maskin – Sida 6 – Bondbloggen

Hydraulik och förkylning

Ja, de hänger helt enkelt ihop som så att jag sitter inomhus och mår pyton. Med nöd och näppe orkar jag i alla fall surfa på nätet och planera förbättring av hydrauliken till tröskan. Bordet och speciellt haspeln har krånglat i flera år men i fjol började det mot slutet bli så att man kunde köra ett par timmar och sedan slutade hydrauliken att fungera och man måste låta oljan svalna i ett par timmar. Så nu tänkte jag kolla in vad det allvetande Internet har att säja om krånglande hydraulventiler och planera för ett nytt system.

Nå, det är antingen själva ventilen som backar fast (på grund av skäp i oljan och hög temperatur) eller solenoiden som blir kraftlös vid hög temperatur. Jag har förstås kollat att spänningen vid solenoiderna är OK. Det är inte så lätt att byta solenoid eller ventiler för vår tröska är en testtröska från Björneborg och en hel del är absolut inte standard reservdelar.

Men det finns numera billiga ventilbord på nätet och ett dubbelverkande med tre ventiler kostar kring 350 euro. Inte så illa med tanke på att bara sliden till skogslastarens ventil kostade närmare 500 euro i tiderna !!?? Reservdelar skall man bara inte köpa. Nu är ju tröskans cylindrar enkelverkande men det borde fixa sej med att koppla B till T, dvs. det andra uttaget direkt till tanken.

Det här finns inte på standardtröskor. Det är heimlaga liksom mycket annat på vår tröska. Men det är ett ganska enkelt system med tre sektioner (bara två inkopplade) och en fjärde som öppnar till tanken då de andra ventilerna är stängda. Där hade jag litet huvudbry i början men det är ju lätt som en plätt då man kommer på det. den fyrkantiga grunkan är en övertrycksventil som släpper tillbaka oljan till tanken ifall trycket stiger för mycket – och tro mej: Det vill man inte ! Ett hydraulrör med het olja som spricker är inget roligt alls …

Egentligen borde jag skilja åt hela ventilbordet men det går inte nu i tröskantider. Jag hade planerat fixa tröskan i god tid men eldsvådan i köket gjorde att precis alla planer för sommaren gick i putten. Nu är frågan om man borde köpa ett ventilbord i reserv att koppla in om det gamla ger upp helt. Sedan är det alltid problemt men kopplingarna inom hydrauliken. Det finns stora mängder olika “standarder” och Rosenlew har valt den eländiga JIC-typen. Så det skall skaffas adaptrar av all de sorter …

Mellan verserna hann jag också koppla in styrningen till pannrummet. Det är fråga om en enkel 1-trådskrets som över nätet kan styras så den kopplar på eller av ett relä. Det är den lilla grunkan på det bruna kretskortet. Men det är inga leksaker utan sparar mycket tid och pengar. En större relägrunka är redan på väg och skall styra torkfläktarna. Så jag kan sitta i Sverige och kolla in temperaturen i lårarna och då säden inte mera torkar så stänger jag fläktarna. Det kan Henrik göra också från Helsingfors. I stället för att köra tvåhundra kilometer …

I lådan på bilden finns alarmsystemet för flismatningen. Fyra givare är fästa kring matningsröret och då nån av dessa visar för hög temperatur så börjar flisövervakningen skicka små mängder vatten till röret genom två ventiler. Om temperaturen sjunker så återgår systemet till nolläge men om temperaturen bara stiger så stängs hela flismataren av och ett alarm skickas ut. Grunkan på det bruna kortet har också en ingång som övervakar larmutgången och ifall den ser ett larm så skickar den epost till alla mina maskiner och telefoner.

Vi tänkte också sätta in en kamera i pannrummet. Numera får man en HD-nätkamera för omkring 35 euro … Det är bra med mätgivare men bättre med videobild (och ljud) så man kan se vad som händer. Priserna har verkligen gått ned. Min första kamera var betydligt sämre men kostade nästan 500 euro. Nu finns det också “appar”, dvs. program som skickar video och audio till telefonen.

