maskinreparationer – Bondbloggen

Varm vårsådd 2024

Det var en obeslutsam vår som jag skrev sist. Den 20 april kom det snö och vintern ville inte alls ta slut. Skogsvädret var i alla fall slut så vi for till Sverige och hoppades på bättre väder där. De är oftast tre veckor före oss men inte den här gången. Det var kallt ända tills vi kom tillbaka i slutet på april.

Det såg bra ut i början och löven höll på att spricka ut men så blev det kallt och den 27 april fick vi snö där också. Ibland är vårsådden i Sverige i full gång eller klar i slutet på april men nu hade ingen ens börjat. Vi såg en traktor med harv på en åker men föraren hade gett upp och gått hem.

Det gjorde inget att det var kallt för vi hade mest inomhusarbete – vi målade taket och tapetserade i det lilla rummet på andra våningen där taket hade ruttnat sönder i en ändan för 30 år sedan. Först i fjol hade jag orkat såga nya brädor (40 cm breda) som jag hyvlade spunt i för att lappa ihop innertaket. Nu är det målat och fint. Ytterväggarna satte vi dubbla insulitskivor på (kallas också mjuka fiberskivor). Men de suger alldeles förskräckligt så vi smottade på massor med cellulosalim och lät det torka innan vi började tapetsera. Det fungerade men visst fick vi dra på ett tjockt lager med lim både på väggen och tapeterna just innan vi satte upp dem.

För säkerhets skull satte vi upp vitt tapetpapper först på väggarna förrän vi sätter upp de riktiga tapeterna. Då suger underlaget inte så mycket. Det vita tapetpappret visade sej vara av fin kvalitet så man kunde nästan lämna väggarna som de är. Och så var det riktigt billigt.

Den sista dagen kom värmen men då måste vi åka tillbaka. Vi var oroliga för att det skulle bli för hett i växthuset då solen började skina i Hindersby. Men allting var i skick och det visade sej att blåsipporna som börjat huka sej i snön förrän vi åkte nu hade slagit ut på nytt och vi hade en blå gårdsplan. De började från en liten tuva men har nu spritt sej överallt – till och med på andra sidan vägen vid garaget. Det lär vara myror som sprider fröna. Blåsipporna har blommat i över en månad nu och vissa blommar ännu. De är mina favoriter tillsammans med snödropparna.

Det var inte så bråttom med maskinerna men i år måste jag hacka nästan alla åkrar eftersom jag bröt vallen på omkring 10 hektar. Den var sprutad med glyfosat i höstas men en del var ganska gammal med tuvor så jag körde över den med hacken för säkerhets skull.

Hacken hade ännu ett par bussningar som var provisoriska i hjulupphängningen men jag svarvade upp hålen och satte in nya bussningar. De gamla (av plast) hade gått sönder och nött fäströren ganska ojämnt. Det var ännu litet mjukt i svackorna då jag körde med hacken den 10 maj. Det var inte riktigt bra för den tunga traktorn packade nog den fuktiga leran så få nu se hur det ser ut längre fram.

Med direktsådd är det viktigt att inte köra för tidigt på åkrarna eftersom vi inte bearbetar dem alls på våren. Det har varit segt den här våren och många har harvat flera gånger för att få bra såbädd. Det problemet har vi inte med direktsådd och jag är ganska säker på att vi fick utsädet på fuktig botten. Det brukar gro bra men sedan är det frågan om det kommer tillräckligt med regn för brodden. Just nu hotar 10-dygnsprognosen med bara sol och torrväder. Om det fortsätter så börja brodden gulna i något skede.

Utsädet (eget Reno) grodde bra i groprovet – nästan 100 % men det var ett elände att sortera. I höstas gick tröskan sönder fem gånger och efter en reparation så satte jag i sållen slarvigt så det blev en springa bakom sållet och vi hade en lår med lika mycket stickor som säd. Man skall inte ha för bråttom ! Sorteringen gick till så att vi måste röra om säden/stickorna med en käpp för att få in den i sorteraren.

