Övergång till vintertid

Klockan ställdes om i går men jag avser närmast att vi övergår till vintertid ifråga om arbetena. Tröskan är rengjord och undanställd och vi har varit på höst”semester” till Sverige – sommarsemester är det dåligt om på ett jordbruk. Men förrän vi åkte iväg så var det ren invasion av gäss och svanar på våra åkrar. Vi plöjer ju inte då vi kör med direktsådd så alla fåglar i hela världen (verkar det åtminstone) tar sej en paus på dem under flyttningen. Jag har i alla fall en känsla av att årets fågelmoln är det största vi varit med om.

Bilden ovan är ännu inte den allra största mängden fåglar – ibland är himlen alldeles svart. De flyger runt en stund innan de landar på åkrarna. Medan vi var borta lär det ha varit omkring 10 000 gäss på besök. På tisdag för en vecka sedan var det alldeles fullt på Tjeeldlaandi invid ladan där vi bygger golv. De kom på omkring tio meters avstånd och jag fick en bild då jag smög mej nära genom ladan.

Men så upptäckte de mej och flög iväg. Det var mäktigt att höra vingslagen från tusentals gäss …

Man borde se på bilderna i full storlek (klicka på bilden). Vi behöver inte  naturfilmer för vi har egen föreställning alldeles invid gårdsplanen. För att inte tala om PÅ gårdsplanen:

Vi fick besök av en ung räv som kom fram till trappan fastän matlagets huvudkvinna stod i dörröppningen. Den tog tag i katternas matskål och backade litet på gräsmattan förrän den började äta – den var alldeles tydligt hungrig. Då maten i skålen var slut så backade den nån meter medan hon fyllde på den och kom sedan fram igen för att äta mer. Jag hörde att den varit synlig flera gånger nära hus – troligen samma räv som inte alls är skygg för människor.

Vi var som sagt i Sverige förra veckan och hämtade en bokhylla från vår hovleverantör i en gammal jättestor ladugård vid Stjärnhov. Sedan förde navigatorn oss in på de mest underliga skogsvägar. Det var en upplevelse att se Sörmlands natur utanför motorvägarna. Mäktiga ekskogar omväxlade med sjöar och åsar. Där skall man köra i stället för på asfaltvägarna.

Sedan gick det inte så bra. Hemresan fick jag boka om fyra gånger och till sist blev den obarmhärtigt dyr då jag måste ta en lastbilsplats. Orsaken var att jag bara hade sommarringar och då de hotade med snö i Åbo på lördagen som ombokade jag till onsdagen – fast då fanns det inga förmånliga platser kvar mer.

Vi kom hem till ett iskallt hus – jag hade vridit ner värmen litet för mycket. Väl hemma tänkte jag börja såga stockar till ladans golv under tröskan. Och så skar Zetorns motor ihop … Sedan fick jag ischias i ena bakbenet och brorsan hade sjukt knä. Vi har haltat omkring och kört hem stockar med frontlastaren på stora Zetorn. Det var förstås nyttigt att märka hur bra en skogslastare ändå är …

Och idag blev jag plötsligt utan bromsar på Ducaton. Jag lyckades köra hem på riktigt låg växel och nu står den i verkstaden. I morgon skall jag vara hos tandläkaren klocka 09:00. En optimist kunde tro att det inte kan bli mycket värre men erfarenheten har visat att det alltid kan bli värre så man får se hur morgondagen ser ut …

 

 

Sommarmorgon i juli

Solens första strålar faller på åkern men skuggorna från skogen är ännu långa och nattens dimma ligger kvar. Det är svalt och tyst och vindstilla.En liten strimma sol gör vetets ax alldeles gula – nästan som blommande rybs. I skogens skugga är vetet mörkgrönt – nästan svart.

Jag  startar  traktorn och kör hem de sista lassen ved inför vintern. Jag steg upp klockan fyra för att hinna köra innan det blir hett men klockan sju då jag radar av lasset är det redan alldeles för varmt. Det är besvärligt för solen står lågt och lyser mej rakt i ansiktet så jag knappt ser var jag lägger veden.

På den bärgade vallen springer en tofsvipeunge framför traktorn. Förra veckan såg jag två men också en räv så den kan ha nappat den andra ungen. Tofsvipan springer i spåret från traktorn nästan hela vägen hem. Den vägrar att hoppa åt sidan och gömma sej i gräset så jag får köra riktigt långsamt tills jag svänger av från vägen medan ungen fortsätter rakt fram.

En trana flyger lågt över åkern. Det är en väldigt stor fågel och imponerande på nära håll. Ett par verkar häcka i närheten för man hör dem ofta tidigt på morgonen.

