maskin – Sida 4 – Bondbloggen

Bilar = 0

Så länge de fungerar så tänker man inte så mycket på dem men den dag man blir utan bil på landsbygden så inser man hur mycket man behöver dem. Vi råkade ha våra bilar på reparation – utom Ducaton. Det gick an men så började laddningslampan blinka och då vi skulle köpa mat i kyrkbyn så startade eländet inte. Med starthjälp lyckades vi komma hem men nånting måste göras. Jag laddade ackumulatorn över natten och den var fullstark på morgonen så det måste vara generatorn.

Då jag kröp under bilen för att kolla generatorns modell så blev det klart vad orsaken var. Generatorremmen var alldeles slak men den lyckades ändå tvinna generatorn så mycket att laddningslampan inte lyste hela tiden. Spännhjulet till remmen var av plast och då lagret skurit fast så värmde remmen upp plasthjulet så det smälte. Det såg lustigt ut med halva hjulet på ena sidan.

Remmen är i prima skick så jag bytte ut lagret. Nu hade jag inte rätt sorts lager hemma men eftersom jag sparar allt möjligt så hittade jag ett slutslitet kugghjul från tröskan som hade ett prima lager inuti och med vinkelslipen fick jag bort lagret. Nu kör jag igen med Ducaton men vågar inte mej längre bort än ett par kilometer för det nya lagret var av fel storlek på alla sätt och remmen kan lätt hoppa av. Då måste jag gå hem efter traktorn och bogsera hem Ducaton.

Det nya spännhjulet fanns inte i Finland (utom som reservdel och sådana priser betalar jag inte). Så jag beställde det från Sverige vilket visade sej vara en tysk firma med en svensk nätsida. Numera vet man aldrig varifrån grejorna verkligen kommer (jag köpte också reläer från England men paketet kom från Kina). Jag fick nyss meddelande att leveransen är på väg med UPS så kanske jag får bilen igång igen så man vågar sej litet längre bort.

En personbil fick vi också från Mickes verkstad så vi klarar oss men det var nyttigt att fundera på vart man kan fara med traktorn. Det tar tid att hämta mjölk med den från kyrkobyns butik. Jag borde säkert se över cyklarna …

Regn – ingen sådd

På lördagen kom det en hel del regn. Prognosen var kring 4 mm men det regnade sakta hela dagen så det blev en hel del mera. Mitt på dagen började prognoserna öka på regnmängden. Jag hörde att man mellan Sibbo och Borgå hade kommit igång med sådden men de är annars också ett par veckor före oss. Här har nästan ingen ens börjat harva. Inget under precis för så här såg våra åkrar ut på söndagen.

Det börjar torka upp litet nu men det skall komma 20 mm regn på torsdagen så det blir inget vårsådd i brådrasket.

Jag har de nya tallrikarna på Rapiden men det saknas ännu ett lager för en bill. Det visade sej vara svårt att hitta ett sådant. Jag beställde för en vecka sedan men inget syns till ännu. I går tröttnade jag på de inhemska firmorna och köpte både lager och filter över nätet. Det blir billigare och tydligen går det också snabbare. Leverans från Tyskland kommer på 3-4 vardagar. Tillverkaren är i bägge fallen densamma. De finländska reservdelsförsäljarna lever på lånad tid. Då den gamla generationen ersätts med ungdomar som är vana att använda nätet så ids de inte ens fråga om det finns reservdelar i Finland.

Det är inte bara fråga om priset. Det var omöjligt att hitta hyttfilter till Zetor 14245 här så jag kollade in tyska tillverkare av filter och beställde sedan rätt storlek från eBay.de. De som säljer på eBay är ofta vanliga affärer som insett nätets fördelar. Den tyska firma jag köpte ifrån hade specialiserat sej på filterhandel över nätet och hade förmånliga avtal med transportfirmor också internationellt. Det är inte bara billigare utan jag sparar en hel del tid med att få filtret levererat till verandan (vi har en hygglig postiljon) i stället för att jag skulle ta bilen och köra 100 km till Ring III och tillbaka. Vanligen går hela dagen förlorad då man åker in till Ring III.

Det gäller att se upp med utbudet på eBay. Man skall inte sortera enligt billigaste pris utan enligt pris+frakt. Många gånger har samma firma anbud på en grej för verkligt billigt pris och för ett betydligt högre pris på samma sak. Skillnaden är oftast den att frakten kan vara 99 euro eller så 7 euro … Sedan skall man också kolla vad priset på frakt blir för flera exemplar. Endel firmor multiplicerar frakten med antalet exemplar medan andra bara sätter till en liten summa för flera exemplar. Det kan göra stor skillnad om man köper många.

