Jodå, det betyder “dyngpriser”. Jag såg i tidningen Agrarheute att gödselpriserna är i fritt fall just nu. De steg från 200 till 1200 euro förra året men är nu nere under 600 euro per ton igen – och fortsätter nedåt. Det handlar närmast om Urea (Harnstoff). Yaras priser i Finland är en annan sak men de kan väl inte hålla emot hur mycket som helst.
Orsaken till prisfallet är att jordgasen gått ned i pris ordentligt. Dessutom finns det ett överutbud på världsmarknaden samtidigt som bönderna inte köper gödsel. Transporterna är det inte heller problem med mera.
Jag hade funderat på att inte köpa bigödsel alls men om priserna faller ännu mer så kan man börja tänka om. Och om de går ned till 200 euro så är det bra att lägga upp lager för framtiden så osäkert som läget är numera. Tiden med fasta pristrappor tycks vara förbi. Man måste passa på hela tiden och inte köpa då det är som dyrast. Det kan vara överoptimistiskt med 200 euro/ton men 400 kan man kanske komma ned till ännu i år.
Gödselpriserna exploderade i mars i år. Som värst var de uppe i närmare 1500 euro/ton. Nu har de gått nedåt litet men är ännu kring 700 euro/ton. Det är inte lätt att hitta ordentlig prisstatistik men jag följer med tyska Agrarheute.com (sök på Düngemittel). De skriver att Yara var tvungna att sänka priserna i maj för bönderna slutade helt att köpa gödsel och lagren var fulla. Det var en våldsam stegring av priserna från år 2020 då priset låg under 200 euro/ton och steg till 250 euro/ton sommaren 2021 litet beroende på sort.
Jag köpte konstgödsel i slutet på 2021 och fastän det var dyrt så var det under vårens priser. Men det skall snart köpas gödsel (dyngmedel som de säjer på tyska) för nästa år och jag funderar på om jag skall spara hälften av det jag har i lager …
I alla fall så drog vi ned gödselgivan till hälften då vi sådde i år. Sedan for jag till Lahtis och köpte en begagnad Bøgballe spridare för 2300 euro. Vi har en Bøgballe tratt men den tar bara ett par hundra kilogram så det är mycket krångligt att fylla på från storsäck. Fast om det blir blöta förhållanden så kanske vi måste sprida med den lilla tratten och lilla Ferguson.
Med nöd och näppe gick den in i DucatonUt kom den också utan skrapor
Det här är en äldre modell DZ utan all sorts elektronik som man inte behöver men som krånglar. Den har i alla fall hydraulisk inställning (cylindern finns inne i fjädern under reglaget). Den har två tallrikar och sprider 12 meter. Det betyder att den passar i sprutspåren. En storsäck ryms utan problem eftersom det finns tilläggsskalmar.
I fjol gick nästan all gödsel som vi spred förlorad. I jämförelse med det är 2300 euro inte mycket. Om man lyckas spara en tredjedel av gödseln så är den betald på ett år. Jag tänker inte sprida gödsel där det inte finns ordentlig brodd. Möjligen hade man kunnat dra ned den första givan ännu mer men det var så fin såbädd i år och det går alltid en del av ytspridd gödsel förlorad. Speciellt en del av kvävet kan försvinna upp i luften.
Nu är det bara att vänta och se hurudant vädret blir. Det kom ungefär 35 mm regn efter sådden och det är minsann tillräckligt – kanske litet väl mycket till och med. Nu har det kommit 7 mm till och torsdag-fredag kan det komma 20-30 mm ännu. Det är först om några veckor som man kan börja fundera på tilläggsgödsling eller inte.
Beslutet blir tyvärr ganska svårt för man borde kunna se in i framtiden. Det är inte bara vädret som inverkar utan också framtida priser på vete och gödsel och politiken och allt möjligt. Hoppeligen kan vi i alla fall använda egen solenergi för torkningen av nästa skörd.
Hur mycket skall man då gödsla ? Man tror inte riktigt sina ögon då man läser att Jordbruksverket definierar “optimal kvävegiva” på följande sätt:
“Vid ökad kvävegödsling ökar normalt även skörden upp till en viss nivå. Vår definition av ekonomiskt optimal giva är den kvävegiva där kostnaden för det sist tillförda kilot kväve är lika stort som värdeökningen för skördeprodukten.”
Det betyder ju att bonden inte får någon avkastning alls på de pengar han satsar på mera gödsling … Man bör alltså alltid hålla sej UNDER deras “optimala kvävegiva”. Då man ser ordet “optimal” så bör varningsklockorna ringa och man bör fråga sej för vem eller vad är det optimalt. Jag tror nog att det är optimalt för Yara men knappast för bonden. Se https://www.bondbloggen.fi/2013/03/03/optimal-godsling-for-vem/.
Ju mindre man gödslar desto mera avkastning får man på de pengar man använder för gödsling så det finns ingen absolut “bästa” gödselnivå. Det är inte bara frågan om hur stor hektarskörd man får. Det kommer också torkningskostnader och transportkostnader. Med stigande energipriser så stiger de också.
Man har ibland undrat om det skulle vara bäst att inte gödsla alls. Men då man ser på den gula brodden där gödselgivan av någon orsak inte blivit tillräckligt stor så inser man att det nog lönar sej att sprida åtminstone litet gödsel. Ogräsen växer i alla fall även om man inte gödslar.
