Etikett: närmat

Igår hade jag ett intressant samtal med en kollega. Han hade grunnat en del på det faktum att mänskor idag blir allt med intresserad av närmat och lokalt producerad mat. Många skulle gärna handla med lokalproducerat men har svårt att hitta varorna i butiken. Han konstaterade med viss förundran att det ju strängt taget inte är så värst länge sedan nästan alla mat var lokalproducerad, faktum är att vi två som bägge är kring de 40 kom ihåg den tiden.

Eftersom Jakobstad är centralorten i mina nejder använder jag den staden som exempel. Ännu i början (och kanske mitten) av åttiotalet dominerade de lokala företagen livsmedelshandeln. S.g.s. all mjölk i samtliga butiker i nejden förpackades av Jakobstads Mjölkcentral och producerades i inom femtio km:s radie från staden. Smöret var lite mer berest eftersom det kom ända från Karleby och osten kom från det fjärran belägna Vörå. Köttet kom från Österbottens Kötts slakteri i Bennäs eller från Snellmans i Jakobstad. Potatis och grönsaker kom till stora delar från odlare i nejden. Många små butiker hade fasta kontakter till vissa bönder som odlade produkter specifikt för den butiken.

Merparten av den mat som konsumerade var vad som idag skulle räknas som närproducerad och detta trots att den köptes i vanliga matvaruaffärer utan nån större eftertanke.

Sen skulle allt bli stort, billigt och centraliserat. Kontakten mellan handlaren och konsumenten blev svagare och kopplingen mellan odlare och konsument obefintlig. Nu rör sig pendeln igen tillbaka, vilket förstås är en god sak. Men som ringaren konstaterade; det är ju faktiskt inte så länge sedan vi skrotade allt det där som vi nu försöker bygga upp igen. Och tänk om nåt litet andelsmejeri med tjugofem leverantörer och hantverksmässig osttillverkning skulle ha överlevt tills idag, katten också vilken marknadsföringstrumf de hade suttit på!

En intressant fråga är hur långt tillbaka pendeln kommer att svänga. Kommer vi att få tillbaka kvartersbutiken med handelsmannen? Kommer vi att få tillbaka gårdar som gör direktleveranser till fasta kunder? Kommer vi att få små mejerier, slakterier och kvarnar som förser närområdet med mat utan att sikta in sig på att erövra världen? Eller har vi kört ner oss så i spåren mot superduperhypermegamarketarna att vi inte kommer loss från dem mer?

I går kväll fick jag igen lära mej om hur märkligt dansen kring vårt matbord kan gå ibland.

I Tyskland hade man för några månader en livsmedelsskandal i.o.m. att man hittade dioxin i griskött.  Inte helt oväntat innebar det att tyskarna åtminstone tillfälligt minskade sin konsumtion av kött, främst griskött, vilket ledde till ett överutbud på marknaden. Slakterierna stod med en stor mängd griskött som man borde bli av med på nåt sätt.

I Finland har vi traditionellt en hög livsmedelssäkerhet och litar på att våra myndigheter ser till att maten i våra butiker är trygg. Följaktligen är Finland ett land dit det varit mycket enkelt att exportera det tyska köttet, eftersom vi inte är vana att fråga om matens ursprung eller hantering.  Den något märkliga kontentan blir att vi just p.g.a. vår tilltro till livsmedelssäkerheten fått äta det kött som tyskar själva inte vill ha.

I ärlighetens namn måste jag medge att jag de gånger jag ätit ute inte ens kommit på tanken att fråga om köttet kommer från Tyskland. Nu vore det förstås fel att överdriva och anta att allt tyskt kött alltid skulle vara dioxinsmittat, så illa är det förstås inte. Men faktum kvarstår; det kött som tyskarna inte själva vågar äta äter vi istället.

Än slank han hit och en slank han dit och än slank han ner i magen…

Under året som gått har jag funderat en del kring närmat, ekomat och om att det borde finnas en lokal marknadskanal för den typen av produkter. Med tiden kom jag fram till att det var en intressant nisch i princip, men inte för mej specifikt. Jag skrinlade mina planer och hoppades att nån annan skulle starta en sån kanal istället för mej. Och nu verkar det ha hänt!

I Munsala (som ligger i den lyckliga staden Nykarleby) finns en bybutik vid namn M-boden. Bybutikerna har det inte lätt idag och allt fler tvingas lägga ner verksamheten p.g.a. konkurrensen från de stora marketarna. M-boden satsade därför på att nischa sig och valde intressant nog att fokusera på ekoprodukter. Ett ganska djärvt drag, men det verkar ha fungerat. Redan förra julen vallfärdade kunder från Vasa och Jakobstad till Munsala för att få köpa ekologisk julskinka. Nu tar man ett steg till och börjar sälja en sk. ekolåda på distans. Kunderna får beställa ekoprodukter från en lista, butikspersonalen plockar ihop varorna och kunden får hämta dem från en “utlämningspunkt” i Jakobstad några dagar senare. Jämfört med mina planer på att själv göra det här har ju butiken helt andra förutsättningar. Man har redan kylutrymmen, transportbilar och andra saker jag hade varit tvungen att skaffa om jag satsat på motsvarande verksamhet.

Dels gillar jag förstås att man valt att nischa sig på eko, men framförallt att det här verkar vara en framgångrik väg för en liten butik på landet. Små enheter är flexibla och kan anpassa sig snabbare än de stora kolosserna. Stort kanske är vacker, men litet är inte fy skam det heller.