Nu verkar det inte vara så bråttom med att få reservdelar om det kommer mera regn. I år har jag också en enda traktor i vårbruket eftersom jag tänkte köra med direktsådd. Det är ganska stor skillnad jämfört med att man harvar allting flera omgångar. Det får växa betydligt sämre innan jag förlorar på direktsådden.

Fast om det blir en blöt vårsådd så kan det hända att jag måste harva åkrarna bara för att få dem att torka upp …Men ingen vet hur vädret blir senare i maj. Spännande det här bondelivet !

Verkstadsvedermödor

Jag tycker att Valborgsbilden (Glad Valborg) ser alldeles för idyllisk ut. I själva verket så tillbringade jag Valborg och flera dagar före och efter i de mest obekväma ställningar man kan tänka sej. Det är inte ovanligt i verkstaden men byte av tallrikar på Rapiden hör till de värre övningarna. Inte för att den är trångt konstruerad – tvärtom. Det hade gått utmärkt om jag hade haft en halv meter längre armar och fler leder på dem – helst sådana som viker sej åt alla håll …

Som vanligt så tappar man en nyckel och armarna räcker inte till utan man måste kravla sej upp och gå runt maskinen för att hämta den. Vanligt är också att rocken fastnar på något järn eller skruv. Förstås bak i ryggen så man inte kan få loss den. Rör man på huvudet så slår man det mot en kant och då man försiktigt lyckats lirka in huvudet i maskinen så märker man att man inte kan vrida det åt rätt håll för näsan tar emot.

Rapiden är välkonstruerad och där finns utrymme både på bredden och på höjden vilket är bra så torvor inte fastnar så lätt. Men att skruva på den – speciellt tallrikarna – gör att man inte kan ligga, inte sitta och inte stå på huk utan nånting däremellan. Musklerna får inte utföra arbete utan spänns bara till bristningsgränsen så man får kramp i dem på nolltid. Annars når man inte bultarna.

Och så är det intressant att få en nyckel på bulthuvudet. De korta orkar man inte dra loss dem med och de långa ryms inte. Visst har jag kompressor med skruvdragare med slag men det finns ingen möjlighet alls att få den att rymmas mellan billarna. Så det blir att dra loss alla bultar för hand. Det fina är att då de en gång kommer loss med den första knäppen så kan man skruva ur de flesta med fingrarna. De är inte rostiga alls eftersom de är välsmorda i vaselin. Men att dra loss dem kräver det längsta skaftet jag har och en hel del funderande hur man skall få dit det. Och sedan då bulten plötsligt lossnar så får man då och då ett finger i kläm trots att man försöker undvika det. Tummen på höger hand är ännu ganska sjuk och svullen men börjar bli bättre.

Ibland måste jag hasa mej på rygg under maskinen. Det går fint på underlaget av papp från gamla lådor. Tunt men värmeisolerande och mycket bättre än allsköns köpisunderlag. Men det skall vara stora lådor så det inte finns veck på pappen. Annars gick det bra men då man efter pustande och stånkande lyckats hasa sej fram till rätt bill så märkte man att man glömt den viktigaste nyckeln på bordet … Hasa bort, hämta nyckeln och hasa tillbaka.

Men annars gick det bra …

Glad Valborg !

De gamla tallrikarna är borta men de nya skall skruvas fast så jag firar Valborg här.

Glad Valborg allihopa !

Tallrikar

Inte gröt utan tallrikar till min Väderstad Rapid såmaskin. Jag fick med 12 stycken nya då jag köpte den men det räcker bara till gödselbillarna så vi köpte 24 till då vi var i Sverige. Och nu sysslar jag en längre tid med att skruva bort de gamla och skruva dit de nya. Att det är nödvändigt kan man se på bilden av en ny och en gammal tallrik.

Den nya är 37 cm i diameter och den gamla bara 29 … Man ser på bilden också att den gamla inte alls skär lika djupt som billen går – hela fyra cm grundare och det är ju inte bra. Ett byte är verkligen nödvändigt.

Men det är inte så lätt. Då jag fick Rapiden (med 12 nya tallrikar) så försökte jag skruva loss en tallrik men det var nog kissan det. Bultarna satt som berg. Nu skruvar jag bort hela billen, sätter den i skruvstädet och drar loss bultarna med den längsta nyckel jag har. Lustigt nog så kan man vanligen skruva bort dem med fingrarna bara man får dem att lossna. Gängorna är inte det minsta rostiga utan rena och fina som nya.

