På våren så undrar man varje år vad man egentligen gjorde på hösten efter tröskningen och före skogsarbetet. Varför fixade man inte det och det och det …
Så nu ska jag försöka skriva upp allt vi gjorde den här hösten. Bråttom har det varit och med nöd och näppe fick man det värsta avklarat före kölden och snön kom – nästan. Men vad har vi gjort ? Inga större byggarbeten har det varit på hösten i år.
Fortsättning II: Byggarbeten och maskinförvaring
I början på oktober började vi bygga maskinskjul vid ladans vägg för förvaring av breda men inte långa maskiner, typ hacken. Taket på det förra såghuset flyttades hit och förlängdes. Djupet blev under två meter men det går att förlänga om det behövs.
Tanken är att placera maskinerna under taket och om de sticker ut så kan man lätt sätta upp takskivor som går utanför det smala taket. Hacken (som syns till höger på bilden) ryms just och just om man skruvar bort stödhjulen. Det är bara att ta bort en skruv och dra ur tappen som håller fast hjulen. Det är klart att det blåser in snö men jag satte en presenning över växellådan och remmarna. Snö är inte så farligt men jag vill inte att den skall stå ute i regnet. Snö innehåller ganska litet vatten och det rostar just inte så länge som det är köldgrader.
Då det var som värst ville jag inte köra i leran och smeten bakom ladan så jag började slå sönder den grop jag satt långt in på natten och slipade (cement) som 16-åring. Vi byggde en kalluftstork på bodvinden och grävde en grop att kippa sädlasset i. Den var gjuten i cement och jag lärde mej slipa cement av min farfar. Man måste slipa cementen med stål medan den är våt och samtidigt strö litet cementpulver på ytan. Då blir den slät och hård. Och ännu 60 år senare var den riktigt fin. Det var ett svettigt arbete att slå sönder cementen med slägga.
Under gropen finns en injektor och fläkten som blåste upp säden kopplades till röret nere till vänster. Säden for upp genom röret till höger på bilden ovan. Men vi har så platt mark att gropen varje år var full av vatten. Då vi skulle tröska så satte vi en krök på det uppkommande röret till höger och blåste bort vattnet. Men i längden så rostade nog plåten i tratten på bottnen bort. År 1975 byggde vi en ny kalluftstork på ladugårdsvinden efter det att vi sålt bort kossorna och den här torken blev flistork. Gropen behövdes inte mer för flisen blåstes direkt från flistuggen in i torken.
Utrymmet har varit lagringsplats för virke men nu behövdes det för Kubotan . Det är också den enda traktor som ryms in under mellantaket – men bara med nöd och näppe. Så länge vi hade Logosol-sågen utanför dörren så var det inte möjligt att använda utrymmet effektivt men nu är den flyttad till ett eget såghus. Ursprungligen var det dyngdal. Den gamla ladugården fanns på ena sidan och stallet på andra sidan fram till 1945 då den nya ladugården byggdes på andra sidan vägen.
En annan orsak till att man inte skall ha gropar i vår lerjord är tjälen som lyfte upp yttre kanten omkring 15 cm – men inre kanten på gropen lyftes inte alls. Det var ett lämpligt arbete att slå sönder cementen med slägga för det blev ganska varmt och jag var riktigt svettig. Man ångrade flera gånger att man inte hörde på famo: “Ni ska int bygg så starkt. He bliir så svåårt ti riiv”. Som 16-åring tänkte man inte alls på att man om 60 år skulle stå med släggan och svettas.
Halva gropen orkade jag slå sönder men andra halvan får vänta på nästa sommar då vi skall slå nytt cementgolv över gropen. Nu fick jag i alla fall in Kubotan och maskinerna. Men som bilden nedan visar så är det inte mycket luft mellan hytten och mellantaket.
I slutet på oktober började det bli kallt och det blev bråttom att gräva ned kabeln till såghuset så att jag vågade köra snö i vinter. Den hade bara legat på marken under ett provisoriskt skydd av tre bräder. Nu satte jag den in i ett vattenrör av plast som är ganska starkt och grävde ned det omkring 20 cm. Det är tyvärr tillfälligt för vi måste ännu gräva ned ett täckdike eftersom planen utanför ladan blir ganska eländig på hösten då det regnar. Det kommer en hel del vatten från de stora taken kring vinkeln så helst borde ledas bort i ett täckdike.
Jag grävde med gripen på lastare. Man får upp en hel del jord men det sista måste man ta med spade för hand. Vis av erfarenheter från fiberkabelgrävandet så satte jag en gul varningsremsa utanpå röret. Man ser inte det svarta röret i lerjorden som kan vara ganska mörk.
Före frosten måste jag också få ned ett täckdike vid upplagsplatsen för stockarna och annat virke. Där fanns nämligen ett par gropar som stod fulla av vatten på höst och vår och alltså gav upphov till djupa hjulspår så vi körde ut virke. Det grävde jag delvis med lastaren men använde också frontlastaren på stora Zetorn. Den går ganska bra att gräva med då man sätter ned skopan i jorden och lyfter upp framhjulen. För att få täckdiket att rinna tomt så hyvlade jag bottnen på diket så att vattnet rann åt rätt håll ut i vägdiket.
Och mera fortsättning kommer …