Till all tur var det bara en lår med litet i bottnen som var så omöjlig. Fjolårets utsäde var annars riktigt bra och sorteraren tog inte ur mycket.

Höstens glyfosatsprutning lyckades annars bra men på en åker måste jag spruta också nu så att den tidigare vallen inte skall ta över. Den har ju djupa rötter och började grönska tidigt. Halva åkern sådde jag före besprutningen och andra halvan efter så vi får se om det inverkar på resultatet. Problemet med att så direkt i gammal vall är att man har svårt att se var man har kört – speciellt om aftonsolen lyser rakt i ögonen. Det sista körde vi så att jag satte ut gröna kvistar där spårmarkeringen började. Det är möjligt att det blev litet underligt med sådden för det är en åker med krokiga kanter och en massa stenar och åkerholmar.

Där det inte fanns så mycket kvar av den tidigare vallen blev sådden ganska bra men på de grönare områdena blev man lurad av de tidigare såraderna. Vi har en gång tidigare sått direkt i gammal vall och det lyckades annars bra men så misslyckades en glyfosatsprutning och vallen kom tillbaka.

Nu är det bara att vänta och se hur det går. Vädret är det avgörande.

Vi hade ganska litet att så eftersom vi har närmare tio hektar i mångfaldsåkrar. Det var på grund av ändringarna i systemet som jag sådde blommor (mest gräs) fastän jag svurit på att aldrig mera ha miljöåkrar – de blir fulla av ogräs. Men de här kan man bara ha i två år så nästa höst skall de sprutas bort. På en av åkrarna måste jag också ta bort stenar och flytta en brunn. På den andra måste jag skopa bort en svacka som ofta samlar vatten vid häftigare regn.

Ruff (t.v.) med kompisen Tassus har väldigt roligt

Det blir inte mycket tid för att leka med hundarna för i år måste sprutan testas och jag passar på att bygga om den litet. Tryckmätaren skall placeras på höger sida så man lättare kan läsa av den. Och så skall jag se över GPS-systemet. Det ger en noggrannhet på 2 cm – då det fungerar … Just på grund av de oregelbundna åkrarna behövs det verkligen. På fyrkantiga åkrar med sprutspår är det inte lika viktigt. Fast man får se upp med GPS-störningarna (Se Veckans Tok i Landsbygdens Folk :-). Jag lämnar nog inte bort sprutspåren.

Såmaskinen måste också ses över. Det är problem med bigödningens växellåda så jag måste skruva sönder den och se vad där händer. Det går inte att skjuta upp för då är man i samma situation nästa vår. Det kommer så mycket annat som man börjar fundera på.

Det var ett par dagar med olidlig hetta men från och med i morgon skall det bli svalare. Pannan har jag stängt av. Vi måste värma vattnet med el för annars måste vi betala då solpanelerna producerar energi nu när priset är under noll ..

Sura vi från skogen gå

Sura vi från skogen gå
traktorn saknar bakhjul.
Inga delar än vi få
alla firar snart jul.

(melodi: Glada vi till skolan gå)

Säg den glädje som varar. Traktorn var i fint skick men ett par dagar före jul tappade den ena bakhjulet. Det är flat mark där vi kör men det finns stora stubbar och vid en sådan så krängde traktorn så illa att ena bakhjulet drogs loss. Problemet är inte nytt för jag har tappat bakhjulet förut. Den ställbara spårvidden är annars bra men hjulnaven måste spännas åt ganska ofta för att hålla. Det gick bra så länge vi inte rörde bultarna men så började kättingarna ta fast i lastarfästet och en hjulet måste flyttas ut ett par centimeter. Jag borde förstås ha spänt bultarna tidigare. En annan orsak är att kilarna mellan axeln och navet slitits och blivit lösa. Nu bröts ena navet sönder och det tar lång tid att få nytt på grund av julen.