Men visst finns det problem. Den tallrik som satt bredvid drivhjulet (som driver såvalsarna) har fått bulthuvuden bortnötta så det var riktigt svårt att få en nyckel att hålla fast i skallen. På något sätt gick det med fyra men för den sista måste jag fästa nyckeln med en skruvtving så den inte skulle slinta. På nästa bild är en sliten bult jämförd med en hel och fin.

Tillsvidare har jag fått bort alla bultar med nyckel utom en. Den måste jag göra rödglödande med gassvetsen innan den kom loss.

Och så gäller det att ställa in billarna för de nya tallrikarna. Billen skall vara så nära som möjligt utan att den hindrar tallriken att rotera. Blir avståndet för stort så fastnar det fullt med rötter mellan tallriken och billen. Man ställer in avståndet genom att sätta till/ta bort brickor i billens fastsättning mot tallriken. Men det är inga vanliga brickor utan mjuka PVC-brickor som jag inte hittade någonstans utan måste köpa från Tyskland. eBay är bra då det gäller att hitta litet udda saker och ett paket från Tyskland kommer inom en vecka med vanlig post (express kostar mera).

I dag hittade jag ett lager som var dåligt. Tallriken hölls inte rak utan vippade fram och tillbaka. Till all tur finns det i Grenes katalog så jag hoppas få tag i det ganska snabbt. Nu då billarna är bortskruvade så måste man fixa alla problem för det är inte lätt att skruva loss dem. Det är lindrigt sagt obekvämt att sitta på förharven och skruva under sålådan. Inte kommer man åt med längre skaft heller så det blir en hel del knysande och hackande med handflatan.

Väldigt bråttom verkar det inte vara. Vi har ett grymt ruskväder här och värre skall det bli. Tiodygnsprognosen lovar regn nästan varje dag. Men brist på sysselsättning blir det inte. Alla traktorerna skall också servas.

Sommarväder

I skuggan + 18 grader och på solsidan av huset +30 grader. Vårsådden börjar vara klar och vitsipporna lyser i skogsgläntorna. Ja, inte här utan i Sverige. Vi slarvade och åkte förra veckan till vårt hus i Medåker norr om Arboga (i västra ändan av Mälaren) för att kolla huset efter vintern. Det är ingen sommarstuga för på sommaren hinner vi aldrig vara där – bara på våren och hösten. Långt borta hemifrån som det skall vara för att man skall kunna koppla av. Man behöver resa bort hemifrån så man inte blir “gårdsblind”. Och så får vi uppleva två vårer – en i Medåker och en hemma.

Det är en typisk Närkestuga i två våningar. Även om den är en kilometer från länsgränsen inne i Västmanland. Närke är alltså det gamla landskapet med Örebro som centrum. Hustypen var inte ovanlig på annat håll i Sverige heller. Den har utvecklats från enkelstugan medan våra gamla hus oftast är parstugor. Åtminstone här i Hindersby. Tidigare var envånings enkelstuga vanligast men från 1770-talet började man bygga en våning till eftersom man då sparade på takkostnaderna. Taket bara flyttades en våning uppåt. Vårt hus lär vara en av de få Närkestugor som finns kvar i ursprungligt skick Taket är nytt och inredningen från 50-talet men annars orörd.

I samband med laga skiftet 1827 så blev tvåvåningshusen vanliga då en hel del hus flyttades ut ur de tätbebyggda byarna. De mindre gårdarna byggde då tvåvånings enkelstugor medan de större byggde parstugor. Korpral Nornbergs hus ovan byggdes omkring 1856 på Norrgården 3:7 som flyttades ut från Garlinge by.

Huset ligger mitt emellan Mälardalens slätter och Bergslagens skogar och berg. Bakom huset finns ett högt berg så man kan se ned på husets tak. Framför huset finns sista utlöparen av Mälarslätten som vidgar sej till de stora åkrarna kring Västerås. I skogarna finns det varg och älg och rådjur och en massa vildsvin. Vi hittade älgbajs på gårdsplanen framför huset då vi kom.

Vitsipporna hade spridit sej över hela gårdsplanen och slog ut för fullt i värmen. En mängd blå Scilla fanns det också och knoppar på gullvivor som växte på många nya ställen men inte ännu slagit ut.

Brunnen var full av vatten och det var lätt att skjula upp och fylla på byttorna vid husväggen. Vi har ingen pump utan allt vatten tas upp med skjulan. Under diskbordet finns ett minireningsverk så vi får kaffevatten. I vintras hade jag för första gången lämnat kvar det och bara satt in isolering runt och en frostvakt på 200 W inne i diskbordet. Temperaturen hölls precis kring 13 plusgrader hela vintern fastän det varit -7 grader inne i huset som kallast. Reningsverket behövs fastän vattnet ser bra ut. Filtret blir nämligen brunt redan första dagen eftersom brunnen tar in ytvatten och humus från berget bakom huset.