Inga pengar i världen kan få mej bort härifrån till städernas buller och trängsel. Jag tror konstnärerna misstagit sej då de försökt avbilda Paradiset – de borde komma hit en sommarmorgon för att uppleva det …

 

Gröna åkrar

Det har varit en kylig försommar och grödorna är omkring två veckor försenade. Regn har det kommit ganska lämpligt. Inga skyfall men man kan säja att vädret varit ostadigt med litet regn då och då. Nu saknas det värme. Värmesumman har stor betydelse för grödornas utveckling. Vetet grodde ganska jämnt men tillväxten kunde ha varit bättre.

Jag var länge skeptisk till Broadway eftersom baldersbrån inte såg ut att må illa men efter två veckor började den visa tecken på avstannad tillväxt. Jag hade nästan gett upp hoppet och började fundera på att spruta Tooler på eländet. Men något vete blir det inte på baldersbråfläckarna. Den hade så stora buskar att den kvävde brodden. Vad lära vi härav ? Jo, att man måste spruta glyfosat före sådd – antingen på hösten eller på våren. Och på varenda fläck ! Det är ännu för tidigt att bedöma inverkan på kvickrot och flyghavre. Om en månad ser man hur det gick.

Vintern i år var inte bra för klövern. Man ser inte alls samma våldsamma klöverväxt som i fjol. Litet snö och omväxlande varma och kalla perioder var inte bra för övervintringen. Skyddszonen är skördad men det blev inte så många balar efter den kalla våren. Åkrarna är stadiga så det blev åtminstone inga spår.

I samband med vallskörden så såg jag till min glädje ett par tofsvipeungar snubbla omkring så de hade tydligen klarat av direktsådden i alla fall. Fullvuxna tofsvipor är det inte heller brist på.

Nu sågar jag bräder av de gamla stockarna som tyvärr blivit litet mjuka redan. Men en del hårt virke får man i alla fall ur dem och resten får bli flis. Man behöver också en del sämre virke till underlag och nänns inte ta av de fina bräderna. De här skall bli väggar i trädgårdsskjulet som fick tak i fjol men inte väggar förrän nu. De stora blocken går litet långsamt att såga men om man filar sågens ked ofta så går det.

Ytan på bräderna blir ganska hyfsad (om man filar ofta).

Mitt på dagen är det alldeles för hett att såga då solen ligger på men på kvällen går det bra. Och så får man ibland se en massa fina färger med grön brodd, gul rybs och rödbruna tallar i kvällssolen.

 

 

 

 

Försommararbeten

Vårsådden är undan och det gick fort i år. Men så kommer försommarbrådskan. Allt skall ställas undan och så måste man ta itu med allt som skjutits upp i väntan på bättre tider. Det är en hel del byggarbeten men också arbeten kring åkrarnas dränering, vägar och diken. Och så förstås vedarbetet som jag skrev om tidigare.

I alla fall så har vi den här försommaren kunnat njuta av en explosiv äppelblomning. Päronträdet blommade för tidigt och de kalla nätterna med is på morgonen, hagelskurar och halv vinter tog antagligen kål på päronen i år. Men äppelträden blommade senare  då värmen hade återvänt och vilken blomning !

Äppelträden var alldeles vita för man såg inte mycket av de gröna bladen. De här gamla träden är från min barndom i det som vi kallar “gamla trädgården” invid “gamla bastun” som man bodde i år 1908 medan det stora huset  flyttades till sin nuvarande plats. Det är min farmors och farfars trädgård i motsats till den nuvarande trädgården som anlades av min mamma och pappa på 40-talet. Där fanns en massa äppelträd som min pappa ympat men tyvärr åt vattensorkarna upp alla deras rötter så de finns inte kvar.

Potatisen är satt och fräsen rengjord, smord och inoljad. Det är dags att se över värmesystemet. Man kan inte stänga av värmen på vintern så det är ett sommararbete. Det finns ännu flis kvar eftersom vintern var så varm men flismataren behöver få en ny grund – den gamla består av lösa tegelstenar och plankbitar. Dessutom måste jag troligen göra en större renovering av brännhuvudet som läcker luft eftersom plåtarna spruckit. Det var uppenbart redan i mars men med litet lappande har vi hankat oss fram till sommaren.