Bakhjulsnav med sönderbruten låsning (nedre delen)

Det var inte så roligt med tre söndriga traktorer men så fick jag kättingar till stora Zetorn veckan före jul och nu är det inga problem med att köra snö och flis. Jag försökte med dubbar på bakhjulen men de är leksaker jämfört med ordentliga kättingar. Det gick att köra snö utan kättingar så länge fyrhjulsdriften fungerade men inte med bakhjulsdrift utan kättingar.

Jag trodde inte jag skulle få kättingarna före jul för Schenkers “spårning” visade ingenting alls. Plötsligt kom de bara. Och det är inte första gången som spårningen inte ens kommer igång innan leveransen är ett faktum. Ganska onödigt system.

Bakhjulsnavet bröts sönder då hjulet kom loss. Det är ett elände med helgdagar då man måste få reservdelar snabbt och allra värst är julhelgen – som ju fortsätter ända till trettondagen. Det blir inte någon julefrid då traktorn står i skogen och ingenting rör sej – speciellt inte leveranserna.

Nu hann jag i alla fall få in en beställning till hovleverantören i Estland. Smärtfritt gick det inte för min bank i Finland har problem med att verifiera kortbetalningar i utlandet. Mest blir det bara “Något gick fel”. Hela banksystemet börjar klappa ihop.

Till all tur skaffade jag mej ett kort i en tysk nätbank för något år sedan. De har inga kontor alls men allt är gratis och fungerar. Så jag flyttade pengar till nätbanken och betalningen gick utan problem. Man börjar fundera vad man behöver den finländska banken till över huvud taget ….

Dan före julaftonen monterade jag upp min hydrauliska verkstadspress på 20 ton och pressade ur de gamla bultarna med förstörda gängor i ett gammalt nav.

Just den här bulten försökte jag tidigare slå ur men det gick inte ens med värme från gassvetsen. Det var inget problem att pressa ur den – men en ordentlig smäll blev det. Jag lärde mej att det behövs en mängd stödjärn av den grövre sorten för att stöda arbetsstycket. Med 20 tons tryck behövs det kraftiga don. Det var också lätt att pressa i de nya bultarna.

Julaftonsdagens förmiddag gick till att montera det gamla navet på axeln och med lilla Zetorns lastare lyfta upp bakhjulet. Det var besvärligt för en stor stubbe med stora rötter fanns precis under bakhjulet. Det gick en hel del arbete med motorsåg, spade och järnstavur att få tillbaka bakhjulet. Det var alldeles tillräckligt varmt för det arbetet. Till slut fick vi fast hjulmuttrarna och kunde ytterst försiktigt börja köra hem traktorn.

Det blev litet tid för julfirande också i år men sedan måste vi ut i skogen igen för det kom mera snö och det gällde att köra upp spåren på nytt. Jag vet inte hur många gånger vi kört upp spåren i år … Vägarna är ganska bra över åkrarna och delvis i skogen men det finns ännu stora gropar med vatten i bottnen. Vi hoppas att de fryser då det blir kallare. Då måste nysnön vara tillpackad så den inte isolerar.

Det har varit problem att starta lilla Zetorn men ny solenoid kom i fredags. Till all tur startar den om man lyckas få den ett varv runt – men då skall motorvärmen ha varit på i en timme. I motsats till Belarus och stora Zetorn som har 24V startmotor så har den bara 12V. Vanligen räcker det bra till men i den här kylan har det blivit problem.

Vi måste sätta kättingar på gamla MF165 nu då vi har en traktor i verkstaden. Den är förresten bäst att köra upp spår för den är lätt och har breda ringar. Den far som “ein vatunock” över alla blöta ställen. Nu har vi kört upp breda spår och nästa vecka skall det bli ned till -30 grader så då borde vi nog få fina skogsvägar.

