Vi har redan länge sysslat med biologisk bekämpning av skadedjur och nu fördubblades kapaciteten. I stället för fyra katter så har vi nu åtta …
Det var inte riktigt planerat utan var mest ett misstag. Den äldre katten, Skuttan, har varit osynlig hela slutet på sommaren men för ett par veckor sedan kom den och ville ha mat. Och då var den ganska tjock. Litet senare föddes tre kattungar. Lika gick det med den yngre kattflickan men den fick bara en unge.
De tre äldre kattungarna
Det blev litet rådd för den yngre mamman med bara en unge tog plötsligt och adopterade de tre äldre ungarna. Och så började de turvis mata alla i olika sammansättning. Korgarna ligger bredvid varandra och ungarna börjar redan klättra över kanten till den andra korgen och tillbaka.
Kattmammorna tar litet ledigtHär har de bytt korg och ungar
Och så har vi huset fullt med barn som kommer och ser på kattungarna. De får ännu ha roligt i ett par månader men sedan måste vi nog ge bort kattungarna. Fyra katter är ungefär vad vi orkar med. Det börjar bli dyrt med kattmaten – speciellt som katterna har ätit upp nästan alla gnagare som här har funnits. Fällor och gift behöver vi inte alls ha mera.
I morse kom i alla fall Grålle med ett möss. Jag berömde dem men släppte inte in den för den vill leka med fångsten och ibland lyckas mösset försvinna nånstans inne i huset vilket inte är så lyckat. Nu då det blivit kallare så kommer det gnagare från åkrarna och söker sej in i husen.
För en veteodlare är katterna verkliga nyttodjur. Jag förstår så väl att de gamla egyptierna dyrkade kattgudinnan. De hade säkert stora problem med gnagarna i sina spannmålslager.
Det har varit bråttom att få taket på huset lagat. Hettan gjorde att arbetsdagen blev ganska kort för man orkade bara arbeta en kort tid i solgasset innan man måste gå in och dricka stora mängder vatten. Först sent på kvällen började det gå an då solen inte mera lysta rakt ned på taket.
Nu har vi i alla fall plattorna upp tillbaka på en stor del av det nya taket (även om det bara är en fjärdedel av allting). Vinkeln tog en hel del tid. Jag hade märkt ut plattorna för dåligt så det gick en halv dag till att hitta rätt bitar till kanterna och vinkeln där plattorna var kapade snett så att de måste vara på exakt rätt plats.
Plåten i vinkeln förnyades också och jag beställde 10 meter galvaniserad rullplåt i stället för de vanliga två meters bitarna. Man kan ju inte mera köpa vanlig galvaniserad plåt utan allt är plastat vilket leder till att färgen flagar bort. Vi har redan ett tak med *modern* färg som flagar så in i norden och varje vecka plockar man färgflagor från gårdsplanen. Visst påstår de att de nya färgerna är bättre men det har de påstått i 60 år och de har bara blivit sämre i verkligheten.
Det gick bra att klyva en längd på 520 cm med en elektrisk plåtsax och likaså gick det bra att slå ned kanterna över en sex meters blankå bara man fick plåten att hållas på rätt plats. Jag använde taggade brickor som jag skruvade fast i blankån.
Taggbricka håller fast plåten
Sedan slår man bara ned plåten över kanten, svänger den och slår ned falsen. Men man måste lämna fogen öppen så att vinden inte kan pressa regnvatten över falsen. Jag använde ett L-järn under falsen så den blev en aning öppen.
Falsen slås ned men lämnas öppen
Att vika plåten på mitten var inte så enkelt. Även om plåten är ganska tunn så är det tungt att vika fem meter. Så jag fästen en sex meters stock vid plåten så kanten hölls vid mitten och placerade plåten på två blankår. Sedan tog jag stora Zetorns frontlastare och tryckte ned stocken.
Vikning av fem meters plåt
Plåten på plats
Den nya plåten är bredare än den gamla så det blev litet ändringar i plattorna – men inte mycket. Den gamla plåten från 1930 var galvaniserad med ett zinklager som var betydligt tjockare än de moderna plåtarna och den hade hållit bra men nu var galvaniseringen borta på ett par ställen så jag förnyade plåten. Gammal plåt har dubbelt tjockare galvanisering än den nuvarande så den håller dubbelt längre. Dessutom är själva plåten tjockare.
Då väderprognoserna hotar med regn så blir det fart på arbetet. I går kväll höll vi på till klockan elva och fick nästan hela fjärdedelen klar. Och det var bra för i dag regnar det. Det är ju ingen katastrof för både skivorna och pärtorna håller regn riktigt bra. Jag kollade på vinden efter förra regnet och det hade inte kommit in en enda droppe.
I går hade vi också hjälp av Grållekatten. Den klättrade upp på ställningarna först med en aluminiumstege och sedan upp med en stolpe … Sedan hoppade den upp på själva taket och gick omkring där en lång stund. Det är ju enklare för en katt att klättra uppåt men den klarade bra av att komma ned också.
Grålle längst uppeKatt på hett plattak
Grålle är en förunderlig katt. Den är väldigt vänlig mot alla – till och med mot den bråkiga hunden som nafsar den i öronen. Och den skall vara med i allt arbete. Som jag skrev så är den också en mycket bra klättrare. Men bäst trivs den i alla fall i gungstolen.