Det värsta är i alla fall att tömma ladan där vi måste bygga om golvet som satt sej och stockarna ruttnat. En ny cementbalk skall gjutas under mittstocken men det värsta är att tömma den. Man skulle inte tro att den var nästan tom i höstas. Det måste den vara för att man skall få ut tröskan. Orsaken är förstås att man bär in allt möjligt i ladan för att få undan det då det börjar regna och så skall man reda upp det “senare”. Nå, “senare” börjar bli nu …

 

I alla fall så är nu de nya hyllorna klara att ta emot rördelar som skall flyttas hit (i andra ändan där golvet tidigare är upplyft). I den här ändan skall golvet sänkas för att en nyare och större tröska skall rymmas in. Den här tröskan har en avbruten huvudaxel som sade upp kontraktet i höstas – till all tur först  då nästan allt var tröskat. Ladan är ett verkligen fint förvaringsutrymme på grund av trägolvet som gör att den är torr och ingenting rostar.

Försommaren är hos oss också födelsedagskalasens tid. Nästan hela släkten fyller år i maj eller juni så det går många dagar åt till att dricka kaffe och äta fylldkaku (tårta heter det visst på svenska). För att inte tala om den årliga hembygdsdagen på Kycklings som i år hade en parad med folkdräkter.

Försommaren är också en bråd tid i trädgården. I år skall en mängd äppelträd planteras ut och för första gången skall äppelodlingarna in i stödansökan (15 juni). Träden är ännu små men växer så det knakar.

 

 

Tofsviporna försvann …

I går gick jag runt åkrarna och putsade täckdikningsbrunnarna. Det underliga var att det var alldeles tyst och vanligen hör man en massa tofsvipor. Men sorgligt nog försvann de efter vårsådden.

Vid vårsådden fanns det en mängd tofsvipor som plockade insekter i det sådda området. Med direktsådd och en massa halm så såg man inte alls deras bon så antagligen körde jag över dem. Vanligen bygger de nya bon för det har alltid hänt att man kört över dem eftersom de är så svåra att hitta också vid vanlig sådd. Jag sökte också i år efter deras bon för att märka ut och köra runt dem men hittade inga.

Nu undrar jag om de alls byggde bon. De vill ha öppen sikt och då det finns en hel del halmstubb så är sikten begränsad och rovdjur kan smyga sej nära dem. Det är i så fall en negativ sak med direktsådden för jag gillar viporna. I höst skall vi tröska med kort stubb så kanske det blir bättre nästa vår.

Jag hoppas det var tillfälliga svårigheter med väder och halm som hindrade tofsviporna från att bygga bon i år.

(P.S. Åtminstone ett par finns kvar ännu.)

 

Tallarna utkörda

Nu finns det snart hopp om att jag börjar skriva om annat än skogsarbete. I går körde jag ut de sista tallstockarna. Det finns ännu kvar massaved av tall, asp och björk men det kommer så småningom beroende på vädret. Och så skall vi inte glömma flisveden …

Stockarna ser inte så stora ut på bilden men det var riktigt problem att lyfta den största stocken som var 80 cm i roten och litet under 50 i toppen. Lilla Farma var egentligen för svag för dessa bålastockar. I dag räknade jag stockarna och det är omkring 365 +-40 för jag räknade bara slarvigt. De största stockarna var 1,5 kubikmeter och de minsta bara 0,15. Jag vågar inte tippa vad medeltalet är.

Det var ena kvistiga rackare och det värsta var att de hade tjocka torra kvistar och då godkänns de inte som stock. Så det blev en hel del massaved.

Det blev ju gallrat med detsamma även om det inte blev så stora luckor. Körvägar blev det i alla fall där man fällde en av dessa tallar. Det värsta var en stor tall uppe på en stenbacke. Det var omöjligt att komma nära med traktorn så jag måste dra ut nästan hela trädet. Vinschen orkar inte alls med så stora stockar som dessutom lätt fastnar bakom en sten.

I dag var det uselt väder – det regnade i natt – så jag hade en mellandag och pysslade med allt möjligt som blivit ogjort under det fina skogsvädret. Och man måste erkänna att det varit prima skogsväder i år trots ett par varmare dagar. Ingen snö att tala om och vägarna har hållit bra. Jag tror jag aldrig sågat så korta stubbar som i år. Även om det står vatten på åkern i dag så talar tiodygnsprognosen om kalla nätter nästa vecka. Då skall jag köra utt massaved och flisved.

Det märks kanske inte att vi huggit utom i vänstra kanten där skogen är litet glesare. Där tog vi bort stora granar för ett antal år sedan och nu de kvarvarande tallarna. Det fanns absolut ingen ungskog under de stora granarna men nu kommer det fin återväxt. En del toppskott är omkring 70 cm långa.

Björkarna skall nu bort härifrån och vi hugger asp och björk restan av den här vintern så länge föret håller.

Att våren kommer ser man på vårt svanpar som håller till på åkern jag kör över till hygget.