Skogsvägen över åkrarna – nu behövs bara köld

Vi har 40-50 cm snö i skogen så det är inte så trevligt att pulsa i snön och såga för det är fullt på alla kvistar också. Just nu har vi kommit till en stor stenbacke där vi inte varit på 20 år eftersom det saknades broar över ett dike. Det fixade vi i fjol så nu skall vi plocka bort en massa kullfallna och torra träd. Problemet är att hitta körvägar mellan stenarna. Få se om vi får mera verkstadsarbete innan våren.

Solen skiner över gnistrande snö just nu men med -30 grader blir det närmast inomhusarbete nästa vecka. Maskinerna går lätt sönder i sådan kyla – om man ens får dem att starta.

Gott Nytt År till alla !

Det blev höst också 2023

September lär ha varit rekordvarm men hos oss var det ganska normalt. Egentligen har vädret hela sommaren varit ganska vanligt (på 70 års sikt) utom juni som var alldeles för torr. Det började komma litet regn efter midsommaren och sedan har det varit litet regn men åkrarna har varit hårda och burit maskinerna riktigt bra.

Det som var ovanligt den här sommaren är att det inte varit en enda frostnatt förrän nu i oktober. Förra natten var det litet frost och nu är det ett par minusgrader. Sommaren fortsatte ända fram till oktober månad men sedan vände det ordentligt. På en vecka fick vi två större regn – totalt 70 mm. Nu står vattnet på åkrarna. Och så blev det kallt.

Det går inte att köra på åkern nu men vi har alla höstarbeten undan. Jag har sprutat glyfosat på alla åkrarna utom den insådda. Det var i år nödvändigt att hacka alla åkrarna också på grund av att en massa ogräs grott först i juli – efter det att besprutningen var förbi. Vanligen försöker jag tröska med möjligast låga stubb så att tröskans hack sköter om att man kan så direkt. Nu måste jag lyfta bordet så att inte tröskan hela tiden skulle fastna i en mängd ogräs (se bilden i Tröskningen började – tröskan sönder). Därför måste jag köra en extra tur med Perugini-hacken. Det var tungt så det gick en massa extra bränsle i år. Klövern i den gamla vallen var också tung att hacka.

Massor av fin klöver – och det är återväxten …

Jag renoverade hjulfästena på Perugini-hacken och det var ganska besvärligt för det ena var söndernött. Det fanns gamla bussningar av plast … Jag vet inte om de var original men de var helt borta på ena hjulet och mycket nötta på det andra. Nu bytte jag ut dem mot stålbussningar. På ena sidan måste jag svarva upp fästet eftersom det var så nött.

Hacken är annars i bra skick och gör ett bra arbete men i vått gräs eller klöver är det tungt. Till och med Zetorn på 140 hästkrafter storknade ett tag. Det var förstås bättre än förra gången då remmarna ( fyra 17×1900 mm) brast. Nu var det bara att starta om. I alla fall har jag nya kilremmar i reserv för framtida behov. Jag hittade en bra firma i Tyskland som säljer kilremmar av samma märke som här men priset är under en fjärdedel. Frakten var också billigare.

I år sådde jag för första gången på länge höstvete. Erfarenheterna var tidigare mycket dåliga eftersom vi har platta åkrar med många svackor. Men nu finns det nya sorter som lär vara vinterhärdiga så jag köpte en storsäck Ceylon för att testa. Med tanke på de torra försomrarna så skulle höstvete vara betydligt tåligare. Grannarnas höstvete blev också fint i år. Tyvärr så störde regnen så att sådden blev alltför sen. Nu hoppas jag bara att vädret blir någorlunda varmt resten av hösten.

Gäss har vi tidigare inte sett annat än i små flockar men nu kom det tusentals fåglar. De gillade tydligen våra obearbetade åkrar med strandtomt (halva åkern låg under vatten). September har varit så varmt att gässen började flytta på allvar först nu.

Efter den 1 oktober får man hacka mångfaldsogräsåkrarna men jag lät bli eftersom blåklinten blommar som bäst. Den grodde så sent (först i juli) och det september har hållit kvar blommorna. Jag gillar skarpt den intensivt blåa färgen hos blåklinten.