Dags att lägga sej och hoppas att förkylningen gått förbi värsta stadiet i morgon …

Långkalsongernas återkomst

Här började man bli rädd för värmeslag då det var +20 grader förra veckan men det behöver man inte vara nu mera. Det är svinkallt med nordlig blåst genom tröskhuset så man fryser värre än i vintras. Jag tänkte inte ta på langkaliisjen (långkalsongerna) mera före nästa vinter men jag fick ge upp. Och plocka fram vintermössan och stickasjoortån (tröjan) på nytt.

Annars har det gått riktigt dåligt med vårsådden. Harvandet gick bra och den ordentligt frusna leran blev till en bra såbädd men såningstraktorn (Belarus) hade vatten i oljan då jag skulle byta. Sedan gjorde jag ett dumt beslut. Jag trodde det skulle gå fortare att byta topplockspackning på Belarus än att börja göra i ordning stora Zetorn för vårsådden. Det är ju inte så stor sak att plocka bort topplocket och sätta in en ny packning på en traktor. Speciellt som man får topplockspackning för 8 euro från Estland … Så jag beställde fullständig sats med packningar för Belarusmotorn D-240. Det kostade bara 23 euro (51 euro med transport). Packningarna kom också snabbt på Valborgsmässoaftonen.

Med en fattigmanslyftkran lyfte jag bort topplocket – och konstaterade att packningen var hel. Tillbaka till Internet och Machinery Lubrication ( www.machinerylubrication.com rekommenderas varmt !). Topplockspackningen är det första man tittar på då det kommer vatten i oljan men sedan blir det att titta på cylinderfodrets nedre tätning eftersom Belarusmotorn har våta cylinderfoder och vattnet far rakt ned i oljetråget om dessa tätningar läcker. Men det är ett större arbete för då skall kolvarna bort från motorn och alltså måste allting skruvas bort både uppifrån och nedifrån.

Så nu började vi fundera på att använda stora Zetorn i stället för sådden. Problemet var att dubbelhjulen inte varit fast i den och måste anpassas (de som jag köpte i Mariestad för 1000 kronor). Dessutom gick stora Zetorn inte under mellantaket i tröskhuset vilket är nödvändigt för påfyllningen.

Nu visade det sej att mellantaket redan var höjt en gång (1975 då jag byggde kippgropen i ladugårdsvinden) och att det kunde gå att lyfta hela alltihop med domkrafter. Det var bara två stolpar och två plankor som måste sågas av. Så vi satte domkraften under och det var lätt som en plätt att lyfta.

Nå, litet tid tog det att kila upp tjugo stockändar men nu är det klart. Jag har i flera år funderat på att höja mellantaket för lastbilarnas släp ryms inte heller under det – utom ett enda. Då det blir absolut nödvändigt att fixa saker så är det ibland inte alls så svårt.

Sedan gällde det att få dubbelhjulen monterade och det behövdes förlängning på alla fästjärnen. Vi slog pinnhållarna från en gammal Kongskilde S-pinnharv (som inte mera har pinnar kvar) raka med gassvets och smideshammar och svetsade fast dem på fästjärnen. Det gick också relativt snabbt och nu har Zetorn dubbelhjul.

Bredden är hela 320 cm så man får vara glad att vi har våra åkrar så man sällan behöver köra på landsvägen. Traktorn är också tung så det är inte roligt att köra på blöta åkrar med den men det är ju torrt i år.

Och väderprognoserna ändras hela tiden. Man kan inte lita på dem mer än ett par dagar på sin höjd. Ett par snöflingor såg jag i dag men kallt skall det vara i tre dagar till och därefter skall det komma regnigt väder. Om det nu stämmer …

Det är inte speciellt sent med vårsådden än men för oss blev det inte någon tidig sådd, Grannarna har sådden undan för länge sedan men jag har bara stått i verkstaden och skruvat på mina skrotmaskiner. Dyrt blir det inte. Packningarna till cylinderfodren kostar 20 cent stycket ! Och arbetet är ju rena nöjet – he,he. Kölden har gjort att brodden knappt vågar visa sej ovanför jorden. Fast då det blir varmt i slutet på veckan så borde man ha utsädet i jorden. Få se hur det går …

