Spannmålen jag sådde häromveckan grodde på 6 dagar vilket är tre gånger snabbare än groningen på grannens åker som såddes i slutet av april. Det är ändå en klen tröst för en sen sådd för resten av utvecklingen lär inte gå tre gånger snabbare. Så det blir nog en sen skörd om det nu överhuvudtaget hinner bli färdigt, höstvädret utvisar den saken. Nå huvudsaken är väl att stödvillkoren uppfylls.
19.6.2019. 6 dygn efter sådd. Snabb groning så här mitt i sommaren.
Snabbt har också grönsakerna utvecklats, vi är nu igång med skörd av olika sallater, kålrot, kålrabbi, grönkål, vitkål och blomkål. Broccolin är inte heller långt borta.
19.6.2019. Kålrabbi så söt och mjäll att den smälter i munnen.
19.6.2019. Vitkålen frodig och fin.19.6.2019. Trendig grönkål.
Kålväxter kan annars bli nästa trendgröda vilket naturligtvis gläder mig. Hörde ett radioinslag från Sverige här om dagen där den rättmätigt prisades för sina goda egenskaper. Rena rama hälsokosten! Mattrenderna kommer ju oftast västerifrån numera så jag hoppas att dom har rätt och visst har jag redan märkt av att efterfrågan på vissa kålväxter ökat under de senaste åren.
Även kumminet ser lovande ut och kumminmalens larver har jag rätt väl lyckats ta hand om.
19.6.2019. Kumminet blommar rikligt.
Med många grödor på schemat lyckas man inte med allt men man får glädjas åt dem som utvecklas väl. Vädret har i alla fall så här långt samarbetat rätt hyfsat. Lite midsommarregn, 7,5mm senaste dygn, gjorde gott åt det som växer och gav mig lite tid för ett inlägg.
Vill med dessa rader önska bloggkollegor och Bondbloggsläsarna en trevlig midsommar.
En av våra trognaste kommentatorer Per fd efterlyste nåt att läsa eller helst lite bilder så jag gör en kort uppdatering över läget i bildform. Hade tänkt göra det igår men telefoneländet ville inte kooperera.
9.10.2017 Lagerkålen skördas i väntan på torrare väder, och solen visade sig faktiskt en lite. stund. Följande dag var det lite regnigare men vi kunde ändå slutföra kålskörden för säsongen.
Ett kållass som väntar på att staplas in i lagret.
11.10.2017. Det relativt varma om än fuktiga vädret har medfört att sista sallaten håller på att färdas. Vi plockade bort dom största då vi befarade nattfrost som faktiskt uteblev så den återstående sallaten växer vidare om än ack så långsamt.
11.10.2017. Ogräset har i alla fall grott i den sent sådda rågåkern….
……efter lite grävande i jorden hittade jag också lite råg som grott …. vad månde det bliva av detta?
15.10.2017. Första morgonen med sol på väldigt länge. Som synes är grönsaksbondens spannmålsåkrar tömda, det sista kornet tröskades i torsdags så ytterligare en gröda att dra streck för 🙂
Per fd. menade att det går åt november innan mina grödor är skördade och jag är illa rädd att han får rätt men med någorlunda god tur med vädret kanske jag kan ta häran till farsdag.
Förra veckans fina vårväder förbyttes i snö, slask och regn samt kalla nordanvindar under veckan som nu är till ända. Få se vad inkommande vecka för med sig?
Det blev nästan bråttom med vårbruksförberedelserna och man tyckte sig ha en hel del på slarv, som vanligt, men när sen våren kom av sig så fick man lugna ner sig lite igen. Almanackan menar att det ännu är tidigt men när tiltorna börjar gråna upp och större delen av vårfåglarna anlänt så börjar det knycka lite i vårbruksnerverna. Fredagen den 15:e var jag ute på den normala tjälmätningsrundan och det visade sig att all snö var borta och även största delen av vintertjälen. Den kalla natten innan mätningen hade dock lett till att ett par cm ny tjäle bildats vid markytan men den smalt antagligen under dagen. Kalla nätter har vi haft de flesta nätter faktiskt ända ner mot en 9 till 10 minusgrader och senaste tisdag fick vi 5 cm blötsnö som både ställde till det i trafiken och satte stopp för den planerade skörden av palsternackorna. Snö, regn och slask har gett oss lite på 20 mm nederbörd sen medlet av månaden så det har inte gett oss anledning till att beträda åkern, man vill ju inte packa till det som vinterns tjäle luckrat upp.
19.4.2016. “Takatalvin” slog till med snö och slask.
På tal om snö- och tjälmätningar så har mina mätningar som jag påbörjade hösten 1988 föranlett Finlands miljöcentral att förorda mig en prenika. Republikens president tilldelade mig således Finlands vita ros orden senaste självständighetsdag och det fysiska beviset överräcktes förra onsdagen av vattenresurschef Liisa Maria Rautio och vattenhushållningsexpert Ulf Höglund från Österbottens NTM-central. Trots att jag knappast kommer att delta i några tillställningar där jag kunde stoltsera med medaljen så visst värmer det att arbetet med mätningarna uppskattas. Speciellt uppskattar jag kommentaren från de ansvariga på Finlands miljöcentral “olet todella ansainnut kunniamerkin huolellisella ja tarkalla havaintotyölläsi! Sinun mittaustuloksiisi voimme aina luottaa, mikä on arvokas asia. Toivottavasti yhteistyö jatkuu vielä pitkään!“, då jag tycker att gör man “vetenskapliga” undersökningar så bör man göra dem så noggrant som möjligt för att de ska ha nåt värde. Och även om medaljer brukar utdelas när man är på slutrakan av karriären så får jag tydligen förtroendet att fortsätta några år till 🙂 Fast det vet man ju aldrig, det har gjorts försök att automatisera mätningarna men det har inte lyckats nåt vidare. Statens sparåtgärder har också hotat verksamheten men när några hallar rasade av snötyngden för några år sen fick plötsligt snömätningarna betydelse igen. Hur som helst så bockar jag och tackar!
En medalj åt snö-och tjälobservatören.
Veckan som gick tog också morötterna slut i lagret och visst hade det gått åt morötter en tid till men det har varit en dryg säsong med stora kvalitetsproblem så jag tror nog personalen är glad över att dom tog slut. Det har varit mycket sorterande och täljande för att få dem handelsdugliga och egentligen har vi balanserat på kanten av kvalitetsnormerna en längre tid. Riktigt goda har dom ändå varit så åtgången har varit bra trots lite brister i utseendet, jag får tacka våra trogna kunder som hållit ut till slutet.
Riktigt tomt är det ändå inte i lagret, lite vita morötter, rödbetor och vitkål har vi kvar och då det inte blev av att skörda palsternackor så passade vi på att packa bort lite kål i väntan på vårbruksvädret.