Nu trodde man att höstbrådskan var förbi men i går blev det så kallt att jag satte igång flispannan. Den har varit avstängd sedan början på juli och vi har värmt varmvatten då solpanelerna gett ström eller elpriset varit noll eller under noll. En femhundra liters boiler håller värmen ganska länge. Varmvattnet är friskt för det kommer genom en slinga inne i boilern. Men nu började det bli svalt i huset. Nåja, pannan gick en timme och sedan brast flisskruven. Så jag har hackat loss den halvt inkrupen i pannan och svetsat ihop bitarna. Fast man får vara glad att det inte hände mitt i vintern. Nu skall jag beställa en reservskruv så man kan byta snabbt nästa gång det blir problem. Och problem blir det alltid …

Ny verkstadsmaskin

Den nya verkstaden byggde vi för mer än 35 år sedan och den har minsann behövts. Hela mitt arbetssätt bygger på att verkstaden finns och fungerar. Utan den skulle jag inte kunna ha gamla begagnade maskiner och reparera dem själv. Nuförtiden skulle man väl använda orden återanvändning, hållbarhet och resurssnålhet. Personligen använder jag bara ordet snålhet :-).

Det som har saknats redan länge är skärande verktyg. Jag har en pelarborrmaskin som är omkring 30 år gammal och fungerar bra men den är för liten och har begränsad användning. Det märkte jag speciellt då jag byggde fästet för den nya skogslastaren. Jag pinade pelarborren upp till 30 mm hål i 20 mm tjocka järn men det var nog över gränsen redan. Det gick långsamt och med användning av flera borrar med allt större diameter. Men remmarna till drivningen började redan slira. Givetvis gick inte så stora borrar i maskinen utan jag måste använda uppgraderingskona för Morsefästet och det skall man helst inte göra.

Svarvning har också varit ett problem men jag hade en bra granne som hade en stor Arbogasvarv så det gick tills han för en tid sedan gick och dog (99 år gammal). Dessutom har jag haft behov av en ordentlig fräs. Under de senaste åren har det kommit ganska billiga fräsar och i nödfall kan man använda dem för svarvning även om de har begränsningar.

Så efter att ha surfat på hundratals nätsidor om fräsning, svarvning och olika fräsmaskiner så köpte jag för ett par veckor sedan en fräs som klarar upp till 40 mm borrhål. Det finns många nästan likadana XM-45 men till sist köpte jag en från Åbo. Utrustningen skilde dem åt liksom priset men jag fick en ganska enkel maskin utan digital mätutrustning för litet över 2000 euro (utan moms). Det tyckte jag var hyfsat. Visst var det många mycket bättre fräsar till salu men de begagnade var jättestora maskiner som nog inte ryms in i min verkstad. Säkert var de bättre men också en mindre bra fräs torde vara bättre än att borra och fila för hand.

Man kan för all del föra arbetsstycken till en mekanisk verkstad men det behövs inte många besök så har ett par tusen euro gått – och man har ingen fräs. Nu använder jag den inte så mycket så den torde hålla den lilla tid jag har kvar och kanske en bit in på nästa generation. Frågan är om den klarar av det som behövs. Men med enklare fräsning, svarvning, borrning och gängning så tror jag att jag kommer långt.

Just nu har jag inte tid att ställa upp den för här har det börjat snöa och jag har ännu en hel del vägg att bygga före vintern kommer på allvar. Jag arbetar under presenningar och kommer in och värmer mej ibland.

Presenningen blev nödvändig då det droppade regnvatten från taket hela tiden och i dag så kommer det snö. Det stör inte så mycket för vi får troligen bara nån centimeter med snö och den sopar man lätt bort.