Förr i världen hade vi kossor som förutom mjölk gav värdefull gödsel. Tyvärr så skiter en ko inte för lika många hektar som den äter ifrån. Nu finns det en ny möjlighet och det är restprodukterna från biogasproduktionen som kan användas för gödsling. Det är en tilltalande idé men man måste först bygga upp biogasgeneratorer.
Hittills har det gått bra, sa han som föll från elfte våningen då han kom till andra. Sådden gick fint i år och vi har till och med potatisen i jorden (i går) före regnen den här veckan. För första gången på länge gick det att köra fåror utan att använda den stora traktorfräsen. Vanligen är våra jordar så styva att potatisfåraren bara går utanpå. Litet fuktigt var det men det är bara bra.
Det är länge sedan våra åkrar sett så (relativt) snygga ut. Vanligen är de fulla av halmtestar som står upp – eftersom vi kör med direktsådd. Men det är inte för utseendet som vi odlar utan för skörden så få nu se hur det blir i höst.
Det känns ovant att skriva att vårsådden gick riktigt bra eftersom man är en gammal gnällspik. I alla fall så var det så torrt att varenda svacka gick att så utan problem. Det var dessutom så mört att man inte hade kunnat få en bättre såbädd hur man än hade bearbetat. Och vi sådde som vanligt direkt i åkern som den var efter skörden i höstas. Det var inte heller för torrt utan säden kom ner i fuktig jord överallt. Ingenting gick sönder utom en hydraulslang som varit dålig i många år redan och den kapade vi och satte ny snabbkoppling på mycket snabbt.
Det enda man kan klaga över är ifall det kommer för mycket regn. Det skall komma 10-15 mm på torsdag-fredag men det är bara bra med sprickanveetå så att utsädet gror jämnt. Vädret blir vad det blir men sådden gick bra i år. Till exempel svackan i Altjärri som det stod vatten i ännu på Mors dag (se föregående inlägg: Sicket elände) var nu riktigt torr:
Här fanns det en sjö ännu på Mors dag den 8 maj
Man kan inte påstå att fjolårets halm krånglade heller för det fanns just ingen halm från förra hösten. Och den halm som det fanns brast sönder mycket lätt. Huvudsakligen kan vi tacka kölden från november och december som bröt sönder vår styva lera riktigt grundligt. Vi hade ställt såmaskinen att gå djupare men den var lätt att dra i alla fall.
Det gick ungefär 100 liter motorbrännolja till hela vårsådden eftersom vi inte bearbetade jorden alls. På två dagar hade vi nästan allt i jorden och det var bara att tömma och göra ren maskinen. Man kan inte klaga på dyr vårsådd men så har vi problemet med handelsgödseln som blivit tre gånger dyrare än i fjol.
Med förra sommarens katastrofala väder i gott minne beslöt jag mej för att halvera gödselgivan. I fjol var sådden sen på grund av regnet och brodden drunknade i början på juni. Det som var kvar torkade bort i hettan. Inte en regndroppe under hela växtperioden förrän i slutet på augusti då det var för sent. Det är alldeles för riskabelt att släng ut svindyr gödsel på åkern – i fjol gick nästan allt till spillo. Höjningen av vetepriset är alldeles för liten i jämförelse med gödselns prisstegring.
Nu funderar jag på att köpa en centrifugalspridare och ifall det verkar bli någorlunda hyfsad växtlighet så kan man sprida ut litet extra gödsel. Jag har ingen vana av delad gödselgiva så få nu se hur det går. Man får också följa med vetepriserna även om det i vårt fall närmast gäller priserna nästa sommar. Först då kan vi sälja eftersom vi torkar först på våren då luften är riktigt torr. Och det hinner ändras en hel del innan dess. Det innebär stora risker.
Med direktsådd och solenergi så minskar odlingsutgifterna men gödselpriserna är nu det allra största problemet. Nu måste man hitta på nånting för att minska beroendet av Yara som fått glädjefnatt då konkurrensen från den ryska gödseln försvunnit och Yara i praktiken har monopol. Tills man hittar på någon annan lösning blir det troligen att helt enkelt att sänka gödselmängden radikalt. Det betyder mindre skördar men lönsamheten blir inte så mycket lägre för man spara på de höga gödselkostnaderna. I dagens läge är det dumt att bara se på hektarskörden. Se Optimal gödsling – för vem ? som fanns på Bondbloggen 2013.
Dyrt – alldeles för dyrt
Vi skulle behöva biogasanläggningar här i närheten så att vi skulle få avsättning för vallen, biogas för fordonen och biomassa som gödsel. Klövervall är mycket bra för våra styva lerjordar men lönsamheten är i alla fall usel om man inte får avsättning för vallen. Biogas kunde lösa flera problem tillika.
Fjolåret var riktigt katastrofalt men det här året började bra både i skogen och på åkern. Det gäller att glädja sej nu innan det kommer något bakslag.
I måndags måste jag stänga av pannan för flismatarens skruv har antagligen brustit. Det fanns ingen tid att se närmare på eländet men det har varit så varmt att vi alldeles utan värme har över +20 grader inomhus. Varmvatten värmer vi i en 500 liters boiler på natten mellan klockan ett och sex då elströmmen är som billigast. Sedan har vi varmvatten hela dagen.
Vårsådden gick ovanligt fort och nu då den är undan så kan man ta itu med pannan och sedan taket med solpanelerna. De behövs verkligen nu då elpriserna ibland gått upp över 50 cent per kWh.
