år 2008 då priserna steg snabbt och lika snabbt gick ned kanske får vänta förgäves. Societe Generale har nu varnat för att priserna fortsätter höga in i år 2012. Analyserna visar att en bra skörd inte räcker till för att lappa det hål som årets usla skörd förorsakade.

Dessutom räknar man med att efterfrågan stiger hela tiden så det behövs flera rekordskördar i rad för att hålla lagren fyllda. Societe Generale förutspår osäkerhet och nervositet på vetemarknaden ända in i år 2012 med höga priser. Bara extra bra väderlek kan få lagren tillbaka till normal nivå och en medelmåttig skörd nästa år skulle kunna få priserna att stiga ännu mera.

I England steg priserna ordentligt då analyserna visade att landet kanske måste gå över till import nästa år. Lagren räcker knappast fram till nästa skörd. Problemet är att det inte finns alltför mycket utbud på marknaden vilket förstås höjer priserna. Man undrar hur det ser ut i Finland som ju fick sin sämsta skörd det här århundradet. Det kanske inte blir så billigt att importera.

Europa har exporterat en hel del men Societe Generale varnar för fortsatt export. Lagren är nu nere i 8,6 % av konsumtionen vilket är lägre än år 2008 då Parisbörsen gick upp till 300 euro per veteton.

De som överlägset förklarat att vi inte behöver jordbruksproduktion i Finland för “det är billigare att importera” kanske får tänka om litet. Vetepriset är nu 172 euro i Finland (Avena) men 228 (A-weizen, 13% protein, 250 falltal) i Hamburg. Och så kommer frakten till. Blir det brist så finns det inget att importera för varje land ser först till sin egen befolkning.

Det går fort att lägga ned produktionen men lång tid att börja på nytt – och nya bönder producerar inte lika billigt som vi. Unga människor vill ha lön för sitt arbete.

I går var jag och tittade på ett hus som ungdomarna funderade på att köpa i Sibbo. Men priset var detsamma som för ett större jordbruk – med ett stort hus. Det är ju helt sjuka bostadspriser kring Helsingfors just nu. Jämfört med 70-talet har de stigit ungefär 20 gånger fastän inflationen inte alls varit så stor. Man måste räkna med att punga ut nästan en halv miljon euro om man inte köper något fallfärdigt mögelhus från 70-talet.

Det var dessutom frågan om den del av Sibbo som ockuperats av rövarbaronerna i grannstaden som ville ha fler fina sjötomter. Enligt min mening är det alldeles för nära till rövarnästet men vad skall ungdomarna göra då deras arbeten finns där.

Jag hade nog räknat ut att de skulle ha fått ett stort fint hus på 300 kvadrat plus ett par hundra hektar skog för samma pris i Norrland där de dessutom har optisk fiberkabel (det har de inte i “storstaden”). Norrland var ju de första som för tio år sedan byggde fibernät i byarna då de flesta aldrig ens hört talas om det. Därifrån fick vi också idén att bygga i Hindersby.

Men arbetsgivarna är litet efterblivna än och fattar inte att de kan spara stora pengar på att låta folk jobba på distans. Inga dyra hyror för arbetsutrymmen. Tekniken går snabbt framåt men problemet är människan som är en ganska så trög varelse. Troligen går det en eller två generationer till innan de tekniska möjligheterna börjar utnyttjas. Men senast då dagens skolelever blir beslutsfattare så är det slut på det gamla att tränga in alla på samma ställe. På samma sätt som det inte mera finns några brukssamhällen där ångvisslan på morgonen kallade alla till arbetet.

Men det tycks vara mycket svårt för människan att fantisera om nånting som inte ännu finns. Alla tror att allting fortsätter som förut – men små förändringar. Det gör det ju inte om vi ser bara hundra år bakåt så har omvälvningarna varit många och stora. Också inom jordbruket.

Då allting sker över nätet så finns det ingen orsak att vara bankens slav resten av livet utan man kan lika bra flytta långt bort och köpa ett jättehus billigt och bo mitt i naturen – samtidigt som man har tillgång till nästan alla tjänster. Kolla bara om 50-100 år så får ni se !

Jordbruket då ? Ja, behovet av livsmedel ökar brantare än produktionen så priserna bara stiger och vi blir rika som troll allihopa. Kolla bara om 50-100 år så får ni se !

Vetepriserna har en tid gått nedåt och låg till och med en dag nätt och jämnt under 200 euro/ton men i dag tog de ett jättesprång uppåt. I Paris slutade vetet på 224 – upp 8 % på några timmar och i Chicago steg det 8,6 %. Orsaken var en ovanlig stor sänkning av skördeutsikterna i USA i jordbruksdepartementets rapport.

Behovet av vete stiger dessutom hela tiden och nu är förhållandet mellan lagren och användningen nere i 7 % – den lägsta siffran på 15 år. Det betyder att vi lever farligt och att det inte är så säkert att man kan ersätta den inhemska produktionen (som endel tycker man kan slopa) med import. Åtminstone blir det ganska dyrt. I maj kunde företagen köpa inhemskt vete för litet på 90 euro/ton men nu skulle import gå på mer än 240 euro/ton.

Men uppköparna här i landet har varit kvicka att sänka priset på vete som nu är 160 euro (Avena). Det uppmuntrar inte direkt till att satsa så mycket på veteodling.

Vetepriserna är minst sagt nervösa. Det kan kasta mycket bara på några timmar. Och det beror huvudsakligen på väldigt små lager. Lagren räcker bara i ett par, tre månader. Också små förändringar i skördeutsikterna ger då stora förändringar i priserna.

Personligen tror jag det beror på att de nya generationerna som växt upp med överflöd av billig mat inte har samma försiktighet som krigsgenerationen. Själv är jag född efter kriget men minns nog knappheten ännu i början på 50-talet med ransoneringskort. Och man blev upplärd att aldrig kasta bort mat. Nyligen läste jag hur en ledarskribent i Hbl tyckte det var fel att tvinga barnen äta upp maten. Men det är inte det som var efterkrigstidens lärdom. Man fick gärna äta litet men inte ta åt sej mer än man orkade äta upp.  Det gav en tydlig signal att mat är värdefull – inte nånting man kastar bort hur som helst.

Jag tycker det lutar allt mer åt det hållet att välfärd och överflöd var en parentes i historien och att hårdare tider är på kommande. Och det är inte enbart av ondo. Människan behöver en tankeställare då och då. Vi skall bara hoppas att det inte blir en alltför snabb omställning. Med litet försiktighet och förutseende behöver det inte bli så svårt men med fortsatt slöseri kan fallet bli hårt.

Fast jag är ju väldigt gammaldags …