Sista lasset från Tallmosan

Titeln skulle fordra ett riktigt dramatiskt innehåll men det har bara duggat litet och varit de normala dramatiska problemen med att köra över stubbar och stenar mellan träden. Det räcker bra för en förmiddag och då man äntligen kommer hem så är man alldeles slut. Fast det beror mest på den eländiga gripen som dinglar fram och tillbaka. Då man skall precisionsplocka virke bland en massa kvistar så tar det på de andliga krafterna. Det är en sak att rada på ett lass från en hop och något helt annat att sortera fram olika sorters virke från en trasslig röra som det blir i slutet då de sista vedpinnarna skall plockas.

Ibland tröttnar man på lastaren och hoppar ned från traktorn och lastar på för hand. Men de större bitarna orkar man förstås inte med så det blir ett enda hoppande ner från och upp i traktorn. Det är för all del bra för lilla kulmagen och har hög gymfaktor. Jag läste nyss att 40 % numera har för mycket fläsk på magen – de skulle snabbt bli av med det i skogsarbete (men inte i en skogsmaskin). Välfärden blir vår död …

Det är första gången som jag hunnit få ut allt virke ur skogen i tid. Det krångliga vädret i mars gjorde att man inte vågade fälla så mycket även om vägarna sist och slutligen hållit bra. Och håller ännu så länge det är minusgrader på nätterna.. Vi har god tjäle utom där solen gassar mot skogsbrynet.

Jag märkte att Bengt lagt ned trummorna i skogsdikena så nu har vi rena autostradan bredvid det rensade utfallet:

Inte illa. Här kom man inte alls fram för två år sedan. Nu kommer vi också åt två skogsbitar som förut varit bakom diken och de skall gallras så snabbt som möjligt. Här hade jag i fjol radat ett halvt lass virke i diket för att komma över och det var ändå litet spännande varje gång.

Visst finns det ännu massor av ved kvar i skogen men vi har alldeles tillräckligt med flisved för nästa vinter och det är inte så lönsamt att köra omkring och plocka ihop energived till salu. Det gick an där det fanns en mängd torra granar på ett ställe men det är krångligt att köra runt hela skogen och plocka ett träd här och ett där. Så nu förklarar jag skogsarbetet avslutat för den här vintern. Det skall ännu köras hem litet virke som vi sågar åt oss själva men det får vänta.

Nu skall verkstaden städas och vårbrukets maskiner sättas i skick. Det är ingen liten sak (städandet alltså). Jag städar varje år men ändå är det fullt med kramaas på verkstadsgolvet. Man undrar vem som råddar så förskräckligt …

Överdrivet varmt har vi inte men det var precis vad jag väntade mej då mars var så varmt. Medeltalet skall bli detsamma så det blir ett kallt april och kanske maj. Vilket inte är så bra. Hellre kallt på vintern och sedan varmt då man fått sådden undan.

Förutom vanligt oljebyte i traktorerna så skall harvtinnarna på den gamla Kongskilde fjäderharven bytas. De är väl över 40 år gamla och helt slutslitna (vända en gång). Men man måste byta alla för det går inte att ha en del som är fem centimeter längre än de andra. Nya harvtinnar (spetsar) finns redan hemma men muttrarna skall tas upp och det kan bli svetsarbete för de är ganska fastrostade. Men om man gör dem rödglödande med gassvetsen så kommer de nog bort. Det är fördelen med enkla maskiner att man inte behöver vara rädd för att bränna sönder slangar och ledningar.

Före påsk tänker jag inte börja med vårbruket men det är bäst att ha allting i skick. Ifall det inte kommer regn så kan åkrarna torka ut fort nu då det inte finns någon snö alls.