Jag borde ha varit hemma förra veckan och byggt vägg för pinkära livet men vi hade bokat färjan till Sverige och for iväg. Med sommarringar för tiodygnsprognosen lovade varmt och torrt. Det stämde mycket bra i början och vi hade +15 grader i Medåker. Sedan ändrades prognosen och det skulle bli kallt och snö. Det var riktigt spännande att följa med väderleken: Skulle vi hinna hem innan snöovädret kom ? Speciellt med den tunga fräsen (350 kg) i bilen från Åbo. Nå, vi hann med nöd och näppe. Jag såg att all busstrafik stoppades i Stockholm på lördag och förra natten kom det flera decimeter snö på vissa håll. Vi kom på fredag morgon till Åbo och hade kallt men torrt väglag hela vägen hem. Sedan blev det nästa 20 grader kallare än då vi for.

I år fanns det mer gröna fält med höstsäd än vanligt i Sverige. Det var ovanligt att se plöjda åkrar. Jag började fundera på höstsäd på nytt trots att jag har dåliga erfarenheter på våra åkrar. Fjolåret var inte heller så bra här i byn för höstsäd utan på många ställen måste man så om på våren. Men det var så jämna och snygga broddar i Sverige att man i alla fall blev frestad.

Fin höstbrodd på åkern bakom våra äppelträd

Nu ändras också CAP-stödet så få se om man helt enkelt blir tvungen att börja med höstsäd på nytt – även om den delvis går ut under vintern. Det är mycket som är oklart just nu. Skall vi köpa gödsel eller inte ? Priserna har gått ned litet men också vetepriserna har sjunkit. Den gödsel vi köper nu går till vete som vi säljer om ett och ett halvt år … Vem vet hur det ser ut då ?

Potatisen är i jorden

Vanligen sätter vi potatis varje år men i fjol blev det ett mellanår. Mest på grund av taklagandet som jag hade bråttom med medan det var torrväder. Torrt var det ganska länge i fjol men det visste man ju inte i början på juni då potatisen skulle sättas. Man tänkte att vi kan köpa potatis ett år. Det var ett stort misstag som vi ångrat hela året.

Det var problem att hitta bra sättpotatis eftersom vi inte hade egna. Ofta har vi satt tio olika sorter men i år fick vi sätta det som fanns att tillgå. Visst fick man köpa sättpotatis men inte riktigt de sorter vi ville ha. Vi har nästan hela vintern ätit två år gammal potatis som är riktigt god bara man skär bort de svarta fläckarna. Den är faktiskt godare än den potatis man får köpa i butikerna som ser bra ut men inte smakar nånting alls. Och potatis är min basföda. Det bästa jag vet är potatis med knaperstekt fläsk. Så länge vi har potatis och ved från skogen så klarar vi oss. Fast kaffe är nog en livsnödvändighet också :-).

Det var torrt både i april och i maj. Då jag skulle fräsa potatislandet så var ytan så hård att den stora Zetorn hoppade omkring och brytbulten brast på fräsen. Men lustigt nog blev den frästa jorden riktigt fin och snygg utan kokor. Sedan blev det bråttom att sätta för det började regna. Enligt traditionen så sätter vi alltid potatis då det regnar och då den är satt så upphör regnet. Så också i år. Men till all tur så kom det mera regn på natten. Vi har nu fått 12 mm efter sättandet och i morgon och i början på nästa vecka skall det komma mera.

Regnet är inte så bra för takarbetet men det är mycket bra för brodden eftersom åkrarna är så torra efter den torra våren. Och så fick jag tid att göra en hel del regnvädersarbete som var ganska behövligt. Lilla Zetorn började få problem med kylningen så den hamnar in på verkstaden och jag har ännu inte bytt kylarslang på stora Zetorn. Fördelen med många (gamla) traktorer är att man kan byta då en går sönder. Nackdelen är att det sedan står tre dåliga traktorer i väntan på reparation.