Den eländiga starten på året verkar fortsätta. Inte nog med stormfällning av skog, frugans sviktande hälsa och en vän försvunnen i snöskred, nu blev det kattbegravning också.
Min trogna jaktkompis fick jag lov att förpassa till de sälla jaktmarkerna ikväll. Katten hade tydligen smitit in i stokerutrymmet i går kväll då jag kontrollerade hur mycket flis som återstod i fickan. Hon brukar följa med mig under mina kvällsrundor i hopp om att vi hittar nåt möss att jaga, igår såg jag dock inte till henne men hon hade tydligen obemärkt smugit sig in. Under natten verkar hon sen ha fastnat i inmatningsanordningen så att ena tassen blivit halverad. Fanns inget annat att göra än be grannen komma med bössan.
Spöötje (spöket) var som namnet förtäljer ingen vacker katt men en väldigt god jägare som varit med om mycket. Jag hade dömt henne till döden redan för många år sen då hon i samband med att hon ynglade lade ut hela livmodern, men under tiden jag sökte efter nåt att slå ihjäl henne med hade barnen förbarmat sig över henne och kvickt åkt till veterinären för operation. Det blev inte billigt men jag är nog sist och slutligen glad över deras tilltag för vi har med åren byggt en speciell vänskap då vi med gemensamma krafter gått igenom skrymslen och vrår i jakt på möss och råttor. Spöötje skulle ha om jag räknat rätt blivit 18 år nu till sommaren och jag kunde inte tänka mig att hon skulle bli tvungen att genomlida ålderdomen på tre ben samt klorna förstörda på andra framtassen. Hon fick nog det bättre i katthimmelen. Tack för åren och vila i frid.
Här har Spöötje gjort processen kort med en sork som smugit sig in i golvtorken.
Som veteodlare så gillar man katter i högsta grad. Vi har dessutom säd i torken hela vintern och gnagarna blir ett problem om man inte har katt. Men nu är det inget problem mera – vi har fyra ungkatter … Att det är fyra beror på att vi har fyra barnbarn och de måste ju ha var sin katt. Då vår Murre försvann så måste vi ta en ny kattunge Lill-Grålle och den är en riktig busaktig charmör. Vi behöver ingen TV för den sköter tillsammans med vår andra lillekatt om underhållningen dygnet runt :-). Litet problem är det då den envisas med att gå på tangentbordet och stänger man dörren så jamar den så man får ingen frid alls. Enda möjligheten till lugn och ro är att den får ligga i skrivbordslådan och sova.
Här nedan är den tillsammans med Lill-Skuttan (officiellt Julia) som är litet äldre. Bägge är riktigt vänliga katter men Lill-Grålle klöser och biter inte lika mycket som Lill-Skuttan (som gör det är ren vänlighet men det känns i alla fall). Svansarna syns inte riktigt för de svängde fram och tillbaka då jag tog bilden.
Jag försökte också ta bilder då de lekte med varandra men det blev bara suddiga fläckar för det gick undan …
Våra två äldre katter håller sej utomhus utom då de vill ha mat – och det är ju bra. Jag har inte sett och hört en enda gnagare nu på lång tid. Tidigare var det ganska livligt på hösten och början på vintern då gnagarna försökte komma in i husen. Men nu håller katterna dem borta mycket effektivt. Fällor och gift är bara skräp jämfört med bondkatter.
Jag läste att man hittat en kattgrav på Cypern som var omkring 9500 år gammal. Katten är ett av våra äldsta husdjur. Den var helig i Egypten på grund av grymma råttproblem i sädlagren och länge var det förbjudet att föra katter ut ur landet. Tamkatten anse vara en annan art än vildkatten och det har länge varit problem med klassifieringen och först år 2003 kom ett beslut om att vildkatten är Felis silvestris Tamkatten lär komma från den afrikanska underarten Felis silvestris lybica. Det finns också europeiska vildkatter men de är mycket svåra att tämja. De är alltså inte förvildade tamkatter.
Vildkatten jagar bort vuxna ungar och syskon från sitt revir så vi undrar om inte Skuttan (mamma till Lill-Skuttan) har litet vildkatt i sej. Hon tål inte alls småkatterna utan skall ut genast efter det hon ätit litet. Utomhus är Skuttan i alla fall riktigt människovänlig och håller oss sällskap. Pricken (vår kastrerade kåbb) är vän med alla men hundarna skall inte bråka med den för då kan de få klorna i nosen.
Pricken ser litet dolsk ut men är mycket vänlig till naturen.
Skuttan och Lill-Skuttan i juli förrän Skuttan beslöt sej att avvänja Lill-Skuttan. Bägge skuttorna är grymma klättrare och ibland då jag jobbar i uthuset så sitter de på övre kanten på en dörr eller lucka. Eller så klättrar de up på bjälkarna i uthuset. En tid hade vi problem med att de klättrade upp på växthuset och då gör ju klorna hål i plasten. Men efter en dusch med vattenslangen så insåg de att det var en dålig idé …
Det går åt en hel del kattmat men våra katter är värda varenda munsbit för de har hållit alla husen rena från gnagare. Och så är de så roliga. Jag är absolut en kattmänniska. Våra katter är vänliga men ändå självständiga och klarar sej själva utan dess värre skötsel bara de får litet mat – mössen har ju tagit slut här hos oss.