30 år bakåt

Förra veckan i värsta kölden stannade min flistraktor (stora Zetorn med frontlastare). Gamla MF65 med lilla frontlastaren kunde jag inte starta för motorvärmaren har kortslutning. Så flispåfyllningen gick enligt model 1983 då vi första året hade flisvärme: Att bära säckar med flis till flismataren. Men då behövdes bara 6-8 säckar per dygn men med det nya 60 kW systemet och verkstaden och stallet inkopplade så går det en säck i timmen. Så jag bar säckar hela dygnet runt – senast klockan ett på natten och sedan klockan sex på morgonen.

Orsaken var att det blivit sommarbränsle i stora Zetorn. Jag trodde jag fyllt på med vinterbränsle men antingen kom jag fel ihåg eller så fanns det för mycket kvar av sommarbränslet. Den har två tankar på sammanlagt 120 liter. Jag är SUR på Teboil som byter till vinterbränsle mycket sent på året. Då har man fem traktorer som står med sommarbränsle i tankarna och måste pumpa bort allt och fylla med vinterbränsle. Om man kommer ihåg alltså …

Förr hade jag inga problem eftersom jag bara hade vinterbränsle i farmartankarna. Det lärde jag mej då Belarusen stannade vid -25 grader och jag måste skruva loss den långa bränsleledningen och hetta upp den riktigt ordentligt innan paraffinet smälte. Men nu håller jag på att flytta farmartankarna till det nya bränslehuset som ännu inte är färdigt och därför står tankarna tomma och jag hämtar bränsle från Teboil i kyrkobyn i 200 liters oljetunnor. Men de skurkarna byter som sagt för sent. Efter höstarbetena kör man väldigt litet med traktorerna så sommarbränslet blir man inte av med på naturlig väg.

Så här såg bränsleglaset ut:

Inte underligt att traktorn stannade. Bränslefilterna såg likadana ut de också. Jag satte glaset på värmepannan och kollade hur lång tid det tog innan paraffinet löstes upp. Fastän det var ganska så varmt så tog det nästan ett dygn innan bränslet började se ut som bränsle skall, dvs. klart.

Inte en droppe sommarbränsle kommer det till det här stället mera … Och farmartankarna skall göras klara i sommar för det är enda sättet att få vinterbränsle året runt.

På lördagen blev det betydligt varmare så jag satte en presenning över motorn och en värmefläkt att värma bränslesidan. Sedan hällde jag i vinterbränsle som stått ett par dygn i pannrummet i tanken och luftade motorn (jag luktar diesel ännu). Till all tur är Zetorns motor lätt att lufta och den startade direkt.

Men problemen var inte slut ännu. Jag var tvungen att koppla bort reservtanken och koppla bränslesystemet direkt till huvudtanken eftersom reservtanken var full av sommarbränsle. Det gick fint att köra flis men då jag fyllde på huvudtanken med vinterbränsle så hade jag glömt att plugga den lilla slang som bakvägen för bränsle mellan huvudtank och reservtank. Bränslet rann bakvägen ner i reservtanken och upp men huvudslangen och ner på marken. Det blev bråttom att plugga alla slangarna. Så värst många liter hann det inte rinna ut men det är harmen som räknas …

Det är betydligt trevligare (och snabbare) att fylla på flis med stora frontlastaren som tar en kubik i skopan. Sedan stannade ju pannan förrförra natten eftersom ett järn lossnade från omröraren och kilade sej fast under flisskruven. Jag fick slå allt jag orkade för att få bort det. Men det är en annan historia …

Höstbearbetning med tallriksharv

Jag blev inspirerad av Christers plöjningsvideo och sätter här in en kort video från hösten bearbetning med tallriksharv.

Det är en helt oredigerad video. Jag hade inte tid att göra nånting bättre i höstas. Men den visar litet hur det går till i alla fall.

Farten är ganska hög. Jag kör med Zetor 14245 på hög 2:ans växel vilket torde motsvara ca. 12 km/h (möjligen mer). Tallriksharven är som jag redan skrivit en engelsk Ransome köpt som byggsats då de hade slutförsäljning på sina tallriksharvar. Den kostade bara 5000 mark (inte euro) i tiderna och jag köpte den närmast för att testa hur tallriksharvning fungerar. På den tiden (80-talet) så fanns det inte någon större erfarenhet av tallriksharv. En och annan kultivator var i bruk men på en demonstration verkade de mest samla halm.