Det blev åter en hel del beställningar av reservdelar. Vanligen blir det minst två beställningar för varje reparation för man märker snabbt att man glömt nån liten pryl som är absolut nödvändig. Just nu skall jag bygga om hydrauliken på MF165 och det är extra besvärligt för den har underliga gängor som det behövs speciella adaptrar för. Det finns färdiga satser med yttre hydraulik för MF165 men jag gillar dem inte eftersom de blir i vägen för mina stora stövlar. Så jag sätter en skild ventil på ena bakstänkskärmen i stället.

Skogsvagnen skall ha dubbelverkande hydraulik för styrningen medan släpvagnens kipp skall ha enkelverkande. Det går att fixa med en trevägsventil men jag tänker sätta in en snabbkoppling på returen som jag sedan kan koppla till det ena uttaget från ventilen. Då blir ventilen enkelverkande.

Vi är ju sena med direktsådden så det är ännu inte dags att “se på broddarna” fast grannarna har snygga och jämna broddar. Vetet verkar i alla fall gro ganska bra och i år finns det nästan inga halmhopar eftersom jag körde med hacken före sådd. Det lönade sej verkligen. Visst finns det halm på ytan men det är bara bra för den håller kvar fukten. På mulljordarna körde jag med hacken så lågt nere att den gjorde en grund jordbearbetning och myllade ner en hel del halm.

Direktsådd brodd på den halmhackade mulljorden

Torra försomrar räknar jag med att direktsådden är bra för markfukten eftersom den orörda marken har kvar kapillärfunktionen som ju bryts av då man plöjer. Fast våta försomrar så är det en fördel att ha plöjt så det är svårt att säja vad man borde ha gjort eftersom man aldrig vet i förväg hur vädret blir nästa sommar.

Men det är alldeles klart att efter köpet av Rapiden så har jag inte en gång haft sådana öknar som det ibland blev med den gamla Simultan. Den hade så dåligt tryck på billarna att de var mera i luften än i jorden om det fanns kokor. Och en torr sommar så grodde då inte utsädet. Rapiden har så stort tryck på billarna att de till och med i år efter den torra våren skar genom ytan.

Men det är vädret i sommar som avgör hur skörden ser ut i höst. Nu ser allt ännu hoppfullt ut och jag hoppas bara att det inte kommer något 50 millimeters regn som i fjol då vi hade en Svansjö på åkern. Där fanns inte ens ogräs i vår då jag sådde den svackan.

Snart börja syrenerna blomma – åtminstone efter tisdagen då värmen kommer tillbaka. Då fortsätter också takarbetet.

Drick mera kaffe !

Dagarna börjar bli för långa. I mars gick det ännu att fara till skogs då det blev ljust och komma hem då det blev mörkt (med en kaffepaus mitt på dagen). Nu börjar det vara för långa dagar – åtminstone med en enda kaffepaus.

Alltså kom det en björk in genom sidofönstret i fredags. Säkerhetsglas i all ära men det var ett förskräckligt plockande av små glasbitar. En del for i skogen och där fick jag inte bort alla men ett litet ämbar har jag i alla fall plockat ihop.

Det var ingen stor björk utan bara toppen på en liten som slog mot rutan. Den var grymt lång och då jag försökte vända den för att sätta in i processorn så höll jag den för högt. Det var också illa att gripen hade gått sönder och den provisoriska reparationen gjorde att den inte gick att stänga helt så björken svängde okontrollerat. Men största felet var att jag borde ha gått på kaffe litet tidigare.

Lastaren är helt beroende av kaffe. Utan kaffe på 4-5 timmar börjar den knycka och rycka och bli allmänt besvärlig. Jag måste framöver gå på kaffe två gånger mitt på dagen så den håller sej lugn. Det är inte så långt att gå över åkrarna eftersom vi gallrar i hemskogen. Visst tar det tid att gå på kaffe för man måste ju läsa eposten och fixa det ena och det andra tillika men man sparar ju in rutor på traktorn. Det tar ännu mera tid att fixa en ny ruta.

