I morse kändes det tydligt att det är höst i luften. När jag gick ut till arbetet vid 6-tiden var det ändå +3°C på husväggen men trots det kunde jag notera rimfrost på ängen vid vägen. Ett par nätter under senaste veckoslut tangerade termometern på väggen motsvarande värde men då noterade jag rimfrost endast i något enstaka dike.
Jag har ju en del frostömma grödor att ta hand om ifall det blir frost så de nätter när det är kyligt sover man oftast med ett öga på termometern. Väderstation ute på åkern alarmerar när det närmar sig +1°C och har man inte täckt in med väv kvällen innan blir det att skynda ut och göra det oberoende hur varmt och skönt det är under täcket i sängen. Om man vill ha sina odlingar kvar vill säga. Många gånger kan det endast vara någon enstaka kall natt tidigt på hösten med en lång efterföljande varm period och då harmar det ju om man låtit grödorna frysa bort.
Än så länge har jag inte behövt täcka in odlingarna, det är endast på åkrar med gammal isolerande förna som rimfrost noterats så här långt. På åkrar med öppen jord har det under soliga dagar magasinerats så pass mycket energi att de klarar nattkylan något bättre.
Vad är då alternativen om man vill skydda sina grödor? Att täcka in med täckväv (fiberduk) nämnde jag här i inledningen och den metoden föredrar jag att använda på hösten då frostskyddsbevattning gör åkrarna blöta, en blöta som inte torkar lika bra som på våren. Sommarvärmen har magasinerats i jorden och förhindrar man att den smiter iväg med att täcka över så klarar man oftast en 3-4 minusgrader. På våren då jorden är kall och det även kan finnas tjäle kvar är frostskyddsbevattning eller kanske helst en kombination av bevattning och täckning det som fungerar bäst. Sen har jag sett att man i amerikanska plantskolor sprutat ut nån form av skum som frostskydd men det har jag ingen erfarenhet av.
Objudna matgäster.
Ett annat hösttecken är att de fyrfota klövdjuren börjar söka sig ut på åkrarna. Noterade i morse de första skadorna på skördemogna grödor. Det blir väl till att rigga upp elstängslet för att hålla de objudna gästerna borta från åkern.
Lite märkligt är det ändå tycker jag att det är odlaren som hamnar att montera stängsel, borde det inte vara djurägaren som ingärdar sina djur? Till all lycka har jag ändå fått låna utrustning från jaktvårdsdistriktet och den lokala jaktklubben har lovat hjälpa till med stängselmonteringen om jag så önskar. För övrigt verkar det som om älgstammen är något mindre nu, tillsvidare är det endast en ko med kalv som sökt sig ut i broccoliåkern. Vissa höstar har det kunnat vara tiotalet älgar på åkern och då betar dom nog av eller trampar ner hela åkern på några nätter.
Energisnål nedkylning.
Genom skörd tidigt på morgonen efter en kall natt kan man spara en hel del energi emedan grönsakerna är färdigt nedkylda. I morse var man ändå glad när solen steg över trädtopparna och började värma upp de frusna händerna, det “pirrar” ännu i kväll i fingrarna efter den kylslagna inledningen på dagen. Det är ändå ett övergående fenomen, efter några kalla morgnar brukar “termostatet” anpassa sig och det känns inte så kallt längre 🙂