Den har fungerat överraskande bra – utom att alla lager har gått sönder. Det var dessutom speciallager så jag har varit tvungen att svarva ned lagerholkarna så att standardlager passar. Det sista lagret gick sönder i år så därför saknas höger bakaxel. Jag hade inte tid att då börja svarva och reparera.

Som sagt så kör jag med höstbearbetning närmast för att mylla ned halmen så den börjar brytas ned och för att åkern skall torka upp snabbare på våren. Om det ligger orörd halm på åkern så torkar den mycket långsamt. Direktsådd är därför inte nånting jag sysslar med även om Väderstad Rapid skulle klara det.

Hösten kom – och vintern

Det har varit en lång sommar men nu kom hösten. Inte bara det utan snön kom också. Marken är vit även om väderprognosen lovar varmt för nästa vecka. Det har varit bråttom de senaste dagarna att hinna köra över åkrarna med tallriksharven. Vädret var fint men regnet som utlovades till fredagen fick fart på mej. Nästan allting är klart – bara ett par små åkrar är kvar.

Det gick bra att köra med tallriksharven även om det blev litet sent. Jag sprutade nämligen glyfosat mot kvickroten på varenda åker och då måste man vänta omkring tre veckor för att det skall hinna verka. Och i år lyckades besprutningen bra. Kvickroten var helt död överallt. På ett par ställen måste jag köra en gång till men nu är allt brunt. Däremot är den fortfarande otroligt seg. Inte ens de tandade tallrikarna orkar skära igenom kvickroten där den är tät. Så det eländiga fjolåret kommer att synas ännu nästa år.

Det värsta med tallriksharv är då leran fastnar. Blandad med halm och seg kvickrot blir den så hård att man får hacka i en timme innan tallrikarna snurrar igen. Det är vid en viss fukthalt som leran blir som kitt. Nu var det bara ett par ställen som var besvärliga. Då det är riktigt vått så fastnar leran inte och om det fryser på litet så går det utmärkt att köra. Men det krävs nerver att vänta på frosten för om det blir för kallt så fryser leran till sten.

I stora drag körde jag allting på tre dagar. Men så gick det lika mycket tid till att reparera harven. Den gamla Ransome (engelsk) som jag köpte för 5000 mark för 20 år sedan har fungerat bra. Tallrikarna är stora, tandade och hållbara men lagren var urusla. Dessutom var det speciallager som man inte får tag i för ett mänskligt pris mera. Så jag har svarvat ned lagerbussningarna och installerat standardlager i stället. I år gick det sista ursprungliga lagret. Men med tanke på väderleksprognosen så började jag inte bygga om det utan tog bort en hel axel. Det blir litet ojämnare men inte så farligt.

För den nya stora Zetorn är harven alltför liten. Jag kör nästan på vägväxeln för att halmen skall blandas in ordentligt. Men det är tufft för lagren som av bilden synes.

I den stora traktorn märker man inget och harven är ju täckt av halm och lera.

Nå, det var bara att skruva bort axeln, ta isär den och byta lager. Det börja man kunna redan eftersom det går ett eller flera lager sönder varje år. Jag har funderat på att skaffa en annan tallriksharv – den här köptes bara för att kolla om det alls fungerar. Men den har trots lagerbytena fungerat hyfsat i 20 år. Jag tittar förstås på en Väderstad Carrier men den är dyr och så har den små tallrikar. Det sämsta med den här harven är att det blir så ojämnt. Torra höstar har jag kört över med spadrullharv för att jämna ut.

Och så hade jag litet sällskap på åkern. Vi har haft en flock svanar här nu i flera veckors tid. Fast jag misstänker att de lämnar oss nu då jag kört över “deras” åker med harven.

Vad jag minns från det jag var liten så syntes inte många svanar och inte heller så mycket gäss som nu. Nästan varje dag kommer det plogar som är på väg söderut. Ibland riktigt lågt över trädtopparna. Det är stora fåglar …