Det värsta är att Belarus sidoruta är böjd i bakkanten. Man får inte heller den som reservdel för hytten är byggd i Finland av ett saligen avsomnat bolag. Nå, jag vill inte ha rutor av säkerhetsglas mera heller. Så vi köpte en 5 mm polykarbonatskiva som jag försöker böja. Men det behövs en hel del värme för att få den att mjukna så värmepistolen räckte inte till. Jag måste låna ett par värmepistoler till för att få rutan krökt.

Men det var inte enda problemet. Före det hade jag varit tvungen att svetsa cylindern till en stödfoten tre gånger. Nu till sist så skar jag bort en hel del järn från fästet till stödfoten i hopp om att cylindern inte skall brytas sönder på nytt. Få nu se.

Och därefter så brast en tapp på gripen. Den är från 1980-talet och det är inte första gången som tappen brister. Men jag har sparat ett dussin axeltappar från framspindlarna på MF165 som brustit då vi på vårarna körde tvärs över tiltorna med harven. Det skuttade så man knappt hölls på traktorn om man inte stod och höll hårt i ratten – sitta kunde man inte. Sedan köpte jag en Heavy Duty axel till en MF185 som var betydligt kraftigare och den har hållit. Men så har vi inga tiltor mer heller då vi kör med direktsådd.

Tur att man spara allting för det gick ganska bra att sätta en gammal MF165-axeln i ställer för tappen i gripen. Axeln var visserligen 32 mm och tappen 35 mm men det fungerar även om man inte kan stänga gripen helt. Men jag köpte en ny grip för den gamla började blir ganska sliten.

Den gamla axeln passade ganska bra till gripen

Sedan började det regna och ännu i morgon skall det komma 8-9 mm så nu har jag tid att skriva och lappa ihop maskinerna. Annars har de långa dagarna gjort att reparationerna blivit mycket primitiva. Man lappar nödtorftigt och så kör man tills nästa gång nånting går sönder.

Nu har jag också börjat skyffla om bland datamaskinerna. Jag köpte en ny maskin åt den bättre hälften för hennes gamla maskin började tappa minnet. Tur var det för i går så vägrade hennes lilla bärbara att starta alls och en test visade att hårdskivan hade blivit helt söndersvarvad – det händer att läshuvudet går sönder och börjar slita sönder skivans yta. Men vi hade säkerhetskopior och jag beställde en ny SSD-skiva som inte har mekaniska delar och dessutom är snabbare. Jag har uppdaterad nästan all gamla maskiner med SSD-skivor och de har fått nytt liv.

Men det var ett eländigt krångel med Hindrik-maskinen som inte ville fungera alls, dvs nätet var helt galet. Vi sökte fel med Fredrik och till sist märkte han att nån satt in samma adress som Hindrik hade och då visste inte paketen vart de skulle fara. Nu fungerar det igen och jag kan börja uppdatera programmen vilket tar en massa tid,

I förrgår tog jag bort en asp som hade vuxit fast i en sten … Det var svårt att få loss den men till sist fick jag lastaren i ett sådant läge att jag kunde skuffa omkull den. Man kan hitta allt möjligt underligt i skogen.

Asp ihopväxt med sten (och intressanta rötter)

Man har inte så mycket närkontakt med naturen då man sitter i traktorn och kör träd genom processorn men de stora asparna måste jag kvista och kapa för hand på grund av de tjocka kvistarna. Så litet ser jag också av naturen. För omkring 15 år sedan hade vi bara en eller två små kvistar med tibast men ni finns den överallt i skogen – ibland som buskar. Den är trevlig för den blommar fint på bar kvist mycket tidigt. Med det här vädret så har den också blommat länge.

Och så kan jag inte låta bli att sätta in en kvällsbild för det är så typiskt då man kör hemåt efter en lång dag 14-15 timmar) i skogen. Ifall man inte kört sönder nånting så kan man njuta av kvällshimlen medan man långsamt kör hemåt. Men i framtiden skall jag dricka mera kaffe – åtminstone oftare så jag sparar på reparationerna.