Och hur kopplar vi då av ? Hemma gräver och bygger vi och i Medåker gräver och bygger vi ännu mera. Trädgården blev bra efter det jag körde den med femkantig tjock stjärnlina på röjsågen förra hösten och fick bort det mesta av det långa gräset. Lien gick sönder för det var så tjockt och segt. Motorgräsklipparen står i det gamla svinhuset och är förbjuden att användas. Likaså hugger jag ved med bågsåg och yxa och tar till motorsåg bara då det gäller stora träd och tjudriga bitar. Bra motion men man behöver inte direkt späka sej genom att försöka hugga en tjudrig lönn i bitar som ryms i kaminen.

Den här gången grävde jag ned ett täckdikningsrör i diket mot berget. Därifrån rinner det stora mängder vatten då det regnar och utan dike så kommer allt ut på gårdsplanen. En höst så fastnade bilen i smörjan mitt på gårdsplanen. Nu blir diket täckt men jag lämnar en svacka så ytvattnet kan rinna bort åt sidan.

Då det blev för hett på eftermiddagarna så satte jag nya skivor i trappuppgången. Där fanns bucklande masonitskivor som inte alls var täta. Nu kommer det i stället insulitskivor (mjuka träfiberskivor) som både tätar och isolerar. Insuliten kom redan på 30-talet (Carl G. Muench från St. Paul, Minnesota fick 1915 patent på Insulit) och den sattes innanför väggarna på de flesta stockhusen som blev betydligt tätare och varmare. Men på den ena väggen fanns det gammal lerklining som också är mycket bra tätning och isolering då den innehåller en hel del halm – fungerar lite på samma sätt som insulit. Där fanns också tidningar från 1918 och 1965 så man vet ganska bra när arbetena skedde.

Hacken i stockarna till höger (där lerkliningen tagits bort) är till för att leran skall fästa bättre. Men på den andra väggen är lerkliningen fin och får vara kvar. Det var inte lätt att få de nya skivorna att passa in precis under trappan. Jag provade in dem omkring 40 gånger innan jag var nöjd. Fast det var ju ingen idé att sätta dit nya skivor om de inte blir riktigt täta. Det är väl klart att jag har litet pippi på gamla byggmetoder och material. Jag avskyr de nya materialen och metoderna som kom på 60-talet och lett till mögelhusbyggandet.

Förespråkarna för plastbyggandet säjer att det fungerar bra om man bygger rätt. Men det är omöjligt i ett gammalt hus som ofta är kallare inomhus än utomhus. Då kondenseras fukt mot plasten inne i väggen var man än sätter fuktspärren ! Bättre då hygroskopiska material (fuktupptagande såsom trä) hela vägen. Vårt hus är egentligen riktigt varmt då man en gång fått det uppvärmt.

Litet elektronik hann jag med också. En ny vridbar kamera sitter nu i hörnet på huset (se ovanför stegen på första bilden). Problemet är att komma åt den utifrån eftersom de eländiga operatörerna har stängt alla inkommande portar. Ett stort steg framåt för datakommunikationerna vore att bli av med alla operatörer eftersom de tycks ha som mål att göra livet så besvärligt som möjligt för alla. Det är ungefär som med maffian: Betala eller lid … Vi behöver faktiskt inga operatörer alls (utom nätoperatörer) utan de är fossiler från trådtelefonernas epok.

Egentligen var orsaken till att åka till Medåker den att jag behöver nya tallrikar på såmaskinen. Det gick bra att beställa från Lantmännen i Köping (20 minuters väg från vårt hus) och Christian på reservdelssidan skötte smidigt om att vi inte behövde betala svensk moms. Den får man nämligen inte tillbaka vilket är ett problem då man handlar inom EU och hämtar varorna själv. En mängd firmor ids inte (kan inte) skriva ut exportblankett men den här affären visar att det bara är fråga om lättja. Ifråga om en eller annan skruv gör det inte så mycket men 24 tallrikar till Rapiden kostar redan en hel del.

Så nu skruvar jag och så skruvar jag ännu mer. Innan jag har bytt alla tallrikarna måste omkring 400 skruvar bort och tillbaka. Inte så farligt men en del sitter som berg … Enda möjligheten är att ta bort hela billen och skruva fast den hårt i skruvstädet och sedan gå till attack mot skruvarna. Men jag måste erkänna att Väderstad har bra material för skruvarna är inte fastrostade även om de sitter hårt. Så jag behöver inte göra dem vitglödande med gassvetsen vilket ju är en lättnad.

Sysselsättningen över Wappen är alltså tryggad …